av Emmeli | sep 10, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Minsting 0-3 månader, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Så var veckan igång, då!
Med fart. Som vanligt.
Och vi har Dopveckan här. ÄlsklingsBertil ska döpas till helgen.
Det är ju så himla sött och härligt med dop, tycker jag. Man kan ju bli hjärtefladdrig och gråtig för mindre, liksom. Älskade Lillprinsen. En del att ordna och fixa, förstås. Så listornas Mästarinna är i sitt esse!
För några veckors sedan skickade B ut tack-för-uppvaktningen-vid-min-födsel-kort samt dopinjudan. Vill ni se? Okejdå. 
Gullevännen alltså!!
Och hälsningen, med hans egna lilla fotstamp, precis som syskonen också gjort förstås.
…
Idag har vi alltså haft Tillsammansmåndag. Storasyskonen hängde med pappan medan jag var iväg på Efterkontroll hos gulliga Morskan, pratade livet i en timme och trodde att jag var på spa.. jag satt ner hela timmen, hade bara en liten flinande bäbis i sällis och avslutade sedan med att gå på ica i samma sällskap.. ni hör ju; ett par lugna timmar för trebarnsmorsan!). Sen har vi haft dopsamtal här hemma, med fika och prat med vår så himla gulliga, präst. Och så har det dop-pysslats lite.
Pyssel är ju livet! … Minimannen pysslade bredvid och är lika pysseltokig som sin mor.
…
Ikväll nattades småttingar ute på tur, M kutade iväg med Storasyskonen och jag tog Minsting ut på promenad. Sen har jag haft kvällsskift här inne, medan M tog kvällspass ute med ännu mera foderfix än han redan hunnit under dagen.
Både jag och M jobbar ”dubbla pass” varje dag. Jag försöker göra så gott jag kan för barnen och hemmet medan M jobbar med huset. Liiiite (för) mycket på det viset just nu, för att få ihop allt. Snart lugnare tider med höstigt myshäng här inne. Läängtar.
Vi vill bara, bara bli klara nu. Frågan är om vi hinner. Det är lugnt om ett varv målning är kvar till våren.. men lager två hade gärna fått hinnas med innan kylan och blötan är här. Just ikväll känns det väldigt trögt. Regnet kom. Och piskar precis mot Den Fjärde Väggen, ni vet. Den berömda (här hemma alltså) Siiista väggen. Himla skit. Man vill inte ha piskregn där nu. Så ikväll känner vi oss både trötta och suckar åt att höstregnet verkar vara på visit. Men. Både jag och M vägrar kalla något så lyxigt och självvalt för ”tufft”. Att göra av med sin sista energi på att göra ett skitgammalt hus vackert igen. Det är ren lyx. Men joo, liks förbaskat kan man bli hur slut som helst.
Nu väntar nattafika. Sen tar vi nya tag imorn med det där tröga. Kära nån. Vi har hälsan och varandra. Livets lycka!
Ta hand om er alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 10, 2018 | Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Måndag!
Och här ovan ser ni en glimt från förra måndagen. Älskar våra TillsammansMåndagar här hemma på gården!
Där i bild höll vi på med ett rensningsprojekt storlek grande. Där precis alla var delaktiga. På sitt sätt. Mannen och jag arbetade målmedvetet med att rensa ur sånt som fylldes i släpvagnen och tippades på tippen dagen efter. Medan barnen lekte fantasilekar, rensade chokladbollslådan dom fann i frysboxen eller låtsades vara unga studenter i mammans studentmössa som hittades i en kartong bland rensandet…
Två naturvetare storlek mini!
Det var en riktig sommarmåndag det där, som ni ser!
Njöt den från morgon till kväll. Började med egen morgonrunda. Hade dag tillsammans med älskade. Och mötte upp Storan till kvällen för en promenad med henne och Bertil. Alltsammans sån livet-lyx, för mig. En sensommarmåndag i mitt hjärta.
…
Idag är det måndag igen!
Löven har börjat falla från träden och det höstviskas. Jag försöker beta av några att-göra-saker här inne nu, medan pappan är ute och plockar fallfrukt från marken tillsammans med dom två äldsta. Bertilbäbisen snusar i vagnen och ser ut att må så himmelens gott.
Önskar er alla en god veckostart så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | sep 7, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Så blev det fredag.
-Igen.
Och sådär himla härligt, ännu en gång.
Det är alltid skönt med fredag. Det bara är så, visst?
Gnugga gruset ur ögonen. Lulla runt i nystädat hem. Sörpla kaffe i lugn och ro. Pyssla om småttingar. Snyta någons snoriga näsiga. Titta på Minsting och säga grattis på tremånadersdagen, älskling!. Vika lite tvätt. Gå ut och gunga i trägungan. Plocka äpplen.
Känna sig fredagsfin i en alldeles ljuvlig stickad tröja jag fann häromagen. Ni hittar den HÄR!
Säga hej till nyshemkommen Skäggig. Baka äppelkaka tillsammans med Minimannen. Fredagsfika. Ha bloggigt möte här på gården (blir det något utav det, får ni förstås veta!). Plocka små buketter av luktärter. Och avsluta med fredagsmys med precis hela familjen i Finsoffan, framför en döspännande film. ”Superhjälptarna”. Med åldersgräns. Från 7 år. Utan förälder, alltså. Vilken tur att jag hade barnen och M nära mig, då….
Och så tänker jag, ännu en gång. Vilken tur. Vilken ynnest. Vilken välsignelse. Att det blev såhär…
..Triss i älsklingar, menar jag.
Så lyckliga för lilla buketten småmänniskor. Mina och mannens skatter. Livets största. Och som vi alla älskar han som vi välsignats med, som grädden på livets mos;
Bertil! 3 månader gammal idag. Familjens Lillprins. Med den perfekta pussmunnen. Kärleken svämmar över.
…
Nu tar vi helg. Önskar er sköna dagar med sånt ni mår bra utav!
Lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vyn från barnens lekställning, där vi hängt massor i veckan. Det är fräsigt när man är 4 år och lärt sig göra fart på gungan själv. Jag-kan-känslan. Underbar, visst? 
Sallekatten, som sitter ute på Verandan och undrar om han ska ta sig en tupplur till eller ge sig iväg på jakt. Han är väldigt tjusig vår katt. Han och jag är inte alltid vänner. Fast nu har vi hållit sams ett långt tag. Sedan snön försvann, ungefär. Och Salle kunde börja jaga råttor istället för mina fötter.
En stillsam vrå att vila ögonen på.
Sensommarblommorna bredvid vackra kakelugnen. I övrigt; en väldans röra på många ställen. Både Salen och Sovrummet har ju fått tre nya öppningar för fönster och dörr senaste tiden.. så det är renoveringsröra, helt sonika.
I övrigt, röra av pusselbygge där, fantasilek i en vrå där, pärlplattor här och tågbanebyggedär. Och den röran, den älskar jag. När jag plockar leksaker om kvällen är jag varm i hjärtat och tänker tillbaka på dagen tillsammans med barnen. Är så fantastiskt tacksam över att få ha denna tiden tillsammans med dom. Det dyrbaraste jag vet.
Och där; Minsting. Lillebror som lånar Storebrors bädd för en stund. Med ett plåster på varje gosselår. Ett bvc-besök stod på schemat häromdagen. 3-månadersvaccinet. När S var tre månader, vågade jag inte vara i rummet nästan när sprutorna gavs, det var M som höll i S. Nu, satt jag med B i famnen och J som klängde på min rygg. Och mitt i allt, en avslappnad jag. Inte klokt ju.
…
Idag har vi torsdag. S är och Storebrorsrejsar med småvänner och jag har sällis av mina två minsta här hemma, den ena tröttare än den andra. Vi ska ge oss ut med vagnen nu så småttingarna får vila och mamman motionera! Sen väntar torsdagsstädning, tre små ungar ska badas, ingen matlagning (yes, jag lagade dubbelt igår för att kunna softa idag, skön grej att göra ibland!), gulle PappaMorfar kommer och hjälper oss att klippa stora gräsmattan ännu en gång, Fjärde Väggen på huset ska jobbas vidare på och lagom till mörkret lägger sig hoppas jag få möta min stora prins för nattafika och slumrande i hans famn innan natten tar vid.
Vardagar som dom här. Önskar inget mer.
Lillafrun
av Emmeli | sep 2, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
En söndagsutflykt tillsammans med småttingarna och mina två älskade stamceller. En somrig septemberdag. När solen sken och luften var varm. Det, kan liksom aldrig bli fel.
Jag har haft en så mysig helg med barnen. Vi har hittat på små äventyr som blir sådär stora, för dom. Och för mig. Deras lycka är det bästa jag vet.
På kuppen har den där brandisjourande (som alltså inte kunnat lämna byn) hunnit mycket här hemma på gården. Win-win, alltihop! Vi firade med lite finare söndagmiddag när vi möttes efter utflykten idag. Så vacker dag från början till slut.
Nu tar vi ”tidig” kväll. Möts i finsoffan och myser med Minsting.
Hoppas er helg varit fin. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Och så var det september.
En så himla älskvärd månad. Särskilt efter denna sommar, när vi verkligen haft Drömsommar och vissa stunder till och med lääängtat efter lite hög och sval luft men valt att njuta där och då, för att man ju veet att det där svala kommer så småningom. Och nu är den här… den höga, klara luften. Som är så fantastiskt god att andas.
Septemberlördag, då.
Tillsammansfrukost, pusselbyggande och kaffesörplande. 
Sen tog jag mina tre darlingar, vinkade Snickarpappan hejdå, och så drog vi ner ”och gjorde byn”. Jojo. Så fräsigt så. 
Mötte upp barnens Faster, Farbror och gullekusinerna. Hade lekparkshäng, knatade iväg och köpte med oss lunch för att återvända till lekparken igen… susade iväg för glassköp.. för att återvända till lekparken igen. 
Kusinkärlek så fin!
Det var myycket nöjda barn jag kom hem med till Drömgården efter x antal timmar på vift.
Då kom Mormor och Morfar och hälsade på och vi slog oss ner ute på verandan för ett slag i det ljuvliga vädret. Mysig stund!
Juni, som dukat upp ”mat” utanför sitt Lilla Vackerhemma. Dåndimpengulligt alltsammans!
…
Lergrytan stod i ugnen och jobbade på med vår middag, fylld av hel kyckling, potatis, kolrot och lök. Då dök en kär, kär vän till Sixten upp och hans rara familj. Massa surr mellan alla päron medan barnen virvlade runt en stund på gården som små tokar. Så lyckliga!
Och titta där; dom allra, allra sista fönstren på väg på plats.
En smått historisk dag. Jag vill nästan gråta. Mannen håller sig till det där lite mer coola. Men båda, är vi väldigt stolta, nöjda och tycker alltsammans blir så vackert. Till sist, är vi kräkless på fönsterbyten och brädfodring. Och längtar som tokar efter att få börja inomhus. ”Så nära som det är nu, så nära har det aldrig varit!”… ord vi sagt några gånger senaste tiden.
Efter den där så himla goda middagen (älskar såsen som man gör av skyn i lergrytan!!) susade jag iväg med tre trötta barn.. ut på kvällstur med Rymdskeppet, och duktiga, idoga pappan fortsatte. Barnen somnade på en grisblink och jag njöt av vårt vackra höga kusten, en så magiskt vacker kväll.
Det känns fint att ha september här.
Lillafrun
Senaste kommentarer