Det är måndag, den allra sista i mars. Vi kikar på senaste dagarna som gått, vetja!
Drömgårdsrapporten kommer här!
Veckan som gick, fylldes med;
Vardag! Älskade vardag. Här, synen efter morgonruljangsen.
Pappan tog storasyskonen på vårens första lite längre cykeltur, jag och lillminsting tjavade vår favoritrunda med vagnen samtidigt. Kom hem, ja det gjorde vi samtidigt hela hopen.
Undertecknad återupptäckte ett mellis version hejdlöst gott.
Vi ägnade tid i odlingsrummet där samtliga njuter av händerna i jorden-känslan..
.. och titta där då! Soligare side-kick får man leta efter!
Vi lät oss vår-luras totalt… och njöt till fullo av det… dom tidiga vårdagarna, alltså! … som sedan byttes mot storm och snöyra. Nåväl. Den nya snön hjälper bara den gamla bort. Och alla dom där varma vårdagarna vi haft halva mars, har gett oss lycka och mycket hopp.. så god tid vi har framför oss nu! .. säger hon vars årliga lilla ”mars-energidipp” vänt, det är nästan som att trycka på en knapp och plötsligt är peppen där igen och jag vill vårfixa högt och lågt, inne som ute. Tacksamt <3
En suddig mobilbild på mig och Lill-Olof, vi var och hälsade på Mormor och Morfar bara han och jag förstår ni. Alltid mysigt att komma hem till barndomsbyn och hemmahemma.
Det blev fredag och vi var på myslunch hos vår fina granne, städade hemmet inför helg.. och firade fredag med UNO-spel.. så fräsigt att bebben, som vi ju kallade för Uno i magen, nu låg där med ett eget litet kort i händerna.
Lördag!
.. efter längtad sådan!
Barndomsbästis och hennes söta gäng, där ena medlemmen är ett stycke fyrbent drömhund (kan inte Idan bara råka glömma henne här? .. undrar vi varje gång..) kom och hälsade på. Så mysigt. Bortskämda med blommor blev vi också <3
Efteråt small B och J av i soffan och slumrade länge. Bäbis likaså, fast ute i vagnen förstås. Minimannen kutade till granngårn och kompis. Pappan badrumsfejade. Och jag grejade med bilder och donade med middag. Såna helgstunder, där alla påtar med sitt, men man ändå är nära varandra, är så goda.
Och så blev det veckans sista dag. Vintertid byttes mot sommartid. Till eftermiddagen kammade vi till oss lite, tog allt-möjligt-smått-och-gott-inflyttningspresenten med oss och susade till finvännerna i byn och deras nya, omåttligt fina hem. Ett gammalt torp dom tagit hand om och jag törs lova att torpet jublar över ägarna dom fått. Fy tusan vad gott och trevligt vi hade! Perfekta sättet att avsluta veckan på. Och en gå-bort-present, kan faktiskt innehålla en flaska hemkokt saft, ett kilo riven hemodlad zucchini, ett paket tunnbröd, några loppisfynd och en liten minipåsklilja.. det behöver inte vara nyttnytt och kosta skjortan allting, inte alls faktiskt.
…
Önskeplaner för vecka 13
-HemmaMamma mig och njuta av vår Mjuka vardag som vi skapat oss! .. kan inte tänka mig något lyxigare än att få dra igång ännu en ”drömgårrdslivs-vecka” i lagom fart, spisa mjuk morgonmusik, äta frukost tillsammans i lugn och ro, skicka iväg lilla skolpojken till skolan för att sedan haka på hemmaungarnas önskningar. Och idag är det måndag och vi är helt fulltaligt familjegäng redan efter lunch, .. att som föräldrar få sitta i lugn och ro kring köksbordet en vanlig sketen måndageftermiddag, medan barnen bygger pärlplattor.. vara tillsammans, medan vi hinner prata med varandra, svara på barnens frågor och funderingar.. lyssna.. andas. Just nu i livet, är detta höjden av lyx!
–Omfamna sista marsdagarna och med glädje, välkomna april! Älskar april.
–Så rosenskära! .. den sista blomstersorten, innan det är dags för luktärterna och dahliaknölarna..
-Fortsätta mitt vårfejande! … tar något skåp eller rörig vrå i taget… när det passar.
-Åka till lill-stan för ett möte, tänker samtidigt beta av några när-jag-ändå-är-i-stan-ärenden.
-Göra fredagen till en fest för barnen, badhuset väntar för hela la familia! .. det var en evighet sedan.. sedan pandemin drog igång, mao. Ska bli så mysigt.
-Ha aprilhelg! … med lite av varje. <3
…
Önskar er en god vecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi!
Om jag bortser från allt elände i världen som jag inte kan styra över, så vaknar vi till en helt fantastisk måndagmorgon.
Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och ordna världsfred, men det är omöjligt. Väljer därför att göra allt jag kan, med det jag kan råda över. Göra allt för att vi ska ha det så gott som möjligt, här och nu, till exempel. En dag i sänder, som vanligt på ett sätt. Just nu leker StoraLillasyster och StoraLillebror för fullt där nere i salen. Dom bygger hus och håller just nu på att göra det mysigt ”i sina rum”. Jag smyger upp till min skrivarhörna med min bäbis i sällskap. Han gungar med väldig fart babysittern medan jag passar på att kika in här..
Låt oss se vad senaste dagarna här på gården innehållit och vad önskeplanerna för nya veckan är.
Veckan som gick;
Började vi med skare-njuteri.
Tre stunder där samtliga storasyskon susade iväg på kottetimmar/skoltimmar och kvar hemma blev jag och min lillprins.. så ”knasiga” timmar.. jag kände mig halv, fri, fylld av separationsångest, stolt och lycklig. Samtidigt. Mammahjärtat, ni vet. Här hemma fick vi inte mycket nytta gjort, bara det viktigaste; att gosa, pussas och kramas. Ammemysa i lugnan ro och tjava långprommis. Ljuvligt!
Ljuvligt också, att få möta upp storlilla gänget mitt i dagen sedan. Fulltaligt hemmagäng och brofika ute i vårvintervädret.
Vi donade med allt möjligt. Några lådor och skåp tog vi oss igenom och fick ordning och reda i. Skönt!
Försådden är nu igång! .. samma känsla varje mars. Nybörjarkänslan! Men ändå med lite erfarenhet i ryggen. Härlig kombo.
Den här individen gav mig hopp och lyckokänslor. Jag har haft/har så otroligt mycket ångest efter att krig-helvetet drog igång.. jag vet också, att är det någon tid på året som jag har ångestkänslor så är det nu..som att kroppen och knoppen behöver lite tid på sig att komma i fas med naturens energisprång från vintervila till vårnipper. Så, jag tänker att på ett sätt fungerar min kropp ”som den brukar”. Jag ”omfamnar skiten”, stretar inte emot. Att vara amme-mamma är också en himla hormon-svängom förstås..men, helt klart är alltsammans kryddat av världsläget, det är bara för bedrövligt hemskt alltihopa. Att få ge sig ut med häst och bara fokusera tankarna på det, är ljuvligt.
Men himmel vad härligt det är, att vi går mot vår. Ljusare och ljusare för varje dag. Nu börjar kropp och knopp komma i kapp och det känns så skönt. Vi finner vårtecken varje dag. Barnen känns så lyckliga. Och det är bästa känslan jag vet!
Min lilla älskade B. Skönt med en slummer på sofflocket på eftermiddagen, menar han fortfarande. Så mysigt tycker jag. Bädda om i vagnen eller inne i mysig vrå. Vila, är ju himla gott ju!
Helgen har vi fyllt med så mycket gott vi kunnat. Sömn, vila, återhämtning. Uteluncher. Friskluft. Motionerande. Fika. Träffat älskade Lillis (min systerdotter som bara är 5,5 år yngre än mig och som min lillasyster <3) och hennes söta, söta familj. Så fräsigt att vi fick våra bäbisar med bara några dagars mellanrum.
Ligga i famnen på den skäggige. Bara vara tillsammans. Med den blåaste av himmel ovanför. Och varmgrader så många, att det inte kändes som mars utan snarare i slutet av april eller så..
Och barnen har veckan lång pysslat och pysslat för veckans sista dag vankades det nämligen kusinkalas och det var så trevligt och gott så oj oj.
Den här synen från soliga söndagen, bäddar jag om varmt i hjärteasken. Barnen kämpade ut cyklarna själva från lagården. Grusvägen doftade vår. M och Ikran hade precis avslutat ett pass i snön ute på lägdan. Det var varmt så varmt. Bäbisen sov i lite kläder i ullsäcken i vagnen. Och jag fick bara vara mitt i hela alltet. Önskar mig inget mer. Somnade trygga och tacksamma till kvällen. En lyx större än allt stort.
…
Redo för ny marsvecka!
Önskeplaner för vecka 12
-Möta en hop marsdagar att fylla med livet! ... ni vet, jonglerandet med alla möjliga bollar. Hemmaliv, arbete, brandisjour, föräldraförenings-möte, aktivitetsskjutsningar, vardagsbestyr, diskberg, trasig tvättmaskin (hej vad det inte passar i en fyrbarnsfamilj…) och så vidare. LYX. Hela alltet! Att få leva, var dag, tillsammans.
-Fortsätta så! jo, jo.. nu är det bara att mata på där uppe i odlingsrummet! Gör ett blogginlägg senare i veckan om vad jag testar för en liten ny ”taktik” i år..
-Admin-fix! .. jag gillar att vara kreativ. pappersfix är inte min grej… tur jag har världens bästa admin-hjälp aka make till min hjälp.
-Kanske är det här veckan jag gör det lite vårigt på bron? … är så sugen på penséer… hur många minus klarar dom mån tro?
-Träffa hjärtevänner!
…
Önskar er alla en god marsvecka. Vi hörs snart igen! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Jag har suddat ut ordet ”god” flera gånger nu. Men jo. HÄR. I vårt land. Här har vi det gott. Och för det är jag obeskrivligt tacksam. Det minsta jag kan göra för alla drabbade människor i lidande och på flykt, är att visa respekt för dom genom att leva min och våran dag här hemma på det tacksammaste av vis.
Nu tittar vi på guldstunder från sportlovsveckan! Kalasiga delar har ni sett en del av, men i övrigt, fylldes sportlovet med;
Bara-vara-tillsammans-tid. Lite inplanerat och mycket tid att bara ta dagen som den kommer. Här hade konstruktörspappan precis kommit hem från jobbet och checkade in på sportlovshänget med ens. Utanför regnade det!
Här hade barnen precis kommit hem efter en skotertur tillsammans med sina kusiner och sin farfar. En höjdare! Mysigt att komma hem och in i värmen sedan. Dagen efter storebrors födelsedag var det också, så det fanns mycket nytt att påta med..
.. som att bygga pyssel, till exempel. Det är något vi verkligen gillar att göra tillsammans.
Förutom ett par dagar av ”surväder”, har vi mestadels fått njuta av härligaste sortens marshimmel..
Ätit uteluncher, en efter en. Grillat korv på längden och tvären.
Och våfflor! Fy tusan, så gott det blir med våfflor över elden.
Dagen vi våffelnjöt, var det så otroligt varmt att det räsertöade och barnen satte sig på lilltrappen och mådde gott i vad som plötsligt kändes som en riktig vårdag! Till kvällen åkte vi till mina föräldrar och bastade. Så själagott hela alltet!
Vi har hästat. Bara vara tillsammans. Pyssla om. Och jobba och leka sig svettiga, förstås.
Life-goal i våra ögon. Ungar och djur i salig, helt naturlig blandning.
Och titta här då! Ett stycke koncentrerad lillplutt som börjat greppa tag i grejer och äälskar sina bitleksaker. Fasligt vad skönt det var också, att dra av sig tjocka overallen och sitta med lite mindre kläder i ullsäcken i vagnen.. succé!
Vi har som ni förstår, spenderat otroligt många timmar ute i ljuva vårvintern. Sportlovat oss allt vi bara orkat. Men så skönt då också, att komma in och drösa ner sig framför en film.. eller somna i soffan en stund..
Jodå! Odlingsrummet är urvädrat och luktar inte längre död husmus. Dahliaknölarna har jag börjat titta lite på och dom flesta verkar ha överlevt så fint medan några tyvärr skrumpnat.. jordsäckar är uppburna, godislådor framställda, petflaskor är fyllda med vatten.. en grovstäd är gjord. Vi är redo för försådd!
Sportlovets sista dag var så fin, den med. Kall till morgonen, så lägdan hade perfekt skare att åka skidor på. Ja, jag gick där, varsomhelst, med barnvagnen också. Jag älskar skare, när man kan gå varsomhelst och snön bär så starkt. Direkt efter denna härliga skid- och promenadstund var vi bjudna på lunch hos vår fina granne. Hon är en pärla för oss, hela familjen. Som en ängel utan vingar!
Till söndagskvällen tog jag min lillminsting och drog till kyrkan på gudstjänst. Väldigt fin stund. När vi kom hem dansade norrskenet på himlen, alla barnen fick gå ut och kika.. innan vi bäddade ner oss, tidigt, tillsammans. Somnade tryggt. På vår plats på jorden.
…
Önskeplaner för vecka 11
–Leva! En dag i taget. Varje dag. Är en gåva! Som ALLTID. Samla på guldstunder. Hur doftar den där lilla plätten gräs och grusväg som tinat fram? Hjälpa hästarna att klia bort lite vinterpäls.. njuta synen av ungar som om eftermiddagarna bara behöver ha galonbrallor och tunnar jacka? Här och nu:a. Allt vi kan!
–Börja förså! Det känns så själagott. Få sätta händerna i jorden. Peta ner små frön. Vattna. Hopp!
–Kanske prickar J och B in några kottertimmar för lek med småkompisarna..
-.. och då, ska jag i såna fall, passa på att göra lite tråksaker, tråk för dom alltså, men härligt tycker mamman; städa och ordna reda i lådor och skåp i köket.
-Motionera!
-Träffa familjerna! <3
…
Nu har jag precis kommit hem efter långpromenad på både skoterspår och helt framtinade grusvägar. Så himla härlig tur.. särskilt, eftersom jag oförhappandes mitt i byn hörde ”Emmeli! Emmeli!”, från en bil… och det visade sig vara en god vän (och hennes söta familj) från högskoletiden som var på genomfart och skulle norrut. Sååå ofantligt roligt. Men näär sågs vi senast? .. undrade vi efter att ha babblat på ett tag. ”Igår”, konstaterade vi.. då det kändes precis så. Men det var nog egentligen en sisådär sju år sedan. Gammal, god vänskap rostar aldrig. Tacksam för sociala medier så vi ständigt håller kontakten också. Men så extra fint att få ses live. <3
Önskar er alla en så god vecka ni bara kan få. Det är tuffa tider nu. Men vi tuffar på oss, också. Stampar ner fötterna, stadigt på jorden. Och ger oss den på att det här eländet bara måste övervinnas av godhet. Ta hand om er, allt ni bara kan!
Som sagt. Törsten efter att få umgås med nära och kära. Den känns omöjlig att släcka just nu.
Som vi sett fram emot att få bjuda in, hela storfamiljen, här i gamla drömgården.
Nu var det äntligen dags, för födelsedagskalas. Det här var för precis en vecka sedan. Fredagssol, då som idag.
S grejade på med dukningen.
Bertan spejade ballonger och tyckte att ”det luktar stink här”, av alla pajer som morsan hade gräddat.
Dra fram finduken. Duka för många. Blåsa ballonger och hänga i taket. Tända ljus härs och tvärs. Och sen den låååånga, långa väntan…
När kommer gästerna!?
Kalaspeppat gäng!
.. och sen kom ju gästerna!
Morfars och farfars. Kusinerna. Faster och farbror. Och mostrar. Och stormorbror. Hela hemmet fylldes av ett myller av små och stora människor, födelsedagssång, presentpappersprassel, barnatjut och LIV. Helt underbart!
Pajer slirade fram på löpande band, till hembakta tunnbrödet och salladen. Enkelt och gott!
Minimannen älskar choklad (vem gör inte det!?) så en chokladtårta var given. Denna är enkel och så god.
Plötsligt hade hejdåkramarna kramats, bara disken var kvar. Spåren efter barnens lekar. Ett gäng redan snusande små och två trötta kalaspäron kvar. Och en hel familj, vars allas hjärtan var varma efter en kalaskväll vi längtat länge efter. Tillsammans med dom vi älskar mest. Viktigaste på jorden. Så tacksam <3
Uppsmygandet. Försöket att väcka ett efter ett efter ett syskon, så tyyyst vi bara kunde. Ta traven inslagna paket, fotbollskortet med kärleksförklaring och gratulationer från familjen. Lilla blombuketten och kärleksmumstårtan.
Till sist stod vi redo hela gänget och kunde med morgontrötta röster, börja skvala Jaaa må han leva, ja må han levaa..!
Sekund två satt den färska, så peppade 8-åringen upp i syskonsängen. Syskonsängen, likamed Lillsängen som vi satt kloss i kloss med storsängen och som gör att vi med lätthet fortsätter att samsova hela familjen tillsammans. Mysigaste vi vet.
Det hurrades, grattades och kramades. Blåstes ut ljus och öppnades paket. Lill-Olof hängde med på hela alltet.
En första pianobok, som Musikfrökenmamman längtar efter att få lotsa pianospelande pojken genom. Musse & Helium 5 (en ”kapitelbok” som barnen älskar och som vi läst fyra första böckerna av och nu är peppen total att få börja med den femte). 300-bitarspussel. En ny ryggsäck. Och något Minimannen utbrast ”det trodde jag ALDRIG att jag skulle få av ER”; en nerfgun.
Efter mysig födelsedagsmorgon så bylsade vi på oss varmt och packade oss iväg. Mot fjället det bar!
Vad som satte dyrbaraste guldkanten på födelsedagen, var helt klart att vi var samlade allihopa, prick hela dagen. Pappan hade tagit ledigt och vi hade ljuva timmar uppe på byafjället mitt över dagen.
Timmar, där vi tillät oss att njuta allt vi bara förmådde och samtidigt också koppla av från oro och elände en stund. Så välbehövligt och nödvändigt.
Trampade bort djupaste snön kring grillen och gjord en eld. Värmde upp mackjärnet. För nu skulle det bli lunch!
Ett stycke lunchhungrig Lillebror som satt sig till rätta.
Den minsta Lillebroren var mätt och belåten och sov och sov och sov där i skogens sus och brus.
Vi rullade snögubbe i väntan på att pappan grillade mackor.
Som dom hästnördar vi nu är, fanns förstås några ihopskrumpna morotspengar med i fickan, så snögubben Olof fick sig en näsa!
Å, himmel. Så gott sedan. Med varm choklad och järnmackor med god rökt skinka, ost, lite senap, smör förstås. Och timjan!
Jag och M satt och tittade på vår förstfödde. ÅTTA år. Åtta år. Å t t a år, sa vi.
Så himmelens märkligt hur fort åtta år kan gå, på samma gång som det känns helt självklart att det är just åtta år han fyller.
Världens finaste S. Beundrar honom så. Varje dag.
När den lilla sömntutan vaknat, klunkat mjölk och rapat förstås. Då drog vi hemåt. Samtliga sådär härligt ”fjäll-luft-trötta”.
Och hungriga, igen. Det skålades i Loka crush och festades på önskemiddagen, tacos.
Till kvällen födelsedagsfikade vi med Farmor och Farfar. Kärleksmumstårta. Igen. För det kan man bara inte få för mycket utav, menar chokladälskaren aka födelsedagsbarnet.
Så somnade vi ett enda trassel till kvällen. I hjärteaskarna, en så himla himla fin 8-årsdag.
Att efter några rysligt oroliga dagar. Ja, jag törs säga livets allra räddaste, ängsligaste och sömnsvåraste. Har så svårt att hantera det som råder i världen just nu.
Att då, få packa in hela gänget i storbilen och åka till den plats som var min livets första Min Plats På Jorden. Komma hem. Till mamma och pappa. Obeskrivligt skönt.
Vi drog ut på lägdan med ens. Det slumrades i vagnen.
Åktes skidor och räserdyna. Gullbarnen hade sötaste hejaklacken av päron, Morfars och hurt-moster som susade fram på skateskidorna.
Och så tog vi ammepaus, på fårfällen som alltid ligger under vagnen, så vi kan dimpa ner skönt var än vi är.
Jag tog min Lillminsting sedan och gick efter vägen ner mot älven. Älskade Hemmahemma, tänkte jag. Och kände mig så trygg plötsligt.
Tittade bort mot skogsdungen där, och mindes så väl den där förbaskade känslan av mjälthugg som dök på ivriga lilla Emmeli som hade en tendens att gå ut aaalldeles för hårt på små byaskidtävlingarna. Minns också hur pappa peppade. Alltid åkte bredvid. Tryggheten.
…
Så gick jag hemåt till gänget igen. Vi bastade tillsammans, bara jag och M. Lill-Olof hade suverän barnvakt av sin Morfar. Mamma och syrran lagade himmelsk middag. Vi var, Tillsammans.
Senaste kommentarer