Hej vänner! Det är måndag. Och jag tänker börja den, precis precis som vanligt. Med en rapport här ifrån Drömgården och senaste veckan här.
På Vår plats på jorden.
Veckan som gick;
Började magiskt fint. ÄNTLIGEN fick vi träffa hjärtevänner igen. Olof somnade i famnen på Mamma N, där var han trygg med ens. Barnen lekte och härjade så det stod härliga till. Vi mammor pratade oss hesa. Och medan jag stod för korv och makaron-lunch bjöd N på go-fika. Jojo, samtliga, stora och små, mäkta nöjda över den måndagen!
Så blev det tisdag och hemmabarnen bakade både semmelbullar och chokladbullar.
Förstås slog vi till på nybakta bullar-fika till mellis ute på bron sedan, när Storebror kommit hem från skolan. Livet på en pinne! .. bredvid detta gäng, satt också en mamma med ruffsig fläta och mössan på snedden och nästan flåsade, efter timmar av marathonlöpande.. jag menar; bullbakande med småttingar och ammebäbis. Det är tusan som ett marathon!
Ett stycke frukostgäng. Min älskade fyrklöver. Det sörplades varm choklad och åts havregrynsgröt..och en i gänget laddade för utflyktsdag med klassen, i fikapackningen hade han önskat.. ”buuullar.. varm choklaad… vattenflaska. och kärleksmums!”. Såklart han fick. Och fy farao vad jag njöt där till morgonen, av att i lugnan ro fixa och greja för snart 8-åringen, utan stress i kroppen.
Hotellverksamheten pågick. Givetvis!
Affären öpnar dock inte förrän klokan 8. Bara så att ni vet!
Det tankades kraft på olika vis. Svettiga träningspass. Eller bara en lugn pustande stund med en hästkropp mot min. För att inte tala om hur mycket vi njutit av värmande solen.
Det blev torsdag och den världssorgligaste i våra mannaminnen. Men för vissa, fortsatte bekymmersfriheten, som sig bör när man är ett litet barn. Av smältvatten skapades det iskulpturer. Och när mamman satt med grav ångest inombords, var han bredvid i sitt fulla njutande; ”pannkaksrulle.. med socker.. ute.. en solig dag! Kan man ha det bättre!?”, sa han. Älskade barn.
Det blev fredag och vi försökte skingra tankarna, jag och M. För att stå ut. Tog en snabbsväng till stan för att köpa balsnöre inför sommarens höskördande, Granngården hade fina rabatter och vi passade på. Så-jord från Hasselfors och granngårdens egna planteringsjord följde också med hem, som förberedelser inför försådderna. Unnade oss också färska blommor att strössla hemmet med. Var inte dessa tulpaner helt ljuvliga? Så vackra ännu.
Lördagen fyllde vi med så mycket gott vi bara kunde, som ni läste om HÄR. Till kvällen tvagades ungar och så spelade vi monopol tills ögonen gick i kors av trötthet.
Veckans sista dag. Nya hjärtemänniskor i hemmet och nya semlor fyllda.
Samt en hop timmar ute. Amma i snödriva och vara cool i sina solglajjor, det är Lillminstings melodi. Himmel, vad jag älskar honom!
Det var på många sätt en helt fantastiskt fin vecka. Kantad, av världens oroligheter. Tacksamhet och oro, lycka för vårt och lidande för andra. Allt på samma gång.
Önskeplaner för vecka 9
-Försöka skapa goda, trygga i början-av-mars-dagar. Det är inte ok att vi berövas vår trygghet just nu. Det gör mig helt tokig, bokstavligen. Men vi måste deala med det här läget nu. Händerna är knäppta hårt, många gånger om dagen, må detta ovett få en sans.
-Fira en älskad syster!
-Förhoppningsvis lyckas pricka in några Kotte-, och Rävgruppstimmar för J och B. Junihjärtat börjar ju skolan till hösten och det är strålande hög tid att gänga sig med småpolarna på förskolan. Hon är superpeppad! .. och då är mamman det också. Vill Lillebror B följa med, så gör han det, vill han inte, så blir det hemmamys. Så tacksam över detta mjuka utputtande ur boet..
–Så tomater!
–Kalasfixa!
-Gå på bvc med Lill-Olof!
-Möta första marshelgen och fylla den med både familjekalas och barnkalas!
…
Nu gör vi den bästa första mars-veckan vi kan av det vi har. En dag i taget. Händerna knäppta. Målet inställt. Allt ska bli bra.
Vi hörs här inne under veckan. Ni vet, att jag hänger med i världsläget och ni vet att jag är otroligt illa berörd, men jag kommer inte att mata er och mig, med ord om detta i varje inlägg. Vi kanske kan mötas här, just för att ta en paus? Det måste vi unna oss, för att orka med.
Kanske har vi aldrig aldrig behövt vårvinternjutet såsom nu. Det känns att hela familjen njuter något oerhört.
Klarblå himmel. Ljuset. Solen.
Takdroppet. Dunsandet ner på liggunderlaget.. dom ynka, men ack så dyrbara minutrarna där päronen blundar och bara är för ett slag.
Bäbisen slumrar gott i vagnen, nu med lite öppnare bäddning då värmen tränger sig in mer och mer.
Ungarna leker i sina snökojor.
Vi gräddar våfflor över elden.
Serverar unge efter unge efter unge och den minsta ammas på toppen av allt.
Fåglarna sjunger. Snön glittrar. Hästarna solar, dom också.
Vårvintern är här med besked. Från och med nu.
Promenaden. Ridturen. Skoterfärden. Skidturen. Så extra njutbara just nu. Och tänk allt härligt som nu väntar oss alla! .. lite som att vi jobbar i uppförsbacke under vintern och nu har hela långa utförsbacken framför oss. Förstår du hur jag menar?
Energin är just nu låg så låg. Men vi tar en dag i taget, eller hur?
..Så fort jag får chansen, tar jag den…Chansen, till lilla stunden att bara vara-vara.. lyssna, andas, blunda mot solen. Känna hur kropp och knopp sakta får vakna till liv efter en lång mörk, ganska så kämpig vintertid…
Vi tar en liten återblick av veckan som gått, innan vi laddar om och blickar framåt!
Februariveckan som gick;
Det var alla hjärtans-dag och jag fick tullisar av min Storan. Dom gladde mig veckan lång. <3 Och gör så ännu, faktiskt.
Det pågick covid-härva. Storebror frisk sedan länge och kunde gå på skolan. Men resten hängde vi hemma.. ja som vanligt alltså.. Bara det, att pappan nu också var hemma och jobbade sig igenom coviden. Maj gadd. Vilken idé..lite för tjuriga för vårt eget bästa där, jag och M. För det var inte jättelätt att orka ta hand om småttingar, som dessutom stundvis behövde vara ”tyyyyysta… för pappa har mööööööte”.. ej heller jättelätt att hundra kunna koncentrera sig med allt liv i rörelse. Men det gick, absolut. Mildare sjuksväng denna gång för oss vuxna.
Vi fick massa ny snö. Jag tankade kraft ute hos hästarna. Kila ut en sväng, klappa, gosa, kratsa ett gäng hovar och in jag vänder med ny energi. Så funkar häst. Det bara är så.
Dom sedvanliga hotellbyggena pågick. Jag frågade femåringen varför hon bara hade pyjamas på sig... ”jomen, mina kläder hänger inne på mitt hotellrum”, svarade hon som om det var det mest självklara. Höger i bild ser ni vad hon menar. Salen är världens bästa lekrum, där kan dom gå lös bäst dom vill.
Nånstans här började jag faktiskt längta efter helg. För nej. Det är verkligen ingen hit att vara sjuk som förälder då man liksom inte kan få lägga sig under ett täcke och vila. Försökte peppa mig och covid-pappan med en god omelett till lunch. God? Ingen aning. Noll smak.
Men här ser ni ett sätt för morsan att bara få sitta ner på sofflocket och pusta. Barnen gjorde en trolldeg, helt och hållet på egen hand. Och satt sedan och skapade i en smärre evighet. Samtliga så nöjda.
Så blev det fredag. Och det kändes som ett hallelujah-moment! Nu hade hela gänget börjat pigga på sig.. jo, nummer två och tre i barnaskaran hade nu också hunnit med varsitt 40-graders feber-dygn och varit så sjuka. Puh för detta vidriga virus. Men nu var alla på bättring, solen sken, hemmet städades och vi tog en helt ljuvlig långpromenad.
Hästarna stod och glodde på M när han busade ute i pudersnön på åkern, så vi lät helt enkelt dom följa med honom ut om dom hade lust. Och det hade dom. M före på skotern med en hink av det foder dom tycker är godast på jorden. Så galopperade dom genom djupsnön. Fria att vända hemåt när dom ville. Men inte förrän jag ropade på dom, vände dom. Så häftig känsla, att vi gör MED hästarna.. tillsammans kommer vi fram till vad, och hur vi ska göra saker. Inga piskrapp eller hårda sparkar i hästmagarna. Det känns så himla gott!
Det blev lördag. Det vandrades långtur, jobbades på i badrummet och Lillminsting fyllde 4 månader… han är en helt ljuvlig liten människa.
Men natten till söndag, blev en så obehaglig och kämpig upplevelse. Lill-Olof vaknade under senare lördagkvällen och var plötsligt så täppt i näsan… Och som den näs-andare han fortfarande är, blev han frustrerad och ledsen. Koksaltet ville inte hjälpa. Att lägga honom på rygg var otänkbart, då skrek han för sitt liv. Så tät var han. Och ju mer ledsen han blev, desto mer täppt blev han. En så ond cirkel. Och han var otröstlig, om det inte var så att jag bar honom upprätt, mot min axel. Vyschandes. Så natten igenom, gick och gick och gick vi mellan rummen, tittade ut på hästarna som låg och sov gott ute i hagen.. umgicks med månskenet. För att någon av oss skulle ha ork till dagen efter, fick M sova medan jag var vaken. Jag skulle ändå inte ha kunnat slappna av och somna, när O var så dålig. Jag förbannade RS-viruset ännu en gång.. vi har hört många som varit utför det, och att det kan bli följder likt denna, efter en RS-härva. Att lillungen lättare blir tät i andningen till exempel, av en vanlig förkylning. ”Mamma gör allt för dig”, viskade jag i lillvännens öra där vi vankade fram och tillbaka… kring 04 somnade vi gott i soffan han och jag, lillvännen hade lugnat sig, värsta täppan hade släppt. Söndagen fick pappan med fler sömntimmar i kroppen, ”dra största barna-lasset” och den här ridturen på Fjödur var som en varm kram… värmande sol och långa galopper tillsammans med min trogne springare. Och det bästa? -Olof mycket piggare igen. Vi spenderade dagen ute i en helt ljuvlig vårvinterdag.
Avslutade veckan gjorde vi med att gå lilla biten hem till svärföräldrarna. Födelsedagsfirande, med ”Farmors köttbullar” och en hel drös små kusiner som lekte lyckligt! …
..om vi somnade gott till kvällen sedan? Svar: ja!. Om tacksamheten sköljde över oss i morse, när vi vaknade till måndag och insåg att natten varit lugn och minsta lillungen mådde väl, likt övriga gänget? Svar: JA!
Nu ser vi fram emot en hop nya februaridagar att fylla med livet!
Önskeplaner för vecka 8
-Ta hand om småttingar allt jag bara kan…!
-”Vi” har brandisjour, dygnet runt, veckan lång!
-Försöka tanka Mammakraft! .. ta mig tillbaka till den lilla energibunkring jag hade lyckats få ihop ”efter allt”. Den sinar ganska så snabbt, känner jag. Förra veckans sjukstuga ordnade en smärre känsla av soppatorsk…
-Omfamna i slutet av februari-dagarna. En efter en. Februarisol och frisk luft.. det är som balsam för själen. Lyckans oss som kan vältra oss i det!
– Träffa vänner! <3
-Njuta den sista februarihelgen!
Önskar er alla en god vecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Vi lever bara en endaste gång. Varför skynda och pressa oss genom fem utav veckans sju dagar, nu när livet bjuder fyra småungar och deras tid som småttingar aldrig aldrig kommer åter? Varför bara se vardagen som en lång längtan till helgen? Till sommarsemestern? Till veckan utomlands som ska rädda upp orken för resten av året? Varför inte göra vårt allt, för att leva så som våra hjärtan och själar mår som allra bäst utav? (Med ”våra”, menar vi just våra, som i vi som lever här på gården).
.. dessa frågor är några utav alla självklara ledord som gör att vi är där vi är. Vårt ”varför”, är inte svårt att förstå. Livet, och tiden tillsammans. Det, är vårt mål. Just nu i livet, mitt i småttinglivet, mer än någonsin, kan jag tro…
Livet här på gamla gården i norr, det vi kallar ”Drömgårdslivet”. Ej att missta med ”dröm” som i att det är så himla enkelt alltid. Oh, ibland, är jag och M så trötta att vi undrar vad fasiken vi håller på med… men dom gångerna, ja till och med då, när vi är vimmelkantiga av att försöka få allt att gå ihop, så känns det som en vinst. För vi har kämpat för det vi älskar, brinner för och tror på.
-Nej. Det går inte att bara vara ledig och ledig, allihopa, prick jämt. SJÄLVKLART INTE! Men! Trivs man INTE med ”Det klassiska ekorrhjulet”, så finns det så många fler vägar att välja, i ett småbarnsliv, än att båda föräldrarna susar iväg till hundra procent, fem dagar i veckan och barnen på sitt under minst lika många timmar.
..Sagt och gjort. Och här är vi nu. Mitt i Drömgårdslivet. Som nej, inte står för dröm-som-i-perfekt. Eller som i ”lätt och ledigt för jämnan”. Huh, nej. Men ”dröm” är det, som i att vi har lyckats skapa oss Vårt Drömliv.. med en sån där vardag som vi tycker om, allihopa. Den varianten som inte alls håller fokus på pengar i överflöd men som ger våra barn en mjuk start i livet och också ger oss alla maximalt med frihet, trygghet och tid tillsammans. Vad vi, tycker är viktigast. För oss.
…
Ni är otroooligt många som skriver till oss och undrar cirkus ”men hur gööör ni?”.
”Alltså jag är såå avundsjuk på er fina gård! Jag vet inte vad den kostade eller vad ni bor, men för mig är det helt otänkbart att jobba mindre och därmed tjäna mindre om jag någonsin ska kunna köpa en gård. Nu bor jag i södra Sverige och här kostar en hästgård (utan särskilt hög standard) 3-4 miljoner. Vilket innebär en halv miljon i kontantinsats ca. Det låter så underbart att kunna downshifta och leva livet på landet men för många av oss är livet på landet dyrt och vi måste snurra runt i ekorrhjulet ändå. Nu menar jag inte detta som en kritik utan bara en reflektion. Tycker dock din blogg är mycket inspirerande och en avlägsen dröm för mig att kunna få leva ett sånt liv åtminstone till viss del”
”Hur prioriterar ni ekonomiskt?”
”Hej! Älskar ju hur du är hemma med barnen. Nog för att våra barn har korta dagar men mer hemmatid behövs verkligen. Förlåt för påträngande frågor men lever ni helt enkelt på en lön eller har ni något annat tips? (Studerande make i denna familj så en lön är lite väl tight)”
”Hej! vilken fin blogg du har. Blir nyfiken på hur ni får ihop livet med 3 små, renovering och nu hästar ( em dröm jag har). Hur hinner ni? vad prioriterar ni? för och nackdelar med att bo på landet? Vem sköter hästarna och vad är ditt jobb när du inte är hemmamamma? ja många frågor…Tack för all inspiration”
Osv…
…
-Mitt kortaste, snabbaste svar på era frågor om ”Att få ihop det” är;
—> Att välja… är att välja bort! Hänger ni med?
Ni ser hur vi lever på en stor gammal bondgård mitt i Höga kusten, med fyra små barn, katter och strövande hästar utanför fönstren. Ni ser hur vi, hela familjen hjälps åt med lagårdsbestyren och hur vi renoverar och bakar bröd. En mamma som alltid är hemma och en pappa som jobbar men som också är hemma lyxigt mycket. Vårt drömliv. Att bo här på landet i norr, där vi ändå bor nära, är den bästa levnadsplats vi kan tänka oss. Men i det här livet vi lever, så är det också väldigt många ’välja bort’. Inga sådana som är en uppoffring för oss.. men som för någon annan av er, kanske skulle vara otänkbart att välja bort. Vi är ju alla olika liksom..! Med det sagt, finns det NOLL rätt eller fel i hur man väljer att leva sina liv. Jag är bara sån förespråkare till att vi inte ska tro, att ”klassiska ekorrhjulet” är det enda alternativet.. därför har vi valt att så öppet dela med oss av vårt Drömgårdsliv, så kanske andra småttingfamiljer också vågar prova lite samma sak.. fast på sina alldeles unika vis.
Låt oss göra en lista så ni förstår vad jag menar, många av punkterna handlar både om ekonomi och miljö;
Vi väljer bort, just nu i livet
Att resa (av fler själ än rent ekonomiskt, förstås). En veckas familje-charter med två vuxna och fyra barn. Det är många kronor.. som vi alltså INTE reser för just nu.
Att köpa dyra teknikprylar.. typ ha en stor tv eller dylikt.. (tänk Hedenhös-style och oss i samma klan.. här hemma ser ni ingen stor-tv eller padda än hur mycket ni letar)
Att äta ute på restaurang .. det händer, men väldigt, väldigt sällan under ”vanliga året”, det ska vara under vår sommartrip till släktgården på Gotland då.
Att impuls-slös-köpa.. du vet, sånt som kanske är kul för stunden men som man egentligen inte behöver. En ny mössa för säsongen, senaste blusen som det kom ett peppigt mail om,
Jag sminkar mig typ aldrig. Smink och sånt där kolijox blir många kronor om man börjar räkna.
Vi väljer bort att köpa en massa nya kläder och leksaker till barnen. Kläder ärvs i mesta möjliga mån, både från kusiner och syskonen emellan samt handlas secondhand. Leksaker likaså! Men köper vi nytt, väljer vi ändå inte det billigaste.. nej, kvalitet ska det vara. Då håller det ju, länge! Ta till exempel våra vintermunderingar till ungarna. Drömmiga sådana. Men så håller dom lätt till fyra barn också.
Vi väljer bort att köpa onödiga prylar och kläder till oss själva också, jag och M. Hade jag pratat med Emmeli 20 år, hade hon kollat konstigt på mig nu.. med andra ord har jag varit en ohyggligt stor shopaholic och köpt blusar och toppar, bara för att jag hade lust (hujedamig om jag hade sparat dom pengarna i stället…). Något enstaka plagg ibland, för att det verkligen är nödvändigt, annars har jag byggt mig en kapselgarderob där allt passar ihop med allt. Perfekt, inga onödiga plagg behövs!
Jag dricker inte alkohol (!). Alls. Aldrig varit ”min grej”.. och där, väldigt många fler anledningar än att spara pengar, förstås! Men! Det sparar faktiskt pengar.
Vi väljer bort dyra frisörbesök, tacksam för vänner som klipper oss. De tre minstingarna klipper jag själv.
Vi väljer bort flådigt storstadsliv och bor på landsbygden, i norra Sverige! Vårt paradis. Där vi tacksamt kunde köpa ett helt hemman till ett rimligt pris för två 24-åringar. Detta går INTE att likställa med en stor gård nere i söder..
Träningskort och dylikt, kommer aldrig på frågan. Här tränas det hemma på köksgolvet, kutas i höga kusten-backar och cyklas på PappaMorfars gamla testcykel. Alltsammans, gratis.
Vi renoverar för fullt, ja! Men vi gör ALLLLT själva och lejer inte bort något. (Just nu står det helt stilla i vår renovering.. när jag och M inte gör något, är det ingen annan som gör det heller. Men, vi har inte bråttom. Att ha bråttom, kostar pengar! Och att skynda, är det fulaste ord vi vet).
Vi har så iiiinte någon hög standard här hemma.. alltså, Katthult smygmöter Junibacken, där vi hunnit oss fram med renoveringen, liksom. Men annars är det ju mest Villa Villekulla som tar i hand med Bullerbyn och slutligen en himla massa Tant Berg och Pettson-lösningar på toppen. Loppisfynden kryllar det av, vi köper sällan, sällan nytt! .. och vi ÄLSKAR vårt hem! Hemtrevligt behöver INTE vara lika med Dyrt & Flådigt!
Vi väljer, just nu i livet;
Barnens mjuka uppväxt, vår mjuka vardag, före allt. Med lugnan ro i massor, en hel gård att härja runt på med syskon täta i åldrar, en hop djur att gosa med och vänner och familj, att träffa ofta, ofta. Och möjligtvis, adderas några förskoletimmar (tyvärr finns ingen öppen förskola här i byn) om lillungen i fråga önskar det, sådär så pass att barnet hunnit morsa på sina klasskompisar några inför skolstarten.
En 100 %-HemmaMamma .. det är ofantligt lyxigt att få äga denna småttingtid i livet, kunna ta var dag som den kommer. Få vara med om barnets alla små, STORA, steg i livet. Jag har tiden och ORKEN, till att laga mat från grunden och baka bröd. Vi kan absolut köpa bröd, för att mamma-bageriet ska få vila, typ. Men vi bakar, syltar, saftar och donar. Istället för att köpa. Plockar bären om hösten, bunkrar inför vintertiden och känner oss så rika! Och för att prata i det praktiska perspektivet; att alltid ha en förälder hemma, betyder att vi aldrig behöver krångla med vab…
Tillsammanslediga päron-fredagar. Livet går inte i repris. Vi köper tid för pengarna.
Jag och M pusslar tillsammans för att greja ekonomin.. vi driver gemensamt företag, vi sprider ut små föräldradagar i det lääängsta, M är deltidsbrandman vilket går att kombinera med hans ”vanliga arbete”, Rit- och konstruktionschefandet.
Vi väljer att hemestra och göra små utflykter, att tanka oss med det bästa Naturen skänker oss, här behövs inga dyra spaupplevelser inte. Det är bara att gå ut på gården, till skogen eller tjava långpromenaden runt favoritrundan, så gratis och gott!
Vi väljer Att Livspussla! .. vissa veckor äär det mer jobbuppdrag för mannen och då Hemmamamma:ar jag desto mer här hemma med barnen.. men allt som allt, vilar en balans och dessa köra-ihop-sig-veckor är inte det vanligaste, tack och lov… samtidigt behövs dom för att pusslet ska gå ihop.
Vi väljer att sy ihop små byxor istället för att direkt köpa ett par nya..
Vi försöker handla och äta smart! Gott och näringsrikt, mestadels lagat helt från grunden. Veckans mathandling och maträtter görs utefter veckans kampanjer. Och i vår frys gömmer sig massor av mat som fyndats i ”ät snart”-hörnan på byns affär. Billigare, men helt ypperlig mat, som vi kan äta direkt eller frysa in. Vi köper frysta grönsaker om vintern, äter egenodlade om sommaren. Osv, osv.
Vi har andrahandsmarknaden, som vårt förstahandsval. Glad börs och planet… och också det finaste vi vet.
Vi väljer..Att få ta tillvara på denna tid i livet, som aldrig aldrig kommer åter. Precis som alla tider i livet.. men just just nu, när det är så många småbarn i vårat liv, så vill vi inte jäkta och skynda onödigt mycket, eller för den skull vara iväg, från våra barn, onödigt mycket, när vi allra allra helst, vill vara MED DOM.
Vi väljer att tänka Var Sak Har Sin Tid. Nu är nu. Och nu, är tid för att så mycket vi bara kan, leva lantliv med våra fyra små barn.
Så, nu vet ni…
Att välja. Är ofta Att välja bort.
Vad väljer ni och vad väljer ni bort? Ni behöver inte berätta för mig om ni inte vill. Men fundera för er själva, om ni känner att ni inte riktigt är nöjda med er vardag, alltså. Kanske tänker ni, ”å dom DÄR, dom kan minsann göra ALLT, dom!”.. men så är det ju inte, har vi lärt oss eller hur? ”Dom” väljer garanterat bort något… om så inte pengar och materiell ”Lycka”, så Frihet i tid…
Det är måndag och vi kickar igång veckan med ett stycke rapport från drömgården.
Och alltså,… att försöka berätta livet i några bilder, det är inte möjligt. Ni förstår att det ryms både mer, lätt och svårt, visst? Men här kommer några glimtar från veckan som gick;
Måndag. Och vi ”Handlade ute i frysarna”. Tunnbröd. Lax. Den där yoghurten som vi köpte på lägre pris och frös in på direkten, som nu kunde bli god, god smoothie tillsammans med trädgårdshallonen från morfars. Och så en flaska äppelmust till alla frukostar, förstås.
Vi pysslade oss nästan vimmelkantiga och postade till människor vi tycker så mycket om.
Vi andades friskluft i massor. Och den här lilla prinsen firade tvåårsdag här hos oss.
Jag pysslade om ungar allt vad jag bara orkade. Det bästa jag vet. Här äter vi mellis ute. En favvis, som ni vet.
Jag smågrejade. Som att städa kylskåpet. Kändes extra härligt att ställa in handlingen sedan. Sanna norrmejeri-njutare är vi också, ja.
Jag väljer att glädja mig åt tvätthögarna som ska vikas. Fy tusan vilken ynnest, småkläderna viskar om liv. Liven som jag och M just nu i livet, får lov att kalla våra. Jag älskar varje dag med dom. Här i bild, hade Lill-Olof haft en lång ligga-på-mage stund medan mamman vek och vek.. nästan klar kom jag på att jag skulle kila efter kameran. Men då hade Lill-Olof tröttnat och låg här och gastade rakt ner i sina nytvättade brallor. Sicken tur att Storebror kom till tjänst på sekunden. ”Jag klarar bara inte av att höra honom ledsen, det gör så ont i hjärtat”, låter det om storasyskonen när lillebror är ledsen någon stund.
Vi firade släppta restriktioner, med köpes-kokosbollar efter onsdagsmiddagen. Ni anar jublet! ”KÖPES!?”, ”Såna från AFFÄRN!?”…
.. timmarna senare, fick Olof tvärhög feber. Det var en hemskt orolig natt. Jag blir så otroligt lätt orolig nu, efter RS-härvan. Men tack och lov är ju Lillminsting liite, lite större nu, har klivit över 3-månadersstrecket. Vi kunde alltså ge alvedon. Tuta i koksalt. Badda lilla pannan. Hålla handen. Och klara upp lilla eländet själva. Ingen andnöd denna gång. Vilket ju var en oro, att en vanlig förkylning efter RS, kunde bli något RS-liknande.. men tack och lov, inte.
Det blev fredag och vi pustade ut. Feber borta och alla kändes i härligt mode. Jag gav mig ut på en lång och svettig promenad innan jag handlade med mig fredagshandlingen hem och vi tog helg.
Helgen bjöd på bus-åkande ute på lägdan. Korvgrillning..
..En ridtur på en helg otrolig pigg isbit. M och Ikran hade också roligt tillsammans.
Avsluta veckan med smygsol. Och amning i lagårn, det är bra grejer tycker Lill-Olof. Jag kände när jag varit hos hästarna, gick genom snön och vidare till barnen och deras snölek… att jag blev onödigt flåsig. Så när vi varit ute klart för dagen, gick jag in och tog ett snabbtest. Och vips, på några sekunder visade det positivt. Ahapp.
Vi knöt oss tidigt hela gänget. Nu, med båda päronen som kände, små milda, covid-symtom…
Idag är det måndag, och jag känner mig enbart småförkyld. När vi hade covid i våras var vi både väldigt mycket sjukare och det med stor ångest. Jag var gravid. Hur skulle bäbisen påverkas? Ingen visste. En liten oro som pyrde under hela graviditeten. Nu är lillvännen här hos oss. Har förmodligen både utstått covid i magen och nu en sväng här ute i livet. Men idag mår vi ändå gott, småsnorar och flåsar lite extra. Tacksamt, ändå.
Önskeplaner för vecka 7
-Ta en dag i sänder! … helst bara seeegla igenom denna vad som nu känns som väldigt, väldigt milda covidhärva, särskilt om vi jämför med den i våras, hu. Hoppas, hoppas.
-Beställa fröer! En del är redan hemma, men några sorter fattas mig. Luktärter och rosenskära, bland annat. Mycket angenäm kom ihåg-grej! Ser fram emot min lilla blomsterodling i år så mycket, förra året visste jag inte alls vad det skulle bli, hur mycket blommor jag egentligen behövde för att kunna leverera buketter osv. Men nu har jag i alla fall lite erfarenhet. Kul!
-Skriva hjärtetexter! .. ord från hjärtat, om sånt jag brinner för, mao.
-Förhoppningsvis vara helkry familj så att vi kan fylla helgen med det mys vi småplanerat in med vänner och familj.
-Njuta februarigott! Ljuset. Vissa år kan jag tycka att det känns skavigt och påträngande nästan, ”väck mig inte ur min björnsömn”, så. Men i år, är inte ett sådant år. Jag bara njuter så. Av att känna energin återvända efter en, ja faktiskt, tuff vintertid för oss. Den är så god nu, sooolen. Den värmer så himla härligt. Att blunda, andas djupt och känna värmen mot ansiktet, se hur ögonlocken färgas gula på insidan när jag blundar… Ferdinand-suckar bara jag tänker på det!
…
Nu ska vi samlas för lite kvällsis där nere. Äta upptinade kärleksmums vi fann i frysen och dricka iskall mjölk till. Vårt alla hjärtansdag-firande. Gott så.
Önskar er alla en god vecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Sånt här. Och själen jublade. Tjava på skoterspåret med solen i ansiktet. Förskräckligt själagott. Januari blev februari och det känns tydligt, att nu är ljuset här mer och mer och solen värmer gott!
Vi bakade matbröd. Hivade i både riven zucchini som vi har i frysen från sommaren. Samt grötslatten som var kvar från frukosten. Det blev ett såå saftigt bröd. Recept? Knappt en aning. Fråga Juniflickan och Bertilen!
Kreativiteten som vi alla älskar i detta hem. Att skapa, bygga, pyssla, måla. Jobba med händerna. Med olika material. Så så himla själagott. Och roligt!
Melliset ute på bron!
Lill-Olof gjorde lagårn! Jag får ont i hjärtat av den där lillungen. ”Ja, här kan man också va!”, säger han nöjt och hakar på alla våra hittepå. Här hade vi precis hämtat hem Storebror från skolan och drog till lagårn direkt efter, därav sittandes i babyskyddet.
Så blev det fredag och jag hade varit uppe sent på torsdagnatten och städat allt klart inför helgen. Himla oviktig grej om inte ork finns eller livet bryr sig i nystädat hem. Men nu fanns både ork, livsläge, lust och vilja. Och det var så gott att få vakna till båda-päronen-ledig fredag i ett helgstädat hem. Storebror lite krasslig så vi hade en lugn dag. Snön yrde på tvären. M och Pelletraktor skottade och jobbade på där ute medan vi andra myste inne i värmen.
Så blev det helgdagar och lördagen var en solig och lugn variant efter snöyran. Njutbart.
Vi åt helgluncherna ute. Grillade korvar och järnmackor. Fy farao, vad gott!
Och såhär avslutades veckan; MammaMormor och PappaMorfar kom och hälsade på. Så fantastiskt mysigt. Och när Morfar kommer, då blir det morötter, det vet Hästpojkarna så väl och ställer sig beredda på rad. 3-åringen var på eget äventyr, hemma hos Farfars. Det var festligt för honom. Storasyskonen passade jag på att rå om lite extra, tog dom med på skidor både på lägdan och sedan till skidspåret nere på byn. Såna barndomsminnen jag fick då! Tänkte tillbaka på hur pappa höll på och tragglade längdskidor med mig som liten. Skidträningarna på tisdagkvällarna hemma i lilla byn. Hållet under skidtävlingarna.. hur ARG jag var på hon som åkte i kapp mig på en skidtävling och skrek ”UR SPÅR!”. I helsicke heller, att jag tänkte he mig ur spår….
Ja. Allt det sköljde över mig där jag susade fram med mina egna små. En himla fin vecka, alltigenom. Hurra!
…
Önskeplaner vecka 6
-Omfamna varje februaridag, tillsammans med barnen! Hitta på pyssel och mys, utefter ork och lust.
-Motionera! .. vi skriver i almanackan när vi ska träna, så lätt att det prioriteras bort annars i ett liv med många småungar. Men tusan alltså. 20-30 minuters flåsande kan ge energi för dagar framåt.. och den energin, är det minsann inte bara vi päron som får ta del av, utan även dom små liven! Så finurligt.
-Blogga! Jag fortsätter lilla ”Drömgårdslivsföljetången” bland annat. Vad himla fint att ni uppskattar den.
-Smågrejsa! .. typiska februaribestyr ni vet. Utimellan så ges någon passande liten stund, för att städa den där stökiga lådan.. torka ur ett par skåp i stöten, eller så. Perfekt att göra nu innan mycket tid kommer att läggas på odlingarna…
-Här-och-nu:a! … en stund i taget. ett ögonblick i sänder. Lyssna på fåglarna och insupa ljuset och känslan av hur solen värmer. Gosa bäbis, pussa mule och krama småttingar. Så evigt tacksam. Att jag får vara med om dessa dagar… som vi kallar livet.
…
Ta hand om er nu, goa ni. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan. <3
Senaste kommentarer