av Emmeli | jul 20, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Titta där, alltså!
En dag med sån där extra-hjälp vi uppskattar så mycket att orden försvinner. Svärfar är här så mycket han bara hinner och har hjälpt mannen spika brädfodring hur mycket som helst. Farmor har barnvaktat x antal gånger, prick hur värdefullt som helst. PappaMorfar är en hejare på att måla och hjälpte ju mig att grunda all brädfodring och ribb, medan MammaMormor sytt småttingar hon också. Och idag var det dags för mellanlagret, och då var älskade MammaMormor och PappaMorfar här till undsättning. Guld värt! Den enen lekte med Mormorsugna ungar, och den andre var min målar-vän.
Det vi saknar här i norr, är sommarvärmen. Men idag kom till och med den på besök. Som pricken över en mycket peppig dag!
M jobbade i toppen medan resten av arbetslaget jobbade längre ner.
Som ni ser har vi valt denna gammeldags typ av fasad, med lockläkt (ribb, som vi säger). Vitt och med grön umbra-detaljer. Kommer bli så himla fint. Inte klokt, att det här är vårt hem. 
Och så himla trevligt det var, det där; att sitta där uppe på ställningen, med gullepappsen nära och surra och måla och säga minst tretton gånger att men, vad fint det blir!!.
Och ungarna hade det roligt med Mormor. Cyklade, lekte sandlåda och sånt.
Så samlades vi allihopa och åt god lunch. Sörplade kaffe. Och huttrade lite, när visst solen bestämt sig för att gömma sig igen.
Så värdefulla timmar, alltså.
Lillasyster och jag grejade vidare med annat sedan. Som att tvätta rent den del av matsalsmöbeln vi inte hunnit klart med. Hon var dyngblöt och hoppade i badet därefter. J slumrade eftermiddag och jag hann slänga mig i Vilstolen en stund. 
Medan pojkarna jobbade vidare tillsammans. 
Den mindre varianten av man, så gullig att jag fick dåndimpen; i snickarbralla, arbetshandskar, koncentrerad min, hörselkåporna sådär precis som sin pappa och tisha med verktyg på. Som vilken självklarhet som helst!
Om det inte vore för att jag hade en sån där målbild, så hade jag inte orkat helgstäda ikväll. Var liksom redan slut så det räckte. Men det där fånget av rosor som mor kom med i morse, och som bara ställts i en stor skål men som ju var tänkt att strösslas ut i ett nystädat hem… det, gjorde att jag fick lite extra fart i alla fall. Pappa och barn drog ut och lekte lite till och mamman fick lyxen att städa i alldeles lugn och ro. Rum för rum blev nyskurat, var sak hamnade på sin plats och rosorna strösslades. Nu är allt klart, bara tvättmaskin och diskmaskin som jobbar på.
Senaste kvällarna har jag bäddat ner småttingarna i vagnen och vandrat långrunda. Men inte ikväll, för hammarslagen har tystnat. Lite tidigare än vanligt. För att jag skulle kunna skura färdigt i ett svep, Vackerpappan natta små och den där skäggige och hans fruga (som han säger), sedan mötas i Finsoffan för en gångs skull. Dimpa ner, andas, njuta lugn, nystädat, doften av rosor och bara-vara-vara, liksom.
En sån fin dag, alltså. Från början till slut. Hoppas att ni har det gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 12, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Det är en ny sommardag. Jag var ute och morgongick i morse, innan varken man eller barn vaknat. Och i mitt huvud och hjärta, bara bubblade gårdagen.
Ni förstår. Här, på gården, finns oändligt med saker att göra. Och ni kan nog ana glädjen, när Taikonsfamiljen under den där magiskt goda paltfesten i förrgår, sa; ”imorn tänker vi komma och hjälpa er att bära!”.
Vår övervåning, vinden.. den oinredda. Som vi börjat jobba med ett uns. Den, hade nu tre rum kvar att tömmas, på maaaaaassor av saker/möbler/diverse… något jag och M har som ett utav Sommarens Mål.. men vi har inte vågat hoppas på att hinna detta… det skulle bara vara en stor bonus.
Så igår när vi vaknade, så kändes det som på film…jag och S pysslade ihop en stor, lång att-göra-lista… med fyra punkter. Alla lika viktiga. Vi hoppades hinna i alla fall en punkt, plus den där med mat och fika…den är superviktig ju!
Frukt och dryck dukades fram och vi var redo för Arbetsdag!
Så började familjen rulla in på gården, listan gicks igenom och några minuter senare var det som om en hel myrstack i människoformat jobbade i en rasande fart.
Det är svårt att få med i en bild hur mycket det var som skulle ut och ner på backen. Men där är ett försök till bildlig beskrivning.
Det gick så fort, människor svischade hit och dit och den ena körde sin stora hjullastare (med världslycklig Miniman i knät), ett gäng bar ut allt vad som nu fanns, ur dom där rummen. 
Ett annat gäng tömde Gårdshuset på sånt vi inte ska ha kvar så att det gavs plats för möblerna uppifrån. 
Ett sköningsgäng hoppade studsmatta eller satt såhär;
Älskade kusiner tog hand om bäbisflicka, 
..samtidigt som dom fotade möbler och en tredje la ut på annons här och där.
Det var sånt teamwork!
Och lagom till att vi var klaaaara (!!!) med alla punkter förutom en, så gick vi in… och gjorde slag i den också; åt uppstekt palt och fikade blåbär- och hallonkaka med den där vaniljvispen jag svischat ihop under morgonen.
Regnet öste ner och det var en mycket nöjd stämning som rådde. Jag och M hade orden i bröstkorgen men Försökte, så gott vi kunde, att uttrycka vår enorma tacksamhet.
Vi kryssade punkterna tillsammans, medan rummen där uppe firade att dom nu är redo att börja göras i ordning på riktigt.
Det där var så galet mycket värt för oss.
Så otroligt många timmar han och jag skulle ha behövt lagt för att nå samma resultat. Nu var vi 19 myror här, där alla hjälpte till så gott man kunde. Samtidigt hade vi så väldigt trevligt och roligt och gott.
Och jag bara älskar att min Thailandssyster nu vet var våra julgrejer är, och att ena Svåggen bara tog och tvärhoppade på det där jättetrasiga skåpet som jag först sa att jag skulle ha kvar fastän det inte var helt någonstans (känslo-Emmeli, ni vet). Jag älskar att ha Taikons med i vår renoveringsresas minnesbok. Och jag älskar att en darling blev så glad fär den där mjölkkannan, och en annan för alla oanvända fiskenät. Det var det minsta.
Vi kramade darlingarna hejdå och jag var såklart helt rörd.
Inte nog med det, så ramlade Svärfar in till middagsbordet efter avslutad arbetsdag. Tankad med energi, gick han och M på ytterligare ett kvällspass ute på byggställningen medan jag badade och nattade kids. Resultatet blev en vacker midja uppsatt på gavelsidan. Så imponerad av min Snickar-M.
Ja, kära nån. Snacka om att gå runt på jorden och känna sig som en lyxknös; att få älska och älskas utav. Dom finaste människorna jag vet. Familjen. ❤️
Så det där var Dagen när en älskad myrstack invaderade Drömgården. En dag jag aldrig glömmer.
Tack igen och igen och igen, älskade Familj. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 4, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Träning
Den där fredagen. Med sköna känslan i kroppen, blommande häggkvistsarna, delvis-sommarstädade hemmet. Rabarberjakten med småttingarna. En lyckad sådan. Och koskitspridande ute på lägdan.
Efter fredagsfys åts Sommarens första middag ute. Vissa i träningskläder, andra i bara kallingarna. Funkade fint både ock!
Och det blev ju rabarberpaj till efterrätt också. Den åt vi dock inne då vi höll på att frysa rumporna av oss plötsligt.
Så gjorde barnen natt och jag och M hade romaaantisk tid. Skruvade isär dom fasta hallfönsterna och putsade som galningar. Mitt i ljusa juninatten. Gjorde en spännande deg och storstädade barnrum och hall. Och nattafikade och firade. Livet liksom.Jag älskar min M. Hela livet med honom är en enda fest. Faktiskt precis så.
…
Och så blev det Lördag.
Hela familjen tog visst sovmorgon. Så himmelskt. Den där degen som jäst hela natten gräddades i ugnen. Det blev supergott och var ett så trevligt bröd att baka. Jag ska ge er receptet! Så, det åts nygräddat bröd, pyjamasmystes extralänge. Och treåringen byggde pärlplatta.
Strax efter lördagsfrukosten fortsatte dagen så drömmigt.
Ett helt arbetslag kom till gården.
PappaMorfar målade, Svärfar drog lockbrädor tillsammans med mannen, Mammamormor gullade och lekte med småttingar och jag målade, jag med. Hej så härlig känsla!!! Lite skillnad till alla dom där dagarna och för-sena-nätterna när vi gnetar på ensamma.
Tjopp tjopp var huset halvt avklätt och fasligt randigt. Mina päron åkte vidare mot nästa uppdrag och Farmor ryckte ännu en gång in som barnvakt. Ungarna älskar att vara med sina Pärons päron och det är helt underbart att se och känna.
Trött som en mört var jag när målarfärgburken stängdes och dryga hälften av all ribb var målad.
Till kvällen åt vi middag och hade det soft en stund.. jag och barnen alltså. M var ute på larm med halva middagen i magen. Ganska snabbt hemma igen för att fortsätta jobba ute. När barnen äääntligen somnat, typ tokspeedade och ”det-är-ju-solljust-ute-då-kan-man-inte-sova-ju-busiga”.. så gick jag ut på gården. En alldeles ljuvlig tur.
Vattnade. Hängde tvätt.
Andades och njöt tystnad och vackraste juniljuset.
Så möttes M och jag inne för vi-tid, litet core-pass och till sist tänkte vi dimpa ner i finsoffan tillsammans… den har inte nuddats så sedan någon månad..men häpp. Då drog världens vackraste Räddare I Nöden iväg på ytterligare ett larm. Så jag kröp ner under täcket och tänkte äääntligen (nää, jag fick visst inte till det förra veckan eller när det nu var jag skrev att jag skulle göra ett försök) öppna dom där olästa tidningarna…hann en sida eller två och sedan sov jag som en björnmamma.
…
Så blev det söndag..
Och ännu en arbetsdrag drogs igång. Målande, spikande, röjande.
Mitt i dagen ringer en älskad vän och säger att hon är cirkus en timme bort. Vilken lycka! Så då blev det en välbehövlig fikapaus tillsammans med helt vansinnigt gulliga människor. Såna som man bara blir helt lycklig av att träffa. Ni skulle förstå. Dom skiner liksom i kapp med solen och har såna där hjärtan man känner värmen ifrån lång väg. Underbara, helt enkelt. 
Efter en timmes räserpratande och runt-gården-vandrande och marathon-kramande, så kramades vi ännnnu en gång hejdå och jag kände mig lycklig och ändå lite ledsen. Jag avksyr att säga hejdå. Men det var ändå så himla fint att få ses. Vilken bonus, liksom!
Nu ska här nattas små småttingar som leker med sin papps just nu.
Sen längtar jag efter en stund för mig själv ute på gården. Med ännu lite mer vattning, några sköna styrkeövningar i friskluft och sedan slänga mig i storsängen likt Sallykatten gjort på kökssoffan.
Sicken helg, alltså! En så härlig pingsthelg. Som typ innehållit allt och lite till. Kanske inte så värst mycket vila, då. Men man kan ju inte hinna allt….!
Hoppas ni också haft en härlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | maj 29, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Alltså, vilken helt underbar tid det är nu, visst? Vår och försommar i en salig röra.
Sådär så att man (jag i det här fallet) inte riktigt vet vart man ska ta vägen stundvis. Det blir vackrare och vackrare ute för var dag. Och synen av två gullungar som leker fint bland allt det där gröna och himmelsblå och solvarma.. gör liksom att en småbarnsmorsa känner sig hög på livet.
Vi har haft en riktig hemma-på-gården-måndag.
Tvättmaskinen har gått varm och tvätten har hängts och torkats i vackervädret. Medan Lillan sov första luren och Minimannen påtade med eget, passade jag på att få en drös mail skickade och bilder redigerade och så vidare. I övrigt har vi bara njutit ute. Lekt i sandlådan, gungat, doftat hägg. 
Och här ser ni hur det blev med det halvrunda fönstret också. Förresten så har jag nog inte visat bild sedan det högra lilla fönstret sattes heller. Det kommer bli så himla fint när den nya brädfodringen är på plats. Inte så lätt att få någon helhetsbild nu när det är halligalli-foder överallt.
Just det; dörren där på gaveln är inte dithängd ännu heller. Men allt är förberett för den. Det blev verkligen en lyckad Arbetshelg, så skönt!
Äppelträdet är fullt av alldeles röda knoppar. 
Där under äppelträdet ska den där lilla darlingen som jag och S hjälptes åt att skruva ihop förra veckan, stå. En stol lyckades vi med, ja. Mannen gjorde resten. Oavsett. En riktig pärla till sommarmöbel, som vi redan invigt och tycker är så fin.
Och där under äppelträdet har en tullis slagit ut. Jag verkar inte ha någon lycka när det gäller lökar. Antingen kommer dom inte alls eller så gräver katten upp dom. Och där under äppelträdet hade jag nog väntat mig något rosa, men sidär; knallorange. 
Äsch, så himla vacker den med!
Pionerna jobbar på under byggställningen också!
I eftermiddags när Lillan slumrade igen, slog jag och S till och sådde också. 
Vi fick feeling och hoppas att vi inte är för tidigt ute här i norr. Morötter och sallad och sockerärtor och blandade sommarblomster. Tjoff, tjoff så var allt nere i jorden. Längtan efter att äta morot blev så stor att vi gick in och hämtade i kylskåpet och satt där ute vid vår lilla odlingstäppa och åt.
Ja. Härliga tider, minst sagt!
Den skäggige Vackerpappan hann hem mellan jobb och brandövning. Men nu är det jag och kidsen igen. Vinterhalvårets Bolibompahäng är utbytt mot ljuvligt Verandahäng. Morsan sörplar kaffe, Minimannen bygger maskin och utbrister mamma! visst har vi en trevlig vecka? och Lillan rycker mig nu i brallan och undrar om det inte är dax att få sova nån himla gång. Kvällarna, precis som morgnarna, är ju också helt fantastiska nu. Så för att inte missa en vacker måndagmajkväll, tänkte jag bädda ner småttingarna i vagnen för långpromenad alldeles strax. 
Så får dom göra natt i sköna vagnen, medan morsan får motion och kan njuta till fullo av maj-ljuset. Visst är det en bra idé? som Minimannen brukar säga!
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | apr 12, 2017 | Köket, Kökets renovering, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer
Där;
Lilla huset, ja. Som det såg ut för några veckor sedan. När sovrumsfönsterna precis var insatta där uppe och mannen höll på att för-några-månader-fodra runt om. Särskilt i dessa världen-är-upp-och-ner-tider, kan husrenovering kännas än världsligare. Men, det handlar ändå om vårat hem det här och det är viktigt för oss. Så vi låter oss ändå vara sådär omåttligt peppade på det här. Inga hatande monster ska komma i vägen för det!
Så blev det äntligen April. Och vår (egensatta såklart) lilla fönsterdeadline för köket närmade sig och det blev den där lördagen när köket plötsligt nästan bara såg ut som ett skal.
… men efter lördagens arbete var ett fönster utbytt. Det ovan. Som nu ser ut såhär istället;
Alltså sooom jag fantiserat om att stå vid köksbänken en varm sommarkväll, baka något gått samtidigt som jag kikar ut genom spröjsade vackerfönsterna, mot lagårn och gröna lägdan. I sommar kan det kanske bli sanning, någon kväll. Jiiho!
I söndagskväll började M och hans högra hand (Svärfar) att såga utifrån, runtom det största perspektivfönstret där inne. Minimannen heja på inifrån!
Utifrån sett, till bara för några dagar sedan;
Gammfönster kvar.
Men efter helgen; Ett fönster utbytt och förberett för två nya.
I måndags när jag och barnen drog iväg, såg det ut sådär som ovan..
Och när vi kom hem?
Då tappade jag faktiskt andan lite.
Jag och M såndär pirrkänsla i magen. Som vi planerat och ritat och funderat och ritat om och haft tusen-mail-kontakt med rara tjejen på Allmoge Snickerier som hjälpt oss med goda råd.
Den där ritningen som M har på macen, börjar nu bli verklig. Förra våren när vi höll på att färdigställa denna mastodontbeställning av dörrar och fönster, kändes det fortfarande overkligt. Och lite sådär att man blundade för det är tusan inte billigt med sånt där. Och till och med när hela lasset kom i höstas, kändes det overkligen. Men nu, börjar vi förstå att den där drömbilden av huset håller på att bli sann. Helt fantastiskt roligt!
Utifrån ser det mega-halli-galli ut, inifrån också. Men det är ändå vackert redan nu, tycker vi.
Min hjälte.
Och hur det ser ut inifrån nu? Med fönster som flyttats ut till fasaden, hamnat på sina ursprungliga ställen enligt bilder vi har att gå efter. Bilder som är tokgamla och har det alldeles, för oss, rätta utseendet på huset.
…
Håhå, Jag går och flyttar runt den där stackars pelargonen och bara njuter av synen.
Hela rummet är så mycket ljusare. Det var ju redan ljust, men det är ändå stor skillnad.
Köket är ju inte på tur att renoveras ännu, så nu görs fönstersmygar i ordning på det sätt dom ska vara och sen kommer vi göra någon slags så-pass-fint-att-det-känns-roligt-att-bo-med-lösning av väggarna. Jag är inte klar med dom där gröna luckorna ännu så dom får gärna stanna ett tag till.
Renoveringsresan fortsätter, ja. Nu, med köksfönster på plats!
Lillafrun
av Emmeli | mar 20, 2017 | Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat
I starkaste stormen här i veckan, så hjälptes mannen och pappa åt att sätta in ytterligare två nya fönster här hemma. Dom två fönster som blir våra Sovrumsfönster, där uppe. Det stormade som bara den, men dom verkade inte bry sig nämnvärt dom där två, utan jobbade idogt på. Och resultatet blev så fint. Nästan så att jag inte tror att det är på riktigt, att vi ska ha såhär fina fönster.
Jag tänkte helt sonika att vi startar en ny vecka, med några före och efter-bilder.
Inifrån, före. Med gammtak och felgamla fönster;
Efter, med tak rivet och nya, tidsenliga fönster;
Från att fönsterna suttit en bra bit in i fasaden, så blir det en så fin skillnad att få dom jämnsmed. Och ännu ljusare blir det här inne! 
Utifrån, före;
Jag vet att ni är några som undrat; huset är 10 x 12 meter. Och 9 meter upp till nock!
Utifrån, efter;
Alltså, vårat hus ser som sagt lite Hajtjaparall ut nu. Fast jag ser ändå bara dom där vackra fönsterna, med dom vackra fasta spröjsen och det där kulturglaset som speglar vackerväder så fint och som jag är rysligt nöjd över att M lyckades övertala mig om att ta. Det är liksom ett liv i glaset som är så fint.
Det här är alltså storleken vi kommer ha på dom fönsterna vi säger stor-fönster om. Jag är 165 centimeter lång och fönsterna är 160 centimeter. Hej och hå, liksom.
Såna, varvat med den kvadratiska varianten. Och så ett halvrunt fönster högst upp på varje gavelsida. Många fönster blir det. Men oh, så himla vackert det kommer bli. Som att huset får tillbaka sina vackra ögon. Det är det värt!
Och för den som har extremlite att göra… så kan man ju räkna hur många gånger jag skrivit vacker/vackert/vackra i det här inlägget… men ja, det är det enda rätta ordet jag finner.
Så, då var alltså ytterligare två fönster på plats. Varje uppnått delmål är underbart.
Ha en fin måndag!
Lillafrun
Senaste kommentarer