av Emmeli | maj 21, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Sommarmåndag!
Så himmelens varm dag.
Vaknade trött. Men hur lyxigt är det inte då att bara få starta dagen bland frukostätande småttingar, känna lugnet, sörpla kaffe ute på trappan och blunda ett slag mot solen? Himmelskt. 
Juniflickan på trehjulingen.
Jag kolavippar.
Småstunder här och där har jag rensat och trädgårdspåtat.
Och mitt i dagen åkte Storebror nerför ledstången och hela familjen knatade ner på byn för barnmorskebesök. Lillan sov men S fick lyssna på lilla syskonets hjärta och tyckte att ”det slår ganska fort! ”
Ja. Det var några måndagsglimtar, det.
Från denna otroligt varma, varma majmåndag. Sommar, sommar, sommar. Och ett barnmorskebesök mitt i dagen som gjorde att livet kändes ännu lite mer spännande.
Ja, varje dag är spännande nu. Men idag pepprades det lite, tycker jag.
Kurvorna för Lillasyster och Minsting följer varandra rysligt lika och precis i den vecka vi är i nu, var man orolig över att Lillan låg med huvudet uppåt. Samma sak nu med Minsting. Med Juniflickan var det ju bara så att hon var fixerad och snart på språng ut… såå, antingen är det precis lika nu eller också blir det vändnings- och kejsarsnittsfunderingar. Å. Som jag hoppas på att lilla livet ligger rätt när vi ska på ultraljud inom kort.
Ja. Spännande, spännande. Njuter allt jag kan av bebbemagen men börjar längta något oerhört av att få snusa bäbis nu.
Lillasyster som ska bli Storasyster… kära hjärtanes, så stort. <3
J somnade med skitig sommarklänning framför Bolibomba. Tecken på en härlig och varm dag.
Nu är det sena kvällen. Jag har precis kommit hem efter en lillistur med Storan. Det här med ljusa vårkvällar, bland hägg- och liljekonvaljdoft och finfint sällis. Den..! Så tacksamheten över HemmaMammaLivet som är vansinnigt lyxigt just nu. Och så lite (väldigt mycket) spännande bebbepirr på toppen!
Hoppas ni haft en härlig måndag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen
Syskonmatchande. För tre (!) små småttingar!
Man vet ju inte, liksom. Förrän efteråt. När liten bäbis tänkt komma, menar jag.
Så mitt sätt att ladda batterierna och njuta som allra mest såhär i slutet, är att förbereda mig. Med att bäbispyssla. Massor. Boa. Fasligt städig och fejjig också. Men den extraivern hör ju samtidigt den här tiden på året till.. så ja, dubbelt upp alltså!
Inför-bäbis-listan checkas, mer och mer. Det kan vara en hel drös med preggoveckor kvar innan Minsting väljer att lämna preggolyan. Men jag tycker det är skönt att vara förberedd och i tid, med sånt jag kan. Kontrollmänniskan i mig, ni vet.
BB-väskan är nu komplett.
För det som fattades var en ny egen filt till Minsting. Bebbefilten. Häromdagen införskaffades den.
Alldeles ljuvlig. Hela lilla kitet med finshorts till Storebror, blus och shorts till Lillasyster och filt till Minsting matchar förfärligt fint ju. Hittade allt inne på kappahl.
Tänk att snart få linda in en alldeles färsk liten människa i den där mjuka, mjuka filten.
Jag är otroligt pirrig. Det är mer än spännande att gå i väntans tider. Så evigt tacksam som får vara med om det här igen.
….ni må tro att även mannen är på spänn.. än mer denna gång, eftersom vi hann vara på BB i endast 20 (!) minuter med lilla J…
En liten nervös handskriven lapp ligger på vingliga skåpet i köket.. där står sånt som (om läge finns) ska packas ner i BB-väskan när det väl är på gång. Typ kamera…
Men som sagt. Minsting får gärna bakas ett tag till. Men såå efterlängtad, det är det lilla knytet redan nu!
…
Nu har vi onsdagkväll här hemma. Pojkarna är ute och klipper gräset för första gången (vilket vårsommartecken!), Juniflickan softar framför Bolibomba med sin solhatt på sned och jag känner mig varm i hjärtat efter dagen. Hade Storan här på spontanlunch förstår ni, och onsdagen fick med ens en härlig guldkant. Ett gympapass väntar nu.. innan småttingar ska nattas… är så nykär i vårat sovrum med vackra dörröppningen. Den bara måste jag ju visa er, snarast! .. ni som följer på instagram (@lillafrunsdagbok) har kanske redan sett tjuvtjik?
Hoppas ni haft en god onsdag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 15, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det äär så vackert nu.
Så alldeles sagolikt vackert. Sådär så att det gör lite ont i hjärtat, ni vet? Fast på ett härligt sätt. För kära hjärtanes… vad denna tid är efterlängtad, visst?
Och dessa dagar. Är dom på riktigt?
Det känns som att jag säger samma sak i varje inlägg nu. Men det måste få vara så. För det är såhär det är.
Det känns som att det alldeles nyss var Riktig Vargavinter, som följdes av ljuvlig vårvinter, perfekt april med räsertöande av snön… till sist några dagars vårfeeling i slutet på april, början på maj… och sen blev det sommar. Det går inte kalla dessa dagar för någonting annat, än de allra ljuvligaste försommardagar. Den allra vackraste sortens vår, i alla fall.
Dagarna pärlas efter varandra med sol och värme.. allt känns som för första gången.
Samtidigt som vi skakar på huvudet och knappt tror att dagarna är på riktigt?
-Så har vi Allatillsammanstid. Busiga ungar springer med bara ben. Snart-tvååringen tycker det är jättekonstigt att gå barfota och säger ”nej, mamma! Ha oppoj!” (betyder; ”nej mamma, jag vill ha strumpor”). Preggogympande. En tur till stan, för lekparkshäng för tre av fyra. Den fjärde, blev bortskämd med skön tid på söt salong. Mannen ni vet, han som titt som tätt bokar in mig på fransfärgning för att han vet att det är något alldeles lagom för mig och som jag uppskattar så. Allra sista lilla shoppingen är gjord innan Minstings touchdown också… en ljuvlig filt. Ska visa! Ljumma kvällar och morgnar. Dörrar som står på glänt dagarna i ända. Magiska solnedgångar, med solen som sjunker sakta bakom fjället. Promenerande med Skrålla i vagn. Husbestyr (vi närmar oss slutet på fönstermålningshärvan!!!). Vi äter ute. Springer genom vattenslangen. Och liksom försöker, så klyschigt men sant, fånga dagarna så mycket vi bara kan..
Medan mannen och barnen nu cyklade, och knatade iväg till Farmor och Farfar som kommit hem efter en vecka på vår älskade ö (ÄlsklingsGotland, ni vet), ska jag ta hand om tvättkorgen. Ganska så ljuvligt att sätta sig i ljumma som-sommarkvällen i maj, med mjuka kvällssolen i ansiktet och vika tvätt… tvätt som svämmar över och är ett tecken på att jag är förunnad med darlingar runtomkring mig.
Önskar er en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är söndagkväll. 18 grader varmt och klockan har visst tickat fort och nattningstid är förbi. Det är Sommarvarmt.
Storebror cyklar utan stödhjul som om han inte gjort annat. Lillan springer barbent fram med solen i håret. M och jag beundrar ungarna och håller med varandra om att ”det här är livet”. Att få bo såhär. Leva såhär. På vår älskade gård i norr. Ge barnen denna uppväxt med vidder att springa över och en ny upptäcksfärd för varje dag om man så vill.
Innan dom hamnar på kudden är dom alldeles skitiga och med ett och annat skrapsår och blåmärke på småknäna efter alla dagens äventyr. När den där sista turen för dagen längs lillvägen är tagen, somnar dom gott sedan.
Mamman önskar stoppa tiden.
Men vet att det ju är omöjligt. Så hon njuter allt hon bara orkar istället.
Så tacksam över Vårt Hemma.
Lillafrun
av Emmeli | maj 12, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Vi vaknade till hällregn. Faktiskt helt vansinnigt mysigt. Det var liksom inte kallt ute, det kändes som riktigt sommarregn nästan. Äta lördagsfrukost tillsammans med filt och tända ljus. Och strax därefter sken solen över gården, som ni ser!
Idag har ägnat jagvetintehurmånga timmar åt att skura. Skura, torka, gno. Utemöbler, verandan, räcket och själva fasaden om verandan. Barnvagnar har blivit skinande och ja kära nån, så fint och fräscht det blivit och vad skönt att checka av, säger preggot….
Smet in och stekte en drös pannkakor och ”plockade hallon i frysen” (bästa påfundet) och bjöd darlingarna på utelunch.
Mycket uppskattat, av både Snickarpappa och gullungar!
Förutom att staketet är lite ledset efter snön, så bara älskar jag allt i den där bilden. En Drömbild. För mig.
Efter att det gnotts skit skulle vattenslangen fram och skölja bort. Två hjälpredor hade jag förstås…. och ”Någon” tog det där med vattenspolandet på största allvar och verkade tycka, med skrattet bubblandes, att det var heelt rimligt att spruta preggomorsan alldeles dyngsur. Vattenkriget var igång sedan kan jag avslöja.
Till kvällen när verandan äntligen torkat, tog Mannen och Juniflickan till sist och hämtade upp somriga verandamöbeln som stått undangömd under vintern. Ännu lite mera torkande och sen flyttades allt på plats. 
Undertecknad njöt nog allra mest av att parkera tillbaka dom där petnogatvättade barnvagnarna…
Älskar att ta hand om det vi har och är så nöjd över att alltid ha behandlat vagnarna som små bäbisar (typ).. det gör liksom att det känns lika mysigt att snart få bädda ner ”lilla trean” i den där emmaljungan som vi köpte när Storebror skulle födas, tills dess får det vara Junis vagn allra mest, förstås.
Och titta! Idag har vår stora björk fått små, små musöron till blad och våren är sannerligen här. På det allra godaste sätt! Kära nån såna majdagar det är. Och sån ynnest att få njuta av hela alltet, tillsammans.
En Drömgårdslördag, alltså. När våren slår ut. Åh.
Godnatt från Drömgården! Hoppas så att ni haft en fin dag, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 11, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet
Det var Kristihimmelsdfärdsdag. Ännu en solig dag i maj.
Barn och pinaler packades in i Rymdskeppet och preggomorsan trampade på gasen och drog iväg. Brandispappan behövde pga jour stanna hemma, men fick drömmig hemmatid som jag törs lova att någon inte mådde dåligt utav, ett endaste dugg.
Dagen för oss andra tre, spenderades ute vid havet.
Vid den där lilla stugan, ni vet. Som betyder så mycket, som har en alldeles särskilt plats i hjärtat. Som förknippas med Snickarmorfar, Målarmorfar som målat dom finaste tavlor jag vet (och också målningarna på stugan som ni ser) och Älsklingsmormor så.
Alla barndomssomrar där. Alla midsommarfiranden. Jag har fortfarande minnena… från sommarlovsmorgnarna som barn.. ljudet av morfars småsläpande fötter mot golvet, tidiga morgontimman. Ljudet av kaffepannslocket. Smärre rädslan över att kanske råka kliva i Mormors potta som stod nedanför sängen efter natten… Mormorskisset som tömdes i rabatten och var den bästa av gödning, menade hon. Så rätt.. men jag har ännu inte gått i Mormors fotspår, på det viset. Hujedamig.
Där sover man gott. Och morgnarna, när havet ligger stilla och fåglarna kvittrar högt. Är smått svårslagna.
Det var allt annat än sig likt där igår, när Morbror S tittade på oss från himlen, istället.
Men älskade lilla somriga gård. Du var ljuvlig, som vanligt.
Tystnaden. Lugnet. Havet.
Barnen fullkomligt älskar stället och rusade runt, in i lekstugan, genom lilla Trollebo (stugan min Morfar byggde för längesedan), ut igen, över kottar, gräs och häll…mumsandes på sin Mormors nybakta sockerkaka.
En släktgård jag så önskar ska finnas kvar i familjen. Länge. Och helst för alltid.
Och längs med slingriga grusvägen, den alldeles vid havet. Vandrade vi bortåt. 
En underbar tur, allra särskilt för blomtokige modern, till Vitsippsbacken toppade det hela.
Fågelkvitter, vitsippshav, blå himmel, sol och vågskvalpet mitt i allt.
Så åkte vi hemåt. Havsluftströtta. Rullade in på gården som är Vår plats på jorden.
Och i hjärtat; Mitt Smultronställe.
Lillafrun
Senaste kommentarer