av Emmeli | feb 13, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Pyssel med kärlek. Något av det vi roat oss med veckans första dagar, jag och barnen. För någon dag sedan målade vi med porslinsfärg. Så himla roligt. Mamman kunde knappt sluta, som ni ser på omåttliga pennburken ovan. Annars fortsätter jag att hylla Rustas Pyssellådor. Vi älskar dom här hemma. Galet prisvärda. Fyllda av pyssel som gör pysselmonster som vi så, så nöjda!
Vi tog oss ut i snömodden och gick en sväng ner på byn efter lunchen. En tur till Blomsteraffären och Affären. Vilken shoppingrunda, va! Jag smygshoppade ditt och datt att slå in i små paket sedan. Älskar sånt.
I övrigt har jag typ varit på väg en sväng eller två, till Hawaii sedan.
Jag blev bara plötsligt En Så Sur, Trött, Less och Så Trrråkig Mamma. Jag fullkomligt äälskar ju HemmaMammaLivet, men även det man älskar allra mest måste det få ruttnas ur på ibland. Glad att det är sällan. För jag avskyr känslan. Kan kanske ha att göra med att jag knappt varit ifrån gården (förutom prommisar och sånt) på vad som känns som evighet, särskilt nu i Sjukstugetider. Vi har liksom isolerat oss, för allas skull. Förutom att det är tråkigt, så känns det helt rätt.
Men det verkar inte bara vara mamman som klättrar på väggarna nu snart. Vi är tre som behöver litet miljöombyte, tror jag. Den enen kan svänga från underbart jag-älskar-dig-mamma-tillstånd, till att nästa sekund bli prick skogstokig på sin mor (hej, vad vi har lika humör han och jag) och den andre verkar ha ett litet pärlband av gnälldagar.. stora bumliga tänder på g och också, vad vi tror, en stor önskan om att det ska trilla fram fler ord… det vills väldigt mycket, och förstås mycket också..så det vore tipptopp med litet regn av prat nu också.
Jaa, mitt i allt ett väldigt lyxigt ”klagande”. Ungarna är friska och det är det bästa. Dessutom superkära i varandra och det gör mamman lyckligast på jorden.
Haha, istället för att bli skogstokig och skitarg en gång idag, så tog jag till gråten istället. Den ligger mycket nära till hands denna graviditet. Funkar bättre också. Höll dock på att kolavippa av skratt (för skrattet och gråten är lika nära till hands) mitt i, när Minimannen på lite stressat farbrorvis sa ”oj, oj, oj Juni. Det här GÅR ju inte. Vi måste ringa pappa!!!”… där jag storgrät och gråtskrattade om vartannat.
Å. Ser såå fram emot morgondagen, den blir härlig för både mig och småttingarna. Äventyr och myys väntar oss!
Ok. Mannen kollade just på mig, log sådär på-M-vis och plutade med munnen och gjorde sur-min… han härmade mig. Jaaa, SurMamma. Imorn är en bättre dag. Det bara vet jag. Bjöd i alla fall precis familjen på en för oss ny gryta som var så himla god. Den måste jag nog tipsa er om!
Önskar er en god kväll!
-Själv ska jag på spa! Stänga in mig i sovrummet och vika tvätt och sura ifred.
Lillafrun
av Emmeli | feb 11, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En drös bilder med den allra, allra njutigaste helgglimten.
Vårvinterviskande så det sjöng om det!
Å, ja det var så härliga ute-på-drömgården-timmar igår alltså. Mer sånt, tack! Att sedan till kvällen skrubba familjen ren från röklukt, krypa ner bland sköna lakanen i Storsängen och somna alla fyra tillsammans. Fullpott.
Idag har vi söndag. M målar och snickrar. Jag och barnen har bakat limpor. Och kaka, enligt önskning från Storebror. Den smakade mycket gott till söndagskaffet! Och så toppas veckan med en skön promenad med Lilla i vagn. När jag gick iväg med Juniflickan i vagnen surade jag lite på mig själv för att missade att motionera i den där strålande Lördagssolen. Men kom snabbt på att det ju fanns goda anledningar till att jag inte gick då. Trots att jag varit frisk i flera dagar har denna preggomamma ändå varit helt slut och jag ville helt enkelt vara schyst mot kroppen och vila den en extra dag.. är helt klart extra rädd om mig nu med liten Minsting i magen. Istället satt jag ju på sparken, i solskenet och sörplade på ännu en kopp nyponsoppa med grädde och biskvier, medan J sov… mm! .. det var en härlig stund, det med. Och nu när vi kommit hem från den snöfallande rundan är kroppen sådär skönt mör och apelsinen smakade himmel.
Känner mig redo för en vanlig vardagsvecka nu. Känns alldeles exotiskt i tanken. HemmaMammande, Mysiga planer med barnen, Jobbande, Brandisjourande och Uppdragande för en älskad (å, heja på älskade M), hemmafix och så bara den där stora, stora tacksamheten över att få ha Livet tillsammans.
Hoppas att ni har haft en härlig helg och får en skön söndagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | feb 10, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å. Precis, precis det njuter jag som bara den av idag;
Körsbärsblom, Krya-på-hälsning och Lördagssol. Och mest av allt; pigg(are) familj! Energin återvänder sakta men säkert.
När mamma hade puss- och lekstund med barnen när vi var på ultraljud för ett par veckor sedan, hade pappa skickat med körsbärskvistar som jag önskat. Så härliga redan då. Och bara några dagar senare, ståendes i vatten, började det gröna skymta. Lagom till denna helg, som behövt lite extra pepp, har knopparna slagit ut och det är små alldeles ljuvliga vita körsbärsblommor på kvistarna. 
På köksbordet står den där krya-hälsningen vi fick från Mäjadalen igår. Vårvinternipprig pärlhyacint och ett doftljus jag ska tända till kvällen. Alltså. Så himla hjärtefint.
Om morgnarna denna vecka har Syrran M (ni vet, ena Storstadssyrran.. den andra Storstadssystern är ju i Thailand för tillfället) och Storan och Päronen hört av sig massor. Sånt som gör mig alldeles gråtig av lycka. Den där mjuka, varma kärleken. Och just i skrivande stund skickar mor ”hur mår ni?”-sms. <3 
Och så den här Lördagssolen också! Åh.
Idag tar vi lördag med största dosen energi och välmående på en heeel vääärldslång vecka. Lycka!
Önskar er en härlig dag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Alltså, vad i hela friden hände?
Det var först superpigg måndag, följt av förfärlig dimma och imorn är det tydligen fredag?
Den här veckan har varit ett endaste virrvarr av sjukliga familjemedlemmar som så gott det bara gott försökt hjälpa varandra. Elakaste Baseluskan som någonsin härjat hemma hos oss. Och det där jag bara hört talas om… jobbigt att åka på Äckelsjuka som preggo. Holy macaronie, nooo shitting, på den. Verkligen bland det drygaste och ohärligaste jag varit med om.
Kommer sent glömma Lillans lycka när hon äntligen såg sin mor ”på benen” igen (vill tillägga att jag kröp då. det var vad ork fanns till).. hon började springa runt, klappa händerna och tjuta ”håhåh, daaansaa!!”. Så glad.
En pysslig glimt ur Sjukstugan. Energinivåerna har varit ojämna oss fyra emellan, lite kruxigt ibland. 
Älskade pojkarna.
Alldeles underbart när livet börjar återvända. Det är så det känns! Vi firade med rejält tvagande och målade naglarna röda. Junis allra första nagellack. En trudelutt vid pianot tog vi oss också.
Och där, Preggomamman med liten sprattlig Minsting i magen. Det bästa med att ha varit sjuk, är känslan av att få vara frisk igen.
Idag har det städats. Helt galet vad det har städats. Jag tror typ att jag torkat av varenda leksak i barnens Lekrum. Ännu en sväng till linneskåpet togs för att bädda rent för jag vet inte vilken gång i ordning under senaste veckan. Tvättmaskin och tumlare har nog nästan blivit utbrända på deras chef idag… sorry, imorn får ni en lugnare dag.
Nu är det torsdag kväll. Minimannen sa ikväll, där han satt och mumsade apelsinklyftor på köksbänken med benen i kors; Mamma? Du är en riktig städare du! Du torkar och torkar. Och det blir liksom så glänsigt.
Den pojken, alltså. Med alla sina uttalanden, frågor, förklaringar, kommentarer och funderar.
Dags att krypa ner i renbäddad säng med såpadoften i kring från nyskurade golven. Tillsammans med småttingar och den där skäggige jag är så evigt tacksam över. Trots blä-vecka har vi ändå haft fina dagar tillsammans.
Hoppas ni haft en fin vecka! Nu ser vi fram emot fredag, visst?. Jag fantiserar om en härlig sådan.
Lillafrun
av Emmeli | feb 5, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Minsting i magen, Norra Drömgården, Recept, Stora Lilla Familjen
Det är måndag.
Februarimorgon. 25 grader kallt utanför dörren. Solen strålar genom fönsterna. Vintertäcken att kura under tillsammans med nyvakna, nattvarma små. I köket slamrade mannen med grötpannor och kaffebryggande. Ni förstår ju. Lyx.
Älskar dessa Tillsammansmåndagar! Samtliga här hemma gör det, såklart.
Jag vaknade med sån lyckokänsla och härlig energi. Efter frukosten började jag stöka i köket. Skönt med ugnsvärmen, allra särskilt idag!
Nu är det två dygn sedan S råkade ut för Äckelsjukan. Vi andra kan fortfarande trilla dit, men jag tänkte äsch, jag fryser ju brödet. Och granolan får väl också åka ut i vinterkylan och frysas då. Fräschhetstanken, ni vet. Ska erkänna att jag grejade sådär lite i smyg så att inte barnen skulle vilja vara med. Omöjligt i det här hemmet där småttingar alltid är med mig vid bänken, vilket är något är något av det mysigaste (och fartigaste) jag vet. Men nä, inga småhänder i degen idag. Mäta och hiva i, det gick såklart bra.
Dubbelsats av granola (recept HÄR).
Och dubbelsats tekakor (recept HÄR) blev det idag.
Ljuvligt av stå i solbadande vinterkök och baka och greja. 
Mer än godkänt tror jag minsann att jag fick också av Lillan, som var allra först med att provsmaka.
Till eftermiddagen gick vi promenad hela familjen. Sovande småttingar och renoveringspladdrande päron. 
Den där vagnen alltså. Helt gudomlig. Vi har inte ångrat det köpet en endaste gång. Genom snön nu är den helt otrolig också. När Lillan skulle komma till världen ville jag ju ha en ”vanlig” syskonvagn, ni minns. Som såg sådär myyysig ut för en liten bäbis. Så hem det bar med en sån. Men när Lillan skulle byta från bäbisdel till sittdel, så var jag redo för denna. Mannen tyckte ju egentligen att vi skulle kört på denna på en gång. Men någon råkade få sin vilja igenom. Hutlöst dumt för pengapungen, men jag tror det är glömt sedan länge. Mitt tips är, till alla ni som funderar på att köpa en sån här vagn; gör det!
Och titta där, en Preggomamma. Bebbemagen sa plötsligt poff för ett par veckor sedan och nu är det en riktigt härlig bebbemage att klappa på. Det puffas, sprattlas, sparkas och hickas (troor jag, lite dimmigt ännu det sista). Ändå så himla overkligt ännu att vi om några månader faktiskt ska bli en till här på Drömgården.
Mannen tittar på mig lite sådär finurligt. Pussar på mig och småler. Och mumlar något om att är du gravid eller? en får gratulera..!
…och jag bara veet att han tycker att jag är galet städig, bakig och ordningsam just nu- än mer än vanligt. Och så ryker det ur öronen på mig emellanåt. Då låtsas precis iiingen om mig och trion är så eniga. Har du psykbriit eller, mamma? undrar snart-fyraåringen då. (Psykbryt, alltså… ni vet. Det kokar över).
Rykande varm soppa och nybakta tekakor till middag nu. Sen väntar kvällen med målarverkstadsfejande och kvällsmys.
En sån måndag. När vi investerar. I livet, liksom. Tillsammans.
Lillafrun
av Emmeli | feb 4, 2018 | Emmeli funderar, Frågor och Svar, Stora Lilla Familjen
Skickade uppföljningsrapport till familjen tidigare idag;
”Fötterna i kors. Piggelin i ena handen, verktygslådan i den andra. Solen gassar. Glajjorna på. Film på ”stor-tv:n ” ? Någons lidande verkar (förhoppningsvis!!!) vara över…”
Hur det än blir, till kvällen nu sedan, så har dagen varit Baseluskanpausande och prick hur härlig som helst. Ingen sjuka som poppat mer. Vi har kunnat njuta vackervädret och Liten har till och med åkt kälke utför våra ”backar”… det vill säga snöhögarna som är gigantiska här kring gården. Medan Lillan sov i vagnen satte jag mig på trappan vid gårdshuset, blundade mot solen och njöt medan pojkarna lekte. Några chokladbitar hade jag hittat i kylskåpet som jag knaprade på. Ni förstår ju; ego-mama-time. Som igår när jag gick prommisen helt själv och barnen undrade men mamma, vart skaa du? Själv, liksom. Hihi. Vilken grej det är att vara mamma, alltså. En ynnest. <3
Ett trx-pass, fönstermålande och en herrans massa mer tvättande och städande har också denna söndag innehållit. Hemmet luktar badhus, ajax och såpa i en salig blandning. Riktigt längtar tills vi lägger oss till kvällen i det där tokfräscha sovrummet. Hoppas det får fortsätta så…
Ok. Tredje gänget med svar till Frågestunden. Kommer här!
22. Ditt bästa tips för att motivera/ prioritera träningen?
HÄR är ett inlägg som nog ger dig svar på precis det!
23. Du och din man tränar och är aktiva, hur tänker ni kring era barn och idrott? Lek som träning eller ex fotboll/skidor? – Å. Förlåt. Men jag förstår faktiskt inte alls den här frågan. Barnen är så små ännu, men när dom blir äldre kommer vi givetvis stötta dom i vad dom nu vill prova på. Jag drömmer om hästtokiga ungar, såklart..! Vi är fysiska både jag och M, älskar att röra på oss och jobba med kroppen… det följer med barnen såklart vilket vi tycker är både så bra och roligt!
24. Ni spelar och så en hel del i kyrkan har jag förstått, om det inte är för privat så undrar jag om ni själva är troende? (jag är det själv nänligen, så det är av ren ”nyfikenhet”)– Ja, det gör vi. Mycket, mycket mindre nu sedan vi fick kids… var sak få ha sin tid<3 Men alltid, alltid; musik och kyrkan ligger oss varmt om hjärtat och ja, vi tror.
25. Blev så glad och samtidigt förvånad när trean annonserades. Såklart tänkte jag, att de skall få en till (ni verkar göra familjelivet så bra!) Men hade bara antagit att det var två ni ville ha. Älskar att läsa om familjeliv, här tre barn själv och hoppas få höra mycket tankar och se bilder på er familj även framöver. Hur många barn skulle ni vilja ha om ni fick äran att önska fritt?– Jag tror, och hoppas, att du trott så för att vi helt enkelt är så evigt tacksamma över dom två barn vi har. Jag säger som jag alltid brukar; varje barn är en gåva. Jag kommer inte säga något antal. Nu har vi två stjärnor och att få vänta på ännu en känns mer än magiskt.
26. Hej! Tack för en härlig blogg ? min fråga handlar om er renovering, så otroligt fint hus ni har! Men hur får ni tid till att renovera så mycket? Vi har själv två barn i liknande ålder och vi hade svårt att få till en renovering av lillasysters rum, tog evigheter haha! Tiden äts som upp av allt i vardagen och med barnen. Behöver tips inför sommarens alla projekt med huset ? -Tack snälla du! Ooh som vi ibland, ofta, önskade att vi hade dubbelt så många timmar på dygnet. Igår sa M (på skämt, såklart), jamen älskling, nu leker vi med barnen, målar fjorton fönster och ordnar några sovrum där uppe! . Den som hann upp på vinden. Var katten. Han smet dit för att (antagligen) använda spånet som största kattlådan, då det var så kallt ute att han inte ville ut.
Det är helt klart pussligt att både hinna med renovering och småttingar, men vi har sagt så att i perioder är det högre tempo och i andra, lägre. Som i somras när vi brädfodrade om, då slet M som ett djur.. men vi hade också massor av hjälp av Svärfar. Och min pappa hjälpte oss med målning. Och Mormor och Farmor barnvaktade en drös gånger. Jag försökte finnas mest överallt. Det var en utmaning för både mig och M. Mannen är också en nattuggla, och kan i perioder vara uppe till alldeles för sent på nätterna och dra slang, gräva spån och måla fönster. Allt är ett teamwork och vi känner oss mer rutinerade nu än när vi flyttade in. Jag tror ni kommer klara era projekt fint, uppskatta och peppa varandra, ta ingens arbete för mindre och se det hela som något som är väldigt kul och ert tillsammansprojekt.. så tänker vi! 🙂
27. Hej! skrev en kommentar i inlägget där du berättade att du var gravid ang missfall och undrar bara om känner någon som fått det? som det sen gått bra för? en peppig historia liksom? är SÅ rädd att vi kommer få försöka hur länge som helst innan det kommer bli en bebis, just eftersom det är så mycket psykologi i hela den här ”göra barn”-grejen..
är alla era tre barn ”planerade”? anar du om det är en tjej eller kille i magen? mådde du olika med sixten & juni i magen?
tack för en världsmysig blogg! blir alltid varm i hjärtat av att vara här!
kram!!– Ja, jag känner faktiskt många som fått det och precis alla dom har en ”peppig historia” därefter. Hoppas så att ni får er önskan uppfylld så snart det bara är möjligt! <3 <3 Ja, våra barn är vår finaste sortens önskeplaner. Jag har mina aningar om det är en pojke eller flicka.. men det håller jag för mig själv, det blir härligt spännande då! 😉 Du kan läsa HÄR hur jag mådde med Storebror och Lillasyster och nu mått med Minsting, den första tiden. Utöver dom första veckorna, så har jag fått ha väldigt lyxiga graviditeter, så tacksam för det. Om du kikar i kategorierna Liten/Pyret/Minsting i magen så finns där kanske annat du vill läsa om också.
Tack snälla för så fina ord. Och som sagt; håller (bäbis)tummarna för er!!! <3
28. När är du beräknad?- Läs HÄR vettja 🙂
29. Hur många barn vill ni ha?- se gärna vad jag svarat på fråga 25 🙂
30. Vad har ni för syn på barnuppfostran? Vad finns det för regler hemma hos er och vad tycker du/ni generellt om principer o regler i barnuppfostran? – Å. Älskade barnen.. så himmelens väl man vill dom! Jag och M är väldigt lika, har så samma värderingar och kommer från två ganska lika familjer. Vi har nog aldrig behövt orda om det här (förrän typ ikväll när vi ska försöka besvara denna (stoooora) fråga i nerskrivna ord). Vår barnuppfostran bottnar sig enkelt sagt i mina och M´s livsvärderingar…Vi gör det som känns naturligt och försöker vara föredömen så gott vi kan. Men även vi är bara människor, som kan göra fel och så, men erkänner då alltid det. Det tror jag är väldigt viktigt.
Vi vill rusta älsklingarna, så gott vi bara kan, för livet. Kunna putta dom ur boet med stort självförtroende och god självkänsla, en tro på sig själva. Människor med mjuka kramar på vänt, ett varmt kärleksfullt, omhändertagande och omtänksamt hjärta. Med det självklara i att vara goda medmänniskor.
Och hur kan man då försöka med detta stora uppdrag? Barn gör inte som man säger. Barn gör som man gör. ’
Så är det. Vi, jag och M, försöker vara fina mot varandra (och barnen givetvis) för att visa hur vi tycker att man ska vara mot varandra.
I vår familj hjälper man varandra. Är snälla mot varandra. Är tacksamma för det man har och det man får. Här hemma säger vi/eller visar vi (kan man inte prata kan man kanske visa på något vis) förlåt. Alla kan göra fel. Även vi vuxna. Givetvis. Ingen av oss är några maskiner.
..Vi hejar på och peppar varandra..
Men kära nån, det är ju barn vi snackar om… och inga maskiner eller vuxna för den delen. Så än fast inte jag och M rycker leksaker ur varandras händer, smygretar varandra och så vidare, så är det såklart det händer i alla fall. Men ja, du förstår nog. Några uttalade regler vet jag inte om vi har… Men ja, vi borstar alltid tänderna varje dag. Och tvättar alltid händerna efter toabesök. Och ”Om man lämnar en leksak, få någon annan ta den”.. regler kanske kommer bli mer aplicerbart när kidsen blir äldre. Ah, det här kan man ju skriva en bok om, ju. Slutligen vill jag också tilllägga att vi tycker att det är precis hur underbart och härligt, roligt och kärleksfullt som helst att få vara päron…. men det är tusan inte alltid lätt och solklart! Ibland kliar man sig i huvudet och undrar vart den där jädrans instruktionsboken gömt sig….
Nä, ni somnar ju om jag pladdrar mera. Det får bli en sista och fjärde del inom kort! Tycker ni ställt så roliga, varierande och härliga frågor. Vissa får jag (vi ibland) tänka så det knakar innan jag kan svara.
Hoppas ni haft en god söndag!
Lillafrun
Senaste kommentarer