av Emmeli | aug 3, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Hej!
Här kommer en hälsning från älskade, älskade ön. Gotland. Inte klokt, alltså. Hur lyxigt det är med gård precis här. Mannen säger det själv att det först är i vuxen ålder som han förstått vilken grej det är. Helt naturligt. Och nu njuter vi, i massor. Minimannen är så morsk i vattnet i år och har redan hunnit bada i massor.
Och den coolaste lilla flickan vi vet, är precis som vi anade, en riktigt Gotlandstjej. 
Älskar sand, älskar att bada. Älskar Gotland. Precis som vi andra. Man kan liksom inte annat göra.
Dom där tre och älskad paradis-ö. Drömkombo.
Och det är så himla, himla skönt. Att vila upp oss. För tusan som vi jobbat på senaste månaderna. Och månaderna innan dess.. och.. ja. Precis så. Så nu tankar vi energi. Slumrar till på stranden med liten Lilla bredvid…
<3
Han jag bara älskar att få leva livet tillsammans med.
Och till kvällen kan det se ut sådär;
Ta cykeltur upp på berget. I år med världens bästa vagn med fullt, dyrbart, syskonlass. Njuta disig men vacker solnedgång och sedan cykla längre tur för att söva barn längs slingriga, kalkiga små vägar… barn, som inte alls vill sova utan är prick hur busiga som helst. Till sist somna i gulliga Bertil-Bo-stugan som vi Storlilla familjen får ha som vårt alldeles egna krypin när vi är här.
Hoppas att ni har det bra, ni med!
Tjingeling!
Lillafrun
av Emmeli | aug 2, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Den där dagen började tiiidigt. Hemma på älskade Drömgården. Sista avprickningarna på långa listan. En vällingslurp mitt på köksgolvet. En sista minimorot som rycktes ur jorden. En morsa som laddade upp med morgongympa. Och sen gav vi oss iväg. Mega-mega-mega-peppade!
Plötsligt visar bilen en utetemperatur på MINUS 35 grader…. det vill säga; den blåser inte ett dugg sval och skön luft, utan precis tvärtom. Här tror man att man ska vara lite räddad av att köpa en alldeles sprojlans ny bil, men icke! Och det är väl typiskt också, att något ska hända, när man ska iväg på långtur. I alla fall. Tapperheten fick visa sig hos oss alla och vi försökte hålla humöret uppe i stekhettan. Ungarna gjorde det så bra, med rödrosiga kinder och varma ryggar. Det är resor som dom här, man minns! försökte den ene…
Att ha fikapaus på en verkstad mitt i Ingenstans, ptjaaa.. det funkade ju också fint!
Så åkte vi vidare.. med lite, lite känslan att baah, vi kommer aldrig hinna fram i tid!
Plötsligt fungerade både AC och vi hade också kommit många, många mil på väg. Vi passerade sommarvackra Huvudstaden och Storebror tyckte att det var coolt att äntligen få se det där himla Stockholm som han ju både åkt igenom, varit i och så vidare, tidigare. Men nu liksom förstår på ett annat sätt. Storstadsmostrarnas hemstad, liksom.
Och efter en herrans massa mil, var vi framme vid Nynäshamn och älskade Färjan. 
Småttingarna hoppade i pyjamas och på värsta skummis-vis blandades god brygd nedanför bilen… med kockum-tratten och allt…
Hon som senaste tiden kunnat grymta bara vi åkt lilla biten till Mormor och Morfar, hade varit såå duktig hela dagen, trots jättevarmt många av milen. Och hennes Storebror är sedan gammalt ett åka-bil-proffs så han var vi aldrig orolig över.
S är såklart ännu mer medveten nu och det var mer än spännande att åka stora båten. ”Det kallas för Färja!”…
I svarta natten kom vi fram…
Och nu är vi här!
Så fantastiskt härligt. Juniflickan var ju bara fyra veckor när vi var här förra sommaren. Nu är det spring i små ben, busiga leenden och full fart på två darlingar. Det ska bli så himla mysigt, det här. Sommarsemester, alla tillsammans, på vackraste ön vi vet. Vilken lycka att vara här igen. Tionde gången för mig… den allra första, som en tok-nykär flicka, tillsammans med Livets Dröm. Nu? En drös år senare.. så lycklig, tillsammans med den vackraste människan jag vet och våra två älskade. Min alldeles egna Storlilla Familj. Och jag är mer kär än någonsin. Livet, alltså. <3
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Lillafrun
av Emmeli | jul 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
För idag vaknade vi till En Riktig Semesterdag.
Kändes smått jättekonstigt. Nu har vi haft tre veckor av Tillsammanstid hela familjen. Tid att få känna oss lediga, men alltid i kombination med att hela tiden putta brädfodringsprojektet framåt. Men nu är vi ju lite mer än halvvägs och har gått i (del)mål för att nu ha två veckor av Bara-vara-Semester. Det känns mer än skönt faktiskt. Nu ska vi njuta av hur långt vi kommit och ha det så gott vi bara kan, andra halvan som VackerPappan har Semester. Sen väntar såklart ett race till med fasaden innan vi tycker att vi är i mål på riktigt för detta år. Men, det tar vi senare!
Och vilken dag det här blev, då! 
Skönt häng här hemma på Drömgården. Svassa runt i somrig stass. 
Äta Äpple och busa med pappan i kojan ovanpå klätterställningen.
Som morsa faktiskt hinna dunsa ner mammakroppen i sköna vilstolen när Lillan sov. Stolen som precis som alla misstänkt, inte använts flitigt alls. Men var sak har sin tid, säger jag!
…
Dessutom få bonusen att krama om och fika tillsammans med hjärtevännerna från Norrnorr som hade vägarna förbi. Jag och kidsen smet hemifrån sedan, för att åka till stora kyrkan och öva lite. Väl hemma blev det en svettig löptur med sovande barn i vagn, tillpiffande och uppladdande inför kvällen…
Och vilken kväll!
Vi åkte till vackra, vackra grannbyn. Alla fyra! Brandispappan hade liksom till och med bytt bort sin jour för några timmar, så att han också skulle kunna följa med. Kärlek på den. <3 
Njöt av den vackraste sång och musik av min Syrra och M´s kusin. Kära hjärtanes så underbar, njutbar musik av lyssna till en vacker sommarkväll som den här. 
Hedrande var det också att få vara med på ett litet hörn, som pianist till Syrrans fantastiska röst, spela på stora flygeln, i mäktiga kyrkan. Alltsammans, med vattnet precis utanför. Dessutom, dessutom, dessutom! Var det massor av släkt och vänner som kommit till kyrkan för att lyssna. Wow, alltså. 
GullMammaMormor och Juniflickan. Ni må tro att min mor tyckte det kändes speciellt att hon fick se sitt yngsta barnbarn i sin yngsta dotterns klänning från typ -91.
Nu är vi trötta som lortar hela gänget. Ungar som rejsat timtals längre än vanligt och päron, ptjaa.. på pärons vis sådär till-kvällen-alltid-vansinnigt-trötta-trötta. Alltsammans inlindat i stor tacksamhet. Över hela alltet. Liksom.
Hoppas att ni haft ett gott veckoslut, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 29, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Å.
Tillsammanslördag.
En man i toppen av ställningen, som ni ser. Efter fredagsdaten igår, där vi målade varv två av tre på foder och överstycken. Så konstaterade vi att vi tycker det blir för blekt med den gröna-umbra-procent vi nu valt och har nu bestämt oss för att måla sista varvet med en lite, lite mer grå. Det blir nog bra. Nu ser man ju knappt skillnad, och det vill vi göra!
Det har gått många larm idag. För Minimannen alltså. Men han har jobbat på, mycket bra. Kanske en aningens inspirerad från pappsen som varit ute och släckt brand under natten.
Att plocka smultron vid vägens kant. Sommarbestyr att älska.
Och! Idag drog vi upp dom första små pyttiga morötterna, inte bara för att gallra utan faktiskt för att provsmaka. Så himla goda. S och J sprang runt i blöja och kalling och tjoade med varsin minimorot.
Därefter blev det tröttigt. Morsan fick motion och ungararna sov gott i skuggan efter långpromenaden.
Vårt första morotsknippe. Så himla härligt!
Nybadad liten flicka. Som drog till och gjorde sig lördagsfin i mammans gamla klänning. Alltså, ni kan bara ana vad det kniper i hjärtat av kärlek. Den vackraste lilla Juniflickan vi vet.
Likaså av-kärleks-kniper det, när Minimannen följer med mig ut, med sin lilla sax i handen, för att hjälpa mamman att plocka in en ny bukett luktärtor.
Och nu är det sån fantastisk kvällsol, dagens sista tvätt ska hängas ut, Storebror har precis parkerat cykeln efter en kvällstur och Lillasyster snusar gott i vagnen. M målade precis sista penseldraget innan vi tänkt gå på Semestersemester för ett slag. Så vi pustade just ut lite, han och jag. Delmål är viktiga att fira,tycker vi. Och high-fivar med varandra. Vi firar med en (förhoppningsvis) god äppelkaka, tillsammans med några till nära och kära som alldeles strax rullar in på gården. <3
Såna där Sommardagar man aldrig vill ska ta slut, ni vet. Såna där som man stoppar om lite extra i Hjärteasken och tänker som ett litet varmt täcke att ta fram, när kylan kommit, mörkret likaså och det där med sommar känns så avlägset att det inte är klokt. Precis så.
Ha en god lördagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | jul 27, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
En Sjusovardagsmorgon som började tidigt.
Vissa klättrade in i skåp och drog fram allt tänkbart, medan mamman förberedde lunchen. 
En annan gick all in för det där med Sjusovardag. Någon måste ju ta på sig den lotten också, liksom.
Så kom en Älskad PappaMorfar till vår undsättning. Med en långsovande Lillan, en liten pojke som var och lekte med kusin och tre människor med penslar i händerna. Ptjaa, då hände det grejer. Gavelsidan blev enligt bara den högsta av målningsönskan, nästintill klar idag. Tredje och sista varvet vit färg. Såå underbart! 
Vi åt god paj på mitten. 
Vips kom Sommarlovsnjutande Minimannen åkandes med Farfarn i lilla snabbisbrandbilen och bjöd på direkten stolt sin Morfar på mazariner. 
Till eftermiddagen klättrade morsan ner lyckligt från den där höjden hon har sån respekt för. Myste med ungar nere på sköna gräsmattan, i varma skuggan. J slumrade ännu en gång och jag försökte lösa problemet att jag visst har ett paket som ligger och väntar på mig i Norrnorr… typ 40 mil norrut. Mycket klokt Emmeli att inte kolla om du ändrat adressen när du skickar efter saker… jag som skulle vara klok för en gångs skull. Inte köpa nytt utan fynda lite på tradera. Nu blir det nog dyrare i alla fall.
Och efter en himla fartig, härlig och lyckad dag, så följde visst en lite sisådär kväll. Inget allvarligt, alls. Det var bara det att vi (jag och M) hade tänkt dreamteama och både hinna måla klart del allra, allra sista av det vita och också hjälpas åt med städrace.. typ en leker med kids och en annan städar i ett svep. Istället, var vad jag tycker är den finaste Räddare i Nöden, i väg på larm och jag försökte rodda ihop en kvällstrött mor med övertrötta småbarn. Nåväl. Till sist så snusade kidsen, mannen kom hem och uteslöt målning men donade med annat och den efter-seg-läggnings-sura mamman tog ut surheten genom att göra hemmet skinande. Att städa mitt i sommarnatten är faktiskt inte alls pjåkigt.
Nu doftar det alldeles himmelskt här hemma. Skurmedel och linoljesåpa, schersmin och luktärtor. I en salig blandning. M var över till Svärmor och norpade några kvistar schersmin.. en sån buske bara måste vi skaffa oss! Nattafika väntar med den skäggige, sen kryper vi ner och tar natt. Det ska bli prick hur skönt som helst!
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | jul 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Att lämna en tätt sovande trio i Storsängen. Ge sig ut i en solig, alldeles lugn morgon. Springa, flåsa, svettas, fundera och bara längta tills jag kommer hem igen så jag kan få säga god morgon till dom där hemma. Att då komma hem, möta darlingar, svara på frågor som ”hej mamma! vi har sovit gott. har du springt i natt, eller?”. Få kramar. Både av människor och ett katt som i vanlig ordning är väldigt kelsjuk. Flåsa färdigt, genom att traska ut på gården en sväng. Med lilla saxen. Och med mig tillbaka, ha det vackraste och mest goddoftande lilla blomsterfånget jag kan tänka mig. Ett litet blomsterfång som betyder så mycket mer än ni kan ana.
Luktärtornas doft, fick mig att rymma från besvärligheter som rådde förra sommaren.
Det var inte alls en helt lätt sommar. Å ena sidan sagolik, vi hade ju precis fått en välskapt dotter och Lillasyster, så vacker att klockorna stannade. Men å andra sidan, hade vi en nära och älskad som mådde allt annat än bra. Hjärtat slets itu. När hösten närmade sig och M skulle iväg för jobb långt ifrån, kommer jag så väl ihåg känslan. Av att jag kände mig så slut. Redan innan han åkt iväg. Hur skulle det gå? Samma dag som han åkte, kom Storan till mig. Med största luktärtsfånget. Och det var såklart inte bara blommorna i sig. Utan också känslan att få luta sig mot någons axel. Pusta ut hos någon som lyssnade och förstod. Och där och då, bestämde jag mig för att nästa sommar, ska jag ha egna luktärtor. 
Nu är det ny sommar. Så mycket har hänt på ett år. Mina älskade ärtor har precis börjat blomma. Juniflickan mår som en Prinsessa. Hela hennes familj, faktiskt. Det känns som ni nog förstår, alldeles fantastiskt att inte behöva känna snart drar hösten igång och då börjar all vara-ifrån-varandra-tid. Vi uppskattar så och är så tacksamma för pusselbitar som lagts på plats. Och den där nära älskade, som förra sommaren mådde skrot, skiner som en nyponros.
Som ni förstår. Hela alltet, är något jag blir alldeles gråtlycklig av. Jag stoppar näsan i luktärtorna, andas in och känner tacksamhet. Så stor, så stor.
Ta hand om er!
Nu ska vi ha arbetssöndag och den ser vi så fram emot. Så skönt att börja kunna skönja ljuset i första brädfodringskapitelet. Och gårdagen, ja! Helt ljuvlig. <3 Berättar mer sedan!
Lillafrun
Senaste kommentarer