av Emmeli | maj 15, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det äär så vackert nu.
Så alldeles sagolikt vackert. Sådär så att det gör lite ont i hjärtat, ni vet? Fast på ett härligt sätt. För kära hjärtanes… vad denna tid är efterlängtad, visst?
Och dessa dagar. Är dom på riktigt?
Det känns som att jag säger samma sak i varje inlägg nu. Men det måste få vara så. För det är såhär det är.
Det känns som att det alldeles nyss var Riktig Vargavinter, som följdes av ljuvlig vårvinter, perfekt april med räsertöande av snön… till sist några dagars vårfeeling i slutet på april, början på maj… och sen blev det sommar. Det går inte kalla dessa dagar för någonting annat, än de allra ljuvligaste försommardagar. Den allra vackraste sortens vår, i alla fall.
Dagarna pärlas efter varandra med sol och värme.. allt känns som för första gången.
Samtidigt som vi skakar på huvudet och knappt tror att dagarna är på riktigt?
-Så har vi Allatillsammanstid. Busiga ungar springer med bara ben. Snart-tvååringen tycker det är jättekonstigt att gå barfota och säger ”nej, mamma! Ha oppoj!” (betyder; ”nej mamma, jag vill ha strumpor”). Preggogympande. En tur till stan, för lekparkshäng för tre av fyra. Den fjärde, blev bortskämd med skön tid på söt salong. Mannen ni vet, han som titt som tätt bokar in mig på fransfärgning för att han vet att det är något alldeles lagom för mig och som jag uppskattar så. Allra sista lilla shoppingen är gjord innan Minstings touchdown också… en ljuvlig filt. Ska visa! Ljumma kvällar och morgnar. Dörrar som står på glänt dagarna i ända. Magiska solnedgångar, med solen som sjunker sakta bakom fjället. Promenerande med Skrålla i vagn. Husbestyr (vi närmar oss slutet på fönstermålningshärvan!!!). Vi äter ute. Springer genom vattenslangen. Och liksom försöker, så klyschigt men sant, fånga dagarna så mycket vi bara kan..
Medan mannen och barnen nu cyklade, och knatade iväg till Farmor och Farfar som kommit hem efter en vecka på vår älskade ö (ÄlsklingsGotland, ni vet), ska jag ta hand om tvättkorgen. Ganska så ljuvligt att sätta sig i ljumma som-sommarkvällen i maj, med mjuka kvällssolen i ansiktet och vika tvätt… tvätt som svämmar över och är ett tecken på att jag är förunnad med darlingar runtomkring mig.
Önskar er en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är söndagkväll. 18 grader varmt och klockan har visst tickat fort och nattningstid är förbi. Det är Sommarvarmt.
Storebror cyklar utan stödhjul som om han inte gjort annat. Lillan springer barbent fram med solen i håret. M och jag beundrar ungarna och håller med varandra om att ”det här är livet”. Att få bo såhär. Leva såhär. På vår älskade gård i norr. Ge barnen denna uppväxt med vidder att springa över och en ny upptäcksfärd för varje dag om man så vill.
Innan dom hamnar på kudden är dom alldeles skitiga och med ett och annat skrapsår och blåmärke på småknäna efter alla dagens äventyr. När den där sista turen för dagen längs lillvägen är tagen, somnar dom gott sedan.
Mamman önskar stoppa tiden.
Men vet att det ju är omöjligt. Så hon njuter allt hon bara orkar istället.
Så tacksam över Vårt Hemma.
Lillafrun
av Emmeli | maj 12, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Vi vaknade till hällregn. Faktiskt helt vansinnigt mysigt. Det var liksom inte kallt ute, det kändes som riktigt sommarregn nästan. Äta lördagsfrukost tillsammans med filt och tända ljus. Och strax därefter sken solen över gården, som ni ser!
Idag har ägnat jagvetintehurmånga timmar åt att skura. Skura, torka, gno. Utemöbler, verandan, räcket och själva fasaden om verandan. Barnvagnar har blivit skinande och ja kära nån, så fint och fräscht det blivit och vad skönt att checka av, säger preggot….
Smet in och stekte en drös pannkakor och ”plockade hallon i frysen” (bästa påfundet) och bjöd darlingarna på utelunch.
Mycket uppskattat, av både Snickarpappa och gullungar!
Förutom att staketet är lite ledset efter snön, så bara älskar jag allt i den där bilden. En Drömbild. För mig.
Efter att det gnotts skit skulle vattenslangen fram och skölja bort. Två hjälpredor hade jag förstås…. och ”Någon” tog det där med vattenspolandet på största allvar och verkade tycka, med skrattet bubblandes, att det var heelt rimligt att spruta preggomorsan alldeles dyngsur. Vattenkriget var igång sedan kan jag avslöja.
Till kvällen när verandan äntligen torkat, tog Mannen och Juniflickan till sist och hämtade upp somriga verandamöbeln som stått undangömd under vintern. Ännu lite mera torkande och sen flyttades allt på plats. 
Undertecknad njöt nog allra mest av att parkera tillbaka dom där petnogatvättade barnvagnarna…
Älskar att ta hand om det vi har och är så nöjd över att alltid ha behandlat vagnarna som små bäbisar (typ).. det gör liksom att det känns lika mysigt att snart få bädda ner ”lilla trean” i den där emmaljungan som vi köpte när Storebror skulle födas, tills dess får det vara Junis vagn allra mest, förstås.
Och titta! Idag har vår stora björk fått små, små musöron till blad och våren är sannerligen här. På det allra godaste sätt! Kära nån såna majdagar det är. Och sån ynnest att få njuta av hela alltet, tillsammans.
En Drömgårdslördag, alltså. När våren slår ut. Åh.
Godnatt från Drömgården! Hoppas så att ni haft en fin dag, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 11, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet
Det var Kristihimmelsdfärdsdag. Ännu en solig dag i maj.
Barn och pinaler packades in i Rymdskeppet och preggomorsan trampade på gasen och drog iväg. Brandispappan behövde pga jour stanna hemma, men fick drömmig hemmatid som jag törs lova att någon inte mådde dåligt utav, ett endaste dugg.
Dagen för oss andra tre, spenderades ute vid havet.
Vid den där lilla stugan, ni vet. Som betyder så mycket, som har en alldeles särskilt plats i hjärtat. Som förknippas med Snickarmorfar, Målarmorfar som målat dom finaste tavlor jag vet (och också målningarna på stugan som ni ser) och Älsklingsmormor så.
Alla barndomssomrar där. Alla midsommarfiranden. Jag har fortfarande minnena… från sommarlovsmorgnarna som barn.. ljudet av morfars småsläpande fötter mot golvet, tidiga morgontimman. Ljudet av kaffepannslocket. Smärre rädslan över att kanske råka kliva i Mormors potta som stod nedanför sängen efter natten… Mormorskisset som tömdes i rabatten och var den bästa av gödning, menade hon. Så rätt.. men jag har ännu inte gått i Mormors fotspår, på det viset. Hujedamig.
Där sover man gott. Och morgnarna, när havet ligger stilla och fåglarna kvittrar högt. Är smått svårslagna.
Det var allt annat än sig likt där igår, när Morbror S tittade på oss från himlen, istället.
Men älskade lilla somriga gård. Du var ljuvlig, som vanligt.
Tystnaden. Lugnet. Havet.
Barnen fullkomligt älskar stället och rusade runt, in i lekstugan, genom lilla Trollebo (stugan min Morfar byggde för längesedan), ut igen, över kottar, gräs och häll…mumsandes på sin Mormors nybakta sockerkaka.
En släktgård jag så önskar ska finnas kvar i familjen. Länge. Och helst för alltid.
Och längs med slingriga grusvägen, den alldeles vid havet. Vandrade vi bortåt. 
En underbar tur, allra särskilt för blomtokige modern, till Vitsippsbacken toppade det hela.
Fågelkvitter, vitsippshav, blå himmel, sol och vågskvalpet mitt i allt.
Så åkte vi hemåt. Havsluftströtta. Rullade in på gården som är Vår plats på jorden.
Och i hjärtat; Mitt Smultronställe.
Lillafrun
av Emmeli | maj 9, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården
29 mars 6 april
27 april 9 maj
…
Nääjö, jag är ingen väderdagbokare..
…men jag, särskilt i år när vi haft så hiskeligt mycket snö, fascineras så enormt. Av naturen. På några dagar har vår gård gått från brun och tråk, till illigt grön. Knoppar har brustit här och där, jag har fladderhjärta som vanligt över det och önskar i vanlig ordning att dagarna ska gå max hälften så fort. Så himla glad över att få vara Hemmamamma nu. Alltid en tacksamhet, men den här tiden och framåt är helt klart en belöning efter långa vintern, med kylan, snöstormarna, småttingar som ska kläs i många lager och så vidare.
Idag känns det lite som om jag varit på spa. För att jag, ganska mycket i alla fall, brutit av mitt vanliga (älskade) tempo med vad som känns som en väldigt lugn dag. Morgonkaffekopp, sittandes i solen med småtting lekandes i sandlådan bredvid. Bara lite, lite tvätt- och hemmetfix. När Skrållan sov, slumrade jag också (!).. alltså, man anar ju nästan ugglor i mossen, jag vet. Utemellis på bron med ungarna i eftermiddagssolen. En skön stund i finsoffan (!) med dom samma. Ikväll har mannen varit på brandisövning igen och vi här hemma har smålekt, sett på bolibomba, preggogympat och tvagat oss. Preggot toppade det hela med nära-döden-upplevelsen att göra fötterna sommarfina.. och höll på att tuppa av på kuppen. Typ. Att vara dubbelvikt, är ingen lek nu.
Och tänka sig. Nu är det långhelg, igen. Hujedamig så förskräckligt härligt!
Lillafrun
av Emmeli | maj 8, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är både maj- och preggoiver, på samma gång.
Dagarna fylls med bara en massa mysigt, hjärtefladdigt och vårhärligt.
Jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är på riktigt.
En ny vår. Så vackert, bara det. Det är så nymodigt att hänga den första tvätten ute.
På toppen av allt, var det dessutom en massa små bäbiskläder i tvätten, bland dom andra småttingkläderna…
..jag får fjärilar i magen. 
Så idag sorterade jag tvätt…. för fem personer. Vem är du lilla femte hjärtat?
Bebbekläder från Minstings storasyskon är framsorterade, tvättade och vikta.
Jag mår mer än gott i förberedelserna. Noppriga ärvespyjamas kan vara det mysigaste, alltså.
…
Vandrar sedan vårig promenad. Miniman leker med sina småvänner. Lillan sover gott i vagnen. Det är otroligt mycket tussilago och vattnet i ån är högt, så högt. Till kvällen när alla är samlade igen, möts vi för middag. Pratar om dagen, hur alla har haft det. Sen går vi ut på gården. Älskade trion hjälper Preggomamman ihop med högarna som krattats ihop under dagen. Nu kan här checkas ”Vårkrattning” från vårlistan också.
Solen är mjuk, luften stilla. Småttingarna ser ut som två solstrålar där dom sitter framför sin pappa på fyrhjulingen. Jag kommer på mig själv med att le så det nästan gör ont i kinderna… inte så mycket annat att göra, när det där småfolket tjoar och lever lyckligt.
Nu är det kväll.
Barnen sover gott. Jag hör hur mannen bökar på ute på lon. Röj och städ, för att få plats med vårens brädfodringslass. Solen har precis gått ner. Himlen är alldeles rosa. Och det ska bli mer än gott att krypa ner bredvid småttingarna, i den alldeles nyss-renbäddade Storsängen.
En tisdag i maj.
Lillafrun
Senaste kommentarer