av Emmeli | apr 1, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Och så var marsmånaden avslutad och idag vaknar vi till Första April…
Vårmånaden nummer ett här hos oss i Norr. Men här och nu? Nää..eller jaa; alldeles vaanligt aprilväder. Grått och blött och fult och regnigt och ett nytt lager snö som lagt sig under natten. Blä. Som ett aprilskämt bara det.
Vi kikade ut genom fönstret allihopa under morgonen. Jag önskade att det var ett skämt och barnen gläds.
Juniflickan älskar att stå där och dra i blommor och kika.
…
Och ja, precis så; Idag vaknar den här mamman sådär suuur. Och trrråkig. Som man bara gör ibland. Som att man går runt med ett eget mörkt regnmoln ovanför huvudet och inte riktigt kan sätta fingret på varför. Mannen försöker kramas men jag vill hellre slåss. Typ så.
Men alltså.. igår kväll, då?
Plötsligt, precis när vi skulle börja äta den där übergoda fredagsmiddagen med massa färsk chili i. Då, började min vänstra hand att brännas. Något så iiiiinfernaliskt, som min mamma skulle ha sagt. Och det blev bara värre. Och värre. Och värre. Så kvällen följdes såklart på fars-vis. Det googlades och försöktes finnas sätt att bota ”chili i sår”. För min vänsterhand är min disktrasehand och den ser mer eller mindre ut som stryk nu i vårvintertider. Så, jag hade alltså fått chili i alla mina små små sår. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag försökte med ättika, som var ett husmorstips. Det gjorde djävulusiskt ont. Handen doppades i olja och tvättades i diskmedel. Men skönaste överlevnadssättet blev till slut att sitta med handen i en tallrik med kall fil.. hela kvällen. Alltså, när jag fick lägga min brinnande hand i det där kalla.. vilket hallelujah moment! Fasligt krångligt var det när jag skulle amma och hålla i bäbis och samtidigt måsta ha handhelsicket i en tallrik fil (!). Mannen stod där och höll i tallriken och mumlade för sig själv i monolog ”nämen… vad gjorde ni på fredagkväll då?… ptjaa.. serverade frun fil. Hela kvällen, faktiskt…”
Kul. Jättekul. Halv två på natten gav handen med sig. Så ja. Jag är väl lite trött idag helt enkelt. Och då blir jag sur. Lillan har haft hög feber och varit superhängig i natt också, så.
Men häpp, häpp. Bara av att gnälla av mig lite känns det bättre.
Dom där 30 ljusrosa tullisarna som mannen kom hem med igår har äntligen tagits från plasten och satts i vaser här i hemmet. Så fint. Och någon tullisbrist har vi i alla fall inte denna lördag!
Lillasyster sover ute i friska luften. Mannen är i målarverkstaden och jobbar på. Så nu ska jag och S gå ut och se om vi kan göra lördag av det här. Svära åt snön och bara vara arg en liten stund till.. det är planen. För mig. Minimannen är förstås på det-ska-va-gött-å-leva-sjungande humör.
Hoppas att ni får en god, lite mindre sur, lördag!
Lillafrun
av Emmeli | mar 29, 2017 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är onsdag, i slutet på mars. Till morgonen fövandlas Salen till gympasal. Storan kommer hit och vi onsdagsgympar tillsammans. Ute är det aprilväder. Snön faller ena sekunden…och i nästa, är det strålande sol.
Efter systerträffen, byter jag det ena fysiska påhittet mot det andra. Storebror är på Föris och leker och Lillasyster marathonsover. Då gäller det att passa på. Jag går upp på övervåningen och städar bort efter-fönster-byte-röra. Dagen tuffar vidare. Och jag tänker..
Smått osannolikt var det ju, ändå. Men vilken himla tur. Eller mening.. Att vi hamnade precis här.
På den där gården som vi gått förbi så oherrans många gånger, tyckt sett så vacker ut men sedan inte tänkt mer på det.
..Tills för bara tre år sedan när vi just fått vår lilla pojke. Och liksom kände. Att vi ville ha något eget litet krypin under sommaren, när vi skulle var här i Höga kusten för att hälsa på våra familjer. Norrnorr, var ju vårt hem annars. Vi hörde då, att gården stod tom. Och vi fick ett ja på frågan om att sommarhyra. Ett ja, som ju ledde oss till vår Drömgård.
Sommarhemma. Som vi kallade det den där sommaren 2014. Med Liten som pyttebäbis och jag och M som världens lyckligaste nyblivna päron. Som dessutom fick andas hemmahemmaluft och prova på att göra det där vi bara fantiserade om. Att bo i hus på en alldeles egen gård.
Kommer fortfarande ihåg den där stunden, när vi satt och sörplade kaffe han och jag. Och liksom fyllde i orden åt varandra. Hur vi önskade bo. I en framtid. Och vi i samma sekund hörde. Att vi ju befann oss. Just precis där.
Det var sedan en resa och kämpan för att ta oss till målet. Kära hjärtanes. 24 år gamla. Inte hade vi tänkt bli Hemmansägare då. Men så blev det.
Nu, snart tre år senare. Har vi haft våran älskade gård i snart två år. Nu öppnar vi den där gråa Drömdörren, ställer skorna på mattan innanför, ramlar in i huset och lever livet…
En Miniman har varit på Förskolan nere i byn och pysslat en pärlplatta till sin mamma.
Det kokas fiskgryta i det där gröna stora köket.
Det kvällsbadas.
..Allt. Som om det vore det självklaraste på jorden.
Och det är så förbenat skönt. Omåttligt tacksamt också. Att få kalla denna gård. För Hemma.
Lillafrun
av Emmeli | mar 28, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Stora Lilla Familjen
Så fint att en vanlig tisdag kan kännas så speciell.
Mest varje dag går ju att göra till det lilla extra, visst?
Vissa dagar ooorkar man kanske inte det. Eller vill inte. Det är ju mer än helt okej, det med. Men det finns i alla fall oftast goda möjligheter att göra sig en bra dag. Bara man tar till vara på dom…och bara ser det där stora i det lilla. Småstunderna som kan bli guldstunder. Och så vidare.
…
Idag har det varit lyxigt många fina stunder.
Till morgonen tog jag Lillan i vagnen och knatade ner på byn för bebbeträff. Solen sken och vägen var bar. Att vinden ven och jag höll på att frysa öronen av mig, det var oviktigt. En mysig bebbeträff följde därefter. Så möttes sedan Storan upp och en lång och rask promenad följde. Benen gick och gick, och våra käkar jobbade på lika idogt. Vi stannade upp och lyssnade på vårbäcken och njöt av att känna värmande solen i ryggen.
Lagom till att Storebror kom hem från Föris, togs limpan ur ugnen och vi hade sånt där världsgott nybakt mellisfika tillsammans och den där mysiga bullmammakänslan var på topp. Plötsligt fick vi finbesök också, Moster och Morbror hade vägarna förbi. Så himla mysigt, att ha dom vid köksbordet och få bjuda på kaffe och småkakor och höra sonen snicksnacka på farbrorvis med dom.
Jag njöt också av den där stunden innan middagen, när J sov och jag och S var ute i målarverkstaden en stund. Bara satt och funderade tillsammans och hejade på M som målade fönster. Det är köksfönsterna som målas nu och vi konstaderade alla tre att det nog kommer bli himla, himla fint.
Så lagades middag och det var inte ens det minsta kaosigt. Som det ju kan vara ibland. Så okaosigt uppskattas! Och ikväll gick vi lilla vägen till Svärisarna, i ljusa tidiga-våren-kvällen. Levererade ett paket och sörplade kaffe och bestämde köksfönsterinsättningsdate. Storebror sken som solen av att få träffa Farfar en helt vanlig tisdag och jag och M blev varma i hjärtat av synen.
Nu sover två småttingar och jag ska slänga mig i soffan och vila en stund innan natten. Kladda in händerna i skönaste handkrämen som jag fick av M häromsistens. 
Han är himla bra på det där, köpa med sig fredagsblommor på väg hem från jobbet eller komma med en liten present när han varit borta många dagar i streck och vill visa sin lilla fru lite extra kärlek. Denna gång med doft av körsbär…Ja.. Han är fin, den där M.
Vardagskärlek, alltså. Det stora i det lilla. Det kryllar av sånt. Jag lovar!
Lillafrun
av Emmeli | mar 27, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Vilken otroligt skön dag det varit idag!
Vi belönade oss efter idoga dagar, genom att idag göra…prick ingenting! Typ. I alla fall så lite som möjligt, liksom. Vilat och bara-vara-varit. Lekt och myst, alla fyra tillsammans. Det, är vad vi pysslat med mest.
På förmiddagen tog vi oss en sväng ut också. För att frisklufta oss och samtidigt leta fram ett par pallkragar och småfundera och längta efter luktärtsväggen. 
Finaste pojkarna var mycket överens som ni ser! 
Juniflickan satt och begrundade. Skönt vindskyddad.
För som det har blåst idag! Stormvindar! Vårvindar friska, så att säga. Det gällde att hålla i hatten. Och katastroftankar-morsan var rädd för träden som stod på svaj. Så det blev inte en så långvarig stund där ute. Förra våren föll ju ett träd precis vid Litens sandlåda… där han precis lekt stunden innan. Så, dom var faktiskt lite befogade idag. Dom där tankarna.
Vi har alltså mest varit inomhus och haft det gott. Det har spelats klassiska stycken på pianot medan minimänniska och bäbis tjoat bredvid. Sån där drömbild jag haft, som i Lotta på Bråkmakargatan.. när det är sommarkväll och barnen springer runt i nattlinnen medan Månskenssonaten spelas på pianot av ena päronet.
Fast mest har vi hängt i köket. Vårt favoritrum. Sörplat kaffe, byggt Pippi-pussel, myst med bäbisflicka som blev så trött efter sitt bad att det bara inte gick att hålla sig vaken. Hon fick sova inne där på eftermiddagen. På mamman och i spjälsäng. Till en början av luren. Det kändes nämligen som att vagnen typ skulle tippa av blåsten (katastroftankemorsan..). Fast mamman lugnade tanken och bäbisen sov gott med sövande blåst runtomkring därefter.
Middag med alla fyra kring bordet. En pappa som hade mystid med kids medan mamman tog en rask kvällspromenad. Och så har vi nu till sist nattat barn tillsammans och är sådär siraps-sega och trötta. Det blir en kväll i Finsoffan nu.
Ja. En alldeles fantastiskt vilsam dag. Som både jag och mannen skulle klättra på väggarna av att ha sådär flera, flera på raken. Men, som var alldeles förtjusande skön just idag!
Lillafrun
av Emmeli | mar 27, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hallen, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Idag är det måndag!
(Tjoho!)
Och hemmet är Vårstädat och tipp-topp-fräscht. Aaah, så härligt känsla! 
Fett nice att se listorna ligga där för varje rum, och bara njuta av allt.
Har precis samma känsla i kroppen som när jag var liten E och var hos Farmor och hade dagar som jag har i min hjärteask för alltid. Jag var hos henne, och vi grejade och fixade. Tillsammans. Med henne pratade jag kärlek, åt hårdbrödmackor med messmör och nysköljd sallad på (så konstigt gott!). Farmor lärde mig spela psalmer på pianot och henne frågade jag massor och fick alltid svar. Och så gav hon mig en gåva; att lära mig att älska mitt hem och göra det mysigt. Det var en fest när det byttes mattor och dukar, förstår ni. Inte köpa nytt. Utan ta fram det som legat och vilat ett tag, som sedan plötsligt kändes nytt och världsfint igen.
Med henne växte jag, lärde mig saker och vågade saker. När jag var ledsen, och inte ville besvära mamma och pappa, så gick jag till henne. Hon lyssnade. Och förstod på bästa sätt. Att jag saknar henne, det är det inga tvivel om. Men jag är så glad. För alla dagar vi fick. Och det som utåt sett kan se ut som världens galning som har städmani. Så kanske det bottnar i, dels en hybris och älskande att ha det fint i hemmet. Men också, ett sätt att njuta Farmorkänsla. Som när jag var liten.
Förena nytta med nöje.
Så, ja. Idag njuter jag..
Nytvättade tyger, duschade blomster, skinande kakel, såpskurade golv, nyputsade fönster som är ljuvliga när solen lyser igenom. Och så vidare. Och så lite omflyttat och nypiffat sådär så att gammalt kan kännas nytt. Ljust turkosa kuddfodralet som legat i linneskåpet sedan förra våren, kommer fram och gör vår i finsoffan. Och så vidare.
Så nu har jag och barnen bestämt att det är vår. Jag bäddade ner Lillan i vagnen nu på morgonen. Och det luktar vår!. Grusväg och blötlera, liksom.
Aprilvädret kommer säkert svänga hit och dit. Men, det känns ju liksom. I luften. Och i kroppen. Och så vidare. Den är på intåg. Ljuva tider!
Jag njuter av hur härligt det är att titta ut genom fönsterna, känna fräscha luften i varje rum och så gillar jag grejen att titta runt och veta att jag flängt runt precis överallt.
Och så till det bästa med den här dagen..
För än hur coolt det är att den där skäggige flyger genom landet som en jagvetintevad, är uppmuntrande eftertraktad och gör stora uppdrag, så känns det ändå som allra mest stencoolt idag. När han kommer hem. Till oss. Och Drömgården. Och vi blir hel familj igen.
Och det gjorde han, för bara en liten stund sedan. 
Mycket, mycket efterlängtad och välkomnad. Finaste Vackerpappan.
Idag blir det softmåndag!
Heja er som jobbar och så. … men vi tänker typ sova, småpyssla respektive slänga oss på sofflocket i köket och sörpla kaffe och pilla naveln. Blandat med lite annat, förstås.
Ha det så fint, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | mar 26, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Och så var det Sommartidssöndag plötsligt och det känns alldeles förträffligt, faktiskt.
För imorn är det måndag och den där skäggige kommer hem efter att ha haft en mastodontig uppdragsvecka. Över-dagen-till-sent-på-kvällen-vift tisdag och onsdag. Och borta-borta sedan torsdagmorgon till imorn. Så det har varit jag och stjärnorna. Vi har haft så fin långhelg vi bara kunnat tillsammans. Tillsammanshelger bara jag och barnen, är ju numera inte så vanligt och kan plötsligt kännas lite charmigt någon gång då och då.
Fast inte alls särskilt festligt när man känner sig en man (!) kort.. Typ vid såna där farsliknande stunder när man helst vi vara två päron. I alla fall veta att det andra päronet kommer hem liiiiite tidigare än om tre-fyra dagar framåt. Som i fredags. När jag precis lagat middag, tillsammans med två hungriga småbarn som lät som var sitt osmort gångjärn.
Då, behövdes vips ena barnet badas och ges nya kläder pronto och det andra barnet längtade efter mamma-mat. Till slut hamnar vi vid var våra maträtter alla tre. Sekunderna senare spills ett helt crushglas ut och mamman kör ännu ett klädesbytesrace och torkar golv och så vidare. Vi fortsätter äta. Igen. Och tuggan senare, från ingenstans, kommer Tecken På Herr Äckelsjuka, och gör att vi avbryter middagen på tre sekunder. Maj gadd, alltså.
Så då gick fredagkvällen mest ut på att typ hålla tummarna för att jag och J skulle klara oss och helst också att det bara var ett falskt alarm… för ungen var som vild och galen precis efteråt? Hade han bara druckit och ätit för fort? fortsättningen följde och testet blev när han fick sin efterfrågade vällingflaska på kvällen.
Och ja, nu vet vi ju, drygt två dygn senare, att det verkligen var så. Falskt alarm. Det har hänt ett par gånger tidigare, det där. Snabbdrickandet vänder om, liksom. Men jag vågade ändå inte lita till det och blev alltså till en början eld och lågor och tänkte ” å nej, vilken mardröm om vi åker dit alla tre samtidigt… hur är man kloakdykare och samtidigt tar hand om två småbarn, liksom?”. Som tur är behövde jag inte finna svaret på den frågan.
Nåväl.
I mitt hjärta sparar jag mycket. Men i just det där…
Och ej heller den där stunden på lördagkväll när barnen skulle nattas och jag ” skulle bara” en grej. Jag hade då verkligen inte hjärnan med mig. Utan gick med händer som nyss diskat. Blöta alltså. Och drog direkt in till tvättstugan där den där tumlaren står som inte fungerat på länge och som jag helt enkelt inte använt på typ ett år men som jag då bara tänkte att ”M har ju sagt att jag kan peta på det där överhettningsskyddet där bakom”. Nu när jag tvättat extramycket så tänkte jag försöka återuppliva den där mackapären. Men tänkte inte på att strömmen var på, att jag hade blöta händer och POFF flyger jag baklänges och har fått världens stöt av torktumlaren. Så vansinnigt otäckt och jag tror tusan det rök och blixtrade lite om mig därefter…. jag bestämde då, skakis i hela kroppen, att jag fortsätter med mitt jag-hänger-tvätt-i-hela-huset-rejsande. Bäst så.
Men annars, i hjärteasken?
Äventyr ute på gården med två busiga syskon. Min skatt!
En Lillasyster som fått låna Storebrors stora blå tramptraktor och är prick så nöjd och mallig som ni kan ana. Lilla ärtan där!
Otroligt god kycklinggryta har lagats och jag hyllade matkassen ännu en gång.
Med sånt där ”vin” som till och med den här morsan kan gå med på.
Förutom igår när vi hade Lilla-byn-dag och pausade, så har Vårstädningen tuffat på. Där ligger ett gäng ihoprullade, nytvättade mattor och väntar på nyskurade-golv-tider.
Alla har hjälpts åt….! Fast mest mamman, såklart. När barn sovit eller kunnat leka själva eller också har vi varit alla tre i en enda röra. Eller som idag, när S äntligen fick sin önskan uppfylld med ”En stoor stund” hos Farmor och Farfar. Då har jag gått ann som en iller för det sista här i hemmet.
Och det där; Morgnar med nyvakna, gosiga ungar. Så mysigt! Och i morse när vi vaknade hade jag sån å-nu-är-det-vår-känsla i kroppen. Sommartiden är här! Och det kändes så paffigt ikväll, när det var så ljust ute, ännu längre. Tänka sig.. Sommartid. Vilket ljuvligt ord!!!
En långhelg med stjärnorna, alltså.
Nu sover dom gott och den här mamman har avrundat helgen på skönt vis. Med ett lagom jobbigt träningspass och en varm, skön dusch. Känns som att det blir tidig kväll för undertecknad. High five barnen!, vilken vecka och långhelg vi haft! …det känns nästan som när mannen varit iväg på VM-uppdrag i tre veckor! …
Nu checkar jag ut… glad, men himla nöjd och otroligt trött!
Lillafrun
Senaste kommentarer