av Emmeli | maj 17, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Sovrummet
Där;
En glimt av tisdagmorgonen, när solen sken in i sovrummet och täckena fortfarande var efternattenvarma och vi hade kudden kvar i varsitt ansikte. En nyvaken unge som gapskrattar då han håller på och facetajmpratar på telefonen med någon han älskaj..
Så långt, en alldeles ljuvlig morgon.
Men. Dom där 40 minuterna som vi fick extra i morse tack vare en liten specialtisdag… dom där minutrarna som skulle göra morgonen lite lugnare. Det sket sig totalis.
Vardagmorgnar är det ju full fart på, men vi har rätt bra rutiner och det brukar för det mesta flyta på. Men idag vette katten. Jag tänkte helt enkelt att vi typ hade oceaner av tid, eller nåt.
Kära nån så stressig morgon det blev. Vi kastade oss till slut ut på bron med fiol och liten packning och musikfrökenväskan och Litens Minikånken. Och så han och jag. Jag med tandkräm i skägget och Sisten med mössan på sned.
Jag tror jag hann byta kläder på honom tre gånger, av olika anledningar, innan vi kom iväg. Och han hann vilja ha två frukostar. Jag sprang runt med mammabralla och BH genom huset. Med nytvättat hår version Förbannat Tovigt och när jag väl skulle sörpla min efterlängtade apelsinjuice och äta upp sista mackabiten… då kommer lillvän, med lenaste lilla rösten och säger; ” vill ha macka, mamma!”. ”vill ha juice, mamma:)”…
Nåväl, vi kom iväg till slut och hamnade på plats och har haft tisdag på varsitt håll. Liten hämtades av Mormor&Morfar i eftermiddags, då jag jobbat extralång dag idag.
Så nu har vi ganska precis mötts här hemma i Lilla byn. Nu tar vi tisdagkväll. Bäbisen lever rövare och min mage står åt alla håll och kanter.
Och jädrans, nu har dagarna svischat plötsligt, minsann.
(3).
Lillafrun
av Emmeli | maj 15, 2016 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Musik, Pyret i magen, Träning
Jag började min söndag sådär;
I Stora kyrkan i grannbyn, tillsammans med min fina Gospelkör. Vi hade Högmässasjungning framför oss.
Och jag visste redan innan att det skulle vara precis hur vackert som helst där utanför och hade packat kameran med mig.
Hej, hej!
Så i i pausen mellan innan-övning och att vi skulle börja sjunga på riktigt, så passade jag på att ge mig ut. Knipsade några snabba bilder med kameran, njöt av Våren och andades.
Så fridfullt. Och så himla, himla vackert.
Jag är så förbenat glad att vi flyttat tillbaka till vår hembygd. Vackra, vackra Höga Kusten. 
Jag tänker alltid så på min Farmor när jag är i kyrkan. Hon var en så cool tant, alltså. Min idol.
Hennes fönsterputsarknep, svar på de snurrigaste frågorna, råden som bara en Farmor kan ge. Allt det där, finns kvar i hjärtat och det är jag så glad för.
Så slog klockan elva och kyrkklockorna började ringa.
Och jag njöt av den där känslan jag alltid får när jag står där och sjunger. Den där extra över-livet-tacksamheten. Den.
Sen svischade jag hem i ilfart. Tvärnitade vid en liten vägficka. Det var ju vitsippor precis överallt och jag kunde inte hålla mig från att plocka med mig en bukett.
När jag kom hem mötte jag älskad unge och älskade föräldrar. Vi grillade korv innan Liten dök ner i vagnen. När han sov hann jag både sitta en stund i solen, smsa i massor med världens finaste man och till sist träna ännu ett pass där ute i Hardcoregymmet. Veckan avslutades med ännu ett intervallpass, svettigt och härligt!
Sen packade jag och Liten in oss i bilen, tackade Världens Finaste MammaMormor och PappaMorfar för en så mysig helg (ni är bäst, mamma och pappa! jag är så tacksam för allt ni gör för mig och min lilla familj. <3).
Och nu är vi hemma på gården. Kvällssolen är mjuk, hemmet är sådär finstädat eftersom vi lämnade det precis så. Liten och jag räknar ner dagar och längtar så mycket att vi nästan spricker!
Finsöndag, alltså.
(5).
Lillafrun
av Emmeli | apr 26, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Jo just så… den är här nu, deluxe;
Preggohjärnan.
-som gör att jag bara, bara, baaaara vill vara hemma och pyssla och bona och måla barnsängar i älskad pastell till en blivande vackerunge, tillika Storebror. Jag tänker på familj och ny bäbisfamiljemedlem 24/7, känner mig alldeles lite luddig i huvudet… som jag skrev om förra veckan, när jag glömde nycklar, låste ut oss, glömde almanackan på biltaket och sådär. Tydligen helt normalt. Så har jag också nästan ständigt en hand på magen och njuter så av att känna det lilla livet möblera om i sin preggolya. Lilla vännen där inne jobbar på, om jag säger så. Rätt som det är får jag mig en så kraftig spark att jag hostar till lite… den är ju fasligt benig ännu, den där lilla kroppen. Som ju är ganska så stor, ändå… 40 centimeter drygt, enligt ord man kan läsa i bebbeböcker och så.
Förresten, titta så good färg! Mintigt ljust, turkost. Svårt att se så här på bild, i en färgburk. Men snart så är Lillsängen på plats i Sovrummet och då blir det nog lättare att se, liksom.
Jo,
Till en början av preggoteten, och typ fram till nu.. har Pyret i magen liksom bara fått hänga med. Stor skillnad från första preggoteten, där jag (och M) hade stenkoll och visste precis vecka och dag och hela köret, alla veckor igenom. Den här gången har det som sagt inte funnits lika mycket tid för det fokuset, av helt naturliga skäl. Det har passat mig, för jag är ju en fasligt otålig typ och jag minns med Liten i magen att jag efter 6 månader höll på att krevera av längtan. Längtade men ville samtidigt inte bli av med magen då jag ju tyckte det var lika mysigt då som nu. Nu har jag ju haft och har en Liten att ta hand om och det är perfekt. Vi längtar tillsammans, pappan, Minimänniskan och jag. Så mysigt att det inte är klokt!
Nu går jag in i både möbler och människor och påminns då om att jag ju är preggo. Magen börjar vara stor, liksom. Mår fortfarande väldigt bra och hoppas så himla mycket att det ska fortsätta så… åtminstone en sisådär 4 veckor framåt. Jag njuter extraextraextra av min M denna vecka och ni kommer snart förstå varför…
Och vet du! Nu tappade jag tråden, eller nåt. Och det får vara så. För jag har preggohjärna och njuter utav det och ska snart få bli mamma igen till ännu en stjärna och på övervåningen står en färdigmålad glassig Lillsäng och det är tisdag och jag ska gå och väcka min S, han som nickar så instämmande när jag säger att Du är mammas prins!
Åh.
Lillafrun
av Emmeli | apr 25, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Där;
En Lördagsmorsa med en mage som poffat rejält senaste två veckorna, och med en Minimänniska bredvid, som faktiskt också ville vara med på kort. Klart han skulle! Lilla busungen. Men alltså, inte klokt att det närmar sig sommar och bäbis och allt det där vi längtar så efter!
Och idag?
-är det måndag och jag ser preciiis ut sådär, lika fräsch och piff.
Eller inte.
Jag har tvingat ihop håret i en knut och han mitt över bordet, han som kom hem sent i natt, sörplar kaffe och mumlar jag drar på mig mössa när jag skjutsar till Förskolan. Sisse säger att han är tjött och ja, vi har måndagmorgon helt enkelt.
Snoozade in i det längsta och låg och kramades under sköna täckena. Men nu är det bara att sätta fart på den här dagen! Hepp, hepp!
Önskar er en god måndag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen
Två som kramas i kapp efter att ha varit ifrån varandra på det där sättet som aldrig tidigare hänt; mamman på vift och pojkarna hemma.
Det gick ju bra, det där. Glukosbelastningen! Mådde som en illamående gris av sockersörjan, men allt för att veta att bäbis har det så bra som möjligt. Efter att jag och pojkarna mötts för lunch hemma och lite tillpiffande, så drog vi norrut. Mot Stan!
För lite olika ärenden; som att köpa verktyg-eller-vad-det-nu-var-han-köpte-där-inne-på-tråkiga-affären, spana syskonvagnar (faktiskt till och med bestämma oss.. vi ville bara sova en natt eller två på färgvalet. Dock sov lillvännen sig igenom timmarna på stan så han fick inte tycka till.. men jag tror det blir bra!) och så fick vi däcken bytta på Rymdskeppet.
Den är ju lite snobbigare den där bilen, med däckhotell och sånt.
Så hade vi också en fasligt trevlig sväng på stor-ica; med provsmak av en massa gott. Bland annat en pizza som var otroligt god. Så den köpte vi med oss hem till middag. Typ hur soft som helst och det som kändes som det enda raka, en sån där dag när man precis kommit hem till en lugn gård, efter dagar i storstan, lite sömn, många intryck och full fart.
Namnsdag visade det sig att jag hade också. Så mannen tyckte under stadsrundan att hans fru skulle ha lite nya strumpor (har som sagt hål i alla andra) och ett armband som ropade Emmeli! 
Finaste M. <3
Kvällen var lugn och jag bara längtade efter att få gå och lägga mig. Men det var sån ljuvlig vårkväll ute att vi drog ut jag och Sisse. Mannen hade snickarbralla på sig och grejade på inne och ute. Vi alla njöt. Jag halv-låg där i sandlådan och pratade i kapp med min Miniman.
Sen gick vi in, han och jag. Borstade nån tand och sörplade välling och sådär. Kröp ner under täcket och somnade sedan på två röda. Gudomligt!
Och idag vaknar jag till torsdag. Grusig i ögonen tittar jag på mobilen. Där har jag ett sms som kommit för några minuter sedan… 05.57. ”Hej Emmeli! Jag har hittat din almanacka! …….”
Alltså vad i hellskotta är det som händer? Jag är hemma, yes. Men verkar ju senaste dygnen var mer borta. Klantigare människa hittar jag inte nu. Så älskade mannen har varit och mött upp rara, rara människan här i byn som hittat min almanacka (det vill säga halva livet för en listmänniska som jag!)… på E4an hade han hittat den. För att jag nog lagt den PÅ TAKET av Rymdskeppet (mannens bil) när vi åkte mot stan igår…
Åhåhåjaja..
Jag känner mig lika luddig i huvudet som när jag var ny-mamma och befann mig i amningsrus var tredje/fjärde timme. Vad ska jag skylla på nu, liksom? Mannen skrattar och kramar mig, samtidigt som han mumlar hormoner och en eventuell uppfinning angående senilsnören…….
Nu ska jag åka iväg och musikfrökna och känner mig mycket osäker på hur det ska gå, ha ha. Namnsdagsstrumpa och armbandet är på i alla fall… en bra början, eller nåt.
Ha en fin torsdag alla ni! Kom ihåg nycklar, almanacka, lillhjärna och så vidare..
Lillafrun
av Emmeli | apr 20, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen
Var ska jag börja?
Undrar jag där jag sitter utanför Bästa Barnmorskans rum, illamående av den där sockerlösning jag just svept och som om ett par timmar ska visa på om jag får förhöjt blodsocker eller inte. Det vill säga om risken för graviditetsdiabetes finns, eller inte.
Det stod på lappen att jag kunde ta med mig något trevligt att fördröja tiden med… så jag säger Hej på er!
.. och visar en absolut favoritbild från förra juni. Skriver bokstäver igen, efter dagar något bortkopplad från mitt vanliga liv.
Maj Gadd, alltså. Det känns lite som om jag sprungit in i en vägg och liksom bara försökt kamma till håret därefter och sen hoppa på tåget här hemma igen.
Vi åkte ju ner i söndagsnatt. Jag hade nattat min lillvän och han sov så gott. Pussade pojkarna hejdå och vid midnatt mötte jag mina fina kollegor vid tåget. Jag lämnade kameran hemma men ångrade mig typ sekund två… ni skulle sett den där tåghytten, alltså! Vi gick in och ut därifrån som ni vet, i ett sånt där sifferpysselpussel där man måste dra och flytta alla bitar för att komma åt en siffra? Sex bäddar, på typ 4,3 kvadrat. Tre sängar i höjd och jag trodde att jag skulle dö i klaustrofobi. Men med fnitter och skratt och allt sånt, så gick det vägen. Men vi anlände till Huvudstaden som sex spöken. Ett gravidspöke som fortfarande var chockat över 04.45-synen på nattåget; en tuffsgråhårig man i alldeles för rutiga kallingar (någon som minsann kände sig hemma där i tågvagnen) och med en bäbismage som var såå spänd efter 6 timmars parerande på tåget. Norrlandsbönorna irrade runt på Centralen och försökte hitta en vattenklosett att städa upp fejsen med. Och kaffe, det behövdes också.
Till slut kom vi fram till Konferensen. Fin, välarrangerad, god mat, trevlig och fylld av en massa Musiklärare. Efter en dag av 5 föreläsningar och med en natt med noll sömn i bagaget rumlade vi ut från dag ett. Skiljdes åt, åt var våra håll. Jag och Storan passade på att träffa älskade. Syster M och Syster M. Och mamma och pappa, som också är nere i Storstan. Så konstig grej, med alla samlade, just där och då.
Vi vaknade till tisdag, hemma hos ena syrran. Klev upp svintidigt för att gå ut och morgongå (jo, vi gillar sånt, alla fyra systrar). Efter effektiva umgåstimmar drog jag och Storan mot stan igen. Det känns lite som att jag haft en skrattande hund dessa dagar. Jag har gått som ett ånglok först och Storan som den där fnissiga hunden strax efter. Där jag försökt minnas det där livet när jag bodde i Huvudstaden och gick härs och tvärs och åkte tunnelbana vart jag nu skulle. Det där livet som är allt annat än färskt i mitt huvud nu. Men jädrar, alltså! Vi har hittat och ränt och åkt. Jag och min älskade Storan. Hon med skrattet ständigt nära och sin söta rosa väska på hjul efter sig.
Vi hade ännu en fantastiskt bra konferensdag igår och det var ett fullproppat, tröttfnissande och inspirerat gäng som sökte sig till rätt tåg. Jag hade som mission att hinna äta så mycket jag bara orkade innan klockan blev 20 och jag skulle börja min fasta. Efter timmar av baklängesåkande och matproppande mådde jag som ni kan ana. ”Små-illa”. Men jag avksyr att vara hungrig, får panik, typ.
Så kommer vi fram till perrongen till vår lilla stad och på vägen hem kommer jag på att jag kommer att vara utlåst när jag kommer hem. Orkar inte annat än att gapskratta där under sena kvällen. Det där är ju min grej; låsa ut oss i tid och otid. Pusslet den här veckan har varit småkomplicerat den här veckan så lite extra pusslande skulle vi nog klara, tänkte jag.
Som igår; jag i Storstan, M hemma först och kunde lämna Sisse på Förskolan. Sen drog han iväg norrut, långt, för att sända stor Finalmatch i Hockey. På eftermiddagen hämtade alltså Farfar Sisse och jag skulle då på kvällen bara komma hem och bädda ner ungen och mig i vår storsäng. Men… då hade jag ju ingen nyckel. För den hade jag såå smart lämnat hemma när jag åkte i söndags. Och extranyckeln, som Svärisarna har, ja den hade jag förstås lånat förra veckan och glömt lämnat tillbaka.. nycklar och jag..
Så jag ramlade innanför dörren hos Världens Bästa Svärisar. Fick äntligen träffa min älskade unge (som klarat sig gaaalant utan sin morsa.. liite för galant, kan morsan ,ändock lyckligt, tycka!) och få snällaste leendena av hans Farmor och Farfar. Dom som snabbt sa att det var jättemysigt om vi stannade och övernattade och som snabbt hade bäddat gästsängen åt mig och lillvännen.
Så, där har vi sovit i natt. Lillvän och jag. Hur gott som helst. Och precis på utsatt tid (helt enligt veckans pusslande), kom älskade mannen hem tidigt i morse. Pussade på mig och Sisse och skjutsade sedan sin fruga till Barnmorskan, där hon nu sitter. Sockerillamående och med ett försök till att ha kammat till håret efter några dagar på vift.
…..
Åh!
Det blev visst en paus i skrivandet. Pojkarna kom och vi har mitt i glukosbelastningen varit på vanligt barnmorskebesök tillsammans. Såå mysigt att få höra lilla hjärtat igen!! Magens mått låg mitt på kurvan, blodtryck sådär Emmeli-lågt som jag är van, vågen tickar på… ja, allt ser och verkar så bra. Min foglossning är ett himmelrike denna gång (Med Liten hade jag en period som var besvärlig, men som gick över. Denna gång vette tusan vilken tur jag haft!) och ja, allt är bara så tacksamt så det förslår!! Nu ser vi lite bolibompa på mammas data! här i väntrummet. Snart är min belasning klar och vi kan ta onsdag för hela slanten!
Vi hörs senare!
Lillafrun
Senaste kommentarer