Nu kör vi igen!

Japp. Det är måndagmorgon och dags för tåget att tuffa vidare.

Helgen har varit helt ljuvlig och jag har njutit så, av att vara hemma hos mannen igen. Och nu är det ny vecka och vi startade dagen med en morgonrunda, sådär tidigt att det tog ungefär halva sträckan innan vi kom på att vi var ute och gick. Nu laddar jag med frukost för att sedan åka iväg till kidsen, som jag inte träffat på en månad. Musikfrökentid väntar med andra ord. Pepp, pepp!

20131125-072421.jpg
Tokblöt i håret och med überröd tröja på-

Nu kör vi måndag!

Kram/lillafrun

Glädjerus. Trötthetsvägg. Vemod.

Den där känslan.

Som man har när man kämpat för något och plötsligt så seglar man över mållinjen. Den är värd att kämpa för, tycker jag. Glädjeruset är ett faktum. Men också den där trötthetsväggen. Två faktorer som jag mötte under gårdagen när jag äntligen fick träffa M igen, efter alldeles för lång tid ifrån varandra. Mitt i allt, kände jag samtidigt vemod i kroppen, dessa praktikveckor har varit helt magiskt bra. Och det har varit så mysigt att vara nära familjen. <3

Men att få krypa ner i sin säng och vakna upp bredvid den vackraste jag vet. Det tar bort allt vad vemod heter. Och gör mig återigen till den lyckligaste.

Vi vaknade tidigt i morse. Tid för en lugn frukost fanns. Och en lång stund av att bara känna och kolla på Liten, som buffar runt där inne i magen. M konstaterar att på två veckor, har både magen växt och sparkarna blivit starkare. Häftigt!

IMG_6120

Nu är mannen iväg på jobb och jag ska ha en riktig Emmeli-lördag. M hade städat så galet noggrant till jag kom hem igår. Allllt är torkat och det riktigt blänker här. Så, julstädningen är definitivt gjord…. och kvar, är det allra roligaste; att smyga in julen i form av juliga och vackra ting. Både nya och gamla, bästa blandningen. Jag kan helt enkelt inte riktigt hålla mig längre, så idag tänker jag, på ett diskret sätt, börja lite smått. Men jag tänker nog bita ihop, och vänta med stjärnor och sånt tills nästa helg. Tänker, nog.

Ha en fin lördag!

Kram/lillafrun

Jag klarade det!

Tjohoooo!

Jag klarade det!

Tre veckor har gått och jag kan checka av denna praktikperiod. Vilken grej alltså. Jag förstod att det skulle bli en bra praktik, men inte så hääär bra. Jag har lärt mig hur mycket som helst och fått göra allt. Och lite till. Tack Storan för himla-bra veckor! <3

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan nu. En blandning mellan födelsedag och julafton, när man var sådär 8 år. Så glad är jag! Jag ligger just nu i min sköna säng hemma hos päronen. Ikväll har jag packat ihop alla grejer. En hel del får inte plats, så det får stanna här tills jul. Tanken när jag åkte söderut för en månad sedan, det var att M skulle hämta hem mig med bil. Men när han är omringad av jobb, så skulle han i såna fall behöva köra 80 mil bil under morgondagen, för att hinna tillbaka till norrnorr. Och det tyckte jag var onödigt drygt för min hunk. Så, jag tuffar med tåget till Umeå och sedan möter han upp mig där. Åh, jag blir alldeles pirrig i magen när jag skriver om det! Men alltså…. jag veet inte om det är så att min väska har fastnat i något, eller om den helt enkelt bara är så tung att jag inte orkar lyfta den?

För neeej. Jag tänker inte lämna mina hantlar här hemma. Dom kommer gråta då. Och jaa, jag har råkat shoppa både kläder och inredning under dessa veckor. Och lummern ska såklart med också. Några frågor på det? 😉

Äsch, är man tjurig så går det mesta! bild 1 (4)

Och tjurig. Det var jag ikväll, när jag tog en paus i packandet, och stack ut i förrådet och trampade och trampade. Svetten rann och jag kände mig stark. Coolt.

bild 2 (4)

Pappa var gullig och lånade ut sin ”väst” (som han sa), för att jag inte skulle frysa. Jag frös inte. Om jag säger så.

Nä men kära nån vad klockan är mycket. Nu måste jag sova så att det blir fredag nån himla gång!

Kram/lillafrun

Jag smälter lite.

 Hej ifrån musiksalen!

Jag har en liten rast och passar på att kika in här.
Idag är det allra sista praktikdagen. Vemodigt. Jag blir varm i hjärtat när ungarna säger men! Du får inte åka! eller Du är bäst!
Ja, vem smälter inte av såna ord?

 

IMG_0853.JPG

 När man är musikfröken, då kan man pyssla hur mycket som helst.

 

IMG_0854.JPG

 

IMG_0855.JPG

 

 En ljuslykta gör mysstämningen helt perfekt.

Nu ska jag snart ta emot nästa klass. Lucia-övning väntar. Älskart!

TJINGELING!

Kram/lillafrun

Sista kvällen med gänget.

Ja, dom här tre veckorna har verkligen bara svischat förbi.

Galet fullmatade dagar gör helt enkelt att tiden går fort. Fortare än jag har kunnat hänga med. Så, helt plötsligt är det sista kvällen med gänget här hemma hos Storan. Och jag är så glad för dessa tre veckor, som varit så givande. Jag har lärt mig massor och åker norrut med nya kunskaper, skön känsla! Men nä, jag åker inte riktigt än. På fredag!

Så ikväll njuter jag järnet av mina gullungar här hemma. Tillsammans har vi pysslat ett helt gäng av marsipangrisar.

IMG_6073

IMG_6075

IMG_6077

Ja, som sagt. Veckor jag aldrig kommer att glömma. Jag stoppar dom i den där asken. I hjärtat.

Jag är, som vanligt den här tiden, trött som en åsna. Så några fler ord blir det inte idag. Jag ska strax borsta tanden och göra mig beredd för ett spark-race. När jag vill sova, då gasar Liten igång. Och det, med besked. Älskade Liten. Så älskad, redan. <3

GODNATT!

Kram/lillafrun

En tisdag.

Hej i kvällen!

Kära nån, vad jag har varit trött idag. Hela dagen. Redan i morse kände jag o no, det här gruslasset blir svårt att skaka av sig, inte ens kaffekoppen hjälper. Efter att undervisningsdagen var över för mig så tvärsomnade jag i bilen en stund. En powernap gjorde susen för att jag skulle piggna till lite. Medan Storan var iväg på möte så fick jag sån där lyxig tid för mig själv. Jag gick och simmade.

Tänkte , innan jag hoppade i plurret, att idag blir det inte så många längder. Men så fort jag var i vattnet och började simma, så bara njöt jag och sa till mig själv bara tio till, bara tio till  en hel hög av gånger. Men efter 1500 meter var jag redo att stiga upp och trippa in i bastun. Alltså… en tisdag med lyxig guldkant. Tacksam.

IMG_6058

Och nu är det kväll och tröttheten har slagit sig ner i allas kroppar. Det är kolsvart ute och snön föll ifrån den mörka himlen för en liten stund sedan. Jag njuter av att vara just här, samtidigt som jag räknar ner dagarna tills jag ska få krama på M. Eller Hunksson, som lille H säger.

(Sorry M att jag ”utpressade” dig här inne, i morgonens inlägg. Det var iiiiiinte meningen 😉 Men nä, någon kattunge blir det inte nu. Om vi hamnar i ett hus någon gång, då.)

En tisdag. En trött tisdag. Med massa musik, en herrans massa simmade längder, lite snö och en nedräkning, på toppen liksom!

HOPPAS DIN TISDAG VARIT FIN!

Kram/lillafrun

G-VMBJT57ZE4