av Emmeli | mar 14, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Salen, Stora Lilla Familjen
Nu är den här mamman trött, trött, så trött.
Mest trött är jag nog ändå av att ha skyndat mig så fasligt, mest hela dagen. Ingen fara på taket, ibland blir det lite flängigare än vanligt! Vissa dagar kan jag göra tusen saker utan att känna mig skyndande, men idag var en sån där dag där det känts som om jag kutat hit och dit med tungan hängandes. Som på en gammal hund med för tjock päls mitt i sommarvärmen.
…
Vi började visserligen med, (kanske en föör-) lugn morgon här hemma. Vips blev det sådär snorbråttom till Föris. När jag väl var framme med båda barnen tänkte jag; ”äsch, det går ju bara på en grisblink, så har S sprungit in och börjat leka, så jag lämnar Juni i bilen.. hon är visserligen vaken, men jag chansar..”. Och så går vi in.
Såklart. Just idag. Så bromsar S i dörröppningen. Jag med, nästan. Det gör så ont i ens hjärta att höra en annan liten vän absolut inte vilja lämna sitt päron. Så det tog en extrastund där att få S att förstå att det inte var någon fara, att han inte behövde ha dom där tårblöta ögonen och darrande lilla munnen. Nära, nära till sympatigråten då.
Min stress började komma, över att jag hade Juni själv i bilen. Men jag ville heller inte gå från S, för då förstod jag ju att han skulle bryta ihop och sånt klarar ju inte jag. Så jag stannade någon minut till. Och till slut så vinkade vi hejdå i fönstret. Ingen gråt. Alla överens. Skönt.
Jag kutar ut till bilen och där sitter såklart en liten, liten flicka och är toksvettig i varma overallen, med mössan nerdragen i ansiktet och jag bara vet att hon panikgråtit tills just precis då, sekunden jag började prata med henne. I minst några minuter. Jag var ju inte borta längre än så. Men bara känslan. Av att veta det. Att min lilla, lilla bäbisflicka suttit och undrat om hennes mamma lämnat henne för gott. Blää.
Hon var helt slut när jag kom till bilen. Och ja, jag vet. Det handlade om några minuter max. Hon blev lugn så fort jag tog upp henne och sen var det inte mer med det. Men det räckte för klena mig för att känna mig som sämsta mamman på jorden.
…
Vi åkte hemåt och Lillan bäddades ner i vagnen och snusade på sekunden. Sen stegade vi iväg ner på byn för Bebbeträff. Det var inte skyndigt utan bara skitmysigt. Lillan blev, av sin dåååliga mamma, väckt. Men det var ingen fara tyckte hon, utan sken som solen av att träffa sina små pyttevänner. Där hade vi så mysiga timmar och morgonen med hjärteont gånger tre, suddades ut.
Sen hastades det vidare. Hem igen. J somnade i vagnen och sov sådär jag-har-faktiskt-lekt-med-mina-pyttevänner-så-låt-mig-bara-sova-i-tre-evigheter-gott. Jag lagade lunch på rekordfart. Pysslade om lax, samtidigt som det snoddes ihop en god sås, rivdes morötter, rotades fram tunnbröd ur frysen och pressades potatis… allt för att bjuda två utav männen i mitt liv på; Pappa och M (Som har jobbat på hela dagen uppe).
Sen hastade jag vidare igen. För att hinna ut och gå med Torehunden innan Lillan skulle vakna. Så iväg det bar. Igen. Ringde Syrran på vägen och det var fasligt trevligt sällskap. Vips var vi hemma igen och J sov fortfarande sin marathonsömn. Så jag lämnade henne hemma och drog iväg och hämtade hem den där lilla pojken som haft det prick hur fint som helst.
Sen, lugnade tempot ner sig. Sicken tur!
Då väntade eftermiddagshäng med mina två småttingar och en trött Torehund. Ser ni förresten buset som lyser i Juniflickans ögon?
Det är full fart på den där lilla tjejen nu.
Bjossan hjälper mamma rädda fina ljusstakarna. Helt galet. Det var ju nyss honom som jag kutade efter, räddade från att falla härs och tvärs, tog fingrejer ur hans småhänder och stoppade honom från att ta allt i munnen. Nu är det hans Lillasyster istället. Inte klokt så livet bjuder på mycket gott!
Kvällning, middagslagning, sagoläsning, småplockande och sånt. Nu brinner ljusen i dom där mässingstakarna och huset är knäpptyst. Vila innan natten.
En flängtisdag, ja. Men bra fin, ändå!
Hoppas ni har det gott!
Lillafrun
av Emmeli | mar 13, 2017 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Med en viss liten, liten risk. Att verka tjatig, alltså;
Men jag bara älskar att vi är där vi är nu. På året, menar jag.
Att allt bara ligger framför som ett endaste magpirr. Jag kan inte säga att jag har någon favoritårstid, tycker var tid har sin charm. Men våren är ju något alldeles särskilt ändå, när allt och alla bara väcks till liv igen. Inte sant? Och sommaren, sen. Med ändlösa dagar, vackerblommor, värme och en känsla av lättja. När hösten kommer och löven faller är det något vilsamt i det också. Och vintern är vacker, den med. Med mycket snö älskar jag den. Fast nu sedan nyår, har det varit en ganska grå, småtrög, ovintrig tid, som varit trött och samtidigt fullfartig. Den tiden som nu, möts av Minimannens månad. Tack vare att vi fick snö till slut, så får vi också dessa vårvinterdagar. För var dag blir det ljusare och ljusare.
Och det är, helt sonika, helt och hållet underbart.
Här hemma på gården donar vi med diverse. Förbereder vårens och sommarens renoveringsprojekt och försöker samtidigt njuta så mycket vi bara orkar av den här makalösa tiden som är nu, i livet. Småbarnslivet. Så mycket kärlek. Så mycket energi som både ges och tas. Så mycket lycka. En ynnest hela alltet.
Så vad har vi bestyrat med idag. En dag i mars på denna gamla bondgård?
När Lillan sov sin första lur, passade jag på att rensa ur både hennes och Storebrors klädlådor. Urväxt plockades bort, sorterades ner i kartongerna där uppe på vinden. Nytt och en del ärves lades istället där i. En så skön grej att få gjord.
Och så har vi spatserat fram och tillbaka på lillvägen, för att glo som tokar på vårt eget hus. På den där brädlappen som mannen skruvade upp. Som liksom skulle ge oss något hum om hur det kommer att se ut med midja på huset. Till sist hade vi bestämt oss. Så då ritade den skäggige och Minimannen in alltsammans i vår ritning på datorn. Det blir nog bra, det där. 
Och jag har njutit med händerna i jorden. Alla gamla pellisar har fått ny jord och dom nya små skotten har planterats i krukor. 
En busig Juniflicka har då och då stått och dragit i sin mammas långkallsongben. 
I ett nafs hade S och jag snott ihop ett par fillimpor också. Så smidigt och så gott. HÄR finns receptet förresten. Med brie och salami är det en höjdare! 
Och så till sist drog morsan ut och tog till vara på dagens sista ljus. Som ju nu för var dag stannar lite, lite längre. Gjorde vad hon tycker så om; att springa. Idag, med gladmusik i öronen och inte en aning om hur långt. Bara att. Och att det var så himla skönt.
Och sen ta kväll. Äta middag som mannen lagat. Känna sig tokbortskämd. Ta en inte så varm dusch, men istället med det mysigaste sällskapet. En bäbisflicka. Och sen möta upp den där lilla pojken som varit över hos Farmor och Farfar efter att inte ha setts på vad han nog kände som en smärre evighet. Själv saknade jag honom, efter bara en stund ifrån. Hjärtegott att ses och läsa saga och prata om dagen och sen någon minut senare höra dom där andetagen som betyder att en liten pojke sover så gott, så gott.
Marsbestyr på en gammal gård i norr. Just så, ja.
Lillafrun
av Emmeli | mar 12, 2017 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken härlig söndag det här blev.
Vi rejsade runt här inne i några timmar, innan det blev lunch och den där skäggige kom hem igen och vi bestämde oss för att tempot fick pausas för sånt där tydligt söndags-tempo istället. Kaffesörplande ute på bron med norpande ur kakförrådet som är ganska stadigt nu sedan all kalasbakning senaste veckorna. 
Lyssnande till takdropp. Lite inför-nästa-vecka-planering. Bara-vara-tid. Snölek. Och ungefär sju tusen vändor fram och tillbaka med lillsparken på våran väg.
Sen har timmarna svischat och nu är det kväll. Hemmet är skinande rent, små småttingar sover, en morsa är sådär löjligt nöjd efter skönt träningspass och efterföljande världslyx (varm dusch). Nu ska jag möta M i finsoffan och hinna prata i kapp för dagarna ifrån. Den där M som jag längtat så efter.
Vilken vecka det här har varit; med treårskalas, vännerhäng i massor, födelsedag för älskade Minimannen, sportlovsmys, massa pyssel, ljuvligt vårvinterväder och som toppen av allt har vi samlad familj igen. Finsortens vecka, helt klart!
Lillafrun
av Emmeli | mar 12, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Söndag!
Och här hemma vaknade vi till nyckel-vrides-runt-i-Drömdörr-ljud. Den efterlängtade skäggige som vi inte kramat sedan i onsdags, kom hem. Lite sådär ruffsig i håret och mjukt leendes mot sina tre som han längtat så efter. Och redan där, börjar ju söndagen som en fest, såklart. Vi har haft mysig morgon tillsammans och nu är dagen i gång med fart. Tokigt nog behövde han med många järn i elden (höhö) dra iväg igen, på timmar av brandövning. Här hemma snurrar tvättmaskinen och mattorna är skakade och hänger ute och sovrummet vädras med godluft. Blommorna duschas, katten jäser på sofflocket, Lillasyster snusar gott i vagnen medan Minimannen och Morsan har det väldigt körigt här inne; det går vika-tvätt-larm, fylla-på-olja-larm, städ-race-larm och gudvetallt. Och nu-ryker-ballongerna-i-taket-larm! Och så vidare. 
Solen gömmer sig ännu bakom molnen, så det känns inte så farligt skaligt att vara inne och dona och rejsa några timmar, mest bara hur härligt och fräscht som helst!
Ha en härlig söndag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | mar 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Jo, jo.
Än finns det många, många treårskalasspår kvar här hemma. Mysigt, liksom. Att njuta så länge vi bara orkar. Snart, snart ryker nog dom där ballongerna i taket och den där megastora trean. Det är prick hur bökigt (krångligt) som helst att ta sig in i skåpet som trean hänger på. Och så har vi ju faktiskt haft treårskalas i en veckas tid nu. Men ska det va så ska det va, liksom!
Lite innevår har vi här inne också. Jag känner hur vårlängtan börjar komma mer och mer och mer nu. Med dessa takdroppardagar, när vårvintern är som bäst. Det gör mig så glad i kroppen. Tänk vilken härlig tid som väntar oss nu. Lite småtröga två 2017-startsmånader tycker jag nog allt att det varit. Men nu, så!
Idag är det lördag och vi vaknar till strålande sol.
Helt underbart.
Nu har jag och barnen kramat hjärtevännen hejdå efter så himla mysiga och fina dagar tillsammans. Vi ska ut i vackervädret. PappaMorfar är här och det ska eldas bråte och grillas korv och njutas i en snödriva. Det låter som en bra lördagsplan, tycker jag!
Såklart längtas det lite efter den där Vackerpappan vi inte sett på några dagar nu. Han är iväg söderut i landet idag. Helguppdrag, mao. Något som inte tillhör vanligheterna nuförtiden. Igår var han i norr på svt. Vilket är hans mesta jobb, jag vet att ni är några som undrar. Idag har han plötsligt flaxat till söder för storuppdrag; Slutspelshockey på tv4. Ja, lite sådär jobbar han, den där skäggige över-ljudet-i-tv-rutan-bossande mannen; uppdragar härs och tvärs, är sin egen chef och så vidare.. verkar coolt på alla sätt. Själv är jag alldeles för feg för det där med egenföretagande. Jag har har i och för sig mitt eget företag här hemma, när M är borta, alltså. Drömgårdenföretaget, med två småttingar och en galen katt. Love it!
Så idag har vi myslördag med en älskad Pappamorfar och imorn blir det skitmysigt när M kommer hem!
Ha en härlig helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | mar 8, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen, Träning
För idag fyller vår älskade, älskade Sixten 3 år.
Vår Prins Darling, Liten, Junis Storebror, Minimannen… Han. Fyller 3 år idag. Tre år. Åh. Inte klokt, alltså. Världens bästa tre år. Jag och M är tappar-orden-tacksamma, stolta och så fyllda av kärlek för den där lille pojken och hans Lillasyster. Vilken ynnest det är, att få vara mamma och pappa just till dom. Livets Största Lycka.
Här hemma på Drömgården var det sån där precis-som-det-ska-vara-när-man-fyller-tre-födelsedagsmorgon i morse. Med morgonrasslig födelsedagssång och lilla frukostbrickan på säng och massor av paket. En födelsedagsmorgon som pågick från tidiga, tidiga ottan tills det tills slut ljusnat. Lugn och ro att öppna alla paket och hinna leka och äta den där lilla traktor- och hjärtemackan och säga ”åå tack hörni, allihopa!” många gånger om. Fina, fina S.
I paketen var det både såna där lite nyttosaker, som mössa och strumpor och nån ny tröja. Men också flera nya böcker och pennor och ritblock och glass och tårta så att vi kan utöka menyn inne i hans lilla kök i Lekrummet. Det där fiskspelet som ser, var en riktigt höjdare också. Lyckan var total när han lyckades få napp. Likväl som han, precis likt sin mor, fick ett smärre tuppjuck när det trilskades lite. Höjdpunkten var helt klart dom där vågi-tågisarna (walkie talkies:arna) som han verkligen ,verkligen önskat sig och nu fick. Som vi ska snick-snacka i dom, åka på brandlarm också såklart. Och ropa på Snickarpappan när han är uppe och snickrar. Perfekt.
Födelsedagsmorgon när man fyller 3 år, alltså. Det bästa till den bästa.
Idag har den här mamman fladderhjärta, såklart. Ni vet ju hur jag är vi det här laget. Älskar honom så att hjärtat nästan inte vet vad det ska ta sig till. Och idag är det ju en så speciell dag. Den här dagen kommer för evigt att vara precis så. Den här dagen för tre år sedan, gjorde ju mig och M till världens lyckligaste päron och Liten visade oss från första stund, livets mening.
Så ja, idag har vi treårsdag och hurrar för en älskad Miniman. Han som nu är iväg på Förskolan och bjuder småvännerna på chokladbollar och saft med sugrör. Mycket viktigt det där med sugrören! Jag längtar tills vi ska hämta hem honom om ett par timmar och fortsätta födelsedagen tillsammans. Tills vidare susar vi på här hemma. Lillan sover nu, så jag skottar och traskar ner på byn och postar kort och slänger in tvätt efter tvätt och ett svettigt träningspass har också hunnits med.
Äntligen blev det 8e mars. Som han väntat och längtat, alltså.
Lillafrun
Senaste kommentarer