Så blev det den där oktoberdagen, vår Lillminstings alldeles egna dag. Vi var uppe i ottan och fixade med det sista. Helt otroligt att vi hade lyckats kravla oss ur sömntrasslet allihopa, utan att väcka Virvelvinden.
Paketen inslagna, kärleksförklaringarna skrivna i kortet. Favoritfrullen just nu, på brickan; hallonsmoothie, mackabitar med leverpastej. Och förstås, födelsedagsmorgonen till ära; den största bullen vi kunde hitta där ute i frysen, tinad och varm nu, med lilla ljuset tänt på toppen. I vasen, några rosenblad, en kvist nypon och den allra sista praktvädden för i år.
Nu var vi redo att gå uppför trappen igen..
Två varv Jaa må han leva, sen vaknade det lilla livet och strösslades med hurraa hurra hurra huraaa, pussar och kramar. Och nog visste han vad som gällde sedan, på småskakiga ben och med morgonruffsiga frillan ställde han sig rakt upp. För nu skulle ju ljuset blåsas ut, förstås.
Pappersprassel sedan. Och för varje paket lillvännen fick i handen så sa han; ”ååå, taaatt!”. För, för gulligt. Vi smått kolavippade allihopa.
Den mörka höstmorgonen grydde och något till känslan både överraskande och väldigt nymodigt, låg som ett ljust täcke över gården.
-Den första snön.
Jag gav mig ut i gårdshuset och hämtade vinterskorna till skolbarnen, overaller och täckkläder var redan inburna, puh. Så, varma och födelsedagspeppade drog skolungarna iväg med pappan, som sedan fortsatte mot arbetet. ”Vi ses om några timmar!”, sa vi.
Vi här hemma myste på en stund till, innan vi började klä oss varmt.. men plötsligt hörde vi en bil som rullade in på infarten..
Det var älskade PappaMorfar som kom och kramades i förbifarten till andra ärenden i byn. Vilken lyx.
Jag kan inte säga det nog, hur otroligt tacksam och lycklig jag är över att vi bor och lever som vi gör. Med alla dessa hjärtan så nära oss. Lill-Olof hade fått födelsedagssång av Mormor-Morfar-kören till morgonen redan, sådär på facetime, som vi ju pratar dagligen… men så himla lyxigt att få en riktig kram, också. Tänk att vi kan ses så, närsomhelst. Rikare än så blir det inte, tycker jag.
Vi gav oss ut sedan, småpojkarna vet så väl vad vi har att göra. Och efter turen till djuren. Så väntar lek och bus. Innan lunchmagarna börjar kurra.
Lilla 2-åringen, i full färd med att leka med alla nya saker.
Samtidigt spisades det lunch och packades väskor. Och sen tog födelsedagsbarnet sig en redig vila…
Nyvaken och gosig, kramades vi,.. jag och min älskade lilla O.
Lyckan över stunden, med mitt barn tryggt i min famn. Jag lät tankarna sväva iväg. Tänkte på hans första år i livet, som var det mest tumulta vi varit med om, så mycket kärlek som behövde samsas med känslan av total skörhet, hejdlös oro i så många omgångar, en väldigt skakig både stor och liten värld. När pusselbitar började falla på plats igen, andetagen blev djupare.. då kom allt ikapp mig, den totala mattheten var så så nära, ja för snart precis ett år sedan. Jag önskar jag nu, när vi fyllt ännu ett år med liv, kunde säga att den stora världen blivit snäll igen. Så är inte fallet. Men i vår egna, lilla trygga värld, är det en sån känsla av liv och kraft som bubblar. Så mycket kärlek. Och Tacksamhet, stor, så stor. Denna lilla människa, har varit med mig genom så mycket.. och gjort mig till mitt starkaste jag. Med en större ödmjukhet till livet än någonsin. Är så ofantligt kär i honom och så tacksam över att få vara hans mor.
…
Efter långkram, mötte vi nu upp övriga gänget, dags för födelsedagstur!
Packade in oss i storbilen. Drog till lillstan. Badade på badhuset hela familjen. Födelsedagsfikat hade vi med oss. Vilket äventyr! Och middagen, på det där poppis hamburgehaket som avslut. På hemvägen somnade unge efter unge. Och vi hann mest bara in genom hemmadörren sedan, innan vi knoppade allihopa. Så trötta, efter en helt fantastiskt dag.
-Lillminstings 2-årsdag. En sådan stor dag! För oss här på gamla Drömgården, alltså.
Vi tar en kik på vad vi grejade på med och så. Innan en mamma-känslosam vecka tar vid.. puh.
Veckan som gick, fylldes med;
Suddigt, svettigt, tungt. Och alldeles underbart. Ett redigt träningspass, eller träning av vilket slag som helst. Det är mitt bästa tips för att starta igång veckan med härlig känsla..
I fortfarande ganska så behagliga påta-ute-temperaturer, har vi grejat med ditt och datt. Vi plockade dom sista tomaterna, som mognar för fullt här inne nu. Prydnadsgräset är plockat från frön som är sparade i ett kaffefilter till våren. Men dom där lejongapsfrökapslarna vette katten vart dom tog vägen.. det blåser spiken, så där har vi nog förklaringen…
Okotber-liv i syn. Vi har det så förskräckligt bra här i vår egna lilla hemmavärld. Jag känner mig som en lyxknös som får vara HemmaMamma.
En dag på vägen hem från skolan… ”Neeej, mamma.. neej mamma, fortsätt gå,, du klarar det, neeej mamma du ska inte på loppis idag”.. försökte ena lillungen tala sin mamma till rätta. Men när den stod där i skyltfönstret, tjusiga guldspegeln för en lagom peng.. då gick det ju bara inte motstå.
Typiskt syn mitt i matlagninstid. Kojtider it is.
Jag tog småpojkarna med mig en dag och drog till stan för diverse ärenden. Räknade snabbt ut att vagnen vägde dryga 70 kilo inne på granngården.. och Lillminsting KUTADE fram. På samtliga ställen.
.. försökte mota efter-stadsbesök-tröttheten med att chilla hos hönsen sedan, tömma taket på mossa, skita ner oss och andas djupa andetag. Funkade ändå hyfsat.
Fast nä. Jag var Helt. Slut. Blev inte människa igen på hela dagen.
Serverade korvgryta en dag till middag. SÅ FENOMELAT GOTT!! Mitt lilla höftiga recept, har ni HÄR.
”Jag vill baka kärleksmums till Olofs kalas. För jag älskar honom”, sa Storasyster och satte igång och knäckte ägg och hivade socker i skålen. Så lite hjälp som möjligt från morsan, det är målet hos bagarungarna just nu.
Så blev det fredag.. och det fanns att göra, i både hemmet och vid den där lilla skrivhörnan.
Men först en morgontur i den otroliga höstluften.
.. medan detta gäng jobbade vidare ute, drog jag in och försökte jobba i kapp mig själv. Med vadå?, kan du tänker. Jaa, inte var det bara lite viktvätt och härligt fredagsstäd… utan också en himla massa admin, mailande, planerande osv. Vid datorn. Ibland tänker jag på, hur osynligt det är.. allt arbete bakom allt det ni ser både här inne och på instagram. Det är mycket som sker ”bakom kulisserna”. Jag tänker också ofta på, att jag är er så otroligt tacksam, när ni alltid möter upp med pepp, hjärtan, kommentarer av det hjärtligaste slag.. ni gör att jag vill fortsätta med det här, dela ”Drömgårdslivet”.
Till kvällen var hemmet nystädat..alla var trötta och fredagsmyssugna. Vi gjorde något så otrooligt busigt, som att äta ”hemma-snabbmat” i Salen, framför en film.
Lördagen var en välfylld variant.. älskade MammaMormor och PappaMorfar kom på grill-lunch och fika, så himla mysigt. Vi tog sedan en långtur till fots och cykel följt av timmar av hemmafix..
Söndagen fyllde vi med allt möjligt också. Lite söndagsjobb för mamman, barn och pappa fodrade hästarna, vilsamma timmar sedan ute i köksträdgården när Lillminsting sov.. ni ska få se hur mitt vintrande av den ser ut, en annan dag.
Lasset med persilja som togs in när söndagen gick mot kväll..och önskade egentligen bli omhändertaget på stuberten… men se, där tog energin slut och vi tog kväll.. sådär otrooligt trötta, vi har det senaste jobbat på som bara den, med att trolla fram tid och ork till att kunna färdigställa Badrumstvättstugan.. jag tror tröttheten sköljde över oss båda nu..trötta och så nöjda. Gott att landa.
…
En ny oktobervecka är här..
Önskeplaner för vecka 42
-Njuta oktobervardag! ..hemmaliv, arbeten och gårdbestyr i en salig älskad blandning.
-Gå på bvc!
-Ha Födelsedagsvecka! .. Lillminsting… ska fylla 2 år. Kommer ta minst en vecka att fixa, fira och smälta…Vår bäbis, två år?
-Träffa vännerna vi inte sett ”på en evighet”… må planen gå i kloss nu..
-Påta det sista ute i trädgården! .. igår när jag höll på i en iver, hade jag bara kunnat dundra ner vårlökarna också och vara klar.. men jag vill suga på karamellen lite. Ha något kvar att göra av allt det där jag tycker så om.. så, vårlökarna ska ner i jorden. Och just det! …
-Växthuset tömmas! ..på efter-frosten-slemmiga tomat-, och gurkplantor.
-Sända er post! .. tänkte bland annat svara på i alla fall en del av alla frågor ni ställde i frågelådan under förra veckan.
Höstpyssla! -önskar mig en pysselstund under veckan.. men det får jag se om det hinns med, annars får det vänta.
-Ha en redig kalashelg! så mycket att se fram emot. <3
…
Önskar er alla en god oktobervecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan!
..vi hade ganska nyss fött vårt fjärde barn, som 11 veckor gammal fått RS och liten, liten unge och mor hade nu just kommit hem från sjukhuset… då, tyckte vi att det var ”ett ypperligt tillfälle” att börja förvandla det där lillrummet, till vad som skulle bli
B A D R U M S T V Ä T T S T U G A N…..
.. I detta projekt, i rummet där det aldrig funnits vatten som skulle förvandlas till våtrum, skulle också borrning av bergvärme, skapande av pannrum, insättning av bergvärmepump, byte av värmesystem, halvrenovering av hallen (då nya avloppet från badrumstvättstugan behöver drar via hallen och till köket) med rivning av ”lilltoa” och gamla trappuppgången upp till våning två, ingå….. äääsch, nu tar vi den här resan, så förstår ni bättre!
Här är vi i smällkalla vintern, 2022, vi har tömt rummet och M har nu öppnat upp golvet, tömt ur allt spån och gräver sedan för hand, ner till grund och botten, för att kunna förbereda för bergvärme och inkommande vatten. Marken var ju frusen, så vi lånade ett aggregat, för att kunna tina den frusna marken.. kändes smått tokigt hela alltet.
Ovan mark. Nyreglat. Cellulosaisoleringen på väg ner..
Minns den här stunden.. när vi hjälptes åt och ändå knappt höll på att orka dra den tjuriga slangen genom golvreglarna.. slangen som drog in till Salen, där det ska kopplas in ”nya” (gamla, återbrukade förstås) vattenburna radiatorer.
Livet bjuder små sjok av bygg-il. Nu har det hunnit bli vår..
Lilla Pannrummet blir till och får ett tjusigt golv. Sen stannar bygget av..
Sensommaren tycks vilja skjutsa på rummet lite igen, duschens form är klar och det riggas för golvvärme..
Och höstens härligaste dans, tog vi efter att vi teamat oss igenom flytspackling för första gången i livet.
Sen kom ”Räddningstjänsten” och grejade tätskikt..
Följt av ”Röris”, han med blå kepsen ni vet? (för det är väl bara byta keps så byter man profession….) .. tiiiiiimmar utav lödande nu. Kopplingar, kopplingar, kopplingar…
Det är nu lucia.. och vad som känns som hela gården, grävs upp. Nu ska äntligen inkommande vatten dras om. ”Ååå så trevligt att i minus tjugo grader stå utan vatten i ett dygn… ”, sa vi INTE.. (dom gamla avloppsrören var så sköra så dom gick sönder av bara vibrationerna från grävaren…)
”Rörmockaren” var konsentrerad till fullo. Såklart! ”Hoppas alla lödningar är ok nu då.. och indragandet av vattnet gå som det är tänkt”…. så var fallet. Och en djup lättnadssuck drogs. Dygnet senare hade vi vatten igen också…. och alla var vi en erfarenhet rikare, aldrig har barnen uppskattat att gå på varm ”vattentoalett” som efter det ..( efter att ha fått kuta ut till lagårn under ett kallt vinterdygn för toabesöken alltså, haha!)
Luciadagen 2022, kommer vi minnas tror jag.
Sen knackade livet, jullov och en känsla av väldig matthet på dörren. Nödbroms drogs.
Nytt år. 2023.
Så sakteligen började energin komma åter och vi orkade, med allt annat vi tar hand om här i livet, också med att renovera. Äntligen hade klinkret kommit, efter månader av leveransväntan… vi började vela, hit och dit; ”ska vi kanske lägga ihop ett par-tre plattor för att visualisera en större klinkerplatta?…”…
Vi lyckades bestämma oss och efter någon vecka till, så var golvet på plats.
Nu spikades det pärlspont för fullt, schellackades.. och vi började söka efter ”Den perfekta sköna gröna färgen”.. Här startade jag med vad jag tror var en 80% grönjord. Alldeles för mörk.
Mars 2023.. Pärlspont på plats och nu gav livet ett renoveringsflow och ”vips var vi med nykaklad dusch”.
Det blev påsk och vi tog sats, från tårna och också hjälp av alla våra föräldrar. Svärföräldrarna backade upp här hemma i byn, med extrahänder vid hallrivning och ompysslande av dag-och-natt-arbetande son.. medan frugan och barnen dragit sin kos till MammaMormor och PappaMorfar några dagar.
Efter tre dygn borta. Möttes vi av en ny hall. Kära nån, som han hade slitit när vi var borta. Den ljusturkosa dörren, tog oss numera in till nya toaletten… men handfat, det fick man uppsöka, i annat rum.. och duschen, fick fortsätta användas i gamla duschrummet.
Inte superpraktiskt, inte alls, men exakt så det kan vara i ett renoveringsliv.
Nu är det vår.. och precis tusen miljarder saker vi har på vår att-göra-lista.
”Vårbruket”… med allt från djurfix, till odling, till resan till Moffe och Astrid i Norge… men mitt i allt, hann den skäggige börja bygga tvättstugemöbeln…
Det var midsommar. Bygget stod helt helt stilla. I många, många veckor, ännu en gång.
Nu är det augusti. Byggmästaren bygger handfatskommod.
Det ”linoljefriteras” lister… ”nu äär det nära!”, sa vi och undrade om vi inte skulle hinna tidsplanen; ”Färdigt augusti 2023”, ändå?
Men icke! ALLT. TAR. SÅN. TID.
… eller rättare sagt, så är det ont om tid för bygge och renovering i vårt liv just nu.. med fyra barn, livet och alla dess nyanser och ingredienser, ”hoppsan vi skaffade oss höns och byggde visst en hönsgård i ett nafs”, hästar, stor odling, en hoper jobb-bollar i vår luft och så vidare.. Och! .. så vill vi ju helt sonika, att LIVET ska få ta sin plats. Vi vill hinna NJUTA. Alla-tillsammans-vara. Vi kommer ALDRIG någonsin bli dom där som låter renoveringen ta över hela livet, som stressar sig igenom projekt.. näe, det får ta sin tid, det här har blivit en livsstil, som faktiskt hela familjen tycker om.
Vi vägrar slarva. Vill vara noggranna. Som här, bilden ovan, där vi nördade ner oss i vilket skåplås den nya kommoden skulle ha och jag annonserade efter ett liknande det på bilden, på instagram.. vi fick supernapp och ett drömmigt skåplås skickat till oss.
Den känslan, DETALJER, är så ofantligt rolig. Och gör tusan hela skillnaden..
Det hann bli början av oktober… men nu ”plötsligt” kunde vi kalla detta rum, klart.
Bergvärmepumpen jobbar på. Önskar fler rum med radiatorer insatta, men förser oss med varmt golv i badrummet och varmvatten som det är nu.
”Alltså.. huur snabbt kan pappa bygga ett badrum egentligen!? det tog ju bara SEXTON ÅR!?”, sa ena lillungen heelt seriöst, så peppig och jag kände bara för att skratta.. och typ gråta.. samtidigt. Haha!
Nu går vi in!
… in i vår sköna, gröna, golvvärmande Badrumstvättstuga!!
Med smårutigt golv precis som vi i början tänkt, med pärlspont så mycket det bara går, med handsnickrade möbler och bänkskivor, återbrukat gammtak och smådetaljer…
Denna kommod har M byggt efter en vacker förlaga vi funnit här på gården.
Efter att ha målat i vad jag nu knappt minns men tror, tre, eller fyra?, olika nyanser av grön.. så landade vi till sist rätt. Linoljefärgen är som smör, så vacker.
Platsbyggd sittbänk med förvaring.
Dusch!
-”I saaamma rum som toaletten!?”, kan man ens ha det.. undrar Hedenhösungarna…
Vitt kakel med fasade kanter. Redig taklist. Kopparrör som blev till gardinstång, med duschdrapperi som liknar en linnegardin.
Tvättstugedelen, där vi kunnat återanvända den ho som fanns i gamla tvättrummet.
Golvet är i granitkeramik och Byggmästaren har lagt det på frihand (!)… för att vi ville få en levande känsla i golvet, det skulle inte bli perfektperfekt och vi ville heller inte ha några grova fogar, utan i det närmsta ingen fog alls..
..jag tycker till och med att smutstvätten är vacker här inne, då anar ni euforin.
Suddig, vidvinklig, mobilbild…
..för att få med så mycket som möjligt att rummet i en bild. Och nu ser ni också, det lilla hörnet ovan tvättstugedelen.. det fattas en bit taklist av en anledning. Vi får väl se när det, överskåpet, blir till..
Väggen till höger om handfatskommoden, är en portabel lönnvägg.. som går att plockas bort, säg ifall vi till exempel behöver lyfta ut bergvärmepumpen av någon anledning. Inbyggnaden av trappen är så vackert gjord.
Kära hjärtanes, här är vår färdiga Badrumstvättstuga! .. med några smådetaljer som väntar på att fixas, förstås.
..Rummet, som vi tycker så mycket om, att det inte är klokt. Här vill hela familjen vara nu. Häromkvällen premiärduschade vi allihopa.. på rad kunde småfolket sätta sig på sittbänken och vila sig torra. Tvättmaskinerna surrar. Lillminsting jobbar på att nå till kranen själv, men får nog vänta ett tag till.
Som vi njuter nu. Pustar ut. Oj, som vi teamat, hela familjen. Medan pappan snickrat och skapat.. har vi andra, ”gjort allt det andra”, ni vet? Tagit hand om djuren, hittat på små utflykter tillsammans, handlat, lagat, diskat, tvättat, städat… levt tålmodigt i renoveringsröra. Jag har varit behjälplig vid några moment, som att flytspackla, greja med pärlsponten, måla en del… men M har verkligen varit helt otrolig i detta, jag och barnen bugar och bockar… och det finaste är, att han gör samma sak tillbaka.
Första oktoberveckan… puh, vilken vecka.. mycket härlig och med en skopa turbulens i gårdslivet. Ja, här kommer några glimtar från den! .. innan vi kikar på veckans önskeplaner.
Veckan som gick, fylldes med;
Pang tjong, måndag med pepp! Skön känsla. Medan småbrollorna fortfarande var i lugnt morgontempo, passade jag på att ta mig ann det gruvligt skitiga fönstret inne i Badrumstvättstugan. Några dagar senare, kunde jag konstatera att jag minsann var runt med höststädningen. 22 fönster senare… då har vi fortfarande två oinredda rum som jag fullkomligt skiter i att hålla fönstren rena i. ”Det är vackert och härligt med många fönster”, mumlar jag för mig själv där jag putsar mig halvt galen några gånger om året. Farmor Gertrud i himlen och jag, high-fivade i alla fall glatt här!
Mellis, direkt från växthuset.
Att få komma hem tidigt efter skolan och drösa ner sig bland sitt älskade lego.
Två små bagare som hjälpte morsan att födelsedagsfixa.
Och så blev det tisdag och jag kände mig så nervös för att veterinären skulle komma.
Där stod dom redo, lilla B och lillponnyn. Han är ju snart, snart 20 år vår fyrbente lilla ponnyfarbror, vi vet, att varje år är lyx-lyx nu. Men han är så pigg, så glad och nyfiken.. nu skulle munnen kollas i alla fall. Efter att knappt ha tittat på hästen i sin helhet utan direkt sederat honom så han står där, väldigt knappt , på benen.. så gör veterinären en snabb, till känslan lättvindig, bedömning som med några ord kan sammanfattas med, att vi lika gärna kunde ge vår ponny en somna-in-spruta, där och då, mitt på gräsmattan. För med dom där tänderna hade han förmodligen så ont, att varenda tugga han tog, gav värk.
Tänk er kaoset här, CHOCKEN, alla barnen grät, mamman grät, mormorn som skulle vara barnvakt grät. Pappan ilade hem från jobbet och försökte hålla situationen stabil.. men han fattade inte heller vad som höll på att hända. Skulle vi plötsligt nu skicka våran pigga ponnyfarbror till himlen!?
Jag lyckades kvickna till. Tänka ”jag känner mitt barn, jag menar ponny, bäst. Är med honom varje dag. Vet att han är gammal, har gamla tänder.. några av dom skruttiga men resten fina. Jag borde märka på honom, om han led på det sätt som nu veterinären menade. Han ska inte till himlen. Inte nu”. I samma veva ringer älskad vän.. som jag hunnit smsa om hela alltet; ”TA INTE BORT HONOM!!”.
Veterinären drog. Och stunden senare kom ett mail om bokat besök för avlivning, två dagar senare.
Jag ville kräkas. Och barnen var såå ledsna. Mitt i allt, var vi ändå lättade, för ponnyn var fortfarande där ute i hagen. Kvicknat till efter lugnande och var sig själv igen. Den där tiden, avbokades förstås.
Det blev födelsedag för morsan, som kände sig vimmelkantig sedan dagen innan..
…men vi njöt, av vackert väder, amning bland kackel, ridturen upp på berget.. ja, framförallt synen av lillponnyn som stod där i höhäcken precis som alltid och tuggade och såg glad ut. Tänk om vännen inte ringt just när hon ringde och kunnat stoppa oss från att ”göra en lillponnys lidande kort”.
En sista liten luktärtsbukett plockades… lukften blev högre för var dag.
Det hade nu gått ett par dagar efter veterinärsbesöket. Jag fick äran att ge mig ut på långtur med grannflickan. Fyrbent och lurvig, med ett hjärta av guld. Här satt vi och tittade ner på byn… alldeles just, hade veterinären ringt… Pratat i 30 minuter non-stop med mig. Vem som vann i ordmängd, var inte jag.
..”Han kanske inte lider så mycket ändå… några av tänderna är dåliga men resten ser ju helt okej ut.. ponnyn såg väldigt fin ut i övrigt.. ni borde absolut märka om han lider”… nånstans här visste jag knappt vad jag skulle säga; ”men du saa ju att han nog lider av varje tugga han tar!?”…. nej se såå, hade hon aldrig uttryckt sig…….
Jag orkar inte driva det här ärendet vidare. Det låter helt sjukt, jag vet. Är bara så glad över att älskad vän ringde och stoppade oss i rättan tid, glad att jag hade mina päron och den skäggige bredvid som också hörde veterinärens ord. En människa, som med sin nonchalans och okunnighet (Ja, så känner jag. Det ÄR ju MÅNGA djur att kunna om, när man är veterinär. Kanske var det här inget hästproffs precis…) .. bara hade kunnat skicka vår lillponny till himlen, utan att tänka fullt ut.. ”lägg en presenning över honom här på gräsmattan”, menade hon när jag dagarna innan i storgråt undrat vad vi skulle göra med det eventuellt döda djuret… kändes mer som om hon pratade om en pryl än vår älskade familjemedlem.
Ponnyn är som sagt snart tjugo år, han behöver tätare munkoller, vi behöver hålla rent i munnen på honom med jämna mellanrum, så blir det lättare att tugga..
Jag tänker återigen.. ”vem är det som är först framme efter galopp, när jag visslar? vem gnäggar högt när jag kommer med foderhinkarna om morgonen? vem ser pigg, nyfiken och glad ut? tuggar och betar som bara den? Jo, han. Lilla Ponnyfarbrorn. Partyponnyn”
Vi vann en ponny denna vecka. Så känns det.
Frostig fredag med fröjdigt fixande i hemmet.
Det städades, handlades, lagades och grejades.. första halvan helgen, fylldes med kalas, mao. Mer om det en annan dag.
Lördag. Älskade Bästis-Idan och gänget kom på lunch och fika. För mysigt. Barnen var så glada över att ”Ida, som räddade vår ponny från att dö”, kom.
Lördagkvällen klev vi in i Sjukstugan. Nu är sannerligen hösten här och alla virusar dansar ringdans kring oss. Sveakatten stöttade upp på bästa sätt, vid fotändan av liten febervarm människa.
Det blev söndag. Bättre läge i sjukstugan, friskluft gjorde gott. Veckan började lida mot sitt slut. Pappan var iväg på brandövning några mil hemifrån. Jag och barnen påtade med lite av varje. Djurbestyren följt av fix inne i Gårdshuset. Inventerade vintermunderingarna.. alla barn har vinterskor, förutom ett, men snabbt fann jag ett fint kavat-par på tradera för en liten peng. Rensade också ut lite barnkläder och var iväg med, susade förbi återvinningen med jag vet inte hur många coop-kassar fulla. Handlade och lagom till att lunchen var lagad, så kom den skäggige hem och vi kunde ta tillsammanssöndag.
Jag fick avsluta veckan med 10 kilometer i höstluft. Sprang och sprang, saktade av ett par gånger för att bara insupa hela alltet. Tack livet, för att jag kan springa. För att jag fick komma hem till det här….
-Fullt ös, KAOSET! LIVET!
Så fort pulsen gått ner, ställde jag mig och spisade söndagmiddag till gänget, intill strulet, medan pappan matade på med att fixa oss ur den gamla tvättstugan.. iiinget konstigt alls, med dylikt kaos i ett renoveringshem. Och ni vet, vad det rymmer många pinaler i ett sådant rum som badrum/tvättstuga.. kära nån. Nu är maskinerna på plats. Det är måndag igen! Jag längtar efter att kunna starta den allra första maskinen i nya Badrumstvättstugan behöver vänta lite till. ”Röris” måste komma förbi en sväng till i eftermiddag bara.. Ska verkligen försöka hinna fota och filma nu under veckan, så ni får se!
…
Önskeplaner för vecka 41
-Ta en oktoberdag i sänder! .. älskar hösten så. Morgonturerna till djuren är så sagolikt vackra nu… nu också. ”Var sak har sin tid. Var tid har sin charm”, stämmer så för alla årstider, tycker jag.
-HemmaMammande.. och lite annat, som att förbereda och fota/filma ett jobb!
-Fortsätta inflytten i Badrumstvättstugan
-Slutskörda persilja och frysa in!
-Ta in sista fröerna!
-Göra sista snutten höststäd i köksträdgården!
-Peta ner vårlökar! .. funderar på att trycka ner dom i växthuset? Någon som provat det?
-Ha oktoberhelg!
Önskar er alla en fin oktobervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan!
..innan jag yrvaket kom på var jag var och vilken dag det var. Den väldigt sovande morsan vaknade snabbt till och där stod dom, alla älsklingarna, sjungandes Ja mån hon leva som en änglakör. Den skäggige med lurflinet och barnen så ivriga att mamman skulle smaka frukostbrickan och öppna paketen. Lill-Olof hjälpte till, metodiskt. Först av med banden och sen hitta åt lämpligt ställe att öppna papperet på. Lillvännen övar, snart snart är det just hans tur.
Jag känner mig så bortskämd på livet. Presenter är alldeles onödigt egentligen. Men å, vad himla glad jag blev över dom. Rediga arbetsbyxor att greja med ute på gården och den finaste ”arbetsskjortan” till.. så fin att alltsammans funkar att ha på Familjekalaset imorn, väl??
Ni anar, på våra leenden, va? .. att det var en pluttig fotograf vi älskar så, som förevigade päron och Lillminsting här.
Oktoberdagen var sanslöst vacker. Dimmig och kylig. Pappan drog iväg på jobbet och Storebror och Storasyster, till älskade byaskolan.
Medan vi andra bara firade vidare, i lugnan ro. Spelade spel. Sörplade kaffe. Såg på ”Pippi Lång” (som LillaLillebror säger).
Sen var det dags för djur-rundan. Vattna hästar, släppa ut hönsen och så. Där , mitt i morgondiset, stod älskade, älskade lillponnyn och tuggade.
Vi gjorde så lite som möjligt. Bara var. Andades höstluft. Satt inne hos hönsen och tittade på deras sprättande. Och skrattade åt synen av Sallykatten som stod på utsidan hönsgården och försökte mucka med Tuppen Ture, som försökte säga till sina brudar att det nog var ett svart monster precis utanför.
Jag fundrade…
”Jag fyller 33 år idag? Är det möjligt?, tänkte jag. Ja, det känns fullt rimligt också. Dom senaste tio åren, har ”allt hänt”. För tio år sedan buffade vår förstfödde starka buffar i snart-nymammans mage. Så mycket annat, har livet fyllts på med. Lätt, lekande lätt. Och tungt. Och allt där emellan. Allt har format mig och oss. Här står jag nu, med allt jag någonsin önskat mig och är så ofantligt tacksam, älskande och så rädd om. Livet. Min hoper småungar. En skäggig man med ett hjärta av guld. Den där gården vi inte hade en aning om att den skulle bli vår men som ju kändes som vår ”drömgård”, så vi slet, som bara den, och den blev vår. Att ha en plätt på jorden, som man älskar så bröstet värker. För här får vi lov, att leva vårt liv med innehåll som får oss och våra själar att må gott. Det är så stort. Så stort. Det är inte bara lätt, inte alls. Mycket jobb, alltid och jämt. Att ha djur är också inte bara lätt och gossigt, å nej. Men det är så värt det, det är så fantastiskt värt det. Tack livet för ännu ett år. Tack för att jag får vara med på den här resan. En dag i sänder. 🍂🙏🏻
Och nu var det strax efter lunch och hela gänget var samlat igen, i alldeles vanlig onsdagsordning.
”Nuu är det kalas ute på gula-hus-trappen!”, brölade jag nöjt.
Kalasgästerna anslöt i ett nafs.
Förstås bjöds det på morotskaka.. Den godaste jag vet. Lime i frostingen är så gott! Receptet finner ni HÄR.
Sen drog jag och Kolabönan ut på bergstur…
och kom hem svettiga och lyckliga båda två.
Födelsedagen avslutades med middag innan vi tjavade lillvägen hem till svärisarna och värmde upp oss i deras bastu. Bastuvarma, som urlakade skittrötta sillar, somnades det i ett enda romul sedan.
33-årsdagen. Full pott! Enligt jubilaren, alltså.
…
KÄRA NI! TACK för alla gratulationer jag fått från alla håll och kanter! -oj oj oj som jag känner mig överöst på kärlek och så rik.
Vi tar en kik på senaste dagarna här på gården, vetja!
Veckan som gick, fylldes med;
Luktärtsbuketter.
Tänka sig, att dom största buketterna skulle komma alldeles i slutet av september. Känns som en sån bonus, jag som smått ”sörjt” att det inte skulle bli några större buketter i år.
Livet på en pinne. Om du frågar oss, alltså. För någon annan, är det troligtvis lååångt ifrån det, men det är så gott, att det finns olika vägar att vandra här i livet.
En dag fann jag mig själv såhär. Trött mor, mao. Ett redigt lass med zucchinikaka, ute i trägungan, medan småttingar vilade efter lunch… det gjorde så väldigt gott. Följt av nätter med extra mycket sömn.
Mor och barn påtade med allt möjligt, dag för dag. Höststädade rabatter och röjde under äppelträdet, till exempel. Firade gjorde lillungen med att svassa i kring i blöja.. för plötsligt var det 25 grader varmt och sommar igen.
När det nu var så varm septemberluft, passade vi på att föreviga oss bland höet, hela familjen.
Det var en redig utmaning.. att få oss alla ”att fastna” på bild tillsammans, sådär uppstyrt ni vet, särskilt när en på fotot också agerade fotograf, haha. Jag fotar ju oftast ögonblicksbilder, men det äär ju också himla roligt att ordna sig en familjebild + porträtt-foto med jämna mellanrum. Katten Svea undrade vad fasiken vi höll på med.
Fyllde på energi med motion. Gympapass hemma på mattan, varvat med prommisar och springturer. Nattaturerna börjar bli riktigt mörka nu, ser ni. Ändå himla härliga. Nöjdflinet, var efter en tidig morgontur. Kan ej välja när på dygnet det är som härligast att springa. ”Jämt”, tror jag blir svaret. Blir så lycklig av att springa. Så tacksam över att kunna.
Torsdag! Med ärtsoppa, äppelklyftor, nybakt mammabröd, goda pålägg, pannkaka och olika sylter. Pannkaka, grädde och hjortronsylt, är inte det helt ofantligt gott, så säg! En middag som alla jublade över. Tänk, tänk, tänk.. när vi hämtar in våra egna ägg och lagar och bakar utav.. längtar så till det.
Det blev fredag och Pinglangrannen kom med en massa trattkantareller, så himla lyxigt!
Lördagens vilostund i syn. Jag och barnen hade här precis kommit hem från utflykt, alla var trötta. Pappsen var och hjälpte sin papps. Till kvällen slöt vi alla upp och njöt Svärmors köttbullar och heelt magiska hallonpaj till middag. Vilken lördag!
Söndagen ägnade vi åt hem, gård och djur. Alla hjälptes åt. Med storstädandet av Salen, städandet hos hönsen, skrubbandet av hästarnas vattenkar, premiärfodrandet av hästarna, undanstuvandet av utemöblerna… osv. Såna där dagar är det bästa jag vet. Söndagsfikade gjorde vi på Storebrors-bakade tigerkakan ute på Gårdshustrappen. Somnade, ovaggade tidigt till kvällen.
Tjatig är jag. Men kära nån, som livet strösslar guldstunder. Tacksam, tacksam, tacksam.
…
Önskeplaner för vecka 40
-Första veckan i oktober, betyder Födelsedagsveckan! .. jo,jo.. ”någon” fyller år och hon tänker fira livet, allt som går, i vanlig ordning. En dag i sänder, tillsammans med favoriterna i livet. Har två (!) önskningar för dagen…
-Städa ur och piffa Badrumstvättstugan!!! … ni läste rätt. Overkligt roligt!
-Ha veterinären på besök, för första gången någonsin för oss! .. känns pirrigt och lite orosamt, än fast jag vet att det bara handlar om tandvård av små ponnygaddar.
-Vara hundvakt! längtar som ett barn.
-Fira med Storfamiljen!
…
Önskar både er och oss en god första oktobervecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Senaste kommentarer