I en nu för tiden, av oss alla uppskattad septembervana, så var det nu dags för Årets Stora Äppelmustar-dag!
Det är gott att börja kunna se ett mönster, årstid för årstid, när vi behöver göra vad här på gården, för att ta hand om allt. ”Första veckan i september, då tar vi hand om äpplena. Makar mos och pressar must”. Så är det.
Så direkt efter söndagsfrukosten, så gav vi oss ut. Septembersöndagen, för prick en vecka sedan, alltså.
Alla är involverade. Högt och lågt.
Både det jättestora och det lilla äppelträdet, Säfstaholm, plockas.
Det är klättrande, äppelplockande ungar och vuxna i varje äppelträdsvrå.
I år, är det ett fantastiskt äppel-år. Otroligt mycket äpplen. Ingen rönnbärsmal. Bara en enorm mängd av saftiga, vackra, så goda äpplen.
När vi plockat klart, kom vår Pinglan-granne och hjälpte oss med hackandet av äpplena. Något som nu blivit tradition. Och ni kan bara ana, vad vi tycker om denna människa. Hon är helt, helt, helt fantastisk. ”Ett utav våra sändebud från Gud”, brukar jag säga. Hon flyttade hit till ”Bullerbyn” för några år sedan och då levlades liksom livet upp här. Så tacksam för henne! <3
Äpplen hackas i kvartar och krossas sedan. Bonden Blom har gjort en finurlig anordning så borrmaskinen kan användas, så slipper vi handkraft i ett utav momenten.. Mycket smart!
Äppelkrosset läggs sedan i pressen och där, krävs handkraft. Och ur arbetet, tappas en så fantastiskt god, så ren och lagomsyrlig äppelmust.
Nånstans på mitten behöver vi brakfika. Bullar och surdegsbröd (med äppelmarmeladen ni fick recept på HÄR), en himmelsk hallonkaka med toscatopp (som jag helt glömt att ge er receptet på) och så provsmakas det äppelmust förstås.
Fast vissa föredrar fortfarande ”pupp” och tycker att det är godare än allt han kan tänka sig. Vår älskade lilla snart-treåring.
Hundratals kilo äpplen hackades, krossades, pressades och flaska, efter flaska fylldes. Vi tappar upp äpplemusten i rengjorda pet-falskor och fryser sedan direkt musten, då behövs inga som helst andra ingredienser och musten kan hållas precis så som vi vill ha den; gjord på enbart, enbart saften från våra äpplen.
Den här synen gör mig alldeles varm. Alla hjälps åt, av liv och lust.
Och förutom att jag kanske hinner baka ännu någon fler äppelkaka av något slag (den HÄR var längesedan och är en riktig favorit) innan äpplena är borta, ja, då är allt äppelskördande KLART. Och vilket äppel-år. Ja, kära hjärtanes så underbart.
Och här kommer några glimtar från den första septemberveckan..
Den började med sorg. En av de tre små kycklingarna hittades död. Varför vet vi inte. Begravning det blev. Blott en dag, lilla blombuketten på nygrävda graven och småsnyftningar.. livet med djur, vi vet. Men det är helt okej att vara ledsen för det.
Blommor, blommor, blommor.
Att kuta iväg mitt i dagen, låta Lillminsting somna, jag få springa och på hemväg, hämta skolbarn. Pjta, det äär ett sånt otroligt påfund. Om jag får säga det själv.
Att åka till lilla byn för eftermiddagshäng en vanlig vardag. Fika, mysa och greja lite. Hemma hos Mammamormor och PappaMorfar. Ja det är också ett sånt himla trevligt påfund.
Den första veckan i september, blir oftasts Årets Äppelvecka. Med råge, i år. För vilket äppel-år det är. Här hade vi onsdag, bakade limpor, plockade äpplen och kokade marmelad.
.. när allt var färdigt fick vi lämpligt fikagäster. Ska ordna er dessa recept, lovar.
Lilla Putte, har hjälpt till med luncherna. Först har vi skördat och sen har vi lagat, på feeling. Guldstund om dagen.
Fredag.. skolbarn fick välförtjänt helgvila. Mellisbarnen drog på äventyr på direkten tillsammans med sin farmor och två utav sina kusiner. Vi andra, högg in på ”Starten av Den Stora Äppelhelgen”… men först lite ritande, menade Störst och Minst.
Sen bar det iväg. Hem vi sedan kom, med några kassar fyllda med äpplen som plockats nere hos Pinglan-grannen, goda Transparente blanche ’, perfekt till äppelmos..
Fast innan vi jobbade vidare, togs det upp potatis, rödbetor och allt möjligt gott som sedan skjutsades in i airfryern. Middagspaus, mao.
Sen såg vår fredagkväll ut såhär. Jag hackade äpplen på livet. Lill-Olof hade fullt sjå att snick-snacka med Farfar som kom förbi. Och den skäggige och lille Minimannen, jobbade idogt på vid köksbänken. Liter, efter liter, av ljuvligt gott äppelmos skapades.
Om ni undrar exakt hur vi gör, kan ni kika en film av det hela, HÄR.
Nu var det lördag. Och viiilken septemberlördag. Så himmelens varm. Jag och Olof tog grannflickan med på en lång och skön skogstur. Svamp fann vi i god mängd.
Under tiden, pågick sånt här där hemma. En pardörr ska in mellan hall och Sal. Efter det, ”är det bara att spika klar all pärlspont i hallen och laga taket där.. sedan bara schellacka och måla.. lista osv..kanske bygga en redig platsbyggd garderob?.. sen är det klart där liksom!?”.
Givetvis drog vi till sjön och doppade oss. Det var definitivt ett utav sommarens härligaste dopp. Den sjunde septemberdagen.
Sen gick det som hejsan att rensa och förvälla all svamp.
Jag använder mig av det där populära mjöl-tricket som cirkulerar i sociala medier. Man knipsar helt enkelt av lilla stumpen av svampen och lägger sedan svampen i vattenbad i diskhon. Häller sedan lite mjöl på toppen och blaskar runt. Som magi släpper allt bös och åker ner mot botten. Kvar blir din rena, rena svamp, redo att förvällas.
Vi firade lördag, gode trötta. Glassfest ute på bron, i den ljumma kvällen. Men vi kände oss lite halva nu… skulle inte dom där små äventyrarna komma hem snart?
Det blev söndag och strax efter frukost, så var flocken fulltalig igen och vi kunde alla tillsammans hugga in på veckans sista äppel-påhitt. Men mer om det en annan dag!
Så tacksam för en så fin första septembervecka.
Nu är nya veckan här och den är fullproppad med hittepå. Lite i överkant kanske. Men; en sak i sänder, tanka på med mycket sömn, god mat och inplanerad återhämtning. Ja, då ska det nog bli en god vecka…
Önskeplaner för vecka 37
-Möta en septemberdag i sänder. Löven har börjat ändra färg.. dimman är så tät om morgnarna.. tiden nu och framåt är ren och skär själamagi, tycker jag. Naturen pustar ut, efter ett djupt och ivrigt andetag…
-Fullt vardagsliv! Det finaste vi har. Vardagen. Att få starta den med en måndag, mjuk i kanterna. Att ha utrymmet att få vara lite trötta efter en fartig helg. Att efter morgonens djur-runda med barnen (ett hemmabarn och ett snorigt skolbarn som vilade hemma) .. få sno ihop en boeuf bourguignon på den där högrevs-biten jag fann på ”ät snart-hyllan” nere på lill-coop. Låta grytan puttra i 3-4 timmar och bli något utav det godaste vi smakat. Tiiiid. Till liiiv. Och det där med tid (och ork) att laga bra mat. Det är sån rikedom, bara det.
Vi engagerar oss ideellt så mycket vi bara kan, både jag och den skäggige! .. det är föreningsliv inom både skola och idrott och denna vecka är det mycket av de båda.
-Två vardagar susar jag iväg på uppdrag! .. oj, oj, oj som Lillminsting kommer hade gossigt med sin pappa då. Traktor, traktor, traktor står på schemat då, om ni frågar Olof.
-Fotande/filmande av en ny kampanj/samarbete! … och åhåhå, som jag ser fram emot det för det är något så himla, himla fint jag ska få visa er.
-Landa i helg! … lugn och fartig kommer den troligt att bli, barnen har aktiviteter. Och så ska vi på barndop, så himla mysigt!
…
Nu har det redan hunnit bli måndagkväll. Det är kolsvart utanför fönstret, alla barnen slumrar sött medan vinden viner starkt där ute. Jag börjar känna av träningsvärk efter eftermiddagens tabatapass. Längtar efter att krypa ner hos lilla sovande flocken. Ville bara först kika in här och önska er alla en fin, fin vecka! Ta hand om er allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Så det där var veckan där augusti blev till september..
Veckan susade fram! Och himmel vilket avslut den också fick. Häng på! Här kommer ett gäng glimtar från våra senaste dagar innan vi kikar på nya veckans hittepå;
Måndag!
Den första efter sommarlovet. Ovant tomt hemma under förmiddagen. Vi tog hand om djuren och tog sedan en tur genom köksträdgården. Plockade in färska blommor och en redig zucchini att baka kaka utav.
Snabbt efter lunch, fylldes hemmet med både skolsyskon, kusin och vänner och allt kändes så gott. Det blev en redig mysmåndag. Som dessutom avslutades nere hos Pinglan-grannen, där vi blev bjudna på middag. Ni anar lyxkänslan!!
Vidare under veckan tog vi fortsatt hand om gården, djuren och de dignande vinbärsbuskarna. Kokade livets första rödvinbärsgelé. Så himla trevligt göra! Och så gott det blev!
Skörd. För att kunna laga lunch. Just nu steks det grönkål till typ alla maträtter. Steks i smör med en hackad gul lök. Så makalöst gott. Äggröra, den där grönkålen och grönsakerna, blev en lunch. Underbart gott!
Det blev äääntligen en liten lillväns 5-årsdag och vi fick vara med och fira och äääntligen lämna över den där stora enhörningen som vi längtat så efter att få ge, till lilla H. Det blev succé faktiskt! Och då kändes det där fantastiska andrahandsfyndet ännu bättre.
Kombinera fotbollsträningarna med att motionera under tiden, är en hit tycker vi. Samtidigt sovs lillebror ner för natten. Och springs det, så hinns det tittas en lång stund på fotbollsträningen också. Så finurligt hela alltet! M och jag turas om. Den här kvällen hade jag Juni med mig också, som cyklade intill.
Så vaknade vi till fredag. Lill-Olof hjälpte mamman att städa i ordning lite i renoveringsröran. Med nya dörröppningen, ”nya” dörren och all pärlspont.. kände vi nästan inte igen oss. Älskade gammköket njuter också!
Innan skolbarnen tog helg, hann vi päron springa en röjjig runda tillsammans med sovande Lillminsting i vagnen.
Helgen inleddes här. Hos älskade torparna.
Det var äntligen dags för oss att få bjuda igen med arbete. Sommarens hö-bärar-hjälp byttes nu mot snickeri och fönsterputsande. Vi hade så otroligt trevligt. Arbetardagar är en hit, tycker vi alla, stora som små! Jobbade på. Åt så ofantligt gott. Barnen lekte och lekte. Susade mitt i allt till lillsjön för kanske sommarens sista dopp. Så uppfriskande! Somnade godare än gott till kvällen.
Det blev lördag. Med kalas i luften. Det plockades in stora bunten blommor.
Bands buketter. Ströks skjortor. Ord skrevs på små kort. Paketen var med. Kalaskläderna på. Ruffsiga frillorna hyfsat kammade. Kamerakortet tömt och batteriet laddat. Nu skulle vi iväg, på Dop & 30-årsfest!
… här är vi framme i kyrkan och ”hittepå-fotografen” (undertecknad alltså) höll på och testade in ljuset och ställde in kameran. Kröp undan, satte mig på plats.. tillsammans med övriga församlingen. Undrade lite, vart dopgänget var? Skulle dom gå in?
Aha, okej….?
Så plötsligt börjar musiken spelas. Portarna slås upp. Och där var minsann inte bara ett vackert dopfölje. UTAN ETT BRUDFÖLJE. Lurige ”Lillis och Lill-Svågge” alltså. Min systerdotter (som är som min lillasyster, 5,5 år yngre = min ”Lillis”) och hennes J. Hade grundlurat så många av oss. Gissa om hittepå-fotografen fick en svettpärla eller två i pannan.. när hon insåg att det minsann var vigsel och bröllopsfest som skulle fotas. Men SOM jag njöt. Och kände mig ärad över förtroendet.
Festen inne på logen som A och J förvandlat från ”går knappt att gå in i pga så många prylar”, till något helt, helt magiskt. Med ljusslingor i massor, vackraste dekorationerna, kristallkronan i topp. Hänförda och så tacksamma över att ha fått vara med på hela alltet. Vackrare och godare avslut på augusti får en leta efter!
Vi vaknade till den första septemberdagen. Söndag. Regnet smattrade mot rutorna. Gäsparna avlöste varandra. Efter frukosten tog jag Lillminstingen och gick ut för att skörda inför lunchen.
Bakade ännu en zucchinikaka. Dukade fint i salskammaren. Och lagade lunch, tillsammans med M. Medan han makade burgare och karamelliserade lök, snodde jag ihop potatis och rödbetor i airfryern, vispade ihop fetaoströra och strösslade fram diverse grönsaker.
Och så kom dom, darlingarna! ”Mostes Mia” som Olof säger. Min näst äldsta syster. Hennes fina C. Och så MammaMormor och PappaMorfar.
Vi lunchade och pratade livet.
Drog med mig glittrigaste syrran av oss alla fyra, ut bland odlingarna, förbi hönsen, genom landen, in i lagårn, ner till hästarna och så vidare. Vi lever så olika liv, vi här i lilla byn och dom i stora staden. Men vi hejar på varandra och stöttar, i vått och torrt! Det är så fint. Äntligen fick min luktärtsälskande syrra en redig bunt med sig på riktigt också, och inte bara genom skickade bilder med orden ”här är till dig, önskar du kunde känna doften”.
Och Zucchinikakan blev succé ännu en gång, med nykokt jordgubbssylt med bär från gården. Vispad grädde till. Oslagbart om ni frågar mig. Har du inte provat denna kaka. GÖR DET!!
När söndageftermiddagen kom var vi bortom trötta, allihopa. Men vi kunde liksom inte gå och sova 16.00… så lite tv-mys för barnen, snickrande för pappan och målande för amman, satt gott för kök och själ. Sen tog vi tidig kväll. Kära hjärtanes, vilken vecka. Vilken HELG!
Nu är en ny vecka här och vi har massssor vi önskar göra under veckan…
Önskeplaner för vecka 36
-Vardagslivet! En dag i sänder. Med allt vad innebär. En lite lättare känsla idag, än för en vecka sedan. Allt det nya börjar landa. Det ska nog bli bra, det här med.
-Komma ikapp bland tvätt och städ! Olof hjälper mamma så väl. Förresten! -på tal om tvätt och städ. Glöm inte att rabattkoden gäller en liiiten stund till, för att få 20% rabatt på hela sortimentet hos Västerbottenssåpa, menar jag! Koden dromgardsliv20 är det som gäller. (Reklam för Västerbottenssåpa).
–Oooch, skördetider, äär ivriga tider! Det finns oändligt med göra ute på gården och i landen. Den här veckan hoppas vi hinna med en del äpplen. Koka mos och pressa must. Kanske bunkrar jag med ett par favorit-äppelkakor också.
-Möta första helgen i september! .. några ska iväg på äventyr, någon ska spela fotbollsmatch långt borta, någon ska sätta in ännu en pardörr i hemmet, någon ska bara hänga med på hela alltet och någon ska ”rodda med ditt och datt och allt runtomkring”.. ser så fram emot denna helg!
…
Önskar er alla en fin första septembervecka. Ta hand om er, allt var ni bara kan. Så hörs vi snart igen! Om en vecka.. eller kanske, kanske åtminstone en sväng här inne, innan dess….
-Det var nu bara det lilla slutet kvar av sommarlovet. Vi kramade ur det, allt vad vi kunde, jag och barnen. När det bara var några få dagar kvar av Det Evighetslånga Sommarlovet… lovet, som helst aldrig skulle ta slut… då, sköljdes modern av en sådan enorm separationsångest. Livet, livet..
Här kommer några glimtar från sommarlovets avrundande, samt en från just nu-rapport. Häng med!
Sommarlovande. Sådär helt helt utan minsta lilla skärm som stör små hjärnor från lek, vila och kreativitet. Kojbygge och lekstugelek pågick här. Och jag fick vara ”en fluga på väggen” bland alltihopa.
Ta hand om sin lilla ponny och vara högst involverad i lunchlagandet. Också sånt som hör livet till här hemma.
Kvällsdoppen i sjön..
Junis höna, har idogt legat och ruvat senaste veckorna..
Vi har ätit (och äter) Skördemåltider, en efter en.
Att gå ut i landet och hämta in potatis och morötter, rödbetor, broccoli, persilja.. ugnsrosta rotsaker.. eller vad säger jag; airfry:a (använder vår konstant just nu!) menar jag ju! -både rotsaker och kyckling. Tillsammans med en fetaostkräm och massor av persilja på toppen.
-Så himmelskt gott!
Sista sommarlovslördagen band jag denna bukett och tjavade sedan iväg med övriga gänget. Vi drog på ”Sommarlovsavslutning hos barnens Farmor och Farfar. Världsgod middag inmundigades och barnen hade skatt(godis)jakt och lekte järnet med sina kusiner. Himla, himla trevligt!
Den här stilen på stora delar av vår nedervåning har vi haft. Eller ja, har.. men nu har det hunnit hända en del sedan denna röra. Skönt. I långa perioder är jag såå tålig på stöket, är absoluut iiinte oskyldig att tycka ”ska vi inte börja med det här och det här” eller haka på M´s likadana idéer… sen går det till en gräns… OCH JAG BALLAR UR. Totalt. En eller två gånger per år typ. Jobbigt i stunden, när alla bygg- och renoveringspåhitt bara känns övermäktiga bland alla små gulliga virvelvindar och liiivet liksom, som ska levas mitt ibland allt. Men det där ”psykbrytet” är också bra, för alltid landar jag i hur otroligt lyxigt det är, det vi håller på med.. att det är ok att tycka det känns motigt ibland, men påminna oss om, att det här är vi och våra idéer och påhitt, där vi bygger vårt hem och liv. Lyx lyx lyx.
Och soliga dagar som denna, går det ingen som helst nöd på oss.. då lever vi i vanlig ordning ute och just nu är köksträdgården som en enda dröm. Så tacksam att frosten hållit sig borta än så länge. Allt är så fint fortfarande.
Hundvakt har vi varit också. Passar oss perfekt. Kan inte ens tänka mig in i hur logiken skulle gå ihop med en egen hund just nu, än fast det absolut finns önskningar om en egen hund från typ alla familjemedlemmar här hemma (minus ”någon”… nämner inga namn…). Att då få låna, promenera, busa, gosa… och sen lämna tillbaka. Är helt ypperligt!
Sista sommarlovsdagen kom… och jag kunde knappt andas, kändes det som. ”Sista dagen, för lilla Bertil.. att vara helt helt fri, innan skolplikten tar vid”. Vemodet visste inga gränser den dagen, men jag bestämde mig för att njuta allt jag kunde av dagen. Vi drog till skogs! Och levde livets liv. ”Blåbärskrig” pågick bland busungarna, mamman plockade några liter blåbär och så gofikade vi. Ett himla fint avslut på lovet.
Blåbärsfläckiga om kläderna tjavade vi en sista gång ner mot lagårn, för att kolla till den ruvande hönan. Trygga och bara härligt pirriga, somnade gänget till kvällen. En sån ynnest och tacksamhet i sig. Och ett så fint sommarlov, i våra hjärteaskar.
Första skoldagsmorgonen kom. Dimman låg tät över åkern, vi gick ut i köksträdgården och skördade inför skolbarnens fruktstunder. Både jag och M var med när alla barnen skulle lämnas. Alla tre så peppade. Det kramades hejdå. Skolbarnen stannade tryggt på skolan. Pappan på kontoret. Och Mamma och Lill-Olof drog hemåt. I smyg.. gick jag runt och snyftade vidare,.. likt jag då gjort de senaste dagarna. Gav mig ut med trött lillvän i vagnen.. kutade skiten ur mig och tillät mig känna mig exakt så ledsen och sorgsen som jag gjorde.
Och knåpade ihop en reel. Som ni var många som tittade och reagerade på … se denHÄR, om du missat den.
Poff var det fredag och lilla korta skolstarten hade landat fint hos oss alla. Vi gjorde oss kalasfina och tog pressanger och blomster och drog iväg..
.. hem till mina älskade päron. Pappsen fyllde år. Så himla mysigt och gott, att få fira ännu en födelsedag tillsammans.
.. och vad möttes vi av när vi kom hem?
Lilla Gullefjun!!!
Den första av tre små kycklingar som ruvats fram helt och hållet på naturligt vis. Helgen kunde inte ha börjat bättre. Nykläckta små liven. Äntligen här!
Alla njöt av helgen. Fotbollsmatcher hit och dit. Jourande. Och norpande av vila och återhämtning på olika vis, övrig tid. Augusti är sitt vackraste just nu.
Skördar, bakar och lagar. Och diskbänken ser absolut ut såhär mestadels av dagarna.
Söndagen var en otroligt regnig historia.. som till kvällen sken upp och röda vinbären lyste som pärlor i kvällssolen. Tankade på tillsammanstid, var vi nu redo för en ny, hel, skolvecka (nåväl, barnen redo.. och nånstans hade mamman också börjat landa…)
Ännu en gång stuvas vardagen om.. samma steg som tagits vartannat år sedan 2020 när Storebror började förskoleklass. Barnen är hel-redo och det gör mig så lycklig. Och stolt. Att se de trygga, direkt från hemmalivet, börja på skolan så självklart. ”Det är bara mammahjärtat som ska hänga med”. Så är det. Och snart är det nog i kapp, ännu en gång. Snart har vi en ny hemtam vardag.. med några timmar skola för Tripp Trapp Trull.. och många timmar hemmaliv. Lillminsting är förstås helt hemma. Inte omysigt, alls.
Nu är vår första riktiga vardagsvecka igång.. hösten smyger kring hörnet..
Önskeplaner vecka 35
-Ta oss ann, med gott mod, Första Riktiga Vardagveckan På En Hel Evighet… kräver god planering, mysiga vardagspåhitt, mycket vila. Just så.
-Lillen och jag har en del att beta av tillsammans! Som att plocka in lite mer röda vinbär, åka till stan för ärenden.. och mysa, massor.
-Leka med finvännerna efter skolan!
-Jag ska på ett mycket spännande möte!
-Ta hand om kycklingarna!
-Fira ut augusti med både barndop och 30-årskalas. Det blir kul!
-Möta september! .. längtar.
.. men innan september tar vid, ska här omfamnas, varendaste augustidag som är kvar. Allt har sin tid.
Hoppas att ni mår bra! Jag hoppas att vi ska höras lite mer frekvent här inne nu när vardagen är igång igen.
Nu ska vi vila… och njuta av att lyssna till augustiregnet som smattrar…, sa vi, alldeles efter avslutad slåtter för tio dagar sedan.
Och just precis det, har vi gjort. Vilat på vårt vis. Ni vet, vi fyller på energi när vi får ta dagarna som de kommer, vara samlad familj, ta hand om gården och påta på efter feeling. Träffa människor vi mår gott tillsammans med. Fylla dagarna med liv, en i sänder. Låångt ifrån vardagsrutiner. Långt ifrån väderleks-stressande. ”Man blir inte människa förrän höet är inne”, sa någon till oss.. och nu förstår vi verkligen, att så är det. Som vi njuter, av doften av nyslaget hö när vi går in genom lagården om dagarna.
Sååå, vad har vi latjat på med då, senaste tiden?
Första kvällen efter avslutad höbärgning, anslöt vännerna då vi päron förberett överraskning för alla barnen. Nämligen att hela familjen B skulle sova över hos oss. Vi åt kantarelltoasts och myste inne bland tända ljus medan sommarkvällen gick från ljus, till lite mörk. Sen följde en natt av ett virrvarr av övernattande småvänner.
Morgonen därpå, hade Sivert sju gullungar som ville gosa med honom. Inte lille Sivert emot, han är den gosigaste på jorden tror jag.
Från det ena älskade sällskapet, till det andra. Vännerna drog vidare och vi fick nytt besök, av syrran och hennes kille. Så trevligt! Glad var jag över surdegsbrödet som låg i frysen och bara var att tas fram och gräddas. Perfekt att ha ”bake off-bröd” på vänt i frysen.
En annan kväll hade jag och M datenight. På vårt vis. Greja tillsammans, sånt gillar vi. Här donade vi med taket till hönshuset… det där som stod på vårens att göra-lista men som aldrig hann bli gjort då. Nu så… är det … nääästan helt, igen.
Första söndagen i augusti. Jag drog på mig långklänningen, packade hallonkaka och massa annat gott. Drog iväg till bästis-Idan och pratade i kapp sedan sist.
Och en stund senare fann jag mig och Mini-me ute i Gula huset, stor-röjandes bland kläder. Oj, oj, oj så mycket bäbiskläder som rensades ut. Det här blir ett utav höstens to-dos, fortsätta rensandet ute i gårdshuset.
Skördemiddagarna är här! Rödbetor och potatis tillagade i airfryer. Till en god fetaostkräm. Himmelriket!
Vi har badat och badat. Kvällsdoppen är en favorit hos oss alla! Så gott man somnar efteråt.
Det blev första dagen då konstruktörspappsen var tillbaka på kontoret. Jag tog ungarna, fikakorgen, peppiga humöret och drog till skogs.
Lystmätet! Att få plocka hallon.
Att spendera sex timmar i skogen med barnen. De hann vara superpeppade på att plocka hallon, mumsa hallon, bli less på att plocka hallon. Det lektes i bäcken, hojtades mitt i fantasilekar och skrikskrattades under kurragömma med dunk. Det syskonkivades, blev hungrigt, fikades, blev på bättre humör och sams igen. Tråkigt hann dom ha också, skatterna. Ja, skogen. Succé!
.. så anslöt M när det var middagstid och njutningen var fulländad. Och att grilla korv ute i skogen, det är tusan alltid en hit!
Och under ett par dagar hade vi denna pingla hos oss. Cecilia, som jag gick högskola med.. det är så fint, för allt är liksom ”precis som vanligt” när vi ses. Vi tar bara upp pratet där vi avslutade det senast.. nu var det på tok för längesedan vi sågs såhär. Så, så himla fint att få prata ikapp. Äta gott. Bada i lillsjön med barnen. Och ta oss en helt magnifik tur upp på favoritberget, Fäberget..
En augsutikväll att minnas.
Många morgnar med Mammabröd. Nybakt ofta, för det där brödet säger det bara slurp om, så är det slut.
Vi handlade go-grejer, dreglandes… som vi sedan gav bort till en älskad på hans födelsedag. Vi har den tjusigaste delikatessbutiken (och tunnbrödfabriken) i vår by. Så stolta är vi, över 1923 Mjälloms Tunnbröd och Deli.
Här satt jag och eftersvettades hemma hos mor och far efter att ha sprungit den klassiska ”tommelmorundan”. Barnen badade i lilla bubbelpoolen med Morfar som badvakt.
Och jag har ridit. Äääntligen. Lilla kolabönan har haft ett långt sommarlov, och nu var vi båda så glada över att få komma ut.
Hästarna har fått större bete också. Istället för att ta eftermiddagsfikat uppe på bron, bar vi det ner på lägdan, precis intill pållarna. Så mysigt litet äventyr, med Mormor och Morfar. Det stora i det lilla, sånt gillar man ju.
Tack vare Fjödur har vi en första svampplock gjord också. Han är min bästa ”svamphund”. Oftast har jag en påse med mig när jag rider, så jag kan plocka svampen direkt. Men inte denna gång. Så det fick bli ännu en tur till skogs, så fräsigt att bara gå direkt på svampen då och hoppa över det enerverande letandet.
.. och på feeling-körarna har inte paus, nej. Vi har fyndat ett fantastiskt skåp, till köket. Ni ser en skymt av det här. Och det skulle vara så fiiiint, just precis där till vänster om köksdörren. MEN! DET RYMS INTE! … sååå, vad gör vi? -flyttar dörren förstås. Är det inte helt rimligt!? Det tycker vi. Åhåhå, det kommer bli så fint! Att vi dessutom hittat en ”ny” dörr på tippen, att sätta där, gör det hela ännu roligare!
.. just så, det är vad vi påtat med sedan sist. Sa jag, med ännu en liten skörd från köksträdgården och växthuset.
Nu har den allra sista, hela sommarlovsveckan startat. Och vi har lagt i högsta njuta-utav-sommarlovet-växeln. Jag och barnen. Pappan är tillbaka på kontoret, nästan fullt. Så lyxigt att ändå kunna mötas för lunch (nära till jobbet, betyder nära till lunchdejt) och så är han ju hemma i god tid varje dag så vi alla får njuta utav honom. Jag och barnen har en härlig plan för den här veckan.. vi håller på och grejar på övervåningen för fullt. I sensommar och höst har vi tre större (och minst 20 mindre) projekt igång (ja, samtidigt), där inget av de innefattar ”göra i ordning brollerummet på övervåningen”, så istället har vi gjort en redig röjning i de två storasyskonrummen där uppe samt skapat en egen liten ”Bertil-hörna”. Och han är så, så nöjd. Sover gör han ju med oss andra, men så mysigt att få sin egna lilla vrå att ha sina egna saker på. Och så skördar vi. Gosar med djuren. Och prickar in varje bad- och glasstillfälle som bjuds.
Hoppas att NI mår gott!?
Att sommaren varit och är snäll mot er? Det är tusan lätt att tro att alla har det genomhärligt, hela hela tiden, eller hur? -särskilt om man kikar sociala medier. Nu har vi verkligen en helt ljuvlig sommar, jag är så ofantligt tacksam att vi fått vara friska och må bra, min närmsta lilla flock. Men tro mig, när jag säger att det stormar, lite längre ut från flocken. Så är liiivet, ni vet. Jag tror inte att det finns någon familj som är bekymmersfri. Det är ju det fina med att vara flock/familj, att vi får finnas för varandra. Ta hand om varandra. Ibland önskar jag bara att jag hade (ännu mer 😉 ) superkrafter, kunde bära älskade människor som inte mår bra. Men så funkar det inte. Och just det, kraschen i mig, när jag inser det, tär. Så ja, jag är lycklig och pirrig i kropp och själ, vi har en fin tid nu och framför oss. Samtidigt, är jag också ledsen och känner mig rådlös ..och lite fransig i kanterna, faktiskt. Livet ni vet. Allt ryms. Kom ihåg det fina ni, när ni kikar runt bland allas somriga flöden! Alla, alla, alllllla, har ett liv där bakom, med exakt ALLT vad det innebär.
Å käre tid, årets slåtter, den tror jag att vi kommer att minnas, för evigt..
Det är nu fjärde sommaren som vi tar in vårt egna hö, ungefär en tredjedel av skörden behöver vi till våra egna djur medan resten levereras till köpare som behöver vår skörd för att deras djur ska ha mat under vintern. Ett mäktigt uppdrag!
Den första sommaren (-21) slog vi marken i tre (!) omgångar, den sommaren var vädret enkelt, det var aldrig ens i närheten att komma regn i höet och vi konstaterade efteråt då, att vi inte hade lärt oss mycket alls efter den sommaren, eftersom vi inte stött på några utmaningar. Nybörjaflax liksom.
Sommaren -22, slog vi marken i två omgångar. Alldeles lämpligt mycket hö att bärga varje bal-party. Inga större problem att finna luckor i vädret heller. Dock utmanande deluxe, då vi hade utmaningar gällande hälsan istället. Det var fruktansvärt tufft, faktiskt.
Förra sommaren (-23) och årets väder… så otroooligt SKÖNT sommarväder ju, sol ömsom regn. Men alldeles OMÖJLIGT att finna slåtter-luckor för oss som måste ha in alldeles TORRT hö. Vi vill heller inte slå för tidigt på sommaren, därför att gräset då innehåller för mycket energi och det är vi hästmänniskor inte intresserade av. Men vi vill heller inte slå föör sent. Andra halvan juli är perfekt.
Slåtter, 28 juli 2024
Så, för att få till det i år, att slåttern inte skulle bli lika sen som den blev förra året (andra halvan augusti då=väldigt näringsfattigt hö), bestämde vi oss i söndags för att gambla lite.. prognosen visade nämligen kanonväder hela veckan, dock inte under onsdagen…
– ”vi slår idag, söndag.. på onsdag kommer det att komma regn men det gör ju inget, direkt efter kommer bra torkväder och vi kan därmed bala och få in höet, lagom till helgen”.
Det är ett sådant familjeföretag att få in höet. Pappan sitter i traktorn. Slår, vänder, vänder, strängar..Uppe på gården puttras det på med matlagning, bakande och förberedelser inför balparty-dagarna och alla barnen med vänner är ett sus i kring. Att tjava nerför lägdan och se hur det går för Pappa H, hör till. Dofta på det nyslagna … och varje år slås av, hur låååång lägdan är.
Men Pyttsan! vad det där väderprgnosen INTE stämde. När vi vaknade på måndag morgon och tittade väderapparna det första vi gjorde i vanlig sommar-ordning.. så bara tittade vi på varandra; ”SKIT!”. Regn onsdag. Regn torsdag. Regn fredag. Regn lördag…. osv.
Höet behöver sina dagar för att torka, gärna fyra-fem.. men den marginalen kunde vi omöjligt få nu.. med precisall mark slagen,allt spelat på ett kort, började stressen pulsera med ens.
Ny plan riggades.
”Vi vänder höet idag, måndag. Vänder det igen så snabbt daggen dragit på tisdag morgon. Strängar direkt efter. Har vi medvind på alla fronter, så är höet torrt nog och vi kan börja bala, redan på tisdag kväll och ända fram till daggen kommer till kvällen. Det blåser västliga vindar och är optimalt torkväder nu, med torrare luft och minimalt med dagg. VI KÖR! Vi får korta av vår vanliga längd av torktid,.. för att överhuvudtaget hinna rädda något av höet innan regnet kommer på onsdag och framåt”.
Sagt och gjort. Under måndagen raggade vi ihop vänner och familj och under tisdag eftermiddag stod Bondmoran klar med tidig middag för ett helt kompani och arbetslag..
Fantastiska människor vällde in och vi tankade oss med energi.. visste att det regnade, bara kilometrar ifrån gården..
-snabbt drog vi igång!
Ljudet av balpressen får det att pirra i magen….. magiskt med våra älskade Torparvänner som alltid finns för oss. Här i syn, Far och Son, på balvagnen.
Ett så otroligt teamwork pågick, på alla fronter.
Bästa Carolin pysslade om hela barnaskaran, totalt nio småungar. Kusin Emanuel, Grannen Per-Inge kastade hö och käraste Torparfrun Nathalie, vår fin-Emil och jag, kånkade höet på plats.
Martin körde balpressen och jag, ja tänka sig, i år fick jag också möjlighet att bära hö.. så otroligt roligt!! Om man älskar att röra på kroppen och ta i, tills musklerna svider, då är detta ett lystmäte.
Sixten och Vidar. Den ena med krycka pga äventyr dagen innan som resulterat i trampade på spik. Sorgsen var lillvännen över att inte kunna vara med och bära hö.
Alla kämpade på. Timme efter timme. Som ännu en skänk från ovan, skingrade molnen sig, kvällssolen sken, övre halvan av lägdan var intagen..
..och vi firade med slåttertårta, toppad med hallon från mor och far. Och så bondkakor till, förstås. Gott, efter att ha burit in strax över 650 höbalar.. med finfint, TORRT hö! Ni anar lyckan..
Satt uppe sent och umgicks, medan barnen spelade fotboll för fullt intill. Samtliga somnade ovaggade till natten. Med känslan av att höet till våra egna älskade djur, var säkrat. Etapp ett av bärgandet, klart.
På onsdagen vaknade vi, gode möra.
Ville helst inte kommentera alls, att det hade kommit lite regn under morgonen… jag pysslade om gänget med nybakt mammabröd och vi peppade oss att ”joodå, det här ska nog gå bra… trots att vi är en väldans mycket mindre skara arbetare idag, än igår”…. molnen svassade på på himlen, solen kom tvärt fram och det yttersta lagret av höet, torkade fort.
Vi drog igång, med sådan fart och skyhög puls på oss alla.
Sixten var så lycklig över att vara bättre i sin fot, det arbetades fröjdigt!
När vi sedan sitter och äter lunch, helt slut efter ett monstertempo med skyhög puls på både balvagn och i lagården… ser vi hur det
snabbt drar ihop sig..
Soligt över lägdan..
… men denna syn åt andra hållet….
”näeh, nu är regnet för nära.. vi hinner inte äta mer nu, nu kör vi igen!”.
Efter ännu en tömd vagn, hoppar nu Emil in i traktorn och kör pressen, medan jag, Sixten och Martin hoppar på vagnen och tar emot balarna.. vilket ÖGONBLICK. Att jobba och slita för vårt, med vår förstfödde så otroligt ivrig att få hjälpa till.
Fantastiska människorna som skulle hämta hö av oss stod beredda och bara matade in balar i transporter ute på lägdan. Nu var klockan tre på eftermiddagen, regndropparna började falla.. det fullkomligt flög balar.
Älskade Pappsen kom förbi och hjälpte oss i mål med det vi kunde.. för nu kom det, regnet, och det med besked…
Det gick nästan hela vägen utan regn… så nära, så nära. Några strängar allra längst ner, möttes av detta regn.
När regnet upphört, drog vi iväg till lillsjön. Olof pekade med sin lilla hand mot Emil och sa; ”DU, ska bära mig!”. Lilla Babybossen som charmar alla han möter, hängde tryggt där på höften och sen badade vi allihopa. Just vad vi alla behövde.
Hem igen sedan för att äta middag tillsammans med fantastiska familjen K som vi önskar att vi bodde lite närmre. Men tänka sig, att det klaffade så väl att darlingarna kunde komma och hjälpa oss i dagarna två. Det finns inga ord för hur tacksamma vi är för all hjälp under dessa två sanslöst hetsiga dagar då höet skulle pressas.
Regnet fortsatte att falla och vi kramade älskade vännerna hejdå innan de påbörjade sin resa norrut.
Det blev alltså några få strängar kvar längst, längst ner på lägdan.. och igår morse, torsdag.. skulle vi enligt prognos ha vaknat till regn. Men icke! Då vaknade vi till sol. Och BLÅST!
Höet hade torkat upp kanon på ovansidan.. så Martin och Olof bara kastade om de strängarna, (strängade om), så undersidan kunde få torka upp under några timmar. Fort var det gjort.. och vi avslutade slåttern på ett nyp oss i armen-vis; Team Drömgården.
Pappan och Lillminstingen i traktorn och Bondmoran, lill-Pigan och de två större smådrängarna, på balvagnen. Sista tonnet hö, var det vi, bara familjen, som tog in. Och med det, blev årets slåtter färdig.
Vilken otroligt välsignad slåtter vi haft, vi är bara så oerhört tacksamma..
..och kanske, har vi aldrig varit såhär inifrån och ut-trötta, som nu. Som vi gett järnet denna vecka. Många, många timmars arbete varje dag och alldeles för lite sömn. Kropparna är som spagetti, trötta knoppar också efter mycket orkande, logistik och rodd. Men wow, vi är inte det minsta skrämda… vi längtar redan till nästa år! Det här äär verkligen något vi gör med sådan lycka och kärlek till vår älskade gård, djuren, liivet! .. men oooh så arbetsamt det också är! Nu ska vi vila… och njuta av att lyssna till augustiregnet som smattrar…
….
Så det var slåttanna 2024, det.. en riktigt rysare!! Alldeles intill 20 ton hö har bärgats, 1460 stycken ”småbalar” har burits..
-TACK ALLA INBLANDADE, våra älskade vänner och familj!!! <3 ..
-utan er hade det inte varit möjligt. Tack också till ”Traktor-Micke” för lånet av en extra traktor och vagn, helt otroligt bra!! Och tack så himla mycket för alla knäppta händer, hållna tummar och hejjarop. TACK, det behövdes verkligen och gjorde susen!!
Senaste kommentarer