av Emmeli | jul 6, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Träning
Jag slutar aldrig fascineras.
Det är ju helt makalöst häftigt. Hur det liksom kan växa något så underbart fantastiskt, där inne i mammamagen. Plötsligt kommer det lilla livet ut till världen och inget är mer naturligt eller känns mer självklart. Fyra veckor har gått och den där lillprinsen är en i gänget så solklart det bara kan bli.
Ibland sköljer kärleken över mig så det nästan är svårt att hantera. Sån är jag, ni vet. Jag älskar dom så mycket, dom där tre små barnen, som är halva-halva-versioner av mig och den där skäggige. Så coolt. 
Coolt också, tycker jag såklart att det är när kroppen är så hel, trots att den varit med om något så stort och påfrestande. heja, heja mammakroppen!
Likt med Minimannen och Juniflickan, tränade jag hela preggotetsvägen. På onsdagen gympade jag med Minsting i magen och på torsdag eftermiddag är han född. Inget självklarhet åt något håll. Varken att kunna träna med bebbemage eller att faktiskt göra det. Men jag har mått bra av det och därför gjort det. Skulle aldrig börja träna, från otränad, under en graviditet. Nu är det en så naturlig del i livet att det skulle kännas så märkligt att stryka något så gott i livet.
När bebbe-marathonet är gjort då vill jag bara mysa, mysa, mysa i Bäbisbubblan. Har tänkt efter alla förlossningar att jag ska vila läääänge, …så går det någon dag och vi var även denna gång ute på Första Barnvagnspromenaden. Några dagar senare promenerades det snabbare och snabbare och fort traskades det raska räserpromenader. Sedan Minsting var två, tre veckor hittar jag mig själv på väg mot mitt första gympapass. Precis som med dom andra två. Men huvud kopplas in, för skulle jag köra helt på feeling så skulle jag sticka ut och kuta nu för det längtar jag så mycket efter att jag nästan kolavippar.
Känner mig oerhört ödmjuk inför, och tacksam mot kroppen.
Idag är jag så lycklig över att ha vaknat tidigt av mig själv, gått ut i ljumma julimorgonen, rullat ut gröna mattan och gjort ett snällt gympapass för mammakroppen. Gör enligt tidigare beprövat recept; på samma vis som jag trappat neråt mot bebbefödsel, så trappas det nu uppåt små steg i taget.
Är nu redo för en heldag med mina tre små darlingar!
Jag investerar i mig själv såhär. En liten halvtimme här och där. Gör susen för massor och lite till. Lovar.
Önskar er en god fredag!
Lillafrun
av Emmeli | jul 4, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Det där var Dagens mysigaste mys,
..sådär skönt After-kalas-trötta som vi varit idag här hemma, var det så gott med vilan där i somriga sovrummet.
En nöjd kalasfixarfru och tre småttingar huller om buller.
Alltigenom, en vilsam dag idag. Vila. På olika sätt. Jag tog mig en rask promenad mitt i dagen… med sovande barn hemma och mina armar svängandes i sidan. Så himmelens konstigt. Jag gick så fort jag bara kunde, försökte att inte längta hem och ta vara på Emmeli-stunden. Gick ganska bra.
Som allra bäst mår jag ändå med alla nära mig. Som den där stunden när Bertil sov gott i vagnen, Storasyskonen lekte med pappan på studsmattan och jag bara strosade runt på gården, hörde barnskratten, trädgårdsfixade och funderade. Drog lite ogräs, knipsade gammblommor, vattnade och drömde mig bort till frodiga mormorsrabatter, men kände mig ändå fasligt nöjd över vad vi har.
Nu är det kväll. Jag nattade småsyskonen här hemma medan M tog Storebror på löptur i vagnen….gick sådär himla finemang. Fast nu? …den enda som sover är han sov ”kutat i sömnen” med sin pappa. Vaad hände där, liksom? Lillebror har knappt visat vackerögonen på hela dagen, så han har bara liten vakenstund… det är fortfarande en väldigt sömnig Lillebror. Men den andra darlingen, Juniflickan..hon vaknade nyss för att… ptja.. kanske för att det händer prick hur mycket som helst i den lilla kroppen just nu. Som hon pratar och lär sig saker, alltså. Och på toppen har hon ju faktiskt blivit Storasyster också, världens snällaste sådan. Heeij Betti! säger hon till sin Lillebror när dom gosar.
Vi ska bara vänta på att dagens sista tvättmaskin snurrat klart, så kryper vi ner i Storsängen alla tre sedan. Storprinsen snusar gott i sin egen prinssäng… i några timmar till i alla fall. Snickarpappan kör kvällsskift ute i snickeriet i vanlig ordning. Så duktig.
Jag är mer än dagvill och det gör ju precis ingenting. Sommarlovet är igång och det är så härligt att det inte är klokt.
Hoppas ni haft en bra dag! Vi hörs snart igen. <3
Lillafrun
av Emmeli | jul 3, 2018 | Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Älskad, sovande, Fyrklöver…
Alldeles smånervös ( i onödan förstås) för att väcka Honom, krånglade jag mig ur trasslet av små armar och ben.. och klev upp och fortsatte där jag avslutade i natt, vid sena födelsedagsfixet. 
Den tredje julidagen och den där älskade, skäggiges födelsedag.
Kaffebryggaren puttades igång, födelsedagsljuset tändes, kanelbullen värmdes och så vidare. 
Svart kaffe, kanelbullar, bondkakor, kalljästa brödet och fruktsallad.. hans favvisar.
…. jag ser födelsedagskortet symboliskt för vår Stora Lilla Familj. 
Storebror hjälpte mamman till morgonen med det sista fixet. Lillasyster lät vi sova, lugnast så…
.. Med fullproppade frukostbrickan, paketen på hög, nyvakna småttingar och morgonrassliga födelsedagssången, väcktes den där Vackerpappan i morse…. med sin minsta favoritflicka tätt intill sig, och dom där två människorna han med kärlek kallar för Bill och Bull (jag och Minimannen… likisar är vi) sjungandes i kör…med gullebäbis någonstans mitt ibland allt.
Det var minsann rätt så sjåigt att få med oss både födelsedagsbrickan, paketen, lilla bäbisen och oss själva.. men jag tror vi klarade det, pappan log gott när han slog upp ögonen… målet med det hela, ju.
Och som ni ser, hade M det vääldigt serverat. Behövde varken öppna paket eller äta bulle själv….
Födelsedagspresenter. Kramar, lite snyggelisnygga kläder och ett par (astråkiga, men för någon mycket önskade) arbetsshorts. Och något jag får hjärtekramp utav..
En förevigad Lillprins med midsommarkrans och guldig ram.
Födelsedagsmorgon, för honom, vår M.
Och nu en hel dag och kväll att fira den där människan jag beundrar, varje, varje dag. Mina barns Vackerpappa.
Grattis min bästa människa på din 28årsdag! Du är den finaste jag vet. Och vi älskar dig så.
/Lillafrun
… och dina tre småttingar!
av Emmeli | jul 2, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi har Sommardagar här på Drömgården;
Alltid är det någon snickerimaskin som låter. Mannen prickar av ena görat efter det andra. Så duktig. En sväng åker mamman och Minsting också minsann från gården (mer än till lill-ica, vill säga), hänger med syrror på stan och flänger runt för en dag. Så festligt, och ni må tro att det var ”stort larm” när modern åkte hemifrån; ”heeeejdå mamma, HEEEJDÅ”, stod storbarnen och gastade när vi rullade hemifrån. Så mysig dag, det där var. Och så himmelens härligt att komma hem sedan. Till min plats på jorden.
Hittar mig själv, så nöjd, mitt i bland allt… med tofsen på snedden, bläddrar jag bland nya recept och bjuder på jordgubbskaka så god.
Ammar mjölkklunkande lillprins, kalasfixar, gömmer födelsedagspresenter i kökssoffan och gräddar blivande födelsedagsmannens favoritkakor..
…som visst gillas utav fler än honom.
Köksfönstret står på glänt. Röda pelargonen i fönstersmygen. Ute på gården springer småttingar lyckligt. Skrållan leker med vattnet och ser så ut att njuta av denna sommartid.
Jag svischar fram med dammsugaren, ordnar med tvätten, knipsar gammblommor och bäddar rent. Ett tu tre slår vi oss alla ner på verandan. Bara är en stund, riktar ansiktet mot solen och vilar för ett slag.
Barnen har mys med sin Moster M, dansar limbo under vattenslangens droppar och får hjälp med fart på gungan. Så tar vi lilla cykeln och minipackningen, barnen knösas in i Rymdskeppet och vi åker till Mormor och Morfar en sväng. Brandismannen brandövar och vi andra tar oss iväg på första lilla äventyret med bara mamma och tre små. Jag får chans att sitta i hammocken där hemmahemma, hos mamma och pappa, vara dotter för ett slag, se småttingarna tillsammans med mina päron och liksom tycka att synen nästan är för stor för att kunna förstå. Minimannen cyklar fram på två hjul, bredvid sin Morfar, på den där vägen jag själv en gång lärde mig att cykla….
Vi har sommardagar. Och försöker göra det allra bästa vi kan av dom.
Må så gott, alla ni <3
Lillafrun
av Emmeli | jul 1, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Tack älskade junimånad.
Nu står julidörren på glänt och det känns härligt. Sommar. Med Stort S! Men dessa senaste 30 dagarna sparar jag ömt i min hjärteask. Tänk att vi är fem i familjen nu. Rikedom så stor.
Och som vanligt. Allt får plats här i livet. Både lyckligt och olyckligt. Jag tycker oftast det är så; att ytterligheterna gärna går varandras hand i hand. I perioder kan det liksom sväva på ganska så lugnt.. och ibland blir det precis som jag känner denna älsklingsmånad.
Med den mäktigaste av väntan (bebbeväntan).
Det vackraste ljuset och blommande älsklingsblommor (syrener och juniljus i midsommartid).
Det mest teamworkigaste (föda barn med M´s hand i min).
Något helt och hållet magiskt, det största i livet (att välsignas med ännu en småtting).
Tacksamhet av högsta rang (över att dom där små människorna mår bra och får njuta av livet med välmående småkroppar.. det gör oss päron till dom lyckligaste på jord).
Ledsamhet så förskräckligt stor (över sånt som alltid varit älskat i mitt liv, men som ändå måste suddas ut… midsommaraftonen var mest bara sorglig i år).
Kalashärligt (Lilla B´s välkommen-till-livet-kalas och Juniflickans 2årsdag).
Oro och uppgivenhet (när några hjärtenära mår prick hur dåligt som helst).
Det vackraste en mamma och pappa kan se och känna (syskonkärlek. ”Bertil är mitt liv… jag skulle inte kunna leeva utan honom”.. bara ett litet axplock av kärleksförklaringar från stor till liten bror. Lillasyster pussar och klappar fint på Lillebror också…Ett tjuvnyp kan också vara lika nära till hands, förstås… men knappt. Jag och M tror absolut att Storebror med sin megakärlek för Lillebror, hjälper Juni att acceptera att någon fler också måste få ta plats i mamman eller pappans famn. S är helt otrolig, och J vill göra precis aaaallt som han gör, så det är mer än lyckat. Dom är som ett gulligt litet Radarpar som lullar runt här hemma, vill hjälpa till, pussar, håller i Lillebrror, letar napp och skriker som galningar efter mig om Bertil hinner säga bää i vagnen när mat-och-sov-klockan ringer. Alla tre i samma syn är så fin att hjärtat slår dubbelslag).
Tillsammanstid i massor (så fantastiskt att även denna bäbissommar, få dela dagarna hela familjen tillsammans. Alla mår så bra av det, för omvälvande är det, att berikas med ännu en familjemedlem, men övergången blir så lyxig och härlig såhär.
Det mesta jag minns med junidagarna, är förstås Lycka och Kärlek (Att få dela livet med min M och mina tre barn. Fru till honom. Och Trebarnsmor, till Minimannen, Juniflickan och Minsting. Åh). 
Dagarna som går. Det är Livet. Och jag är himmelens glad, som får vara med.
Hoppas att ni har fina dagar med sånt ni mår gott utav!
Lillafrun
av Emmeli | jun 27, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är junidagar.
Och jag vill aldrig att dom ska ta slut.
Mannen jobbar halvdagar och vi här hemma ”skolas in” sådär på lyxigt mjukstartvis. Testar på det där Riktiga Vardagslivet med tre små.. innan vi om ett par dagar checkar in för Drömmigt Sommarliv igen.
Jag var nervös på söndagkväll över att få ihop alltsammans med tre små själv. Men det har gått nybörjartursaktigt bra. Så kommer ju darling M hem mitt i dagen och det har varit/är så lyxigt att det inte är klokt. För alla.
Då har vi mest hunnit ha sommarlovsmorgon här hemma, frukoststökat, slängt in en tvätt, ammat, myst, cyklat och hoppat första svängen studsmatta tillsammans… Storasyskonen och mamman härjar och Minsting…
Ja. Precis så.
Jag har redan fått frågan några gånger… ”är det stor skillnad från 2 till 3?”..och som jag sa till mannen senaste veckorna av preggoteten, när jag liksom blev högpreggotrött och ospringig av mig, och barnen tvärtom..att ”det kommer nog tusan kännas enklare att ha tre att hjärta och ta hand om, än att vara höggravid med två småbusar i kring”.
Och precis så känner jag, efter dom små, så stora, 20 dagarna som trebarnsmor. Likt efter dom andra två förlossningarna, så är jag liksom mer än hög på livet. Bubblar av energi och är så lycklig och tacksam att det nästan går på rus allting. Jag njuter så. Och ja, det är fantastiskt tacksamt med ännu en så välmående liten småtting. Man kan ju sväva på moln för mindre, menar jag. Sen kommer det giiiivetvis komma dagar som inte är så rosenskimrande som det är just nu. Men, det tar vi då.
Nu har vi dom allra sista junidagarna för året.
Tack och lov har vi vårt alldeles egna juniljus och den där Sanna Sommardrömmen J, som gör mig Junilycklig alla dagar om året. Så, jag behöver inte ha lika grav vill-inte-säga-hejdå-till-juni-ångest nu, som förut.
På eftermiddagarna gör vi små, alldeles lagom stora äventyr, hela familjen.
Som att traska lilla promenaden och hälsa på nyhitflyttade kusinfamiljen från söder (hurra för hela den grejen!!). Äta glass och leka i lekparken nere på byn. Eller susa till lilla Mäjasjön för årets allra första dopp för småttingarna… Juni var salig och den som badade allra mest. Lite sånt pysslar vi med.
Och kvällarna är bara så fantastiskt vackra. Vi går gärna en vacker promenad. Barnen nattas så gott i vagnen och jag och mannen hinner prata massor och insupa vackra naturen. 
Så kommer vi hem med sovande små. M börjar sitt kvälls/nattskift med husjobb. 
Jag donar i hemmet, går trädgårdsrundan, njuter alla olika pioner som blommar nu, vattnar och mer än gärna bär jag med mig lilla B i sjalen, nära nära. 
Så möts vi mitt i natten och nattafikar, jag och M. Innan vi kryper ner i småttingtäta Storsängen och somnar som en hel björnfamilj.
Ute är det ljust och alldeles hänförande vackert.
Och jag tänker, med hjärtat varmt av tacksamhet, att.. Det här är livet jag alltid drömt om.
Lillafrun
Senaste kommentarer