av Emmeli | mar 8, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen, Träning
För idag fyller vår älskade, älskade Sixten 3 år.
Vår Prins Darling, Liten, Junis Storebror, Minimannen… Han. Fyller 3 år idag. Tre år. Åh. Inte klokt, alltså. Världens bästa tre år. Jag och M är tappar-orden-tacksamma, stolta och så fyllda av kärlek för den där lille pojken och hans Lillasyster. Vilken ynnest det är, att få vara mamma och pappa just till dom. Livets Största Lycka.
Här hemma på Drömgården var det sån där precis-som-det-ska-vara-när-man-fyller-tre-födelsedagsmorgon i morse. Med morgonrasslig födelsedagssång och lilla frukostbrickan på säng och massor av paket. En födelsedagsmorgon som pågick från tidiga, tidiga ottan tills det tills slut ljusnat. Lugn och ro att öppna alla paket och hinna leka och äta den där lilla traktor- och hjärtemackan och säga ”åå tack hörni, allihopa!” många gånger om. Fina, fina S.
I paketen var det både såna där lite nyttosaker, som mössa och strumpor och nån ny tröja. Men också flera nya böcker och pennor och ritblock och glass och tårta så att vi kan utöka menyn inne i hans lilla kök i Lekrummet. Det där fiskspelet som ser, var en riktigt höjdare också. Lyckan var total när han lyckades få napp. Likväl som han, precis likt sin mor, fick ett smärre tuppjuck när det trilskades lite. Höjdpunkten var helt klart dom där vågi-tågisarna (walkie talkies:arna) som han verkligen ,verkligen önskat sig och nu fick. Som vi ska snick-snacka i dom, åka på brandlarm också såklart. Och ropa på Snickarpappan när han är uppe och snickrar. Perfekt.
Födelsedagsmorgon när man fyller 3 år, alltså. Det bästa till den bästa.
Idag har den här mamman fladderhjärta, såklart. Ni vet ju hur jag är vi det här laget. Älskar honom så att hjärtat nästan inte vet vad det ska ta sig till. Och idag är det ju en så speciell dag. Den här dagen kommer för evigt att vara precis så. Den här dagen för tre år sedan, gjorde ju mig och M till världens lyckligaste päron och Liten visade oss från första stund, livets mening.
Så ja, idag har vi treårsdag och hurrar för en älskad Miniman. Han som nu är iväg på Förskolan och bjuder småvännerna på chokladbollar och saft med sugrör. Mycket viktigt det där med sugrören! Jag längtar tills vi ska hämta hem honom om ett par timmar och fortsätta födelsedagen tillsammans. Tills vidare susar vi på här hemma. Lillan sover nu, så jag skottar och traskar ner på byn och postar kort och slänger in tvätt efter tvätt och ett svettigt träningspass har också hunnits med.
Äntligen blev det 8e mars. Som han väntat och längtat, alltså.
Lillafrun
av Emmeli | mar 7, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Marstisdag!
Födelsedagspresentfix. En syskonmatchning av något vårfint. Och en långpromenad i finväder. 20 stycken för-billiga-för-att-motstå-tullisar i vårigaste korallfärgen. Och två telefonsamtal. Ett med pappa. Ett med Storan. Av bästa kvalisort, båda två.
Paketinslagning av vad som visst visade sig vara ganska jättemånga paket. Till en liten och älskad. Som fyller tre. Imorn. Och som ju egentligen inte förväntar sig en sån där pakethög över huvudtaget. Vad dum man är, egentligen. Men det är ju så svårt att motstå, helt enkelt. Och vissa paket innehåller inte lekiga eller pyssliga saker. Utan typ en ny vårmössa och den där mintiga tröjan som matchar Lillasysters ljuvliga body.
…
Mer tisdag?
-Såklart snusande av bäbisflicka. Och småspråkande med liten pojke. Det kom ett paket med postbilen idag. Som det stod Sixten på. Inte klokt så spännande.
Och små chokladbollar har rullats, med pastelligt strössel och kritvitt pärlsocker. Bästa sortens pysselförberedelser. Dom man gör för någon man älskar till månen och tillbaka. <3 Tänk att, imorn fyller den där älskade lilla pojken 3 år. Oj, som det har längtats efter denna födelsedag. ”Mamma! Är du taggat?” ,undrar han. Och jag kan liksom inte annat än känna mig så taggad så att jag nästan kolavippar. Den där stjärnan, alltså. Han som gjorde mig till mamma. Det bästa som finns.
Så paketen ligger och väntar och chokladbollarna till småvännerna är rullade. Nu kan det få bli treårsdag.
Men först lite tisdagkväll;
Bolibompahäng just nu. Med två nybadade pyjamasungar. Jag älskar pyjamasungar. Så förbenat mysigt. Brandövning för en jourande skäggig. Efter nattande ser morsan fram emot ett skönt träningspass, och sen bara att få kasta sig i finsoffan och skrota. Kvällen lång!
Lillafrun
av Emmeli | mar 7, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Musik, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Då Frökenmamman ju nu är Hemmamamma. Och barnen ännu småttingar. Så är det ju ingen av oss här hemma som egentligen har regelrätt sportlov. Men Vecka 10 är starkt inpräntat sedan barnsben, att det här är Vinterlovsveckan. Så, vi tar oss en gnutta lov här på Drömgården också. Mycket bra påfund, om vi får säga det själva.
Det är rent ljuvliga vårvinterdagar här i vårt vackra Höga Kusten. Igår var vi ute hela familjen i timmar.
Bara var. Hade familjeföretag och hjälptes åt att dra ihop ved som legat kvar sedan någon vecka när vi avverkade lite. Jag och S solade respektive hejade på den skäggige. Sen körde hon som gillar att gasa, om det är hon själv som bestämmer, tunga timmerdoningen full med ved.
Och förutom massa skön utetid, sörplades det kaffe i solbadande kök och lektes med gullbarn. Och en morsa kände sig så inspirerad och hade plötsligt haft två ivriga speltimmar inne i salen. Både piano och fiol. Minimannen var med stundvis, fick till sin lycka prova mammas fiol och spelade också (helt vansinnigt gulligt) bredvid på sin egna, lilla fiol (en batteridriven variant) som spelar små klassiska stycken.
Rårakor och lingonsylt till middag. Pyjamasbarn som hoppade och kiknade av skratt i storsängen, strax innan läggdags. Sagoläsning med hela familjen. Som sedan somnade i en varm kärlekshög med armar och ben huller om buller, trötta som små grisar. Tidig, god sömn, satte pricken över en så himla fin Vinterlovsdag.
Det var en finfin start på den här Vinterveckan, det där.
Lillafrun
av Emmeli | mar 6, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilka dagar;
Lördagen. Då kändes det som om min energi återvände till mig.
Solen sken. Mamman fick världens bästa lucka innan kalaset, för att sticka ut och springa i snöknarr. Sen hade vi kalaslördag hela dagen lång. Och det var en så fantastiskt fin och lyckad dag. Med en Miniman som sken i kapp med solen. Hans leende och bubbliga skratt i kusinlek. Världsgulliga min när vi alla sjöng för honom. Hans lilla tårtdans. Han otroliga tacksamhet. Hans under dagen alla ”mamma? Jag ÄLSKAR Dig. Pappa? Jag ÄLSKAR dig”..
Och mot kalasets slut, när det kramades ute i hallen och så och det bara var Storan kvar..då hjälpte hon mig att klippa ner dom övervintrade pelargonerna. Jag har i veckor bara velat göra det. Men det har bara inte blivit av. Så, hon gjorde det. På dom flesta. Och fyllde små vattenglas och ställde skotten i. Storasysterkärlek när den är som bäst. På samma gång pysslade hon ju om sin Lillan, liksom.
Jag fick sånt otroligt lycko- och energirus under den där dagen. En morsa som fått tanka sig med löpturen, och få fladderhjärta av Minimannens lycka under dagen och att hålla på med dom där blommorna sedan. När man kunde tro att jag skulle vara som allra, allra tröttast. Efter en hel kalasdag där det ju fixats en massa innan och under. Då, for jag runt i huset och bara tog hand om dom där blommorna jag helt glömt bort, klippte ner dom sista pellisarna, vattnade och klappade. Och i ett vips var kalaset bortdiskat och hemmet efter-kalas-städat också. E-och-M-teamwork på hög nivå. Jag kände plötsligt vårpirr i magen. Och mannen var så glad och konstaterade att nu känns det som om min Emmeli är tillbaka, efter några dagar borta. Den där skäggige, alltså. Så fin så klockorna stannar.
Sen har helgen, förutom kalaset ni ju sett i bilder redan, innehållit en massa massa mer-värt-än-guld-stunder;
Sitta ute på sparken med trynet mot solen. Andas långsamt. Elda bortsågad timmerstomme och äta grillade mackor serverade av mannen, efter en långpromenad alldeles solokvist. Vilket kändes som science fiction, rent hitte-på. Att svänga med armarna, bara höra mina egna andetag och tankar. Jag älskar att gå med barnvagnen full av barn. Men det var så skönt att få en timme bland tystnad, fågelkvitter och bara mina egna tankar. Återvände hem med jag-har-varit-på-semester-i-en-vecka-och-tankat-energi-känsla..
Långkallsongungar som klättrat på väääädens starkaste mamma. Bäbisflicka som gosat med sin pappa. Och bara den där grejen att vara samlad familj.
Och så avslutade vi vår söndag med att få sååå efterlängtade vänner på besök. Bäbismys, liten allihopa-promenad, kalasglada blommor på bordet, fika, middag och bara sånt där som-i-Norrnorr-häng, fast här hemma på Drömgården. Hur härligt som helst!
Dessa dagar har varit guld värda. Jag behövde bara lite vila. Inte enbart bara-sitta-still-och-göra-ingenting-vila. Jag behövde helt enkelt sätta ett litet bevaras-ömt-plåster på mig själv. Och tänka lite på mig själv. Springa lite. Knipsa av några gamm-blommor. Få nån extra kram av mannen. Träffa älskade. Påminna mig själv om att andas lite långsammare, än framförallt senaste veckan.
Dessa dagar. Gjorde susen.
Nu känner jag mig som en blomma. Som fått vatten.
Lillafrun
av Emmeli | mar 4, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Kalas i Drömgården!, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Idag har det varit en dag, bara för honom.
Från morgon till kväll.
Vår älskade lille Prins Darling. Tänk att det äntligen, äntligen blev din så efterlängtade 3årskalasdag. Inte riktiga födelsedagen, den kommer ju inom kort. Men kalasdagen..
den som vi ju pratat och fantiserat om.
”Sokladbollar. Sokladkakor. Och Sokladtårta! Och ballonger i taket! Och saft med sugrör! Och så vill jag ha sorta och slips!”
…
så har önskningarna låtit.
Det höll ju nästan aldrig på att bli kalastid nån himla gång. Än hur mycket vi hade fixat och grejat, dukat med servetter och hängt upp dom där färgglada typerna i taket och så vidare. Det var helt sonika på sin plats att provasmaka lite. 
Ljuvlig Vårvinterdag. 
Järnmackerace. 
En man i uteköket. Med ett sällskap av en Miniman som nästan höll på att vänta ihjäl sig. Men bara nästan, tack och lov.
Till slut var ju alla på plats. Och sjöng och kom med paket och hurrade och äääntligen var kalaset igång!
Vi började alltså där ute på gården, med grillade mackor. Fyllda med god skinka, västerbottensost och timjan. . Eller brie, salami och basilika. Eller bara vanlig, med skinka, ost och senap. Alltså, det var så gott.
Bra jobbat min älskade M!
Varm choklad och vispad grädde i kåsan också. Det var en himla god kalasstart!
…
Sen bjöds alla in i huset. Han med kalasskjortan var i sitt esse om man säger så.
Fick så fina, fina presenter av den där ovärderliga kärleksfallskärmen han har runtomkring sig. 
I köket var det kalasdukat!
Och där är tjejerna. Lillan och Lillan. I kalasbyxor och kalasklänningar. Som sig bör!
Sokladtårta!
Den där; med en choladbotten och två olika sorters mousse ovanpå. Läcker faktiskt!
Och där! En annan sokladtårta! En nougattårta.
”För chokladälskaren…”, stod det i receptet. Jag och S tyckte att det lät lovande, när vi häromdagen höll på att leta recept. Och mycket riktigt..!
Och sång och hipp hipp; hurra, hurra, hurra, hurraaa! Och blåååås! Dom av Mormoster-fådda hemstöpta ljusen slockande.. och sen var kalasfikat igång!
Minimannen. Snart, snart 3 år. I full färd med att sörpla saft med sugrör och äta chokladtårta som var så god att man liksom var tvungen att dansa lite, när man åt. Älskade unge.
Och det bästa, bästa av allt. Var nog, att dom som först inte skulle kunna komma, ändå hann… 
Kusinerna. Idolerna. Som dessutom bjöd med dig hem för några timmar lördagkväll hemma hos dom. Egen tid, att få vara hos den där familjen du älskar så. Vilken lyx.
Nu sover han gott, i storsängen. Efter att ha summerat dagen med såna ord att mamman blev blöt på ögat. Inget kunde värma hans pärons hjärtan mer. Vår lille S, tänk att det så äntligen blev denna dag. Din Mycket Efterlängtade 3årskalasdag.
Du är vårt allt.
Lillafrun, Litens stolta mamma.
av Emmeli | mar 3, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Idag vaknar jag med nya ögon känner jag. Ny energi, alltså. Igår kändes det som ett berg att bara passa en liten tid och utfodra två barn en hel dag. Det tyder på För Uttröttad Mamma, tänker jag. Dagen igår var liksom inte märkvärdig på något vis. Jag var bara för trött. Och det där med att svisha och trötta ut sig. Är ju i sig inte farligt. Jag älskar ju att göra massa saker och jag älskar att göra allt för mina barn. Ni vet. Men det är bristen på återhämtning som gör det farligt. Och senaste månaderna har det inte alls varit mycket av den varan. Och så toppas denna period, med den här veckan, där en slut mamma haft en helvecka med precis noll andrum. Nu behöver jag vila. Så…
..T. G. I. F.
-Thank God It´s Friday.
Någon firar med en hel drös nya småstrumpor. Alltså. Jag vill äta upp dom där småtårna!
Och så den där rosmarinen som flyttat till fin kruka och som doftar ljuvligt bara man nuddar vid den. Vardagslyx. Med färska örter mitt i vintern.
Legolek. Hos en Storebror som mår Jättebra! idag, säger han. Med tanke på gårdagens fläskläpp och blodiga näsa, menar han. Så skönt. Jag trodde typ att han hade brutit näsan, under någon sekund där båda barnen gallskrek som mest och jag knappt kunde tänka.
S och jag har kalasfixat lite. Hans favoriter har rullats!
Igår fick jag stresspåslag bara av att den där gulligaste pojken jag vet, i vanlig ordning sa jag vill hjälpa till mamma! och kom med pallen till bänken. Då snackade vi snabbmakaron. Till lunchen. Till och med det, kändes jobbigt. Jag som brukar ha honom med i alla möjliga knövliga bakprojekt. Nä, det var ingen rolig dag igår. Men! Det tillhör livet. Och jag tycker att det är nyttigt, både för mig och mina barn. Att se, att mamma faktiskt inte är någon maskin. Utan en människa. Som visserligen för det mesta är glad och positiv, stark och klarar mycket. Men som också kan ha dagar, där det känns som att ett makaronkok bara blir för mycket. Det är ju just det som är att vara stark. Att kunna visa sig svag ibland också, menar jag.
Där ser ni det nya gröna fatet. Så fint tycker jag. Jag fick vara snabb i rullandet idag.. vi var ju två…, bara det att dom bollarna han rullade, inte hamnade på fatet utan någon heeelt annanstans.
Den här vinkeln har jag nog aldrig fotat ifrån.
Jag satt på Salsgolvet med barnen runt i kring. Där har ni Dörren…. till vänster alltså. Den som för en upp till den där våningen man bara vill vara på och jobba,jobba,jobba!. Så småningom kommer ju den där fyrkanten till vänster att tas bort. Trappen alltså. Den ska ju flyttas och istället vara precis till vänster när man kommer in genom Drömdörren. Där ni i suddet ser att kattskålarna nu står. Det kommer göra hallen såå mycket bättre på alla vis.
Och vet ni!
Vår Sallykatt.
Förra veckan, så bara slog det mig att; jag tycker inte du verkar vara en flick-katt. Tänkte inte mer på det. Sen säger Storan på Semmelfikat i söndags; men Emmeli! Det där är ju inte en tjej. Som från ingenstans, kände hon likadant. Och efter en liten besiktning av ett proffs, så kunde det konstateras att vi ju har en pojke-katt. Småknasig grej. Vi ids och vill inte byta namnet, det där är vår Sallykatt. Spela roland om det är en pojke eller flicka. Fast det ska erkännas att det är rysligt lättsagt, särskilt när han äter upp salamin på mackan eller klöser på våra svindyra ytterdörr… att kalla honom för Salle-Balle…. tyvärr har ju någon hört sin mamma säga det, och det namnet fastnade såklart jättefort.
Och där då; Liten Juniflicka. Vår lilla docka.
Det har donats med allt möjligt idag som ni ser. Här är vi mitt uppe i en lek, med lekledare S. Han hade gjort ett tåg. Som såklart behövde lagas. Och fyllas på olja. Och så skulle det sandas runtomkring också förstår ni. Och ser ni något rosa som skymtar där borta?
Jag blev tvärkär och klickade hem den här till Lillan, samtidigt som Storebror fick typ det där fodrade regnstället eller nya bilstolen eller vad det var. Lillans alldeles egna lära-gå-vagn, mao. Skitfestlig tycker hon. Men vi får såklart hålla i henne fortfarande. Galet söt är den där lilla vagnen i alla fall.
Barnen sover fortfarande ute i vagnen efter vår långrunda. S sover ju inte så ofta på dagen. Men nu är det ju så att den där efterlängtade, skäggige, mannen kommer hem ikväll och då bara måste man ju tanka lite energi så att det orkas vara vaken lite längre än vanligt.
Så ja, idag är det en bra dag. En dag, där jag varit lite mer mig själv tack och lov. Och klarat mer än en makaron, liksom. Så skönt.
Ha en god fredag, finaste ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer