av Emmeli | mar 23, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Hemmet är min borg.
Lite så.
Jag är löjligt hemmakär. Och fullkomligt älskar att hemmet nu är mitt ”jobb”. Lyxigaste jag kan tänka mig. Och så dom där fina småstunderna. Som det bara regnar av. Som att mitt bland ett svischande småbarnslivstempo, ändå hinna stanna upp. Bara känna doften i bäbisen fjuniga hår, få baaamsepuss av Miniman eller stanna vid syrénkvistarna både en och tre gånger under samma förmiddag. Njuta. I lugn och ro.
Salen förvandlades till Gympasalen. Storan kom och efter ett tag var både hon och jag som två svettnissor. Onsdagsgympan är ett mycket bra påfund, om vi får säga det själva.
Och titta där!
Vad vårigt! Såjord och röda små gummistövlar. 
Minipåskliljorna, eller tête á tête som dom ju heter också. Dom, får mig alltid att tänka på gullvännerna från vårt tjejgäng i norrnorr… jag knarkade såna där då vid den här tiden på året. Lyan var full, liksom. Så namnet tête á tête hamnade till och med i låttexten som dom skrev till mig på Möhippan. Åh. Vilka minnen! 
Tvättmaskinen jobbade på. Idogt, idogt. Det är fortfarande löjligt roligt att tvätta, hänga och vika småkläder tycker jag. Okej, ibland, när klockan är mycket, kan jag såklart känna mig för kvällstrött och tycka att det känns drygt med den där tvätten som bara ska tas om hand… men oftast, så är det faktiskt en trevlig syssla!
Annat trevligt jag pysslade med den där dagen.. var att så! Basilikafröna hamnade i jorden och därmed är början till min och Minimannens lilla köksträdgård gjord. Wiho! 
En liten rast tog jag mig också! Med ny favorittidning och gott i koppen.
Innan jag och Lillasyster gick mot Förskolan och hämtade hem han som varit och lekt och härjat runt i några timmar. Han var toktrött och somnade bredvid sin Lillasyster på vägen hem. Eller rättare sagt; på vägen runt långrundan. Och har ni sett! Bar grusväg. Dock jädrigt slemmig och nu-känns-det-som-om-vagnen-försvinner-mjuk. Tungt, mao! 
Eftermiddagspyssel med Storebror. Finn fem fel. Skitroligt ju! 
Och plötsligt, som utav en händelse… skojjar bara. I ett jädrans tempo rullades det köttbullar till hungrig Storebror medan Lillasyster kravlade mig vid benen och undrade om hon inte kunde få sig sin mammamjölk snart. En stund senare var alla mätta och glada igen. Tänka sig, så fantastiskt det är med mat som ger energi! 
Så kunde samtliga krypa ner i renbäddade sängar till kvällen. Fast låt er inte luras! Juniflickan sover i sin säng en stund på kvällen.. timmarna hon sover, och jag och M fortfarande är vakna. Sen lyfter vi alltid över henne. Det är det mysigaste vi vet, att ligga och sova som fyra sardiner i en kärleksask!
En dag fylld av HemmaMammabestyr som den där. Då känns det nästan lite som när jag var liten. Och lekte i Lekstugan. Skötte om dockorna och städade och dukade fint vid röda lilla bordet. Blev tokig om någon gick in med grusiga skor när det var precis nysopat och älskade att plocka blombuketter och sätta i vas.
Bara det. Att det här. Är på riktigt. Och mycket bättre. Innehåller dessutom Livet, liksom.
Lillafrun
av Emmeli | mar 21, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
I salen knoppar sig syrénerna. Och det är VårdagjämningsMåndag! Ja, eller var. Igår alltså!
Efter två helgdagar som varit väldigt vilsamma så var vi pepp på en att-göra-lista att beta av. Allt ifrån småsaker som att klicka hem lära-gå-skor till lillasyster, vika tvätt och hämta matkassen. Till att checka av en drös måla-fönster-timmar och göra stor virkesbeställning. Vi har påtat med ditt och datt i helgen också, men inte sådär uppstyrt liksom. Och ja, Väldigt lyxigt med dessa hemmamåndagar, jag vet. Bästa sättet att starta en vecka på!
…
Förutom att checka av såna där nyss nämnda saker, så gjorde jag och Storebror något vi tycker om att göra tillsammans;
Dansa till bra musik!
Det betyder i vissa fall bara discodans, men i andra fall även ett träningspass. Igår var en sån gång. Och lillvännen är såå pepp när det vankas mamma-och-S-träning, ni skulle bara veta. Han har sin egen vattenflaska och dricker var tjugonde sekund och dansar och tjoar lite extra när favoritlåten kommer och halvskriker ”Men köööör då mamma!” när mamman flåsar i små återhämtningspauserna.
Mot slutet tyckte S att morsan var så svettig att han skulle klippa mig svettskydd….
Han satt där och klippte i tidningar och skulle lägga på mig där jag stod i plankan. Jag var lite orolig att han skulle bli stött, när jag vände mig till sidoplanka..för att papperna inte skulle sitta fast på ryggen menar jag. Men, dom satt som en smäck…!
Minimannen utbrast ”åh, braaa mamma! Lim!” och var helnöjd.
Jojo. Det var ett riktigt moment, det där. Tillsammans med min lilla filosof. Som pricken över allt, så pustade vi ut efter att ha checkat av så många tabatablock som det är papperstussar på bilden ovan, genom att ligga på golvet och ha avslappning till lugn musik. Bra grej!
Älskade Liten.
…
Och sen! Åt vi lunch och klädde oss varmt och vindtätt. Pyret premiärade i Storebrors skaloverall..
.. vi drog sedan mycket, mycket förväntansfulla iväg. Vi skulle till en bondgård i grannbyn. Få titta på kossor, traktorer och päronen hade också ett smygärende.
(Vi har barnvagsnfunderingar! Nu är det snart dags för Lillasyster att få åka sitt-del, så vi lurar lite på hur vi ska göra; köpa ännu en sittdel till syskonvagnen vi har, eller satsa på något annat. Det var vår grundplan; att ha den här mysiga syskonEmmaljungan tills Juni blivit större och sen satsa på något lite tuffare, sportigare. Och då har denna familj precis en sån vagn vi har som kandidat, så det var mycket värdefullt att få provköra och så, eftersom detta är en vagn som inte finns i butik. Fortsättning följer. Vi får se hur vi gör).
Det var en väldigt, väldigt spännande, tokstormig och trevlig stund som avslutades inne i varma huset, med gulleungar, kaffesörpel och surrande päron. Vi tackade för kaffet och mysiga besöket och åkte hemåt. Barnen somnade bums och när vi nästan var hemma kände jag bara ”men åh, kan vi inte fortsätta åka en stund till!!”. Det var varmt och skönt i bilen och ute blåste det isvindar. Och mannen, snäll som han är, tyckte att det var en bra idé då vi ju ändå kände att den här barnvagnsgrejen behövde avslutas och att det lika gärna kunde göras då, när vi var i farten redan. 
Så det blev huxflux en stadstripp igen, med sömniga barn i bilstolarna.
Till Leksaksaffären det bar. Vi såg Minimannens napp hänga om halsen på Stora Isbjörnen och jag fick ont i hjärtat. Men Minimannen hade omöjligt kunnat bry sig mindre. Skönt. Och provkörning blev det så nu har vi typ tre alternativ. Fortsättning följer, som sagt.
Så kom vi hem till sist med världsliga barnvagnsbryderier och en så himla trött familj. Det hanns ätas, badas småttingar och sen knoppade en familjemedlem efter den andra in i sköna sömnen. S och jag pratade i vanlig ordning igenom dagen.. så mysigt att sammanfatta och snicksnacka. Han undrade om kossorna sov och om vi inte kunde åka till bondgården imorn igen. En bra dag för lillvännen, mao.
Det var en lite annorlunda måndag. Inte bara hemma på gården utan svett, fönstermålning, kossor och barnvagnar, samsades huller om buller.
Lillafrun
av Emmeli | mar 19, 2017 | Emmeli funderar, Gårdshuset, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
När en endaste dag gör att det känns som att man varit på långsemester, då vet man att det varit en bra dag.
Lillvägen som en lervälling, plusgrader, vårigt fågelkvitter… det ger en sån känsla av lättja, tycker jag. Snart är vi kvitt alla klumpiga vinterkläder och kan springa in och ut genom Drömdörren bäst vi vill, äta mellis ute på trappen, leka i sandlådan och förbereda lilla odlingen, som jag och Storebror är så pepp på.
Vi har sannerligen bott ute idag. Flyttade ut efter frukost. Lillan ner i en vagn för snusande. Den skäggige till Målarverkstaden. Och jag och Storebror tog traktorn till affären. Så mysigt att bara få umgås med honom, bara han och jag.
Nöjda rullade vi sedan in på gården och slog läger utanför Gårdhusdörren. Det är en så himla härlig plats! 
Mannen tände grillen och serverade sedan iskall crush och korvmackor med fjällfeeling. 
Till och med Lillan åt sin lunch ute. Tyckte det var helfestligt att sitta där på trappen och äta.
Solen gassade, vinden stod stilla och det var så himla, himla skönt. 
Vårgröna dammsugare och en sollapande mamma.
En man som varvat utehäng med familj, med en drös timmar av fönstermålning. 
Jag har känt sån vårlycka idag. Särskilt när jag satt där i solen, ammade liten bäbis, såg min pojke leka och bara mådde gott. Tusan sån lyx att få vara HemmaMamma, alltså.
När det blev middagstid drog vi in, solkyssta och sådär skönt möra. Mannen kom in från målarverkstaden också, och då gick den här mamman ut igen. På en långpromenad alldeles själv, med armarna svängandes. Med känslan av att vara lite olydig, nästan. Jag vill helst ha min lilla flock runt om mig, jämt. Men uppskattar också så, en stund bara för mig själv ibland. När jag kom hem hade mitt lilla gäng lagat middag, och då förstår ni att jag kände mig så bortskämd att jag nästan trillade i kull.
Älskade lilla gänget, alltså. Tänk att det är mitt. <3
Hoppas ni haft en fin söndag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | mar 19, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Bästa sortens helgmorgon. Är den när man vaknar i storsängen, bland en massa armar och ben som trasslas huller om buller. Bäbisen ligger och tuggar på nappen lite sådär på snedden och ger samtidigt ifrån sig gulligaste morgonmonologen. Det är av det ljudet vi vaknar, liksom. Ljuvt.
Så busar syskonen tillsammans och är sådär päron-smäller-av-gulliga. 
Barnskratt är ett ljud som är som den ljuvaste musik, det också. Och så äts det frukost i minst en mindre evighet. Det är lugn och ro och alla är nöjda och glada. Mamman sitter på kökssoffan och funderar på att dra bort gardinerna helt och hållet. Det är förbenat härligt med det där ljuset man bara inte kan få nog utav. Så syns också en alldeles, alldeles nyutslagen pelargonknopp.
Den sortens helgmorgon.
Det kan ju också vara så att man vaknar av redan-från-morgonen-trötta-darlingar som låter som gnisslande gammdörrar. En frukost som bara är ett enda fläng och söl och katten som bara man vänder ansiktet till, har snott halva filtallriken eller i alla fall skinkan som låg på mackan. Och så vidare.
-Men inte idag. För idag, var det en sån där helt-och-hållet-god söndagmorgon.
Kontrasterna. Att uppskatta. Både det ena. Och, det andra. Det är det, som gör tjusningen.
I hela livet. Faktiskt.
Ha en god söndag alla ni!
Jag ska ta Storebror i handen nu och knata ner på affären för att köpa grillkorv och korvbröd. Det blir dagens utelunch. Vi ska njuta av vinterdagarna in i det sista. Så glad att det blev en riktig vinter till slut, så att dessa nippriga snart-är-våren-här-dagar blev såhär härliga.
Lillafrun
av Emmeli | mar 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Precis så;
En sån där lördag som får bli som den blir, utan plan, tider att passa och som innehåller lite ditt och datt, sånt vi tycker om att göra. Det är bästa sortens vila, tycker vi.
Smågöra saker, leka med favoritleksakerna, varvat med lite extra kaffesörplande och lugn och ro. Och också självklart typiska småbarnslivshändelser däribland. Såna där som plötsligt kan innefatta bajs typ överallt, skratt som vapen, eller att en liten bäbisunge bara, bara vill vara hos sin mamma och prick ingen annan. 
Så vattnas det blommor, hängs lite tvätt och tittas på vårigt köksbord. 
Plötsligt flyger en fluga förbi. Ännu ett vårtecken!
Men vädret var lurigt idag. Sett superskönt ut inifrån. Men det har blåst storm. Så vi höll smått på att blåsa bort där ute på bron när den där dörrknackaren äntligen hamnade på plats..
Alla var med på sitt lilla vis.
Så himla coolt att ha en egen skruvdragare!
Coolt att vara en Juniflicka också.
Mässingskruvar var svårare att få tag på än vi trott, men till slut. Så nu sitter den där, och är provknackad av hela la familia.
<3
…
Storebror ville sedan så gärna gå och hälsa på Farmor och Farfar så mannen var över med honom. Lillasyster skulle sova igen. Så plötsligt sprang både jag och M runt våra egna svansar, nästan. Han skyndade sig upp på ställningen och fodrade (provisoriskt) fönster (Jag bara måste ju visa er någon dag. I veckan har det satts in två utav alla dom där riktigt höga fönsterna som bara är så mäktiga att jag nästan är rädd att stå vid dom).
Själv, snörade jag på mig dubbskorna och sprang iväg. Ett tag funderade jag på att låta stormen vinna och liksom lägga mig i diket och vänta på skjuts. Storm och sockersnö var inte något lättsprunget före. Men plötsligt uppenbarade sig en bar och stundvis geggigt, stundvis torr grusväg. Som en skänk från ovan!
Solen skiner och det är ju fortfarande en sån nymodighet; det här ljuset som stannar så mycket längre nu än för någon månad sedan. Jag sitter nu här hemma i ett knäpptyst hem, Lillasyster sover fortfarande, mannen är ute på en löptur och Storebror myser fortfarande hos Farfars. Dit vi alla snart ska gå, för att bli bortskämda med lördagsmiddag.
Ja, ni hör ju. En vilsamhetens lördag. Fett skönt.
Lillafrun
av Emmeli | mar 16, 2017 | Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Det var en Mycket Peppad Storebror som kom in genom dörren efter Föris igår. Han tyckte Lillasyster skulle skynda lite så dom kunde dra iväg någon himla gång!
Det väntades ett avsked som helt och fullt enbart förknippades med en fest. Vi drog mot stan, i stormen.
Pojkarna satt fram tillsammans, enligt överenskommen plan sedan morgonen. Så någon var mäkta, mäkta stolt!
Jag satt bak i solskenet, tillsammans med min lilla flicka. Längesedan vi gjorde en hela-familjen-tripp. Och jag brukar ju alltid sitta fram då också. Så det där kändes extramysigt, alla var mycket peppade.
Äntligen var vi framme, nyvakna barnen och päronen.
Och iväg det bar för Dagens Stora Uppdrag.
Vi skulle till Leksaksaffären. Till Herr Isbjörn….
Knyta ett paketsnöre om något älskat och göra ett avsked så festligt det bara gick;
Päronen stod med hjärteont och bultande hjärtan, och sån otrolig stolthet. Över den där stora lilla pojken. Som först stod och funderade lite..
…men som sen så målmedvetet och tryggt, sa hejdå nappen! och hängde den om halsen på Isbjörnen, lite med hjälp av pappan och hans långa armar..
Så fladderhjärtig som jag är, så kan ni bara ana hur det knöt sig i magen på mig. Min Liten, som säger jag är ju storkille nu, mamma! som den största självklarheten. Han, som är ”tre år och lång nu” och inte behöver nappen längre.
Älskade Liten. Du är liten storpojke nu. <3
Vi har pratat om det här ett tag, och haft 3 år, som litet riktmärke. Så häromkvällen, när vi upptäckte att nappen höll på att bli trasig, så blev det ett ypperligt tillfälle att sluta. Jag tänkte att det skulle bli katastrof, S har verkligen älskat att ha napp och trasa och alltid blivit sömnig på ögat så fort han fått sitt mys-kit. Senaste månaderna har han enbart haft napp och trasa på kvällen när han ska sova, så lite har det ju trappats ner förstås. Men jag har ändå tänkt att hur ska det gå?..
…
Otroligt nog, så har det bara gått hur bra som helst. S vaknade en morgon och ville såå gärna ha nappen. Så till slut fick han det en stund. Inget mer med det, det ska liksom inte vara något traumaframkallande tänker vi. Och igår var vi så överens hela gänget. Så då lämnades den där nappen och Minimannen var så stolt och glad, fick present och medalj av Leksaksaffären..
..och fick sedan gå och kika på alla leksakerna och välja en från sina päron också… han valde en skruvdragare. Hah! Sådan far sådan son.
Lite småshopping på stan därefter.. några klädplagg till bäbisflickan och mamman ställde sig i en provhytt också, men kunde inte bestämma sig för om hon verkligen behövde dom där fasligt nu-så-galet-inne-brallorna eller inte, och dessutom höll pojkarna på att ruttna ur totalt också och det finns liksom inget mer shopping-opeppigt. Dom är inte bästa shoppingsälliset dom två, det ska gudarna veta. Men jag älskar dom till månen och tillbaka, i alla fall. Såklart.
Som toppen av hela alltet åkte vi på småbarnsfamiljevis och åt på Max. Tokigt och så festligt så det förslog, om ni frågar Bjossan. Han stod upp och dansade mellan pommes-ätandet. Underbar syn! Och det där avskedet, blev inte minsta ledsamt utan istället en enda fest. Så lyckat!
Till kvällen var vi så trötta hela gänget, att vi kröp ner i storsängen alla fyra samtidigt. Föräldrarna konstaterade ännu en gång att det där med stadsfläng inte är deras grej. Livet på landet är himmelriket på jorden. S sa att han saknade nappen, men då kramades vi bara lite extra och sen var det inte mer med det ..
..och i morse var det en solstrålande lillpojke som såg stoltare ut än tuppen! Med sin skruvdragare i handen och med ännu en utan-napp-avklarad-natt i bakfickan, minsann!
Heja Minimannen! <3
Lillafrun
Senaste kommentarer