av Emmeli | mar 21, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
I salen knoppar sig syrénerna. Och det är VårdagjämningsMåndag! Ja, eller var. Igår alltså!
Efter två helgdagar som varit väldigt vilsamma så var vi pepp på en att-göra-lista att beta av. Allt ifrån småsaker som att klicka hem lära-gå-skor till lillasyster, vika tvätt och hämta matkassen. Till att checka av en drös måla-fönster-timmar och göra stor virkesbeställning. Vi har påtat med ditt och datt i helgen också, men inte sådär uppstyrt liksom. Och ja, Väldigt lyxigt med dessa hemmamåndagar, jag vet. Bästa sättet att starta en vecka på!
…
Förutom att checka av såna där nyss nämnda saker, så gjorde jag och Storebror något vi tycker om att göra tillsammans;
Dansa till bra musik!
Det betyder i vissa fall bara discodans, men i andra fall även ett träningspass. Igår var en sån gång. Och lillvännen är såå pepp när det vankas mamma-och-S-träning, ni skulle bara veta. Han har sin egen vattenflaska och dricker var tjugonde sekund och dansar och tjoar lite extra när favoritlåten kommer och halvskriker ”Men köööör då mamma!” när mamman flåsar i små återhämtningspauserna.
Mot slutet tyckte S att morsan var så svettig att han skulle klippa mig svettskydd….
Han satt där och klippte i tidningar och skulle lägga på mig där jag stod i plankan. Jag var lite orolig att han skulle bli stött, när jag vände mig till sidoplanka..för att papperna inte skulle sitta fast på ryggen menar jag. Men, dom satt som en smäck…!
Minimannen utbrast ”åh, braaa mamma! Lim!” och var helnöjd.
Jojo. Det var ett riktigt moment, det där. Tillsammans med min lilla filosof. Som pricken över allt, så pustade vi ut efter att ha checkat av så många tabatablock som det är papperstussar på bilden ovan, genom att ligga på golvet och ha avslappning till lugn musik. Bra grej!
Älskade Liten.
…
Och sen! Åt vi lunch och klädde oss varmt och vindtätt. Pyret premiärade i Storebrors skaloverall..
.. vi drog sedan mycket, mycket förväntansfulla iväg. Vi skulle till en bondgård i grannbyn. Få titta på kossor, traktorer och päronen hade också ett smygärende.
(Vi har barnvagsnfunderingar! Nu är det snart dags för Lillasyster att få åka sitt-del, så vi lurar lite på hur vi ska göra; köpa ännu en sittdel till syskonvagnen vi har, eller satsa på något annat. Det var vår grundplan; att ha den här mysiga syskonEmmaljungan tills Juni blivit större och sen satsa på något lite tuffare, sportigare. Och då har denna familj precis en sån vagn vi har som kandidat, så det var mycket värdefullt att få provköra och så, eftersom detta är en vagn som inte finns i butik. Fortsättning följer. Vi får se hur vi gör).
Det var en väldigt, väldigt spännande, tokstormig och trevlig stund som avslutades inne i varma huset, med gulleungar, kaffesörpel och surrande päron. Vi tackade för kaffet och mysiga besöket och åkte hemåt. Barnen somnade bums och när vi nästan var hemma kände jag bara ”men åh, kan vi inte fortsätta åka en stund till!!”. Det var varmt och skönt i bilen och ute blåste det isvindar. Och mannen, snäll som han är, tyckte att det var en bra idé då vi ju ändå kände att den här barnvagnsgrejen behövde avslutas och att det lika gärna kunde göras då, när vi var i farten redan. 
Så det blev huxflux en stadstripp igen, med sömniga barn i bilstolarna.
Till Leksaksaffären det bar. Vi såg Minimannens napp hänga om halsen på Stora Isbjörnen och jag fick ont i hjärtat. Men Minimannen hade omöjligt kunnat bry sig mindre. Skönt. Och provkörning blev det så nu har vi typ tre alternativ. Fortsättning följer, som sagt.
Så kom vi hem till sist med världsliga barnvagnsbryderier och en så himla trött familj. Det hanns ätas, badas småttingar och sen knoppade en familjemedlem efter den andra in i sköna sömnen. S och jag pratade i vanlig ordning igenom dagen.. så mysigt att sammanfatta och snicksnacka. Han undrade om kossorna sov och om vi inte kunde åka till bondgården imorn igen. En bra dag för lillvännen, mao.
Det var en lite annorlunda måndag. Inte bara hemma på gården utan svett, fönstermålning, kossor och barnvagnar, samsades huller om buller.
Lillafrun
av Emmeli | mar 19, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Bästa sortens helgmorgon. Är den när man vaknar i storsängen, bland en massa armar och ben som trasslas huller om buller. Bäbisen ligger och tuggar på nappen lite sådär på snedden och ger samtidigt ifrån sig gulligaste morgonmonologen. Det är av det ljudet vi vaknar, liksom. Ljuvt.
Så busar syskonen tillsammans och är sådär päron-smäller-av-gulliga. 
Barnskratt är ett ljud som är som den ljuvaste musik, det också. Och så äts det frukost i minst en mindre evighet. Det är lugn och ro och alla är nöjda och glada. Mamman sitter på kökssoffan och funderar på att dra bort gardinerna helt och hållet. Det är förbenat härligt med det där ljuset man bara inte kan få nog utav. Så syns också en alldeles, alldeles nyutslagen pelargonknopp.
Den sortens helgmorgon.
Det kan ju också vara så att man vaknar av redan-från-morgonen-trötta-darlingar som låter som gnisslande gammdörrar. En frukost som bara är ett enda fläng och söl och katten som bara man vänder ansiktet till, har snott halva filtallriken eller i alla fall skinkan som låg på mackan. Och så vidare.
-Men inte idag. För idag, var det en sån där helt-och-hållet-god söndagmorgon.
Kontrasterna. Att uppskatta. Både det ena. Och, det andra. Det är det, som gör tjusningen.
I hela livet. Faktiskt.
Ha en god söndag alla ni!
Jag ska ta Storebror i handen nu och knata ner på affären för att köpa grillkorv och korvbröd. Det blir dagens utelunch. Vi ska njuta av vinterdagarna in i det sista. Så glad att det blev en riktig vinter till slut, så att dessa nippriga snart-är-våren-här-dagar blev såhär härliga.
Lillafrun
av Emmeli | mar 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Precis så;
En sån där lördag som får bli som den blir, utan plan, tider att passa och som innehåller lite ditt och datt, sånt vi tycker om att göra. Det är bästa sortens vila, tycker vi.
Smågöra saker, leka med favoritleksakerna, varvat med lite extra kaffesörplande och lugn och ro. Och också självklart typiska småbarnslivshändelser däribland. Såna där som plötsligt kan innefatta bajs typ överallt, skratt som vapen, eller att en liten bäbisunge bara, bara vill vara hos sin mamma och prick ingen annan. 
Så vattnas det blommor, hängs lite tvätt och tittas på vårigt köksbord. 
Plötsligt flyger en fluga förbi. Ännu ett vårtecken!
Men vädret var lurigt idag. Sett superskönt ut inifrån. Men det har blåst storm. Så vi höll smått på att blåsa bort där ute på bron när den där dörrknackaren äntligen hamnade på plats..
Alla var med på sitt lilla vis.
Så himla coolt att ha en egen skruvdragare!
Coolt att vara en Juniflicka också.
Mässingskruvar var svårare att få tag på än vi trott, men till slut. Så nu sitter den där, och är provknackad av hela la familia.
<3
…
Storebror ville sedan så gärna gå och hälsa på Farmor och Farfar så mannen var över med honom. Lillasyster skulle sova igen. Så plötsligt sprang både jag och M runt våra egna svansar, nästan. Han skyndade sig upp på ställningen och fodrade (provisoriskt) fönster (Jag bara måste ju visa er någon dag. I veckan har det satts in två utav alla dom där riktigt höga fönsterna som bara är så mäktiga att jag nästan är rädd att stå vid dom).
Själv, snörade jag på mig dubbskorna och sprang iväg. Ett tag funderade jag på att låta stormen vinna och liksom lägga mig i diket och vänta på skjuts. Storm och sockersnö var inte något lättsprunget före. Men plötsligt uppenbarade sig en bar och stundvis geggigt, stundvis torr grusväg. Som en skänk från ovan!
Solen skiner och det är ju fortfarande en sån nymodighet; det här ljuset som stannar så mycket längre nu än för någon månad sedan. Jag sitter nu här hemma i ett knäpptyst hem, Lillasyster sover fortfarande, mannen är ute på en löptur och Storebror myser fortfarande hos Farfars. Dit vi alla snart ska gå, för att bli bortskämda med lördagsmiddag.
Ja, ni hör ju. En vilsamhetens lördag. Fett skönt.
Lillafrun
av Emmeli | mar 16, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader
En torsdag;
-som började med sol, ovanligt morgonpigga barn och fartiga men ändå lugna timmar. Och där ovan ser ni något som i alla fall är nytt för mig och som är himla trevligt att greja med. I tisdags när jag hämtade S från Föris, smög jag in sådär som jag gör ibland. Och kikar vad han pysslar och leker med. Så himla mysigt. Och då satt han i alla fall och byggde med plus-plus som det tydligen hette. Så, såna fick såklart åka med hem från stan igår. I finaste pastellfärgerna. 
På ena pinnstolen i köket hängde från gårdagen, en massa sockersött. 
Jag stoppade sedan ner småttingarna i syskonvagnen och på det viset tog vi oss till Föris. Mycket trevligt.
Efter att ha vinkat Storebror hejdå, vandrade Lillasyster och jag vidare. En långpromenad som blev än längre, då jag upptäckte att min mössa, som jag på grund av svettning, tagit av mig . Att den, inte längre låg kvar. En rejäl vandra-tillbaka-sväng gjorde att jag och Lillan rullade in på gården igen efter drygt en och en halv timme, med en fortfarande sovande bäbis och en än mörare mamma än innan. Gårdagens Storan-träning känns i min kropp idag.
Det var en skön tur och vi lyckades ju hitta mössan igen samt pricka in all sol som denna dag bjöd på, visade det dig.
Och plötsligt blev vi Torehundenvakt! Så därefter gick dagen mest ut på att se till så att inte katt mötte hund, att utfodra småttingar, busa med småttingar, dra ut i ett par omgångar för att traska med hund, rädda hund från katt igen och igen och så vidare. Men ni ser ju att jag hade världsbra hjälp!
När PappaMorfar-meega-kära Torehunden sedan blev hämtad igen, så har vi mest bara skrotat och lekt och lagat chili con carne. Stundvis med en jag-vill-också-vara-med-Lillan på höften och en mycket behjälplig Minikock på stolen bredvid. Vi är väl inne på typ åttonde veckan med matkasse nu och det är nya smaker mest hela tiden, så jag blir så glad när S säger ”jag älskar…” och var det nu kan vara, varje dag. Förutom kanske två, tre gånger. Men ja, sånt är tacksamt.
Bara grejen. Att ha två småttingar, är också tacksamt. Mer än tacksamt. Dom där två är livet, liksom. Som idag när jag höll Lillasyster i sina småhänder och hon fick ”springa” efter Storebror och alltsammans bara lät som ett endaste barnbubbelskratt. Ljuvligt ljud och lyckan är total, liksom!
Nu sover mina två stjärnor sedan länge, och den här mamman har plockat och donat lite men nu precis slagit sig ner i finsoffan med en alldeles sprojlans ny tidning. Håhå, sån Mammalyx.
Hoppas ni haft en bra torsdag! Imorn är det fredag, tjoho!
Lillafrun
av Emmeli | mar 16, 2017 | Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Det var en Mycket Peppad Storebror som kom in genom dörren efter Föris igår. Han tyckte Lillasyster skulle skynda lite så dom kunde dra iväg någon himla gång!
Det väntades ett avsked som helt och fullt enbart förknippades med en fest. Vi drog mot stan, i stormen.
Pojkarna satt fram tillsammans, enligt överenskommen plan sedan morgonen. Så någon var mäkta, mäkta stolt!
Jag satt bak i solskenet, tillsammans med min lilla flicka. Längesedan vi gjorde en hela-familjen-tripp. Och jag brukar ju alltid sitta fram då också. Så det där kändes extramysigt, alla var mycket peppade.
Äntligen var vi framme, nyvakna barnen och päronen.
Och iväg det bar för Dagens Stora Uppdrag.
Vi skulle till Leksaksaffären. Till Herr Isbjörn….
Knyta ett paketsnöre om något älskat och göra ett avsked så festligt det bara gick;
Päronen stod med hjärteont och bultande hjärtan, och sån otrolig stolthet. Över den där stora lilla pojken. Som först stod och funderade lite..
…men som sen så målmedvetet och tryggt, sa hejdå nappen! och hängde den om halsen på Isbjörnen, lite med hjälp av pappan och hans långa armar..
Så fladderhjärtig som jag är, så kan ni bara ana hur det knöt sig i magen på mig. Min Liten, som säger jag är ju storkille nu, mamma! som den största självklarheten. Han, som är ”tre år och lång nu” och inte behöver nappen längre.
Älskade Liten. Du är liten storpojke nu. <3
Vi har pratat om det här ett tag, och haft 3 år, som litet riktmärke. Så häromkvällen, när vi upptäckte att nappen höll på att bli trasig, så blev det ett ypperligt tillfälle att sluta. Jag tänkte att det skulle bli katastrof, S har verkligen älskat att ha napp och trasa och alltid blivit sömnig på ögat så fort han fått sitt mys-kit. Senaste månaderna har han enbart haft napp och trasa på kvällen när han ska sova, så lite har det ju trappats ner förstås. Men jag har ändå tänkt att hur ska det gå?..
…
Otroligt nog, så har det bara gått hur bra som helst. S vaknade en morgon och ville såå gärna ha nappen. Så till slut fick han det en stund. Inget mer med det, det ska liksom inte vara något traumaframkallande tänker vi. Och igår var vi så överens hela gänget. Så då lämnades den där nappen och Minimannen var så stolt och glad, fick present och medalj av Leksaksaffären..
..och fick sedan gå och kika på alla leksakerna och välja en från sina päron också… han valde en skruvdragare. Hah! Sådan far sådan son.
Lite småshopping på stan därefter.. några klädplagg till bäbisflickan och mamman ställde sig i en provhytt också, men kunde inte bestämma sig för om hon verkligen behövde dom där fasligt nu-så-galet-inne-brallorna eller inte, och dessutom höll pojkarna på att ruttna ur totalt också och det finns liksom inget mer shopping-opeppigt. Dom är inte bästa shoppingsälliset dom två, det ska gudarna veta. Men jag älskar dom till månen och tillbaka, i alla fall. Såklart.
Som toppen av hela alltet åkte vi på småbarnsfamiljevis och åt på Max. Tokigt och så festligt så det förslog, om ni frågar Bjossan. Han stod upp och dansade mellan pommes-ätandet. Underbar syn! Och det där avskedet, blev inte minsta ledsamt utan istället en enda fest. Så lyckat!
Till kvällen var vi så trötta hela gänget, att vi kröp ner i storsängen alla fyra samtidigt. Föräldrarna konstaterade ännu en gång att det där med stadsfläng inte är deras grej. Livet på landet är himmelriket på jorden. S sa att han saknade nappen, men då kramades vi bara lite extra och sen var det inte mer med det ..
..och i morse var det en solstrålande lillpojke som såg stoltare ut än tuppen! Med sin skruvdragare i handen och med ännu en utan-napp-avklarad-natt i bakfickan, minsann!
Heja Minimannen! <3
Lillafrun
av Emmeli | mar 14, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Salen, Stora Lilla Familjen
Nu är den här mamman trött, trött, så trött.
Mest trött är jag nog ändå av att ha skyndat mig så fasligt, mest hela dagen. Ingen fara på taket, ibland blir det lite flängigare än vanligt! Vissa dagar kan jag göra tusen saker utan att känna mig skyndande, men idag var en sån där dag där det känts som om jag kutat hit och dit med tungan hängandes. Som på en gammal hund med för tjock päls mitt i sommarvärmen.
…
Vi började visserligen med, (kanske en föör-) lugn morgon här hemma. Vips blev det sådär snorbråttom till Föris. När jag väl var framme med båda barnen tänkte jag; ”äsch, det går ju bara på en grisblink, så har S sprungit in och börjat leka, så jag lämnar Juni i bilen.. hon är visserligen vaken, men jag chansar..”. Och så går vi in.
Såklart. Just idag. Så bromsar S i dörröppningen. Jag med, nästan. Det gör så ont i ens hjärta att höra en annan liten vän absolut inte vilja lämna sitt päron. Så det tog en extrastund där att få S att förstå att det inte var någon fara, att han inte behövde ha dom där tårblöta ögonen och darrande lilla munnen. Nära, nära till sympatigråten då.
Min stress började komma, över att jag hade Juni själv i bilen. Men jag ville heller inte gå från S, för då förstod jag ju att han skulle bryta ihop och sånt klarar ju inte jag. Så jag stannade någon minut till. Och till slut så vinkade vi hejdå i fönstret. Ingen gråt. Alla överens. Skönt.
Jag kutar ut till bilen och där sitter såklart en liten, liten flicka och är toksvettig i varma overallen, med mössan nerdragen i ansiktet och jag bara vet att hon panikgråtit tills just precis då, sekunden jag började prata med henne. I minst några minuter. Jag var ju inte borta längre än så. Men bara känslan. Av att veta det. Att min lilla, lilla bäbisflicka suttit och undrat om hennes mamma lämnat henne för gott. Blää.
Hon var helt slut när jag kom till bilen. Och ja, jag vet. Det handlade om några minuter max. Hon blev lugn så fort jag tog upp henne och sen var det inte mer med det. Men det räckte för klena mig för att känna mig som sämsta mamman på jorden.
…
Vi åkte hemåt och Lillan bäddades ner i vagnen och snusade på sekunden. Sen stegade vi iväg ner på byn för Bebbeträff. Det var inte skyndigt utan bara skitmysigt. Lillan blev, av sin dåååliga mamma, väckt. Men det var ingen fara tyckte hon, utan sken som solen av att träffa sina små pyttevänner. Där hade vi så mysiga timmar och morgonen med hjärteont gånger tre, suddades ut.
Sen hastades det vidare. Hem igen. J somnade i vagnen och sov sådär jag-har-faktiskt-lekt-med-mina-pyttevänner-så-låt-mig-bara-sova-i-tre-evigheter-gott. Jag lagade lunch på rekordfart. Pysslade om lax, samtidigt som det snoddes ihop en god sås, rivdes morötter, rotades fram tunnbröd ur frysen och pressades potatis… allt för att bjuda två utav männen i mitt liv på; Pappa och M (Som har jobbat på hela dagen uppe).
Sen hastade jag vidare igen. För att hinna ut och gå med Torehunden innan Lillan skulle vakna. Så iväg det bar. Igen. Ringde Syrran på vägen och det var fasligt trevligt sällskap. Vips var vi hemma igen och J sov fortfarande sin marathonsömn. Så jag lämnade henne hemma och drog iväg och hämtade hem den där lilla pojken som haft det prick hur fint som helst.
Sen, lugnade tempot ner sig. Sicken tur!
Då väntade eftermiddagshäng med mina två småttingar och en trött Torehund. Ser ni förresten buset som lyser i Juniflickans ögon?
Det är full fart på den där lilla tjejen nu.
Bjossan hjälper mamma rädda fina ljusstakarna. Helt galet. Det var ju nyss honom som jag kutade efter, räddade från att falla härs och tvärs, tog fingrejer ur hans småhänder och stoppade honom från att ta allt i munnen. Nu är det hans Lillasyster istället. Inte klokt så livet bjuder på mycket gott!
Kvällning, middagslagning, sagoläsning, småplockande och sånt. Nu brinner ljusen i dom där mässingstakarna och huset är knäpptyst. Vila innan natten.
En flängtisdag, ja. Men bra fin, ändå!
Hoppas ni har det gott!
Lillafrun
Senaste kommentarer