Efterlängtad fredag och något dörrdrömmigt!

(inlägget innehåller en reklamlänk)Njutbart att vakna tillsammans med småttingar i alldeles otroligt härligt sovrum. Täckena är krispiga. Luften är så ren och klar. Fönstret skinande rent. Det doftar linoljesåpa om trägolvet. Pellisarna mår gott i sin nya jord bland solstrålarna. Och vi njuter. Alla tre.

Junis favvisböcker är definitivt dessa så himla söta Ingrid-böcker. Finns HÄR.

Glimtar från Sovrummet, ja.

 

Joo, det fungerar finfint att sova där inne allesammans. Mestadels, som ju också är allra mysigast, så använder vi ju dessutom bara en säng. Det är Minimannen som möjligtvis väljer sin Prinssäng.. faktiskt ofta. Men Lillans säng, där bor typ tvättkorgen mest. J sov där någon natt i början av Storebror-fick-storsäng-bytet, tyckte det var jättefestligt, men sen kunde ju inte mamman tänka sig att sova helt utan småttingar i storsängen så sen dess har det inte ens försökts att J ska sova någon annanstans. Tokigt. Ja, kanske det. Men så länge samtliga trivs så är det ju nemas problemas.

Vaaad jag egentligen skulle säga var; jo det funkar toppen med alla-tillsammans-sovrum, ungarna sover hela nätterna, ingen stör någon. Lyx, ja. Men soooom jag längtar efter dom där sovrummen där uppe. Att jag längtar är nog för att det ju blir närmare och närmare, liksom. Något jag fantiserar om nu, som hur tokigt det än kommer se ut sedan, skaaa bli verklighet. Det är att såga upp hålet för stora dörren, även inifrån. Ni vet, det sitter ju en pardörr på gavelsidan, som vi valde att sätta in, men inte såga hål för rakt igenom. Just för att vi ju har sovrummet där nu och det skulle se tokigt ut inifrån. Med en dörr bakom sängen, liksom. Men, nu när det ändå inte är evigheter bort till att Sovrummet ska flyttas, så i vår… eller ja, sommar… då skaa jag sitta på en lastpallstrapp och sörpla kaffe, med dom där underbara pardörrarna öppna… kunna kliva rakt ut på gräsmattan och med äppelträdet som en extravacker himmel. Åh, sån dröm! 

 

Fredag, ju. Och den här fredagen har jag längtat efter. Vi. Rättare sagt.

Det blir så tjatigt att rabbla upp. Men kort sagt, tre månader som varit mycket innehållsrika (läs; jag förstår inte hur M står på benen. Och han förstår inte att jag gör det. Haha! Teameork!) Nu ska det bara vara vanligt-mycket igen. Och det uppskattar både M och jag. Och garanterat barnen. Sådär så att jag slipper väcka pojken mitt i natten för att han ska se att pappan faktiskt varit hemma. Eller att stopp-med-jobb-täckningen, som samme lille pojke kom på att han skulle rita, inte behöver ritas längre.

Nu ska vi pusta ut. Ta den där efterlängtade fredagen. Och susa iväg tillsammans, för lite extramysig start på helgen.

 

Trevlig helg alla ni!

Lillafrun

Nipperhet och En orättvis värld.

Och idag är det faktiskt sista februari.

Det känns ju alldeles nipprigt.

 

Vi vaknade till en fantastiskt vacker dag. Det är fortfarande hur kallt som helst. Sannerligen en riktig Vargavinter i år. Men det känns fräsigt faktiskt. Och vi njuter och försöker spara synen av mängden snö i minnet, som känns som en en-gång-i-livet-grej. Eller vem vet! Mitt i allt så längtar jag också massor efter vårvinter, varmare grader, takdropp, töväder, att inte behöva bylsa på mig och barnen lager på lager på lager så fort man ska utanför dörren. Och med ny månad imorn känns det ju onekligen som att vi i alla fall är lite närmare just det.

Och mitt i den där längtan efter något så världsligt som att slippa täckjackesvettas med småttingpåklädning i hallen med smått ihopvikt bebbemage och så vidare… så tänker jag; fy tusan, vad vi har det bra. 

Vakna i varma huset. Koka havregrynsgröt och spisa Astrid Lindgren-visor tillsammans med barnen. Känna oss trygga. Ta Rymdskeppet, som mannen genom en app kunnat värma upp till den tid han vet att gänget skulle ut genom dörren. Lämna lycklig unge på Förskolan, bland gulliga fröknar och småvänner att leka med under en stund. Ta andra ungen (morrandes) i famnen… hon som börjar bli mer och mer nyfiken och vill klä av sig och börja leka på stuberten, hon med. Susa hemåt igen. Traska över egen gård. Höra fåglarna kvittra på sånt där snart-är-det-vår-vis. Öppna paket med nytt kuddfodral. Bli pirrig i magen och tänka den här kudden blir perfekt som något mjukt i ryggen under amningen om ett tag. Tacksamheten är ett faktum.

Men fy vad världen är orättvis, tänker jag också. Men försöker, för att inte gå av i hjärtat, känna en liten tröst i att dom där slantarna som just skickades iväg från StorLilla Familjen, kanske gör en liten nytta i alla fall. ”Hej! Stort tack för att du ger skydd och nödhjälp till barnen och familjerna i Syrien. Din gåva räddar liv”. Så stod det i mailet tillbaka. Det känns ju så fjuttigt, den där slanten.. men om vi hjälps åt, liksom?

För tänk, så bra vi har det här. I vårt avlånga land. Med svinkalla februaridagar och en längtan efter något så världsligt. Och alldeles underbart. Som takdropp. Och varmchokladsörplande. I snögrop.

 

Ta hand om er raraste ni!

 

Lillafrun

 

Blåbärssoppa och En-stund-i-taget-Söndag.

Söndag.

 

Det första jag gör är att kliva upp och koka blåbärssoppa denna iskalla februarimorgon. En fasligt god blåbärssoppa, faktist. Receptet finner ni HÄR om ni skulle vilja prova samma, lika. Vinter-, Vasalopp-, och Vabruaridryck, i ett.

Tyvärr kokades den denna morgon i anledning av det sistnämnda.

Hujedamig, alltså. Herr Äckelsjuka. Kom visst på besök igårkväll hos oss. Litenvännen. Tvärdålig, från ingenstans. Så jobbigt för päronhjärtan att se en så ledsen Liten, som ju för det allra, allra mesta är så sprudlande. Det var minst två år sedan han drattade dit för denna Äckelsjuka, kraxig och hostig kanske någon sväng under denna tid. Men annars är vi så lyckliga för hans braiga immunförsvar. Lillan har varit sjuk desto mer än honom… typiskt för småsyskon, jag vet.

Trösta, Tvätta, Vädra, Koka trasor,Tvåla, Sprita, Klorina, Tvätta mer, Trösta mer och så vidare.

Så. Söndag.

Och bara att ta en liten stund i taget. Läget just nu är härligt, så jag njuter stunden och pustar ut lite. En som är alldeles lycklig av att han mår så himmelens mycket bättre. Att Farfar och Farmor precis köpt honom ett helt paket med piggelin som han precis sprättat.. just nu står han och kikar i hallen på när Farfar och Pappa skottar oss fram till Gårdshuset. Lillasyster mår just nu tipptopp men jag ska erkänna att jag är mer än gruvsam för att Herr Äckelsjuka ska ta henne också. Kikar ut genom sovrumsfönstret. Snön täcker nästan hela vingliga staketet. Det är tjugo minus ute, strålande sol och alldeles sagolikt vackert, idag också. En stund i taget, ja.

Önskar er en härlig söndag! 

 

(Jag har iinte glömt att svara på frågorna ni ställt i frågestunden.. Del 3 borde komma inom kort. Just nu lite beroende på hur schyst Herr Äckelsjuka tänker vara mot oss..!)

 

 

 

Lillafrun

Att ha ett stycke Prinsig säng!

06122017-IMG_9371Jamen, titta! Där är den ju;

Prinsens säng.

06122017-IMG_9374 06122017-IMG_9368 06122017-IMG_9373

Målad i jag-vet-inte-hur-många-lager-det-nu-blev, 7 % Grön Umbra. Jag tog en färgburk vi hade hemma redan och det blev ju himla bra. Pillrigt var det med alla speglar och krumelurer, men det var det värt. 06122017-IMG_9367

06122017-IMG_9365

Nattningen just nu är så himla mysig. Båda barnen och ett eller två päron, kryper ner i den där prinsiga sängen. Och så lyssnar vi på julig Astrid Lindgren-saga, innan barnen somnar tillsammans.

Där sover dom sedan, tillsammans. Halva, lite mer än så eller hela natten. Ibland är det Lillasyster som sover kvar där längre, ibland tvärtom. Allra, allra mest vaknar vi alla fyra i Storsängen. Men ändå! Så himla härligt att vara tre år och ha stortäcke, storkudde och Ett stycke Prinsig säng!06122017-IMG_9376

Som allra drömmigast kommer det förstås bli när barnen får var sitt rum där uppe. Men det är ett tag innan det kan tänkas bli verklighet, så tills dess sover vi alla fyra i Sovrummet. Som ju faktiskt är dansa-vals-stort och alldeles för stor för bara en säng. Sicken tur! Dessutom, om jag får tala ur mitt Mammahjärta… så kan jag inte tänka mig något mysigare än alla fyra samlade prick så. <3

Hoppas att ni har en god helg!

Just nu sitter jag på kökssoffan i vårt gammkök. Ljusen är tända härs och tvärs och det är så tyst, så tyst. Kikar ut i mörkret och ser en Lillan på bob där pappan drar henne framåt. Dom håller på och fixar lite ute.. och finns det en möjlighet att få vara ute, då tar man den. I vilket väder eller ljus som helst, om man frågar Juni. Jag och Liten myser skavfötters under ullfilten. Han sover och sover. Och jag kikar på honom och smälter varvat med att förvandla bokstäver till ord här. Varför måste man dö? Frågade han mig i morse. Och just nu, både njuter jag så av stunden här och nu. Och undrar just detsamma. Jag vill att livet tillsammans med mina stjärnor ska få vara långt, långt, långt. Det är min högsta önskan i livet.

Lillafrun

Under tiden snön singlade där utanför.

IMG_8949… så har dagen sett ut lite sådär;

Pysslande om liten, febrig Skrolla.

Skrotig natt, med en så varm liten flicka, som visserligen sov som en minibjörn, men med en mamma som låg på aga. Feber är otäckt tycker jag. Därför ville jag ha henne inne när hon sov, så att jag kunde ha bättre koll.

Det var inte alls oväntat det här, då ju Storebror var sjukis förra veckan.. och vi sedan dess dessutom umgåtts med tokförkylda darlingar. Det är faktiskt omöjligt att hålla sig undan känner jag, Basiluskan är överallt just nu. Men vi har myst i massor och tagit det så lugnt Lillan bara förmått. Storebror har varit och lekt med småvännerna, mysigt och roligt för honom. Förutom att vila under filten, har jag klickat hem ett gäng juleklappar och tagit hand om dom vanliga hemmasysslorna. En alldeles lagom tisdag. IMG_8948

Nu är det kvällen. Småttingar leker hejvilt och just nu kan man inte ana att J haft hög feber. Jag och M har tränat, jag ett tabatapass och hitte-på-yoga här hemma på köksgolvet medan M tog sig en löptur i svarta mörkret. Skönt för päronkropparna!

Så, lite så har dagen varit. Under tiden snön singlade där utanför.

Ta hand om er!

Lillafrun

Födelsedagsmorgon!


IMG_7290IMG_7301Tacksamheten är större än ord kan beskriva.

Den här morgonen blev jag väckt, alldeles förskräckligt tidigt, av den sötaste födelsedagssången, sjungandes av två pojkar jag älskar så. Lilla flickan, som tydligen hade legat typ  mitt huvud och därmed inte vågat flyttas på för att jag då skulle vakna. Hon, satte sig upp på en gång och var med i mammafirandet med detsamma. En födelsedagsmorgon så himla mysig.

Tillsammans med dom där tre människorna jag älskar så, är så förbenat rädd om och bara önskar få fortsätta leva livet tillsammans med, länge, länge, länge. Varje dag är en gåva. IMG_7297Och ja, lilla Sallekatten, Mamma tycker om dig också. <3 … än om du var smått ohövlig och ville äta upp frukosten..

På tal om gåvor, så fick jag inte bara söta sången, kramarna, dunderfrukosten på sängen…IMG_7313..någon tyckte att det var heltokigt att sitta och äta i sängen. Utöver allt det där, så blev jag bortskämd med fantastiskt god parfym, ansiktsvatten från favoritmärket, födelsedagskort från Minimannen och dessutom det här;IMG_7311

”…Här är en lite platt present men jag tror inte att innehållet känns lika platt. Öppna nu då!

Inuti, en så vacker bild på ett mycket vilsamt ställe. Och en drös ord..

”…Jag tänker såhär… Vi åker först till södra bergets spa, ”Spa Vida Vyer” där du får avnjuta Vida Vyers Lyxspadag…. Efter detta avslutas dagen med middag……. puss! ”IMG_7309

Alltsåå…Ja… ni förstår ju. Det finns bara en. Älskade M.

… barnvakt och hela baletten är tydligen fixad..Åhåå, som jag längtar!!

IMG_7292Nu ska vi ha Mamma Födelsedag hela dagen lång! 27 bast, liksom. Coolt.

Ha en god dag, alla ni. Kanelbullens dag och allt!

Lillafrun