Jag har suddat ut ordet ”god” flera gånger nu. Men jo. HÄR. I vårt land. Här har vi det gott. Och för det är jag obeskrivligt tacksam. Det minsta jag kan göra för alla drabbade människor i lidande och på flykt, är att visa respekt för dom genom att leva min och våran dag här hemma på det tacksammaste av vis.
Nu tittar vi på guldstunder från sportlovsveckan! Kalasiga delar har ni sett en del av, men i övrigt, fylldes sportlovet med;
Bara-vara-tillsammans-tid. Lite inplanerat och mycket tid att bara ta dagen som den kommer. Här hade konstruktörspappan precis kommit hem från jobbet och checkade in på sportlovshänget med ens. Utanför regnade det!
Här hade barnen precis kommit hem efter en skotertur tillsammans med sina kusiner och sin farfar. En höjdare! Mysigt att komma hem och in i värmen sedan. Dagen efter storebrors födelsedag var det också, så det fanns mycket nytt att påta med..
.. som att bygga pyssel, till exempel. Det är något vi verkligen gillar att göra tillsammans.
Förutom ett par dagar av ”surväder”, har vi mestadels fått njuta av härligaste sortens marshimmel..
Ätit uteluncher, en efter en. Grillat korv på längden och tvären.
Och våfflor! Fy tusan, så gott det blir med våfflor över elden.
Dagen vi våffelnjöt, var det så otroligt varmt att det räsertöade och barnen satte sig på lilltrappen och mådde gott i vad som plötsligt kändes som en riktig vårdag! Till kvällen åkte vi till mina föräldrar och bastade. Så själagott hela alltet!
Vi har hästat. Bara vara tillsammans. Pyssla om. Och jobba och leka sig svettiga, förstås.
Life-goal i våra ögon. Ungar och djur i salig, helt naturlig blandning.
Och titta här då! Ett stycke koncentrerad lillplutt som börjat greppa tag i grejer och äälskar sina bitleksaker. Fasligt vad skönt det var också, att dra av sig tjocka overallen och sitta med lite mindre kläder i ullsäcken i vagnen.. succé!
Vi har som ni förstår, spenderat otroligt många timmar ute i ljuva vårvintern. Sportlovat oss allt vi bara orkat. Men så skönt då också, att komma in och drösa ner sig framför en film.. eller somna i soffan en stund..
Jodå! Odlingsrummet är urvädrat och luktar inte längre död husmus. Dahliaknölarna har jag börjat titta lite på och dom flesta verkar ha överlevt så fint medan några tyvärr skrumpnat.. jordsäckar är uppburna, godislådor framställda, petflaskor är fyllda med vatten.. en grovstäd är gjord. Vi är redo för försådd!
Sportlovets sista dag var så fin, den med. Kall till morgonen, så lägdan hade perfekt skare att åka skidor på. Ja, jag gick där, varsomhelst, med barnvagnen också. Jag älskar skare, när man kan gå varsomhelst och snön bär så starkt. Direkt efter denna härliga skid- och promenadstund var vi bjudna på lunch hos vår fina granne. Hon är en pärla för oss, hela familjen. Som en ängel utan vingar!
Till söndagskvällen tog jag min lillminsting och drog till kyrkan på gudstjänst. Väldigt fin stund. När vi kom hem dansade norrskenet på himlen, alla barnen fick gå ut och kika.. innan vi bäddade ner oss, tidigt, tillsammans. Somnade tryggt. På vår plats på jorden.
…
Önskeplaner för vecka 11
–Leva! En dag i taget. Varje dag. Är en gåva! Som ALLTID. Samla på guldstunder. Hur doftar den där lilla plätten gräs och grusväg som tinat fram? Hjälpa hästarna att klia bort lite vinterpäls.. njuta synen av ungar som om eftermiddagarna bara behöver ha galonbrallor och tunnar jacka? Här och nu:a. Allt vi kan!
–Börja förså! Det känns så själagott. Få sätta händerna i jorden. Peta ner små frön. Vattna. Hopp!
–Kanske prickar J och B in några kottertimmar för lek med småkompisarna..
-.. och då, ska jag i såna fall, passa på att göra lite tråksaker, tråk för dom alltså, men härligt tycker mamman; städa och ordna reda i lådor och skåp i köket.
-Motionera!
-Träffa familjerna! <3
…
Nu har jag precis kommit hem efter långpromenad på både skoterspår och helt framtinade grusvägar. Så himla härlig tur.. särskilt, eftersom jag oförhappandes mitt i byn hörde ”Emmeli! Emmeli!”, från en bil… och det visade sig vara en god vän (och hennes söta familj) från högskoletiden som var på genomfart och skulle norrut. Sååå ofantligt roligt. Men näär sågs vi senast? .. undrade vi efter att ha babblat på ett tag. ”Igår”, konstaterade vi.. då det kändes precis så. Men det var nog egentligen en sisådär sju år sedan. Gammal, god vänskap rostar aldrig. Tacksam för sociala medier så vi ständigt håller kontakten också. Men så extra fint att få ses live. <3
Önskar er alla en så god vecka ni bara kan få. Det är tuffa tider nu. Men vi tuffar på oss, också. Stampar ner fötterna, stadigt på jorden. Och ger oss den på att det här eländet bara måste övervinnas av godhet. Ta hand om er, allt ni bara kan!
Som sagt. Törsten efter att få umgås med nära och kära. Den känns omöjlig att släcka just nu.
Som vi sett fram emot att få bjuda in, hela storfamiljen, här i gamla drömgården.
Nu var det äntligen dags, för födelsedagskalas. Det här var för precis en vecka sedan. Fredagssol, då som idag.
S grejade på med dukningen.
Bertan spejade ballonger och tyckte att ”det luktar stink här”, av alla pajer som morsan hade gräddat.
Dra fram finduken. Duka för många. Blåsa ballonger och hänga i taket. Tända ljus härs och tvärs. Och sen den låååånga, långa väntan…
När kommer gästerna!?
Kalaspeppat gäng!
.. och sen kom ju gästerna!
Morfars och farfars. Kusinerna. Faster och farbror. Och mostrar. Och stormorbror. Hela hemmet fylldes av ett myller av små och stora människor, födelsedagssång, presentpappersprassel, barnatjut och LIV. Helt underbart!
Pajer slirade fram på löpande band, till hembakta tunnbrödet och salladen. Enkelt och gott!
Minimannen älskar choklad (vem gör inte det!?) så en chokladtårta var given. Denna är enkel och så god.
Plötsligt hade hejdåkramarna kramats, bara disken var kvar. Spåren efter barnens lekar. Ett gäng redan snusande små och två trötta kalaspäron kvar. Och en hel familj, vars allas hjärtan var varma efter en kalaskväll vi längtat länge efter. Tillsammans med dom vi älskar mest. Viktigaste på jorden. Så tacksam <3
Uppsmygandet. Försöket att väcka ett efter ett efter ett syskon, så tyyyst vi bara kunde. Ta traven inslagna paket, fotbollskortet med kärleksförklaring och gratulationer från familjen. Lilla blombuketten och kärleksmumstårtan.
Till sist stod vi redo hela gänget och kunde med morgontrötta röster, börja skvala Jaaa må han leva, ja må han levaa..!
Sekund två satt den färska, så peppade 8-åringen upp i syskonsängen. Syskonsängen, likamed Lillsängen som vi satt kloss i kloss med storsängen och som gör att vi med lätthet fortsätter att samsova hela familjen tillsammans. Mysigaste vi vet.
Det hurrades, grattades och kramades. Blåstes ut ljus och öppnades paket. Lill-Olof hängde med på hela alltet.
En första pianobok, som Musikfrökenmamman längtar efter att få lotsa pianospelande pojken genom. Musse & Helium 5 (en ”kapitelbok” som barnen älskar och som vi läst fyra första böckerna av och nu är peppen total att få börja med den femte). 300-bitarspussel. En ny ryggsäck. Och något Minimannen utbrast ”det trodde jag ALDRIG att jag skulle få av ER”; en nerfgun.
Efter mysig födelsedagsmorgon så bylsade vi på oss varmt och packade oss iväg. Mot fjället det bar!
Vad som satte dyrbaraste guldkanten på födelsedagen, var helt klart att vi var samlade allihopa, prick hela dagen. Pappan hade tagit ledigt och vi hade ljuva timmar uppe på byafjället mitt över dagen.
Timmar, där vi tillät oss att njuta allt vi bara förmådde och samtidigt också koppla av från oro och elände en stund. Så välbehövligt och nödvändigt.
Trampade bort djupaste snön kring grillen och gjord en eld. Värmde upp mackjärnet. För nu skulle det bli lunch!
Ett stycke lunchhungrig Lillebror som satt sig till rätta.
Den minsta Lillebroren var mätt och belåten och sov och sov och sov där i skogens sus och brus.
Vi rullade snögubbe i väntan på att pappan grillade mackor.
Som dom hästnördar vi nu är, fanns förstås några ihopskrumpna morotspengar med i fickan, så snögubben Olof fick sig en näsa!
Å, himmel. Så gott sedan. Med varm choklad och järnmackor med god rökt skinka, ost, lite senap, smör förstås. Och timjan!
Jag och M satt och tittade på vår förstfödde. ÅTTA år. Åtta år. Å t t a år, sa vi.
Så himmelens märkligt hur fort åtta år kan gå, på samma gång som det känns helt självklart att det är just åtta år han fyller.
Världens finaste S. Beundrar honom så. Varje dag.
När den lilla sömntutan vaknat, klunkat mjölk och rapat förstås. Då drog vi hemåt. Samtliga sådär härligt ”fjäll-luft-trötta”.
Och hungriga, igen. Det skålades i Loka crush och festades på önskemiddagen, tacos.
Till kvällen födelsedagsfikade vi med Farmor och Farfar. Kärleksmumstårta. Igen. För det kan man bara inte få för mycket utav, menar chokladälskaren aka födelsedagsbarnet.
Så somnade vi ett enda trassel till kvällen. I hjärteaskarna, en så himla himla fin 8-årsdag.
Att efter några rysligt oroliga dagar. Ja, jag törs säga livets allra räddaste, ängsligaste och sömnsvåraste. Har så svårt att hantera det som råder i världen just nu.
Att då, få packa in hela gänget i storbilen och åka till den plats som var min livets första Min Plats På Jorden. Komma hem. Till mamma och pappa. Obeskrivligt skönt.
Vi drog ut på lägdan med ens. Det slumrades i vagnen.
Åktes skidor och räserdyna. Gullbarnen hade sötaste hejaklacken av päron, Morfars och hurt-moster som susade fram på skateskidorna.
Och så tog vi ammepaus, på fårfällen som alltid ligger under vagnen, så vi kan dimpa ner skönt var än vi är.
Jag tog min Lillminsting sedan och gick efter vägen ner mot älven. Älskade Hemmahemma, tänkte jag. Och kände mig så trygg plötsligt.
Tittade bort mot skogsdungen där, och mindes så väl den där förbaskade känslan av mjälthugg som dök på ivriga lilla Emmeli som hade en tendens att gå ut aaalldeles för hårt på små byaskidtävlingarna. Minns också hur pappa peppade. Alltid åkte bredvid. Tryggheten.
…
Så gick jag hemåt till gänget igen. Vi bastade tillsammans, bara jag och M. Lill-Olof hade suverän barnvakt av sin Morfar. Mamma och syrran lagade himmelsk middag. Vi var, Tillsammans.
Hej vänner! Det är måndag. Och jag tänker börja den, precis precis som vanligt. Med en rapport här ifrån Drömgården och senaste veckan här.
På Vår plats på jorden.
Veckan som gick;
Började magiskt fint. ÄNTLIGEN fick vi träffa hjärtevänner igen. Olof somnade i famnen på Mamma N, där var han trygg med ens. Barnen lekte och härjade så det stod härliga till. Vi mammor pratade oss hesa. Och medan jag stod för korv och makaron-lunch bjöd N på go-fika. Jojo, samtliga, stora och små, mäkta nöjda över den måndagen!
Så blev det tisdag och hemmabarnen bakade både semmelbullar och chokladbullar.
Förstås slog vi till på nybakta bullar-fika till mellis ute på bron sedan, när Storebror kommit hem från skolan. Livet på en pinne! .. bredvid detta gäng, satt också en mamma med ruffsig fläta och mössan på snedden och nästan flåsade, efter timmar av marathonlöpande.. jag menar; bullbakande med småttingar och ammebäbis. Det är tusan som ett marathon!
Ett stycke frukostgäng. Min älskade fyrklöver. Det sörplades varm choklad och åts havregrynsgröt..och en i gänget laddade för utflyktsdag med klassen, i fikapackningen hade han önskat.. ”buuullar.. varm choklaad… vattenflaska. och kärleksmums!”. Såklart han fick. Och fy farao vad jag njöt där till morgonen, av att i lugnan ro fixa och greja för snart 8-åringen, utan stress i kroppen.
Hotellverksamheten pågick. Givetvis!
Affären öpnar dock inte förrän klokan 8. Bara så att ni vet!
Det tankades kraft på olika vis. Svettiga träningspass. Eller bara en lugn pustande stund med en hästkropp mot min. För att inte tala om hur mycket vi njutit av värmande solen.
Det blev torsdag och den världssorgligaste i våra mannaminnen. Men för vissa, fortsatte bekymmersfriheten, som sig bör när man är ett litet barn. Av smältvatten skapades det iskulpturer. Och när mamman satt med grav ångest inombords, var han bredvid i sitt fulla njutande; ”pannkaksrulle.. med socker.. ute.. en solig dag! Kan man ha det bättre!?”, sa han. Älskade barn.
Det blev fredag och vi försökte skingra tankarna, jag och M. För att stå ut. Tog en snabbsväng till stan för att köpa balsnöre inför sommarens höskördande, Granngården hade fina rabatter och vi passade på. Så-jord från Hasselfors och granngårdens egna planteringsjord följde också med hem, som förberedelser inför försådderna. Unnade oss också färska blommor att strössla hemmet med. Var inte dessa tulpaner helt ljuvliga? Så vackra ännu.
Lördagen fyllde vi med så mycket gott vi bara kunde, som ni läste om HÄR. Till kvällen tvagades ungar och så spelade vi monopol tills ögonen gick i kors av trötthet.
Veckans sista dag. Nya hjärtemänniskor i hemmet och nya semlor fyllda.
Samt en hop timmar ute. Amma i snödriva och vara cool i sina solglajjor, det är Lillminstings melodi. Himmel, vad jag älskar honom!
Det var på många sätt en helt fantastiskt fin vecka. Kantad, av världens oroligheter. Tacksamhet och oro, lycka för vårt och lidande för andra. Allt på samma gång.
Önskeplaner för vecka 9
-Försöka skapa goda, trygga i början-av-mars-dagar. Det är inte ok att vi berövas vår trygghet just nu. Det gör mig helt tokig, bokstavligen. Men vi måste deala med det här läget nu. Händerna är knäppta hårt, många gånger om dagen, må detta ovett få en sans.
-Fira en älskad syster!
-Förhoppningsvis lyckas pricka in några Kotte-, och Rävgruppstimmar för J och B. Junihjärtat börjar ju skolan till hösten och det är strålande hög tid att gänga sig med småpolarna på förskolan. Hon är superpeppad! .. och då är mamman det också. Vill Lillebror B följa med, så gör han det, vill han inte, så blir det hemmamys. Så tacksam över detta mjuka utputtande ur boet..
–Så tomater!
–Kalasfixa!
-Gå på bvc med Lill-Olof!
-Möta första marshelgen och fylla den med både familjekalas och barnkalas!
…
Nu gör vi den bästa första mars-veckan vi kan av det vi har. En dag i taget. Händerna knäppta. Målet inställt. Allt ska bli bra.
Vi hörs här inne under veckan. Ni vet, att jag hänger med i världsläget och ni vet att jag är otroligt illa berörd, men jag kommer inte att mata er och mig, med ord om detta i varje inlägg. Vi kanske kan mötas här, just för att ta en paus? Det måste vi unna oss, för att orka med.
Kanske har vi aldrig aldrig behövt vårvinternjutet såsom nu. Det känns att hela familjen njuter något oerhört.
Klarblå himmel. Ljuset. Solen.
Takdroppet. Dunsandet ner på liggunderlaget.. dom ynka, men ack så dyrbara minutrarna där päronen blundar och bara är för ett slag.
Bäbisen slumrar gott i vagnen, nu med lite öppnare bäddning då värmen tränger sig in mer och mer.
Ungarna leker i sina snökojor.
Vi gräddar våfflor över elden.
Serverar unge efter unge efter unge och den minsta ammas på toppen av allt.
Fåglarna sjunger. Snön glittrar. Hästarna solar, dom också.
Vårvintern är här med besked. Från och med nu.
Promenaden. Ridturen. Skoterfärden. Skidturen. Så extra njutbara just nu. Och tänk allt härligt som nu väntar oss alla! .. lite som att vi jobbar i uppförsbacke under vintern och nu har hela långa utförsbacken framför oss. Förstår du hur jag menar?
Energin är just nu låg så låg. Men vi tar en dag i taget, eller hur?
..Så fort jag får chansen, tar jag den…Chansen, till lilla stunden att bara vara-vara.. lyssna, andas, blunda mot solen. Känna hur kropp och knopp sakta får vakna till liv efter en lång mörk, ganska så kämpig vintertid…
Senaste kommentarer