av Emmeli | sep 1, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Sådär lämnade jag receptboken uppslagen igårkväll….
Jag och S hade ju pratat om att baka något gott till fredagsfika, så jag bläddrade lite recept när barnen sov och äntligen tvätthögarna var vikta och så vidare. Att lämna augusti, känns också lite som att lämna sommaren, på något vis. Än om det kan komma det ljuvligaste av sensommardagar fortfarande. Men ni förstår nog vad jag menar. I hjärtat summerar jag sommaren som väldigt, väldigt fin. Dock med en smula jättetråk och flygande livspusselbitar som en liten kantning. Livet.
Men mest minnena från Sommarlovstid, Semesterdagar med precis hela Stor-lilla familjen samlad. Alla Storfamiljekalas, den där fantastiska Ettårsdagen med Junis Ettårskalas, Vackerpappans födelsedagskalas, Vår 5-åriga bröllopsdag och mysiga firandet ute på Ulvön. Bara dom där små-stora äventyren tillsammans med småttingarna. Som att plocka smultron vid vägens kant, ta cykeltur efter vår lillväg, plocka luktärtor, äta vinbär och krusbär från våra buskar eller dra ut till skogen för hallonplockning. Och så det där goda, goda som att få umgås extramycket med våra nära och kära. Det vore en stor lögn att säga att det varit en vilosommar, för tusan vad vi också jobbat med gården. Det höll jag nästan på att glömma nu! Fasligt roligt, men vi jobbar på nu allt vi kan för att kunna ta det lite, lite lugnare, i alla fall i en period här framöver. Och kära, kära nån så himla tacksamma vi är över den hjälp vi fått på olika vis. Allt från Snickeri (Svärfar. Så fantastiskt snäll!!) och Måleri (Världens bästa pappa! Snabb och noggrann och mysigaste målar-pratkompisen.. och vännen C, också! Vilka roliga dagar det var!), till Kids-syteri (Mormor och Farmor. Love you <3). Och så minns jag den där Taikonsdagen med skratt i magen; då när stora delar av Taikonsfamiljen kom hit, med hjullastare och armar taggade på att bära och liksom bara typ tömde hela vår övervåning på saker som skulle tagit mig och M sisådär tre månader i tid. Typ så. Tacksam, är bara förnamnet.
Smutronställestid, i Sommarstugan där vid havet och huset på Gotland.. dom stoppar jag extra, extra varmt i Hjärteasken. Tack Sommaren. Du är alltid så speciell.
….
Och idag? Första September. Jag älskar denna månad. Dessutom Fredag, och bara så skönt att nu med tre dagar med, få ta morgon utan väckarklocka. Och så vidare. Och utan att vi hade det på planen, så blev det här en riktig kalasdag! 
Efter utelek, där blåsten kommit och löven singlade ner från träden, så drog vi in till köket. Bakade och lagade. Storebror är så duktig där i köket att jag blir alldeles gråtig när jag ser honom. Så roligt att han tycker att det är kul att vara med!
Efter mycket söl och disk, stod där chokladmuffins…
..och dessutom, preciiis som hos Pettson och Findus, ni vet;
En Pannkakastårta!
Fylld med grädde och alldeles nykokt blåbärssylt. Tokigt god fredagslunch! Vi bjöd hem VackerPappan och han kom mer än gärna hem till oss. Så ni kan ju bara ana vilken kalaskänsla. Några väntade och väntade på att alla skulle ha satt sig till bords..
Stämningen var liksom precis som om någon fyller år! som den klookaste Minimannen jag känner, sa. Ja, så då sjöng vi Ja, må han leva…! och hurrade för Herr Höst.
Till eftermiddagen gjorde vi klart våra chokladbakelser. 
Kletade på dom ännu mer choklad, en frosting, och toppade med ett skogshallon.
Juni åt hallon så det stod ut genom öronen och S var mer än taggad på bakelserna. 
Chokladälskaren S var i heaven som ni förstår.
Som pricken över I:et, kom Mormoster Storan och Kusin H också, och fredagsfikade med oss. Så himla, himla mysigt. 
Så kom pappan hem ännu en gång, men denna för att checka in för helg. Underbart! Lillan var mer än överlycklig när den skäggige bytte av morsan (vars tunga typ hängde utanför munnen vid det här laget..) för att fortsätta åka rutschkana med henne. Full fart hela dagen lång, mao!
Och Ja. Det finns alltid något att fira. Och peppen över att september är här och luften känns god att andas, att dimman lättat lite från livets senaste veckor och så vidare. Det känns gott.
Så vi har firat Herr Höst idag. Precis så.
Önskar er en trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | aug 31, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
En allra, allra sista augustidag för denna sommar.
Vår började snortidigt. På ett sånt där ”super-superkrispigt” sätt. Med lätet från en katt som hade fullt sjå att lägga små pölar på golven med snuskigt begagnad kattmat. Håhå, god morgon, Emmeli! …. jaja… Dagen var igång där efter och det bestämdes att det faktiskt var skönt att kliva upp och starta torsdag. Mattorna åkte ut på en gång och vi tog oss en lång och skön morgon här hemma, kidsen och jag. Svisch iväg mot Föris sedan, sista dagen för denna vecka. Mor och dotter drog iväg och handlade för att sedan landa hemma på gården igen. Utelek innan sovstund för Lillan. En älskad MammaMormor svängde in på gården för några minuters prat och surr, sånt där som är så värdefullt, innan hon åkte vidare för sitt ärende. När Juniflickan sov, hann jag precis hur mycket som helst. Så skön känsla. Kylskåp blev urtorkat och fräscht och fylldes därefter med helghandlingen. Blommororna blev näringsvattnade, var sak hamnade på sin plats i hemmet och så drog städracet igång med väldig fart. Och någon timme senare njöts Nystädatkänsla för fullo. 
Tycker så mycket om vårat gammkök. Minimannen kommenterade dock häromdagen att han tyckte köket såg ”liite traasigt ut, mamma?” … och det var jag såklart inte sen med att hålla med om. Men, så småningom är det på planen.
Lite smyghöstigt med rönnbär på köksbordet.
Man vet att det är nyskurat när småtting blir blöt i rumpen av ett rumpplask. Lilla Älskade Juniflicka.
….
Jag och Lillan lämnade hemmet och kutade iväg. Rundan och hämtning av älskad på väg hem. Ett stopp för mellis och lek på Lekparken därefter. After Föris. Och sen spring hemåt igen, för ännu mer mysigt After Föris. Innan Pappan rullade in på gården och den där mysiga vardag-kväll-stämningen infann sig. 
Jag njuter nu av torsdagsfrid, nystädatkänsla, att alla är samlade och av att dessutom ha vetskapen om att vi imorn tar tillsammanshelg. Så efterlängtat.
Nu ska det Pettson-och-Findus-läsas och bäddas om två små. Kvällen som sedan var tänkt för spikande blir nog inte av, regnet öser ner. Kanske någon mening med det… det får bli en göra-ingenting-kväll!
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
”Mamma, det här var velkien mysigt! ”, sa han.
Precis sådär, önskade treåringen ta vara på den där stunden och sommarvärmen. Att efter Föris få svischa förbi macken och välja precis vilken glass han ville. För idag var det tusan glassväder, och som ni anar var det en oerhört nöjd Miniman som satt där på Verandatrappan och njöt. Bus-onsdag, liksom.
I övrigt har det här dagen bara varit så god.
Känner mig så glad för det.
Jag och Juni började morgonen med BVC-besök, så fint och hjärtinnerligt att det liksom satte ribban över dagen. Vidare därefter till Mäjadalen. Lillan snusade i vagnen och jag och Storan onsdagsgympade tillsammans. För första gången på deras finfina gym. Prick hur härligt och roligt som helst! Och så den där eftermiddagen med glassätande för en Liten och rutschkaneåkande i massor för hon som är helt all over the place just nu och hur busig som helst. ”Modig… eller dumdristig och helt utan överlevnadsinstinkt”. Jag och S var inte riktigt på det klara med vad vi tyckte, när den där coolingen till lillasyrra klättrade upp för klätterställningen och bara kastade sig framåt och svischade nerför. Mamman var förstås på plats precis överallt och hela tiden… och till sist hade vi lärt lillhjärtat att det ju var superfiffigt att sätta sig ner innan man började åka… Kära hjärtanes alltså. Lilla Skrollan. <3
…
Å. Vilken himla härlig eftersläntare av sommaren det blev idag. För nog har den allt varit lite utav en sölkorv!
– Nu ska jag lämna dom två precis-nattade små pruttungarna, som var så trötta ikväll att jag tror att det hördes över hela byn där ett tag. Nu snusar dom lugnt och sött och jag ska smita ut till den skäggige. E-&-M-stund väntar…ute i mjuka kvällssolen. Vi ska hjälpas åt att skruva midja på huset. Faktiskt förfärligt trevligt och vår Renoveringsresa är lite som vårt tillsammans-korsord. Som terapi, alltså. Hur fint som helst. <3
God kväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 29, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Sommarlovets sista dag.
Och den där stunden är svårslagen, alltså. Då vi satt på Gårdshustrappan, i varma solen. Njöt av lugnet och tuggade egenodlade morötter och sockerärtror så det nästan stod ut genom öronen på oss. 
Så himla, himla mysigt det har varit att kunna gå dit till lilla odlingstäppan i sommar, och äta och plocka in till middagssalladen och så vidare. Sockerärtor äter vi ungefär morgon, middag, mellis, kväll. Alla älskar dom! 
Helt underbart att veckan börjat såhär också;
En hel familj hemma på Drömgården.
Det har varit och är helt galet intensiva veckor just nu…mycket på precis alla fronter. Som livet ju är; ibland lite lugnare, ibland alldeles finfint, ibland nästan bara för mycket. Längtar något ofantligt till helg och tillsammanstid. Att krama M massor och bara vara vi fyra. Jag och barnen känner mest av det hela på det där viset att vi inte sett Vackerpappan särskilt mycket. Men allra tuffast tänker jag nog att det är för han som är iväg åt alla möjliga håll. Ritar hus, släcker bränder, brädfodrar om ett skitstort hus och plötsligt drar iväg till Huvudstaden ett gäng dagar för att sända tv världen över. Så beundrande den mannen och allt han kan. Och är. Den finaste människan på jord. 
För så kommer han hem. Så längtig i blicken. Med det största hjärtat för sina barn och sin fru och fyller upp det där tomrummet som varit när han inte varit med oss. Veckan kunde omöjligt ha börjat bättre!
Och så idag då!
Förskolestart!
Ryggan på och nya snabbskor dagen till ära. Ni må tro att peppen var total här i morse. Minimannen var så, så taggad på att få träffa sina småvänner igen. Vi har haft ett extralååååångt och mysigt sommarlov tillsammans, och nu var Herr Liten redo för Föris igen….det har vi fått klart för oss senaste dagarna. Kära nån, vilken nedräkning vi har haft… igår svarade jag för typ tvåhundrade gången på frågan ”men när äär det fööris, mamma?” …och då kunde jag svara ”om tretton timmar och fyrtio minuter!”. Ja, ni förstår ju.
S har typ haft sommarlov extralänge, senaste veckan, för mammans skull…. han är min hjälte. Säger inte att det inte kan ryka ur både hans och mina öron ibland, att vi kan vara prick hur osams som helst och så vidare. Men för det allra, allra mesta så är det bara så otroligt fint att få vara nära-nära barnen såhär, deras första tid i livet. Älskar det. Och kan liksom inte (även denna höst) vara helt fine med det där att lämna på föris när jag är hemma med J. Men samtidigt vet jag att det finns massa gott med det, att det dessutom är världens bästa föris och så trivs ju S så bra där.. .så jag skulle känna mig knäpp om jag inte lät honom susa iväg för sina Förskoletimmar på veckan. Jag och mitt känsliga hjärta, alltså. Ibland nästan önskar jag att jag skulle kunna stänga av några känslor…. skulle säkert vara lättare ibland, men ack så underbart det är att känna!
Jag och Lillan har haft jättemysigt hemma också. Varit ute och snott Bjossans tramptraktor, åkt rutschkana och myst på kökssoffan.
I övrigt?
Ptjaa…
Jag börjat träna igen. Mer än bara promenader, menar jag. Efter två veckor ifrån. Känns alldeles underbart och som ännu ett steg åt rätt riktning. Idag har jag prick hur mycket träningsvärk som helst efter igår, och hade nästan svårt att få kroppen att dra kidsen runt långrundan idag. Älskar ju när det är så.
Så det småbarnsfamiljelevs, brandisjouras, hallondejtas, gäspas, längtas, skrattas och gråts. Livet lever. Helt enkelt. Och det finns inget att vara mer tacksam över.
Ha en fin kväll, alla ni <3
Lillafrun
av Emmeli | aug 27, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet
Från en fredag till en söndag. Det allra finaste Sommarlovsavslutet vi kunde tänka oss, jag och barnen.
Med älskade runtomkring. Havet alldeles bredvid. En stuga att värma sig i. En höstluft så klar att andas de djupaste av andetag i. Och lov att pusta ut, som en småbarnsmamma som just nu är lite fransig i kanten. Känslan av att ha sin Mamma och Pappa som stöttar och hjälper sin dotter och kramar och leker med sina barnbarn. Gudomligt.
Det är många guldglimtar från denna helg.
Som den där stunden när jag och pappa gick upp i skogen och plockade blåbär tillsammans.
Juniflickan åt sedan så hela hon såg ut som ett litet blåbär.
Att ha lördagmorgon med barndomsminneskänsla.. att få vakna i den där gulliga stugan, äta mammas goda risgrynsgröt och sörpla kaffe ute på trappan, i nattlinne och tjocktröja.
En stund framför sköna varma brasan.
Tiden att bara vara- vara…
Precis så.
Eller den där stunden när jag och barnen hälsade på i Moster och Morbrors stuga och barnen spred glädje på det sätt bara barn kan göra.
Efter motionstur längsmed havet och upp till vacker topp och vy, få krypa ner och vila middag tillsammans med varma småttingar. 
Gå på små stigar, bland barr och kottar. Känna dofterna lite extra noga. Höra barnens kvitter och sitt eget skratt. 
Liten har hängt med Morfar non-stop. Så himla mysigt han tyckt att det varit. Massa spännande saker som gjorts. På bilden ovan gjordes elden för duschvattnet upp. 
…så att flickorna sedan kunde gå och ta en skön dusch.
En liten cool Juniflicka. Och en mamma så tacksam så. För just precis den där stunden, tillsammans med henne. Och bara rätt och slätt, för dagar med barnens Mormor och Morfar, som två stöttepelare och med så mycket kärlek att jag blir gråtlycklig av bara tanken.
Det var en sån vacker Stugsista. När marschallerna lyste längs med hela fjärden.
Jag tar med mig dessa dagar. Sparar dom långt, långt inne i Hjärteasken.
Några dagar ute vid Smultronstället jag älskar så. Som en lisa för själen.
( tack mamma och pappa! <3 love you. )
Hoppas att ni haft det gott ni med, alla ni som kikar in här!
Lillafrun
av Emmeli | aug 25, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Det är fredag och jag och barnen vaknar här hemma.
Igår hällde regnet ner mest hela dagen, så vi ägnade dagen åt att städa, packa och fixa. Det spisades discomusik, ungarna badade och så luftade vi oss med en tur ner på byn för handling. Till kvällen blev himlen blå och solen smög fram. Vi rusade ut på stuberten. Det doftade så gott. Luften var hög. 
Vi tog en cykeltur längs lillvägen. Storebror cyklade och mamma och Juni traskade bakom, alltså. Kurragömma och leka jaga var också fasligt skrattroligt, både för stora och små. Jag vet inte om ”man blir som man umgås” eller om det där barnasinnet helt enkelt aldrig kommer att släppa taget om mig. Praktiskt när man har småbarn i alla fall.
Och idag är det alltså fredag och vi vaknar i ett tokstädat hem och helgpackningen är äntligen på sin plats ute i Rymdskeppet och det är med omåttlig pepp som vi tar helg. Morsan har kutat fram och tillbaka efter en treåring och ettåring med spring i benen, varav den ena ju har full koll och den andre inte alls utan bara springer efter utan någon som helst överlevnadsinstinkt. Som det ska vara, mao! Sjåigt att både hinna efter darlingar och få alla pinaler på plats i bilen. Verandatrappan har varit min svettning denna förmiddag, men vi klarade det. Drömmer om en grind där (mannen, my love!?!).
Det är bara få, få dagar kvar av Sommarlovet nu. Jag och kidsen ska ha en helg jag tror kan bli hur fin som helst. Vi hoppas så. <3
Önskar er en god helg också!
Lillafrun
Senaste kommentarer