av Emmeli | jun 27, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Det är sannerligen någon visst med det. Att ha Bäbisbubbladagar, alltså. Bara familjemys och bäbissnusande som tar upp all plats i kropp och knopp. Jag veet ju att vi träffat en massa människor stundvis senaste dagarna. Men jag kommer liksom knappt ihåg det. I hjärtat och huvudet, har jag bara min lilla skock av människor. Dom där tre som jag älskar så hjärtat värker. Att leva i Bäbisbubbla; Ett himmelskt tillstånd. 
Precis som med Storebror, så flätas dagarna samman med varandra. Någon klocka tittas det inte på. Den enda klocka som följs är mat- och sovklockan. Den har vi alla fyra. Annars tar vi det piano. Ja, Liten leker järnet förstås med alla älskade han har runtomkring sig. Men mamma och bäbis sysslar mest med mañana-mañana-häng.
Igår tog jag mig ändå utanför dörren rätt så tidigt, faktiskt. Redan på förmiddagen. Och när jag kliver ut på Verandan, bland blomfyllda amplar, med vacker-vy för ögat. Går trappen ner och ger mig ut på Drömgården. Ser mannen greja..
.. hör ljudet av en liten pojke som leker för fullt med sin kusin.
Jag hänger den sötaste tvätt jag någonsin skådat. Storebrors finbrallor och Lillans rosiga och prickiga skapelser. 
Och under äppelträdet medan tvätten hängdes?
En sovande Juniflicka….
…. allt, allt det där. Ja, då känner mig bara så himla, himla rik. Suckar djupt och konstaterar att; Hjärtat hade plats. Massor av plats. Jag är så oändligt kär i mina barn. Min och Vackermannens rikedom.
Nu är Lillan 6 dagar gammal.
Dagarna är ljuvliga. Hon är hittills så himla nöjd med livet vår lilla Juniflicka, vilket är så tacksamt att ord ej finns att beskriva. Är hittills precis som sin Storebror var som pytte. Åh, älskade stora, lilla Storebror…
Som han verkligen gör sitt allra, allra bästa. Jag och mannen har ont i hjärtat för att han är så fin. Inte gjort det minsta tecken mot Lillasyster att han är avis eller så. Jag och M försöker hela tiden överösa honom med kärlek och uppmärksamhet, precis som vanligt. Så oändligt lyxigt att vi har en helt Sommarlov av Tillsammanstid. Lyxigt, för oss alla fyra. 
På bilden;
En Storebror som igår plötsligt ville Sova mammas säng. Och som såklart fick det. Med fötterna på huvudkudden i vanlig ordning. Så i natt har vi sovit alla fyra i Storsängen. Vilken känsla. Sardiner-i-ask, kombinerat med världens Lyckokänsla.
Det kändes så skönt på något vis, att han bad om just det där. För som han varit Storebror-Jättenäll (jättesnäll) och så duktig på alla fronter dessa senaste dagarna i våra liv. Han är så mån om att vara snäll. Så fort han tror han gjort någon illa så säger han” å fölåt, inte mening. ja kan blåsa (så blåser han allt han har). Nu känns det bättle?” . Och så spatserar han runt och säger ja är näll, mamma! och jag håller med och säger tusen gånger om att han är Världens Finaste Storebror. Överöser honom med kärlek och det sista han säger innan han somnar om kvällen är Mamma älskar Dig (för precis så säger ju jag till honom, 735 gånger om dagen.).
Så jo. Han bearbetar nog, såklart. Den där lilla Minimannen, med så otroligt mycket i sitt lilla huvud.
Bearbetar denna lilla Grodans ankomst. Hon, ständigt så himla, himla sömnig. Det är ju förfärligt jobbigt att bara komma till Livet, liksom.
Idag är det blyertsgrått ute och så blött, så blött efter nattens regnande.
Storebror susade i väg till sin älskade Mormor & Morfar i morse. Han skulle ha heldag där, sa han. Var helt enkelt inte pepp på det som försegår här på gården idag; Efterlängtat Storprojekt. Just nu sågas det i timmerstommen där ute på Verandan. En viss Drömdörr anlände ju häromdagen, närmare bestämt morgonen efter vår Första Natt Hemma. Håhå, jag tror det kommer bli rätt så fint alltså!
Så idag grejar mannen och snällaste Svärfar. Jag och Juniflickan, vi pysslar mest med det här;
Innemys bland mjuka filtar och kuddar.
Bäbisbubbladagar…
Lillafrun
av Emmeli | jun 26, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Midsommar 2016. Vilken Dröm.
Jag, pojkarna och Juniflickan. Vi åkte ut till Sommarstugan, Smultronstället på Jorden, och myste i det där traditionsenliga midsommarfirandet jag är van från hela min uppväxt. Tänk att vi midsommarveckan hann dra in på BB, få äran att ta emot Lillan och sen hinna hem och fira midsommar.
Vi gjorde stång och dansade.
Åt jordgubbstårta.
En lycklig mamma tog premiärturen med syskonvagnen. Tvååring på ena sidan vagnen, och den Tre Dagar Gamla lilla Juniflickan på andra.
VI gick på promenad till ängen. Plockade blommor och ni må tro att jag var salig.
Mannen drog på tur. Jag var inte ett dugg avis. Faktiskt. Jag hade ju Världens Absolut Underbaraste Promenad.
Så dyrbar fullastad vagn.
När vi kom tillbaka sov både Storebror och Lillasyster.
Så då band jag kransar. Min prins vaknade och tog, kors i taket, på sig kransen!
Kärlek.
Någon hoppade i denna midsommaroutfit och var så söt att vi tappade andan.
Mysiga, vackra midsommaraftonstimmar. Med allt jag kunnat önska. Kvällen spenderade vi med M´s fina familj. Liten lekte som bara den med sin superjämngamle kusse (Sisten är född en dag tidigare. Så coolt att dom är så nära i ålder!). Så traskade vi hemåt i sena junikvällen. Hem till vår Drömgård.
Vår plats på Jorden.
Så blev det Midsommardag. Och pojkarna kilade till Farfars rätt så tidigt för att kidsen (Sisten och hans kusse) var leksugna. Jag och Juniflickan var hemma i Bäbisbubblan; det vill säga myste i Storsängen. Ammade, slumrade, snusade, myste… helt och hållet ljuvligt. Till slut tog även vi dag, och jag bytte från nattlinne till något lite mer passande för att vara bland folk. Svängde förbi spegeln och höll på att häpna;
Vart tog magen vägen!? Det är ju inte klokt. 4 sketna dagar. Kroppen är ju galen. Det konstaterade jag, innan fixet att få i ordning hela familjen för dagen fortsatte. Vi drog iväg till Smultronstället igen. Men stannade nu i Sommarstugebyn, där Morfarn och hans spelkompis spelade. 
Vi fikade och lyssnade på sommarmusik och Storebror övningskörde bebbevagnen. Dock var lillasyster inte där i då, men det spelade Roland, tyckte han..
Så har vi återigen haft mysiga timmar ute i Sommarstugan. 
Vi lämnade den här vyn och drog hem till en annan. Vår Hemma-vy.
Jag och mannen sitter nu ute på Verandan. Mitt i Juninatten. Det är magiskt vackert. Varmt och skönt. Våra älskade barn sover. Och livet känns bara så mäktigt.
Denna midsommarhelg. Ja, hela veckan. En Midsommardröm.
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Tittar in här från Bäbisbubblan.
I min famn ligger en djupt sovande, fyra dagar gammal, liten bedårande vacker Juniflicka. Det är vad hon pysslar med; Klunkar mjölk, fyller blöjhinken med de sötaste miniblöjorna i Storlek 1 och så sover hon. Och sover. Och sover.
Ljuvlig, är ordet.
Ett litet ord- och bildregn från senaste fyra Junidagarna kommer här.
Tisdag den 21 juni. Mamman, Pappan och lilla Juniflickan hade sån där obeskrivlig första-stunden-med-bäbis-tid på BB.
Försökte förstå vad det var som hänt. Plötsligt var hon hos oss? Som om någon trollat.
Pappan åkte hem på kvällen, mötte Världens Finaste Storebror som haft pangdag hemma hos Mormor & Morfar hela dagen. Så sov sedan pappan och Minimannen hemma på Drömgården. En dag gammal, ville Juniflickan och mamman åka hem. Så då kom Pappan och Storebror till BB tillsammans.
Och första mötet, Storebror och Lillasyster emellan?
Vi hade inte kunnat drömma om bättre. Sisten har varit och är heelt fantastisk. Nästan sådär så att jag och mannen vill säga att älskade vän, du behöver inte vara såhäär duktig. Pussar från första stund, som ni ser.
På väg hem. Mamman njuter så det står ut genom öronen på henne. Iklädd den där åka-hem-i-från-BB-stassen, med två ungar nära, nära.
Ett förevigande innan vi traskade ut från BB såklart..
… och precis när vi öppnar dörren från BB, kläcker Minimannen ur sig Bja jobbat, mamma!
Han är helt fantastisk den där ungen (Såklart att jag tycker). Jag förstår inte var han får allt ifrån. Eller jo, det gör jag ju.. men det där uppsnappande av alllllt, gör att vi häpnar.
Pojkarna bär på dyrbar last. 
Och där ser ni en pappa med lyckligt lysande ögon, på väg hem från BB. Med bilen full av familj han tar hand om på det allra, allra finaste vis.
När vi kom hem kröp vi upp i Storsängen och bara myste…
Jag känner mig så oerhört lycklig. Vår Lilla Familj som nu inte är så liten längre. Lilla Juniflickan kom, som den där pusselbiten som gjorde oss kompletta.
Här stannar mitt hjärta upp. Dom där två, alltså. Mina. Och det första S säger när han får hålla lillasyster för första gången (det var redan på BB såklart), är; Heej. Lille Vän.
Som en annan liten farbror, liksom. Så gullig!!
Vackraste Pappan. Min älskade M.
Och Juniflickans första dygn var innehållsrikt, minst sagt. Födas och allt det där.. komma hem till en Drömgård. Och sedan mötas av en stor, stor familj som bara överöser med kärlek från första början. 
Vi är så otroligt tacksamma, jag och M. Över våra fina familjer. Tillsammans, en enda stor. En rikedom utan dess like.
Och efter en underbar Sommarkväll, med uppvaktande så fint att det inte var klokt. Storan/Mormoster hade bakat tårta, Syrran hade bundit den vackraste Mamma-Dotter-buketten, Alla överöste med paket. Till en nybliven Storebror och till en liten Lillasyster. Lillan tror jag nu har typ hela Newbies kollektion..
Jag kolavippar så gulligt allt är!!
.. efter allt det där, hade vi Första Natten Hemma. Så spännande, med två barn, liksom. Storebror sov så gott i sin säng och mellan mig och pappan låg lilla Pyret. Som en dröm alltihop.
Och där är ett par Två dagar gamla fötter…
Och här?
En Tre dagar gammal Lillasyster, som snaaart skulle göra sig ordning för sitt livs första Midsommarfirande.. Det, kan få ett eget inlägg. Så vi stoppar här. För nu är det en liten Juniflicka som vill ha mat. Åh… ljuva liv!!
Hoppas, hoppas att ni har det fint alla ni! Och tack, tack, tack igen för alla uppvaktning. Vi har läst vartenda ord. Och alla värmer så. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 24, 2016 | Liten två år., Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
G l a d M i d s o m m a r !
/Lillafrun med Familj
av Emmeli | jun 24, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader
Orden jag skrev i natt….
Jag går här hemma, från rum till rum. Funderar för mig själv och undrar om allt verkligen är sant, eller om det bara var en himla, himla vacker dröm?
Så känns det. Som det sistnämnda.
Men för att få bevis på att allt faktiskt hänt, och är på riktigt… så öppnar jag dörren till Sovrummet. I Lilla sängen sover den Finaste Storebror jag någonsin mött. Och i Stora sängen snusar en Vackerpappa gott, tillsammans med en liten, liten flicka. Vår Juniflicka.
Det är sen natt och i morgon, jag menar idag, är det Midsommar… livets vackraste.
Medan mina tre sover, tar jag mig ett varv ute i trädgården.. Det är Sommar. Fåglarna kvittrar och det är sådär magiskt Juninattsljust. Jag plockar in lite blommor, för att sätta i vas där inne i det Midsommarstädade, precis-ny-skurade hemmet. Galet egentligen. Att jag faktiskt födde barn för två dagar sedan och nu är hemma på Drömgården, tillsammans med tre människor jag bara kärlekskolavippar när jag ser. Traskar runt, kryper på knä och knäskurar och säger titt som tätt att det är ju inte klokt hur häftig kroppen är!. När jag går där över gården, sneglar jag på tvätten som hänger där på linan…
Lillasyster och Storebrors pyjamasar.
Tätt, tätt.
..Och där slår hjärtat dubbelslag och tiden stannar. Dom är mina, dom där två. Mammas älskade barn.
…
-Jag lovar att berätta mer om Juniflickan, men inte nu. Snart, när orden hamnat mer på plats och så..
Till vidare; Ha en så himla fin Midsommar!
Lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2016 | Jag och M, Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Pyret i magen
Nu är du här. Vårt älskade lilla knyte. ”Lillevän” som din Storebror säger.
Fortfarande, så makalöst ofattbart och svårt att sätta ord på livet just nu. Men jag ska göra ett försök att berätta lite nu, för jag vill ha dessa dagboksrader sparade.
Mitt i allt Bäbissnusande, Första Natten Hemma och synen av Storebror tillsammans med Lillasyster och så vidare.. så börjar vi såhär; Att berätta om När Lillan Kom Till Jorden.
Det var i ljusa Juninatten, mellan måndag den 20e och tisdag den 21a Juni. Klockan var 03.30 ungefär. Jag vaknade och gick ett varv genom huset, det var så ljust och vackert där utanför. Jag la mig igen och läste om fullmånar, bäbisfödslar och sommarsolstånd. Kl.03.55 knackade det till, så att jag tydligt kände och tydligt hörde. Två knack, följt av ett litet vattenfall och en (äntligen!!) nu-är-det-på-riktigt-värk. Jag väckte M och sa Nu gick vattnet!! och nu kommer det gå fort. Det känner jag!. Varpå M liksom flög upp och rusade runt i hemmet som den yraste jag skådat. 03.56, en minut senare, hade vi lyckats ringa BB som, med infon att vi klockat förvärkar i flera kvällar, hälsat oss direkt Välkomna in!
I ett knyck var Litens farfar här och hämtade lillvän och hans Jag-ska-bli-storebror-packning.
Jag och mannen drar iväg, värkarna är täta och jag är otroligt fokuserad. Natten är så vacker och mil för mil tar vi oss norrut. M klockar värkar, kör koncentrerat, samtidigt som han strösslar sin fru med peppande ord. ”Du är grym”, säger han. Varpå jag peppar mig själv, mitt i det onda som jag så längtat efter (galenpanna!) med orden; Tack Detsamma. Och. Jag kan det här.
Precis som Sisten skulle ha sagt.
Vi är nästan framme, när vi blir fast i ett vägarbete. Värkarna blir tätare och tätare och vi kan inget annat göra än att stå i bilkön och vänta på att ljuset ska visa grönt och lotsen ska möta upp oss. Onödigt spännande…
Till slut, efter minutrar som som kändes som 6 evigheter, kan vi åka vidare.
Framme på BB regnar det ont, men jag behåller fortfarande samma lugn, som jag för allt i världen inte vet hur jag lyckades med. Jag var mitt uppe i något jag längtat, väntat och peppat inför. Helt enkelt så. Andades in genom näsan och pustade ut i vackra bokstaven M.
I ett knyck var vi inne på en sal, jag tar ilfort emot någon jag utbrister till mannen att jag längtat efter (lustgasen!!). Ber mannen ta ett foto och säger sedan ”nu räcker det!” lite bitskt och försvinner sedan in i min egen dimma.
I en dimma av smärta och längtan och snabba minutrar konstaterar barnmorskan häpet att ”Emmeli, du får krysta nu om du vill”. Det var det enda klartecknet jag behövde (min skräck var även denna gång att bli trasig från Ystad till Haparanda. Något jag slapp med S och något jag också hoppades slippa denna gång. Så var det något jag tänkt lyda så var det att vänta tills nu-får-du-krysta-ordern! Men Morskan sa orden i rättan tid, om man säger så…) ..Tackarr! , tänkte jag….För att sedan springa i mål tillsammans med Pyret, i ett knyck. Mannen och barnmorskorna hann inte riktigt med oss. För som en älskad Storm var hon plötsligt ute.
Det tog 20 minuter från att vi kom in på BB till att lilla Juniflickan var ute i Livet. 04.56 kom vi in, 05.16 låg hon på mitt bröst. Den vackraste lilla flicka jag skådat. Åh, vad bra det gick, Martin! utbrast jag, samtidigt som alla i rummet skrattade och höll med… Jahaa, det gjorde det verkligen!
En dubbel-kulle, en krystvärk som jag själv delade upp i två (kommer ihåg att jag tänkte; B (barnorskan som förlöste mig med S) skulle nog ha stoppat mig lite här, för att inte gå sönder… så jag pinade lite för att sedan fortsätta i samma värk. Heeelt magiskt att kunna ha den kroppskontrollen där och då!! Sorry Jante, du är kickad även vid denna förlossning…).
Så, där möttes vi.
-M, Juniflickan och Jag.
En ren och skär Drömförlossning.
Med dunder och brak, och ett förlopp på totalt 1 timme och 20 minuter från vattenfall till Juniflicka i famn. Så, kom hon till oss.
Kanyl och sånt där, det satte Morskan efter allt var över. Så komiskt på något vis… som vi väntat och längtat, och så var hon hos oss så snabbt att vi knappt hann blinka. Inte det minsta lilla sår lämnade hon efter sig hos sin mamma heller. Det är ju helt fantastiskt hur kroppen fungerar. Medan pappan satt och hud-mot-hud-myste med vår lilla flicka, så klev jag upp och duschade och gick på toaletteriet och så vidare. Som om inget hade hänt, liksom!?
Du är galen,
det var ord som mannen, samtidigt som han med lyckliga ögon skakade på huvudet, upprepade gång på gång. Och så fortfarande gör. Två dagar senare. Vi är småchockade. Och toklyckliga.
En helt salig Mamma. Och vår hårfagra lilla flicka, som kom precis i junidagarna av vilka jag och hennes pappa anade, och så gjort hela preggotet-tiden.
Och vid första ögonkastet, är hon så älskad. Så självklart, villkorslöst älskad.
Så det var berättelsen om När Lillan Kom Till Jorden. Som en Saga, som är sann. Än en gång. Som jag älskar mina vackra Barn. Storebror och Lillasyster.
– Och fantastiska NI; TACK! .. från djupet av våra hjärtan. Tack, för alla grattis och hjärteord. Här inne i Dagboken, på Instagram och på Fejjan. Det är så många totalt, att jag nog nöjer mig med att bara säga;
T a c k ! <3
Lillafrun
Senaste kommentarer