av Emmeli | nov 22, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 4-6 månader
Livets allra, allra första gung, guuung!
Hur stort kan det bli, egentligen?
Lillebror gav tummen upp, som ni ser! Min 8-kilos-gose-lillprins.
Denna unge. Han är magi för mig. Han, också.
För varje barn lär jag mig något nytt, om mig själv. Känner hur jag blommar ut, mer och mer för varje barn och steg för steg blir den bästa versionen av mig själv.
Jag är, som ni vet, någon med höga ambitioner. När det gäller allt jag tar mig för, tror jag?
Nu stod jag plötsligt här. Med tre småttingar. Dom viktigaste människorna i livet. Och om jag skulle kunna fortsätta att vara en glad, varm och kärleksfull mamma, vilket är det viktigaste för mig. Då fick det bli andra bullar kände jag…. SPM. Spar På Mamma– bullar.
Jag slår inte lika många dubbelknutar på mig själv. Ibland måste man, men inte för världsliga saker. Jag har sagt åt mig själv att sluta vara så jädra DUKTIG… (mot mig själv och mina krav på mig själv, alltså. Utan behandla mig lite mer som jag skulle behandla min bästis).
Jag älskar fortfarande att baka matbröd, men jag kan också köpa en brödpåse ibland. Ingen big deal. Jag är ju en ordning-och-reda-typ som mår bra av att ha det fint i hemmet.. men jag kaaan ta den där (förbaskade, tycker ej om den) skurmoppen i något rum för att SPM:a lite. Är såå nöjd för precis alla träningspass, bryr mig inte ett dyft om det blev ett mindre förra veckan och ett mer denna. Tycker att jag gör alltsammans så bra. Och ni hör ju; Små skitsaker som gör stor skillnad ändå i slutändan. Jag är och gör nog mest som tidigare. Bara det att förhållningssättet är ett annat. Ett mycket skönare och snällare ett. Det behöver inte vara svart eller vitt, liksom. Kan tänka; ”Istället för att ta dagens sista energi till ännu en limpa extra, (vi är FEM i familjen nu liksom, går ej att jämföra med liten familj på tre)… ta en promenad med Storan istället!”
Bertil gjorde mig snäll mot mig själv, brukar jag säga.
Så sömnig där i gungan att det med några små gungningar till, säkerligen hade slutat med snusande Lillprins B i Storasysterärvd overall och Storebrorsmössa.
…
Jag har landat så gott. Som trebarnsmor. Och jag fylls av värmen i kroppen…. tryggheten och lugnet.
Lite som att en, redan absolut högt livet-älskande blomsterknopp, bara plötsligt slagit ut och blommar med full kraft. Jag njuter liksom ääännu mer av livet nu, jag som knappt trodde att det gick.
Vilken resa det är, det här. Att vara mamma.
”Med tre barn så tappar man kontrollen..”
..Det är ord jag hört och läst och fått sagda till mig sååå många gånger under preggoteten med Bertil. Hujedamig, tänkte jag. ”Tappa kontrollen”. Det låter ju hemskt ju. Jag som är en hypertyp på att ha kontroll i den mån jag bara kan.
Men jag tror, kanske, att jag förstår vad alla menat. Jag skulle inte säga att jag har tappat kontrollen som i att jag inte har koll på mina barn och pinaler och hemmet osv. Jag har mera släppt kontrollen till viss del, med stora tryggheten, rutinen och jag-kan-känslan i ryggen.. som magi alltsammans.
Ständigt smått lulligt berusad av lycka över att ha tre små ljuvliga ungar under mina vingar.
…
Sixten gjorde mig till mamma, sprängde hjärtats omöjliga gränser och visade mig största gåvan i livet. Juni gjorde mig starkare och skörare, på samma gång, känslan av att ha TVÅ älskade små. Hon sa till mig att jag klarar så mycket mer än jag tror. Bertil gav mig ännu större mammatrygghet. Och gjorde mig snäll… och gör liksom livet ännu, ännu härligare. Tillsammans, gör dom mig till den lyckligaste, mest kärleksfladdriga mamman. Några gråa hår rikare, förstås. Men jag bär dom med sån innerlig stolthet och tacksamhet!
Lillafrun
av Emmeli | nov 21, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
(Inlägget innehåller reklamlänkar).
Bland det mysigaste just nu, tycker jag. Är att få klä både mig själv och småttingar i vackerstickat.
Så skönt och värmer så gott. Ser ni på stolen? Junis senaste ullbrallor från Farmor. Sticks inte ett dugg, är hur varma och sköna som helst bara. Och förskräckligt fina.
I fönstersmygen ligger mina älsklingsvantar. Stickade av kära grannen M, hemma på barndomsgatan.
Vi är väldigt bortskämda med både Norge-A, Farmor, Mormor och Grannen M som stickar fint åt oss. Önskar att jag gjorde ett ryck och lärde mig själv också. För er som har svårt att få tag på hemstickat, så har jag hittat en del fint i butik, också..spanade på sånt som värmer huvud och händer. Kika här!
Vintervitt, så fint.
Pannbandet, finns HÄR . // Vantarna, finns HÄR//Matchande mössan, HÄR
Dessa tre, finns även i den HÄR drömfina färgen!
Grått är alltid en favofärg!
Vackermönstrade tumvantarna, HÄR
Stickade vantar, med fleecefoder, HÄR
Det svarta bandet skulle vara så fint till julens festligheter, finns HÄR
Den grå mössan, HÄR, finns i massor av färger.
Och ännu ett så fint pannband, HÄR
Vi fyller dagarna med novemberhärligt.
Igår en så vacker dag, med mjuka solen. Långpromenaden. Loppisturen. Sovande Skrållan länge, länge på kökssoffan. Idoga kvällstimmar av arbete i vårt hus.
Idag, som ni ser, alldeles smärtsamt vackert, igen.
Vi matar småfåglarna och ser på Pippi Långstrump. Bygger torn, vänder oss i en grisblink från rygg till mage och rygg igen och blir proffs på färgerna. Mamman gympasvettas i hallen och när minstingarna sover mitt i dagen, traskar vi turen längs vattnet..
… dom sover gott. Och jag funderar på livet.
Tänk så bra allt blev.
….bara några minuter hemifrån och vi har vågornas sakta skvalp från havet. Så går vi vidare.
Så hämtar vi hem Storebror från Förskolan. En handfull timmar där igår, följt av drömmig Farfartid och så lektimmar idag igen… åhå, då längtar mamman smått ihjäl sig efter sin förstfödde. Njutit av eftermiddagen och ser fram emot kvällen, med pyssel och mys och lilla trion samlad, i vanlig ordning. Dom små guldstunderna ni vet, som känns i precis hela hjärtat. Som när vi försöker ordna till oss och våra tävlingsnerver, och spela spel tillsammans. Den enen kastar tärningar hejvilt och tycker att det är hennes tur mest hela tiden, den andre pratar likt en minimagister och försöker vara så pedagogisk så, tills han blir skooogstokig för han inser att det håller att barka åt ett annat håll än vinst.. och så den tredje som ofta bubblar av skratt åt spektaklet och menar att alltsammans är det bästa teveprogrammet han kan tänka sig. På toppen av dom där tre, en mor. Totalt lik en blöt fläck. Av kärlek.
Hoppas att ni mår gott, fina ni. <3
Lillafrun
av Emmeli | nov 19, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
En glimt från helgens postöppnande.
Å. Lyckan i att ha en Moffe och Norge-A, som skickar post. Med vackerskrivet kort och en så himmelens fin virkad filt till Bertil. Mina ögon var tårfyllda av hela alltet. Jag doftade i filten och fick sån Astridlängt. Hon är som en FarmorMormor för mig. 
Medan min fina Svärmor tog sitt flickebarnbarn i vagnen för härlig lördagspromenad, med solljus för den ena och sömn för den andra. Och medan Farfarns hade sin lille Miniman, storögd med sig på sina uppdrag för dagen. Såå var det bara jag och Bertil hemma. Vi spisade jazz, gjorde premiär för saffransbakandet och njöt lugnet i hemmets trygga vrå. 
Vila, tanka, ladda om. Helgens fokus. Löpning är bland det bästa jag vet. Och turen igår, var som magi.
Att sitta på köksbänken med mina två söner, där den ena fullkomligt bubblade över av skratt åt sin Storebror. Det, är också magi. På en alldeles obeskrivligt hög nivå.
Sparar den där långa läsestunden till kvällen i min hjärteask…den, med Astrid-Lindgren sagor en efter en tills dom låg där som Tripp, Trapp, Trull och sov så gott. En av dom, alldeles avdomnad av modersmjölk.
…
Glimtar från helgen. Som var en så välbalanserad sådan, mellan att göra saker, tom-glo, få chans till att sakta in, vara alla Tillsammans och lite var för sig. Känner mig varm i hjärtat.
Och nu är det måndag, igen!
Och här är veckans Måndagshälsning, ja! Jag har till och med gjort en ny kategori som heter precis så; Måndagshälsningen! Tycker om att samla ihop mig lite såhär på måndagmorgonen, tänka tillbaka på helgen, fundera lite, planera veckan och så. Samla alltsammans i en Måndagshälsning, liksom. Berätta lite vad som väntar och så. Den här veckan är ganska så blank, faktiskt. M jobbar bara (!) med två utav sina tre jobb och vi kommer ha varendaste kväll tillsammans. Förutom ikväll, då. Men då har vi ju istället hela dagen idag tillsammans. Och just i detta nu är arbete i full gång här på gården. Mannen hivar ut säckar med spån från övervåningen som Minimannen och Farfar kör iväg med traktorn. Lillebror slumrar vagnen men jag och Juniflickan ska susa iväg och se om vi också kan vara till någon hjälp… såklart vi kan! Mm..Det känns som att den här veckan har goda chanser att bli väldigt mysig.. både i älskade livet och här inne på bloggen! Senare idag kan ni förvänta er ett inlägg om något som i alla fall gjorde mig alldeles nipprig av längt..
Ps. En liten rundvandring i film, från vår övervåning, finns nu på instagram, instastories. Ni vet, när man trycker på min profilbild så får man ta del av små händelser. @lillafrunsdagbok heter jag där! Ds.
Önskar er en god veckostart!
Lillafrun
av Emmeli | nov 12, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Och plötsligt var det måndag igen!
Trots att det ena sekunden känns så blyertsgrått och som en liten evighet tills man ”får” tända stjärnorna i fönsterna, så går veckorna i en ryslig fart. Det jag bär med mig som varmast från förra veckan, var allt härligt familjehäng som bjöds. Sånt som är sådär själagott och himmelens mysigt.
Allt från liten stund med Mormor och Bertil på kökssoffan här hemma, till Storan-Lillan-dag, fredagsmys i Mäjdadalen, Familjemiddag hos mina föräldrar och familjemiddag hos M´s föräldrar. Åh! 
Helgen bjöd utöver familjehäng, även på lyxiga renoveringstimmar där stora barnen var med Farmor medan jag och M (och sovande Bertil) jobbade på med övervåningen.
Vi har funnit ännu ett golv som vi nog ska försöka hålla kvar, ser ni!
Den där stunden var ljuvlig också. Med en liten trio av familjen.
Jag tycker så mycket om när alla är tillsammans, men ibland kan det bli så charmigt med någon liten konstellation av hela truppen, också. Jag och M hade precis ätit lunch, bara han och jag tillsammans. Sen vaknade liten prins efter timmar i vagnen. Amme-mys, kaffesörplande och chokladätande tog vid.
Innan vi tog gå-bort-och-tack-för-att-ni-finns-gåvan och farsdagspresenten med vattenfärgsmålade paketpapperet, och drog iväg för att fira älskad PappaMorfar. 
Mitt barndomshem. Och i bild, tre darlingar som huggigt in på mormors ljuvliga middag!
På toppen av veckan, en skogstur.
Prata livet, allvar och bubbla av skratt tillsammans med Storan, hon jag tycker så mycket om. Så himla härligt att jag var tvungen att slänga mig raklång på skogsbacken.
Den här veckan startar med friskförklarad mammakropp och ett efterlängtat träningspass. Förresten började den för mig med typ livets längsta sovmorgon. M lät mig sova. Hur kärleksfint? 09.20!!!! vaknade jag. Halva dagen putsveck. Men jädrans så många timmar jag har på sömnkontot nu. Och det tror jag är bra.
Vi har tillsammansmåndag med andra ord. Fast just nu är det bara jag och dom två minsta kidsen hemma. Stora pojkarna susade iväg till stan för Pappa-Sixten-tur, peppen var stor. Minstingarna sover nu och jag passar på att kika in här.
Hör just nu tystnaden, andetagen från snusande Juniflicka i sovrummet, tvättmaskinen som jobbar på, sköna musiken. Ljusen är tända, lilla kontoret på köksbordet uppställt och varma kaffet upphällt (kommer garanterat hinna kallna.. jag är hopplös och lyckas typ aldrig, hur goda än förutsättningarna är, att dricka varmt kaffe. Har ju liksom lärt mig att tycka kallt kaffe är gott också, så det går himla bra i alla fall!).
Den här veckan ser jag fram emot med pirr i magen. Såå tråkigt att tävlingen (om Årets Babyblogg 2018) pausades efter att sidan blivit för trött.. men den ska komma igen alldeles snart, jag säger till då, så får ni alltså meer än gärna rösta på OSS. För ja, ingen lillafrunsdagbok utan er läsare, vi gör den tillsammans. Vi låg topp 5 innan tävlingen pausades, vilket ju är toppen! Första fem bloggarna går till final, ju. Spännande!) Psst! Nu är tävlingen nollställd och igång igen!!
Förutom massa mys här hemma. Novemberdagar, ju. Där den ena fylls av nipprighet, pyssel-iver och energi. Medan nästa kan vara så grusig och med tröttmössa på hela dagen lång. Så får det vara. Utöver det väntar bland annat bvc-besök för Bertil och event i Örnsköldsvik tillsammans med andra inspiratörer från länet. Livets konstraster! Och jag älskar alltsammans.
Tänker att bloggen ska bjuda på bland annat ett så himmelens gott middagsrecept, ett nytt träningspass och lite annat smått och gott, förstås!
Hoppas att ni får en god start på veckan så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hjärtan, hjärtan, hjärtan. Kärlekens symbol. Väldans passande, när man vill visa kärleken för en älskad. Idag, familjens pappa. Vår hjälte. Min klippa.
Smågrusiga i ögonen klev barnen och jag upp och påtade i morse. Juni tyckte pappa skulle få ballonger och satt och försökte blåsa upp med hela kroppen till hjälp.
När allt var förberett tjavade vi in i sovrummet i ett oherrans högljutt tåg, hojtandes ”ÖVERRASKNING!!!”.
Det var Storebror som hade bestämt hur allt skulle gå till. Pappan vaknade, om man säger så. Och log. Kärleksleendet, ni vet. Till sina barn. Som glimmar om den där villkorslösa, oändliga. Kärleken.
Plötsligt var storsängen fylld av kramar och pussar och Grattis på farsdag!!. Mjölkkräkande bäbis, paketöppnande, omåttligt ivriga småttingar och tacksamhett.
Tacksamhet. Över den där fantastiska människan. Som är pappa till våra barn. Han jag delar livet med och älskar varje dag tillsammans med. Om det så är pissregn, livet-katastrofer, lätt-njutande dagar eller den gråaste dagen mitt i november. Livet med honom är det bästa jag vet. 
Ute i köket väntade softa jazzmusiken och goda frukosten. M älskar tillsammansfrukost. Och kaffesörplande. 
Himla mysig farsdagsmorgon, tyckte vi alla.
I novembermörkret knipsade jag en bild på vad som låg i ett utav paketen; en förstoring på våra tre skatter inramad i loppad vintageram. Så uppskattat.
…
Igår firade vi min papps med världsgod mammalagad familjemiddag och myskväll hemma i lilla byn. Alldeles, alldeles strax knatar vi lilla vägen till min Svärfar och firar honom. Alltsammans, en sån ynnest att jag blir gråtig av bara tanken.
Triss i älskade pappor; Grattis på er dag!
Lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Minsting 4-6 månader, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen
TÄVLINGEN ÄR NOLLSTÄLLD.
Så himla tråkigt. Vi som låg så bra till. Men! NYTT FÖRSÖK. Rösta om ni rara, så är vi med igen! Scrolla neråt för att se hur ni gör!
![]()
Ett strössel av bilder från livet,
Glimtar ur Mammalivet… som gör mig gråtlycklig och till den starkaste och sköraste, på samma gång.
Alltsammans har jag valt att dela med mig av. Till er. Och jag lägger en stor bit hjärta och själ i lillafrunsdagbok. Älskar det.
Och det finaste kvittot jag kan få på mitt arbete, är er uppskattning. Därför, gjorde det mig alldeles fladderhjärtig att jag tack vare er..
..Är NOMINERAD TILL ÅRETS BABYBLOGG 2018
hos babyshop.se …ni vet; lilla jag.. och en massa andra fina, jättestora bloggar.
För mig är det en vinst att bara vara nominerad. Det värmer hjärtat så ni förstår inte.
Röstningen pågår 10-15 november.. börjar idag alltså..
Om.. ni behöver verkligen inte, men om ni vill.. rösta på mig ..så gör ni det genom att:
___________________________________________________________________
1. klicka er in på länken HÄR!
2. Skrolla ner på sidan en liten bit, klicka i nummer 34 (lillafrunsdagbok.se)
3. skrolla lite till och klicka i ”rösta här!”
4. KLART!
___________________________________________________________________
Så himla smickrad. Och varm i hjärtat. Claudia Galli vann förra året, så nää det är inte så troligt att lilla jag skulle vinna. Men som sagt, TACK för att ni redan gjort att jag känner mig som en vinnare. Nu ska jag ta lördag med gänget här, och hoppas att ni får en härlig sådan ni med.
Lillafrun
Senaste kommentarer