Nagellacksbonaza och halvt kolavippad morsa!

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Enligt önskan från er kommer här nagellacken ni såg på Liten häromdagen….Favoriterna från Essie kommer här i följd, uppifrån och ner…

 

Ljust persikofärgat, HÄR

Dimmigt ljustrosa, HÄR

Bubbelgumsrosa, HÄR

Vattenmelonigt, HÄR

Perfekta korallfärgen, HÄR

Piggt rött, HÄR

Tjusigt mörkrött, HÄR

 

Och som ni ser, om ni klickat er in på någon länk; 3 för 2 på dessa lack nu. Perfa, ju! 

Torsdag!

Håhå, I morse vaknade jag mer död än levande. Juni hade nog jobbat på ett tag alltså, för att få liv i mig. ”Maaaamma, MAAAMAAA!!! GAAACKA!! nuuu!”. Hon ville ha macka. Nu. Och inte sen. Det var tydligt vill jag lova. Och Minimannendarlingen han väckte mig med nypysslade kort (han hade alltså tagit höga pallen, fiskat ner pyssellådan där uppifrån skåpet och ordnat för sig själv… det är så han jobbar den där storlilla pojken). Själv vaknade jag med rosa limglitter i håret, visste knappt var jag var men blev lugnet själv när jag insåg att alla verkade hela och bäbisen låg bredvid mig och snusade. En trött morgon, mao. Men nu är dagen igång sedan länge. Vår lille prinskorv fyller tre veckor idag. Åh. Älskade Lillprins.

Näpp. Nu ska den här frun fortsätta fundera på hur kommande födelsedagsmannen ska firas, egentligen. Hans grej är ju allt annat än tårta och kakor.. på tal om tårta, tänkte sända er receptet på Junis 2årstårta senare. Den var såå god! … tror faktiskt till och med den skäggige tyckte det..

 

Må så gott idag så hörs vi senare!

 

Lillafrun

Det här är livet jag alltid drömt om. 

Det är junidagar.

Och jag vill aldrig att dom ska ta slut.

Mannen jobbar halvdagar och vi här hemma ”skolas in” sådär på lyxigt mjukstartvis. Testar på det där Riktiga Vardagslivet med tre små.. innan vi om ett par dagar checkar in för Drömmigt Sommarliv igen.

Jag var nervös på söndagkväll över att få ihop alltsammans med tre små själv. Men det har gått nybörjartursaktigt bra. Så kommer ju darling M hem mitt i dagen och det har varit/är så lyxigt att det inte är klokt. För alla.

Då har vi mest hunnit ha sommarlovsmorgon här hemma, frukoststökat, slängt in en tvätt, ammat, myst, cyklat och hoppat första svängen studsmatta tillsammans… Storasyskonen och mamman härjar och Minsting…

Ja. Precis så.

Jag har redan fått frågan några gånger… ”är det stor skillnad från 2 till 3?”..och som jag sa till mannen senaste veckorna av preggoteten, när jag liksom blev högpreggotrött och ospringig av mig, och barnen tvärtom..att  ”det kommer nog tusan kännas enklare att ha tre att hjärta och ta hand om, än att vara höggravid med två småbusar i kring”.

Och precis så känner jag, efter dom små, så stora, 20 dagarna som trebarnsmor. Likt efter dom andra två förlossningarna, så är jag liksom mer än hög på livet. Bubblar av energi och är så lycklig och tacksam att det nästan går på rus allting. Jag njuter så. Och ja, det är fantastiskt tacksamt med ännu en så välmående liten småtting. Man kan ju sväva på moln för mindre, menar jag. Sen kommer det giiiivetvis komma dagar som inte är så rosenskimrande som det är just nu. Men, det tar vi då.

Nu har vi dom allra sista junidagarna för året.

Tack och lov har vi vårt alldeles egna juniljus och den där Sanna Sommardrömmen J, som gör mig Junilycklig alla dagar om året. Så, jag behöver inte ha lika grav vill-inte-säga-hejdå-till-juni-ångest nu, som förut.

På eftermiddagarna gör vi små, alldeles lagom stora äventyr, hela familjen.

Som att traska lilla promenaden och hälsa på nyhitflyttade kusinfamiljen från söder (hurra för hela den grejen!!). Äta glass och leka i lekparken nere på byn. Eller susa till lilla Mäjasjön för årets allra första dopp för småttingarna… Juni var salig och den som badade allra mest. Lite sånt pysslar vi med.

Och kvällarna är bara så fantastiskt vackra. Vi går gärna en vacker promenad. Barnen nattas så gott i vagnen och jag och mannen hinner prata massor och insupa vackra naturen. Så kommer vi hem med sovande små. M börjar sitt kvälls/nattskift med husjobb. Jag donar i hemmet, går trädgårdsrundan, njuter alla olika pioner som blommar nu, vattnar och mer än gärna bär jag med mig lilla B i sjalen, nära nära. Så möts vi mitt i natten och nattafikar, jag och M. Innan vi kryper ner i småttingtäta Storsängen och somnar som en hel björnfamilj.
Ute är det ljust och alldeles hänförande vackert.

Och jag tänker, med hjärtat varmt av tacksamhet, att.. Det här är livet jag alltid drömt om. 

Lillafrun

När det var kalasig 2årsdag här på Drömgården!

Efter söta Födelsedagsmorgonen fortsatte 2årsdagen.

(HÄR finns inlägget med födelsedagsmorgonen)

Någon provade jordens sötaste trullor, kramades med pappan och så önskades födelsedagsmanikyr.

Storebror körde festligt värre!

…medan Lillebror tog det luuugnt, lugnt.

Det lektes med nya pinaler, mamman kokade jordgubbs- och rabarberkompott till tårtan. Storebror ledde sin Lillasyster på presentjakt ute på gården..

… stora paketet med söta lilla utemöbeln med parasoll fanns där i.

Blommor plockades in och hemmet gjordes så kalasigt så.

Efter middagen var det dags att hoppa i kalasklänningen igen efter att ha räddat den från middagssöl.

Pysslet trycktes in i ett skåp för att ge plats åt stora melonfatet, som melonälskaren sedan gick och åt och åt från. Melooom! det är en favorit. Såklart fanns det i massor på Skrållans alldeles egna dag!

… Det sågs till så att precis alla var mätta, belåtna och kalasklädda (puh).

… och sen var det bara att vänta. På att det där efterlängtade familjekalaset för älsklingsSkrållan skulle dra igång.

… och det gjorde det ju när kalastiden var slagen och darlingarna trillade in. Juni öppnade paket i väldig fart och iver.

Födelsedagssång sedan, för storögd Lilla, som blåste ut ljusen på tårtan och satte sig vid fikabordet och åt chokladbollar som om det inte fanns någon morgondag. Alldeles saligt lycklig rantade hon runt i sin prickiga snurrklänning och såg ut att må så himmelens gott mitt i bland allt uppvaktande. Ständigt uppassad av massa söta kusiner.

(Occcch om ni undrar… så ja, det är ett piano ni ser skymta höger i bild. Dagen innan jag födde Bertil var jag möjligt liiite skör (hah) och råkade dra på oss ytterligare ett piano, bara sådär. Ångrade mig sedan.. så är det någon som önskar ett akustiskt lagomstort piano, så finns det ett här! …vi har ju redan ett…och mannen har påpekat otaligt många gånger sedan dess, att det ju inte var en så lätt ”liten möbel” jag drog hem….. )

Det var Årets Ljusaste Natt och det spisade Astrid Lindgren-visor till sent, sent.

När solen höll på att gå ner satt hon där i ännu en kär famn och mådde som den lilla prinsessa hon är. När kramarna var kramade och vi vinkat alla hjärtenära hejdå, satt vi där i köket hon och jag, med fikarond två, kexen och ostarna, på småsmältning i bakgrunden. Ljusen som fladdrade och hela hemmet som viskade om härlig kväll..

.. vi pussades. Och degade lite till. Konstaterade att dagen varit så fin. Lillan höll med.

Junihjärtat ville aaaldrig sluta fylla år men somnade till sist med mammans hår flätat om sina små fingrar, och hela lilla kroppen fylld av kärlek från dagen. Att fylla 2 år. Hur stort kan det bli, liksom? Och att få ha en alldeles ljuvlig Juniflicka, det är så tacksamt att orden tar slut. Underbara Minimänniska.

 

Så, det var orden och glimtarna. Från den där dagen, när det var kalasig 2årsdag här på Drömgården.

 

 

Lillafrun

En junisöndag!

För 17 dagar sedan susade vi in i Bäbisbubblan.

Älskade Bertilbäbisbubblan alltså. Så mycket mys och kärlek. Så många dagar av Alla-tillsammans-tid. Väldigt uppskattat. Av samtliga.

Idag har vi haft junisöndag.

Som en sista dag i denna bubbla, för att sedan bryta den lite, lite kommande vecka, prova på livet som HemmaMamma med 3 (håhå alltså!) små och med mannen åter på arbete… för att sedan ha en riktig Bäbisbubblasommar.

En snurrar i klänning. En blåser såpbubblor. Och den tredje skruvar ihop lilla bordet som Skrållan fick av oss i 2årspresent.

Mitt i dagen när småsyskonen sov, kände jag jag det här är sommar på riktigt-känsla när jag kunde säga till Minimannen ”ät så många jordgubbar du vill”… billiga älsklingsbär på lill-ica, så vi har nu gott i frysen till höst och vinter.

Jag är snart känd på byn som hon som vill ha alla gamla saker som dom flesta tycker är rat. Men! Glad är jag för det. En drös fina trasmattor är den senaste gåvan jag fått, bara sådär. Lycka, ju! En la jag på verandan på en gång.

Det där är också lycka, blomster.

Min älsklingspion blommar nu också.. den njuter jag så av.

… och så tänker jag på min Mormor, som hade den största pionen i byn. Jag blir varm i hjärtat och får längtknip i magen efter henne.

En liten tvättkorg med viktvätt fanns även denna dag… men jag tycker faktiskt det där med tvätt är som avkoppling. Längtar mig nästan grönögd efter en riktig tvättstuga. Fast tills dess är jag så nöjd med den lilla skruttiga, fukttrötta, vi har. Det funkar ju fint, liksom.

Här ser ni en glimt från Salen idag också. Blir så himmelens fint med nya fönster även där inne, förstås.

Ikväll bäddade vi ner alla små i vagnarna och tog oss en natta-barn-tur. Så vackert ute att klockorna stannar!

Och nu råder njutbart kvällslugn. Tre små sover gott. Minsting, premiärandes i sjalen. Mannen har ännu ett kvällspass snickeri och jag vakar över små, vattnar blommorna och nyper mig i armen lite…

Ta hand om er finaste ni!

 

(Och just det! kom ihåg att ni ända till imorgon kväll (25/6) kan vara med och tävla om ett alldeles eget par dockstaslippers. Tävlingen hittar ni HÄR! eller på min instagram @lillafrunsdagbok).

 

Lillafrun

Din allra första Midsommar.

Bertil. Min älskade Lillprins. Det är mamma som skriver till dig. 

Du kan läsa orden någon annan gång. Inte nu. Att läsa ligger inte alls som fokus i livet just nu… att sova, sova lite till, säga bää som en litet lamm, för att sedan slurpa mjölk så du blir alldeles andfådd och bara måste sova bums igen. Det, är vad du pysslar med. Vilket sommarjobb. Rysligt härligt. En liten, liten vakenstund någon gång under dagen.. annars är det sömnigt, så sömnigt. Och bara en massa mys och gos.

Du ser ut att må så gott. Och vi, hela familjen, med dig. 

Du doftar som en blandning mellan mjölk och rosenknopp. 

Det är midsommar nu, förstår du. 

Din mor känner sig lite sådär rotlös nästan, dessa dagar. Så djupa traditioner, vid ett ställe jag alltid älskat, som liksom ska vändas till något alldeles nytt nu. Men det är dags, för vår Storlilla familj att skapa nytt och eget. Men inte nu, i år.

Vi tar det bara så stilla vi kan. Och det är gott för oss. Helafamiljenmyser. Träffar Storfamilj där hemmahemma. Ja, du var ju där hos Mormor och Morfar igår. För allra första gången. Du fick smaka maten i lite efterhand, så att säga… men visst var den himmelsk? Min Mamma, din Mormor, lagar den godaste maten, så är det bara. 

Det är midsommardagar. Regnet har piskat, men det spelar ju ingen roll. Nu är det bara starka vinden kvar. Solen skiner. Det är junidagar. Och vackrare finns inte. Vi myser. Plockar blommor vid vägens kant. Storasyskonen leker med gulliga grannarnas barnbarn. Vi går långa promenaden. Äter gott. Och binder oss en krans.

Midsommarkrans kallas det, lilla vän. Nästa år binder vi en midsommarstång också, så ska jag hålla dig i handen när vi rantar runt i ring och dansar till små grodorna.

Bertil. Mamma älskar Dig. Du är sagolik. Vår Lillprinsbäbis. 

Det är så förskräckligt fint, det här. Att få vara din och dina syskons mamma. Följa er på vägen genom livet, liksom. Kan det bli större? Eran pappa och jag är evigt tacksamma. 

Jag kan inte låta bli att undra.. just nu är du precis lika njutande bäbis som dina syskon varit i samma skede i livet. Nu är S och J två småttingar som dels är lika, men ändå så himmelens olika. När du, lille B, tittar med dina blå, blå ögon på mig.. tänker jag

vem är du lilla människobarn? vad kommer du tycka om här i livet? jag tror att du kommer älska mammas bullar och mjölk. Det bara känns så.

Jag lovar dig. Jag ska göra allt, allt, allt för dig. Vara den bästa mamman kan för dig. Älska dig, krama dig, trösta dig, hålla dig i handen och finnas där för dig… en vacker dag behöver du inte din mamma på det sätt du gör nu, om allt går som jag önskar dig. För jag önskar dig livet, lille vän. På alldeles egna ben. Med båda prinsfötterna på jorden, hjärtat tickande av kärlek och med kropp och knopp fyllda av ömsinthet, värme och självtillit.

Tills dess, är jag så mycket din du bara vill. Håller dig i min hand. Min älskade Lillprins. Och följer dig på vägen fram.

Nu, har du precis upplevt livets första midsommar. Och den har varit fin. För vi har varit tillsammans hela familjen. Fått känna kärlek, trofasthet, trygghet och tacksamhet. Och det är det viktigaste. Alltid. 

 

/Bertils Mamma.

Aka Lillafrun

Mammafint!

(inlägget innehåller reklamlänkar) Det är alldeles, alldeles snart mitt i natten. Det är sådär förtrollande juniljust. Och så sagolikt vackert.

Det är fortfarande några saker kvar på ”lilla listan” innan natten. Men det gör ingenting. Jag tittar på sovande barnen. Kvistar ut en liten tur och plockar in ett par rosa rosor och daggkåpa. Till den där lilla flickan som fyller två år om några timmar. Jag njuter.

Så målar jag naglarna hallonröda… eller vattenmelonröda, rättare sagt. Tänker att det blir alldeles perfekt, då snart-2-åringen är tokig i Melom (melon). Spetsblus till. Och kanske en lagomvarm tröja på toppen.

Kläderna fann jag på Lindex häromdagen. Känner på mig att det blir favvisar i garderoben.

Spetsiga blusen finns HÄR och tröjan, på superrea, HÄR. Nagellacket hittar ni HÄR. 

Nu ska mamman här dona lite, lite till innan jag kryper ner bland sovvarma kroppar…. där en av dom är lilla ettåringen som minsann snart är två år, älskar melom och kallar sig för Lillan.

 

Natti!

 

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4