Med hejdlöst pirriga små barn. Klappar i julestrumpan. Sista avsnittet av julkalendern. Och sån tacksamhet, över hela alltet.
Vi klädde oss julfint. Tände en herrans massa ljus. Och så pysslades det med julklappar, förstås.
I matrummet dukade vi upp med julelimporna, skinkan, saffranskransarna och pepparkakorna. Och så risgrynsgröten, förstås!
”Julaftonsmorgon i alla enkelhet”. Det var så lilla inbjudan löd till de hjärtenära.
.. hela tiden som vi fejade hade vi sällis där utanför fönstret. Ikran undrade varför han inte fick komma in och äta pepparkakor.. nä, snarare varför vi inte öppnade fönstret och hivade ut morötter i vanlig ordning! Lilla gubben.
Och här, obetalbar julklapp för mig. Mina älskade päron, samlade i vårt hem.
Och Olof, kröp in i Mosters varma famn och kände lugnet. Lillvännens allra första jul.
Bort med julfrukosten och fram med gottat. Och har ni sett vilken helt otroligt härlig bukett vi fick?
Och så blev det julklappsöppning!
Innan vi gick ut till hästarna och sa god jul och gav morötter. Vi kramade älskade hejdå och förberedde oss sedan för aftonen..
Vi fixade och donade.. susade en sväng förbi två största syrrorna och önskade God Jul.
Och sen, var det dags att gå lilla vägen till Farmor och Farfar och fira vidare!
Tillsammans med barnens jämnåriga kusiner.
Och eftersom ”Familjen Hedenhös” (vi) hade kört tv-fasta för barnen under veckan, så var Kalle Anka så himmelens roligt att se på. Den grejen gör vi om ett annat år, tror jag!
Vi åt så gott och blev alldeles för bortskämda med julklappar. Lillvännen B kramade sin Farmor hårt.
Och när det var sena kvällen knatade vi hemåt. Nöjda så nöjda. Kröp ner i storsängen, läste i Barnens bibel om varför vi firar jul… och det var den Julaftonen.
Och så blev det Juldagen!
Denna himmelska dag.
Jag älskar att gå på julotta. Men i år fick jag hoppa över, då Brandispappan hade jour. Så, vi alla tog sovmorgon istället och vaknade utvilade och redo för mys dagen lång. Inte dumt, det heller.
Leka med alla nya leksaker, vilken höjdare. Mamman och pappan sprang hittan dittan mellan ungarna för att läsa instruktioner här, hjälpa till med montage där.. osv.
Tyvärr vaknade StoraLillebroren med hiskelig hosta och lite feber, men det lektes för fullt, i alla fall.
Har ni sett! Bertilen fick en helt makalöst fin sticketröja av sin Farmor i julklapp.
Perfekt under overallen när vi skulle ge oss ut för att fodra hästarna och andas friskluft för ett slag. För att sedan vända åter, in mot värmen och lugna lunket…
..eller, det kan vara så att medan bäbisen sov och sov och sov och ungarna nu självständigt lekte och lekte och lekte med allt det nya.. så fick päronen ett ryck och i matrummet hängdes det upp gardinstänger och linnegardiner hamnade på plats och så började vi det efterlängtade projektet ”Badrum & Tvättstuga”. Hoppsan..
SÅ! Klaaarrt!
Ser ni inte det framför er!? Nähä… Den sköna duschen? Den härliga arbetsytan där vi tvättmackapärerna? Och pärlsponten…?
Nåväl. Nu ska här rensas och röjas. Stryk-, Lek- och Träningsrummet ska förvandlas. Vilket år vi möjligt blir klara. Det vet vi inte. Skräckblandad förtjusning då det här kommer bli ett ganska svårt och omfattande projekt.. men, ”det här har vi aldrig gjort förut, så det ska nog gå bra..!”.
Bertil och Olof är taggade, som ni ser! (för övrigt; när vi vuxna har feber… är vi inte uppe på en crosstrainer och härjar, eller hur… barn med ”lite feber”, är inte klokt så tappra alltså )
Annadagen har varit en enda lång repris av Juldagen. Nu sover småbrorsorna och vi andra ska spela vidare en utav julklapparna.. ni anar inte ivern som pågår!
…
Och det var glimtar från Julen 2021, det.
Julhelgen. Som var lugn och god. Med snor och hosta som gjorde juldag och annandag lugnare än lugnast.. eftersom vi inte rände hittan dittan, utan har varit hemma…. och förutom tråkigt att inte få hänga med storfamiljerna, så har vi haft det så jädrans mysigt. För lill-B har inte varit supersjuk, bara behövt ta det lite lugnare men vi kan förstås inte träffa människor utanför familjen. Så, mycket pyssel och lek.. och hips-vips hade vi visst startat ”Projekt tvättstuga och badrum”.. så typiskt oss. När vi får feeling..
Ljuset höll så smått på att smyga sig på. Det hördes ett skramlande och klirrande där nere i köket. Strax efter kommer Storebroren upp och säger ”Mamma, det är frukost!”. Hemmamamman kolavippar av lyxighetskänsla. Alla hemma. Sovmorgon. Och frukosten serverad.
Jullovets första dag är här.
Det är dan före dopparedan.
Det har handlats och städats. Lite nytt granris har fått komma in och det juligaste kuddfodralet och den röda virkade duken smög sig fram till sist ändå.” JULMATTAN!”, utbrast barnen över röda mattan på köksgolvet. Plötsligt föll mörkret. Bertilen och jag slog till på lite pepparkaksbak också.. av vår första bakning gav vi bort nästan precis allting, så vi gjorde en liten ny deg häromdagen och bakade till oss själva av.
Långa rader av hästar och traktorer.
Så kom Mormoster Storan förbi (min äldsta syster som både är min största storasyster men också lite som en lill-mamma och både barnens mormor och moster, på samma gång). Julklappar hit och dit. Barnen överlyckliga över mysigt pyssel. Jag sparar mina paket till imorn. Sådetså.
Och ja, hej hej fotografen där i fönsterrutan!
Barnens adventskalender blir efter fjärde advent istället en julkortssamlare. Så fint att titta på alla härliga julhälsningar från familj, släkt och vänner.
Och där i fönstret står Brandispappans radio, också.. några behöver ju vara beredda att rycka ut, även julveckan, liksom. Vi hoppas att människor håller sig på vägarna och håller sig friska, så pappan inte behöver vara iväg självaste julehelgen.. men blir det så, då är det så.
Bäbisen sov och sov och sov. Timme ut och timme in. Den friska vinterluften, den är god.
Kyrkan på pianot hamnade äntligen på plats. Den är jul. I samma veva knackade på dörren igen. Morfar och barnens Moster M kikade in. Och så ringde min moster M. Och jag bara älskar det, titta in-andet och små julhälsningarna här och där ifrån.
Middag i matrummet. Förra året den här dagen, flyttade vi ur detta rum som vi då hade som sovrum och skulle sova den första, första natten på vår nygjorda övervåning. Ikväll, satt vi istället och åt dan före dopparedan-middag där inne och går hemtamt en trappa upp när vi ska sova.
Julgranen äär så fin, tycker lilla prinskorven. Han med dom pussgodaste kinderna jag vet.
I ett virrvarr av middagsdiskande, bada-barn-rusch och en känsla av att det höll på bli kväll.. så hamnade vi i en spontan spelstund. I flera år nu har jag och M inte hunnit spela så mycket… det har varit lite annat på prio.. så att säga. Gitarren har samlat damm och fiolen likaså. Pianot kan jag aldrig låta bli så det spelet är alltid igång. Så själagott med musik. Och nu på senare tid, har vår äldsta börjat visa sånt otroligt musikintresse att vi päron bara ”blir tvungna” att haka på.. nyp mig i armen, vilken känsla. När vi spelar, tillsammans. ”Som ett band, mamma”!
Och ja, det går att somna i vilka ljud som helst, hälsar lilla B som lade igen sina blå mitt i allt.
En liten uppesittarkväll med övriga barnen som fortfarande var vakna. Provsmakande av karameller och favoritspelet. Innan barn bäddades ner i storsängen och somnade, något så pirriga i småmagarna inför morgondagen.
Nu ska vi fortsätta med lite klappfix och grötkokande, den skäggige, lillbebben och jag. En stund i sköna soffan kanske vi också hinner med.
Den här dagen har varit otroligt gemytlig, från början till slut.
Jag tror på att inte försöka projektleda fram julen.. utan låtas följa med, såsom den serveras just i år. Vår jul ser mycket annorlunda ut i år jämfört med många, många jular. Det är en herrans massa saker vi hoppat över och som vi gör annorlunda. Jag ids inte rabbla upp. Men det livetviktigaste är på plats. Och då är det mer än jag kan önska.
Hoppas att ni också haft och har en god dan före dopparedan. Att ni mår bra. Annars kommer det en ny jul. Men nya möjligheter. Jag lovar. Det här är en tuff högtid för många. Det är så lätt att tro att ”alla har det så perfekt”. Men så äär det inte. Inte någonstans. Bakom allas dörrar pågår livet. Och det vet vi hur det är. Allt ingår.
Önskar er alla en god julehelg, ta hand om er, allt vad ni bara kan! <3
Och så ääntligen var det dags att ta in julgranen.
Det var ett minst sagt ivrigt litet gäng här hemma som petade på pumlor på livet på grenarna. Det här är en stor höjdpunkt, det tycker vi alla.
För Bertil är det lite som att fira jul för första gången, ännu en gång.
Förra året var han ju bara två år och minns inte så värst mycket om än jag tror att det börjar kännas hemtamt med julbestyr i lillkroppen och lillkroppen. Han älskar det här!
Menar också, när någon frågar om han längtar till julafton, att ”det är ju jul redan!”. Och vad rätt han har. Varför bara leva för njutet under en dag?
Och vad han önskar sig av tomten? Så svarar han, kärleksfull som han är, ”en kram”… Bertil min Bertil.
Lill-Olofs ögon höll nästan på att ploppa ut. För snyggare grej hade han aldrig sett.. ljuset och alla fräsiga färger.. oj vad vi ska titta på julgranen tillsammans i jul..
Pumlor från min Mormor och Morfar. Loppade pumlor. Hemgjorda kristyränglar. Barnens pysslade polkagrisrandiga(trolldegs-) bokstäver. Smällkarameller. Och i år tillkom fyra nya pumlor. En robot, till Stora Lillebror. En regnbåge till Lillan.
En bil till Storebroren. Och körsbäret, där uppe i toppen ser ni, till Lillminsting.. han är ju vårt ”grädde på moset… körsbäret på tårtan…”, ja ni fattar.
Mysigt att sakta addera till pynt till granen, tycker jag.
Och loppis är verkligen ett tips att botanisera på när det gäller julepynt!
Årets julegran, tada!
Och det är inte klokt alltså. Sån mäktig känsla att stå och pynta julgranen bland fyra (!!!!) småungar.. och att dom är våra, den skäggiges och mina.. sån nåd så ord ej räcker till.
Så firade vi med nybakta lussekatterna, kall mjölk, kaffe eller julmust.. där i vårt matrum som är ett favoritrum för oss alla.. medan pumlorna som inte fått plats på granen dansade i kring oss när lillkatten for fram, fast besluten om att hela julgranen är en enda stor leksak…..
…
Så fort granen kommit in och klätts, så fylls jag med julstämning. Bästa pyntet. Och tänk att det är vintersolstånd idag… nu vänder det. Ljuset!
.. Nu ska jag fortsätta slå in klappar och spisa julig jazz. Kikar in imorn med sista-minuten-tips på gottiga grejer!
Bara dagar kvar till jul och idag har vi sån himla härlig känsla här hemma.
Vi har ägnat dagen åt att göra lite ny pepparkaksdeg, rengöra ugnen (VAD hände där!?), susa på byn och ordna frökenklappar och samtidigt träffa efterlängtade vänner som gav så mycket energi. Nu jäser en liten saffransdeg som barnen ser fram emot att få baka ut här i eftermiddag… Medan storasyskonen vilar framför barnprogram en stund och två minstingarna sussar en blund, så slår jag mig ner här med kaffekoppen.. hugaligen, så förskräckligt trevligt.
En sak till bara, innan vi kikar på veckan som gick; Hoppas att NI mår bra? Att ni inte stressar ihjäl för oviktigheter utan våga stryka saker på långa listan och ta det där djupa andetaget istället och faktiskt känna in julen… livet är fyllt av nog mycket måste precis som det är, i alla fall.
Så, vart var vi.. några glimtar från veckan som gick här på gården…
Luciamorgon! Lussesånger skvalandes ur högtalarna, änglaspelets pling. Micrad lussekrans från frysen och en skara ungar att dela alltsammans med.
Isprinsen i lagårdsstallet, redo att kläs med vinterskor!
Jag och barnen var ute med sparkarna dag efter dag och tog vara på det hutlöst braiga sparkföret som var… som sedan försvann när det plötsligt blev ”milt” och ishalka som behövde grusas..
”Pettson får julbesök”, sagostund med lillebrorerna i famnen. Nyp mig i armen.
Jag fotade sista kampanj-jobbet innan jul.. och hade också en liten fotostund med vår Lillminsting. Tänker varje gång jag fotar, lite sådär mer uppstyrt alltså och inte bara att fånga vardagsögonblicken, än om det är det vackraste jag vet. I alla fall, när jag fotar lite mer ”riggat”.. våra barn, vännernas gullungar eller så… så bara känner jag hur jag älskar det.. att få föreviga ögonblicken för andra.. tänk om jag skulle våga det än mer. Så himla roligt det hade varit..
.. men titta här. Ett kärt förevigat vardagsögonblick som får hamna i familjealbumet. Bertil och Juni gör high-five när dom smakat nygräddade pannkakan som dom själva hade gjort smeten till, med nääästan ingen hjälp från mamman alls.
Jag njuter av ögonblicken, här och nu.. Och om jag får drömma, så ser jag framför mig hur jag och den skäggige sitter lagom-gaggiga och grå och tittar i fotoalbum tillsammans.. minns tillbaka på det intensiva unga livet vi levde, en dag i sänder, och som värmt familjens allas hjärtan livet igenom..
Vi färglade juliga bilder, klistrade julefrimärken och skickade julkort!
Nisse Rolf, ”Roffe”, försvann med sina små meddelanden och bus under några dagar… han behövde helt sonika bara vara hemma och vila upp sig lite. Tom-glo och äta chokladpluttar.. ladda batterierna.. För han är minsann ingen maskin,.. sa han. Barnen förstod så väl….”Precis som vi alla människor”. Just så. Vi ska inte rädas visa och berätta för barnen att tex. mamma/pappa kan bli trött, ledsen osv.. ingen är alltid bara glad och fylld av energi.
Vips var det fredag och vi tog en loppistur. Treåringen fyndade ett paraply som han spatserade med på gatan genom byn. Det fyndades också en så vacker tavla och en klocka som båda ska hänga i matrummet. Visar er när allt är på plats!
Helgen innehöll både granjakt, päron som tränade sig svettiga, en tur till mammans barndomshem där barnen myste, legolekte och hjälpte klä julgranen…
Och veckan avslutades med att vi tände det fjärde ljuset till morgonen. Därefter utetimmar i vanlig ordning. Mamman red isprins, bäbisen sov i vagnen och övriga satt i traktorn och passade på att mocka hästhagen medan det fortfarande var plusgrader.. allt det där klaffade så bra att vi hade ”vi går på moln”-känsla. Bäbis vaknade preciis när jag lämnat hästen i hagen igen, liksom.. att vi sedan var bjudna på adventsfika hos ”Farfars” gjorde inte dagen sämre..
Alltsammans. Så mycket att vara tacksam över. <3 Det där var en vecka med god energi, hoppfulla besked och mycket, mycket kärlek. Tack livet. <3
Nu är köket fyllt av lussebullsdoft. Ja, jag la orden till sidan för ett slag som ni förstår. För nu är eftermiddagen i hjärteasken, middagsfixet väntar.. sen tusan, ska vi klä granen och äta lussebullar!
Nu är juleveckan här..
Vi ska njuta allt vi kan, slå in några julklappar, dona och julestöka lite lagom och rå om varandra.
Ta hand om er, ni med. Allt vad ni bara kan! Vi hörs under veckan!
.. som ni märker. Livet, är till bredden fyllt här just nu och än hur mycket jag längtar efter att sätta mig här och låta hjärtat tömmas på ord.. så finns inte tiden just nu. Men vi deppar inte för det, käre värld. Snart kanske det ser annorlunda ut. Hoppas så.
Just nu. Längtar jag halvt ihjäl mig efter jullov, pärlbandet av dagar med tillsammanstid… mysiga lovpåhitt, lugnare tempo, mysvila med bäbis, krama älskad och efterlängtad storfamilj..den här hösten har varit maxad för mig, min lilla familj och vår storfamilj. Alltsammans börjar ta ut sin rätt nu. Energin är inte hög. Ena dagen känner jag ”idag är jag stark, det här klarar vi”. Nästa, känner jag mig alldeles trasig inombords. Ibland måste man bara få bryta ihop.
Lill-Olof är min ”snuttefilt”. Hans leenden gör att världen stannar och alla bekymmer försvinner för ett slag. Lilla gullungen. Som älskar att gosa, ammemysa och skämmer bort oss med oförskämt god sömn om nätterna, så vi har chans att tanka nya krafter under natten. Gudomligt skönt.
Nu kikar vi på veckan som gick.. innehållandes berg-och-dal-banan vi kallar Livet.
Vi började veckan peppigt. Trots helgens magsjukehärva. Men det var ju bara en unge som haffats av snusket än så länge och han var ju redan pigg, så vi var glada. Firade med stjärtlappsrace hela gänget! Ni må tro barnen älskar när mamma och pappa också är med och åker.
och såhär ser vår hall ut, mest jämt. Vi är ju ute så mycket och många är vi… Bristen på förvaring i detta hem börjar ta ut sin rätt nu med fyra barn. Men äsch. Det funkar fint, nu också. Efter att alla hade hjälpts åt att plocka i ordning hemmet någotsånär, firade vi med varm choklad i matrummet. Alltsammans en god veckostart!
Ny dag. Mor och alla barnen hemma. Magis är inget vi vill sprida vidare, vi som har så lätt att hålla skolbarnet hemma en extra dag, tog chansen till ännu en hemmamysdag.
Dagliga hemmabestyr gjordes. Barnen är så himla duktiga där dom grejar för djuren. Hästar, katter och småfåglarna. Alla ska pysslas om och få sitt.
Sagolikt!
Det blev lill-lördag och jag bakade pepparkakor. Barnen hade ju fått baka till sina småburkar redan, så nu var det min alldeles egna pepparkaksstund. Stjärnor och hjärtan.
På torsdagen kände vi oss så trötta. Tråkiga grejer som händer oss i kring, sög energin ur morsan… vi gjorde något vi ytterst sällan gör; kröp ner under täcket igen efter frukosten. Lillebrorsorna somnade bredvid varandra och jag tog min älsklingsflicka i famnen och läste bok. Fy farao, vilken lyx, att kunna om vi bara vill. Vi struntade sedan i torsdagsstädningen och gick ut och byggde snögubbe innan lugna tempot återtogs igen.
Och plötsligt var det fredag och upp igen det bar för bergochdalbanan. Det handlades, städades och fejades. Mamman släpptes ut på en långpromenad i snömodd, puls tickade gott och endorfinerna dansade. Till kvällen strök pappan finskjortan och drog iväg med jobbet på tjusigt julbord. Jag hade preciis skurat klart köksgolvet och skulle sätta igång med middagen till oss som skulle fredagsmysa hemma… dååå, kom Herr Äckelsjuka på besök (IGEN!!!). Nästan en veckas mellanrum på barnen.
3,5-åringen har aldrig varit med om denna snusksjuka, men nu var det hans tur. Stackarn. Själv undrade jag om någon riggat alltsammans och stod och filmade för dolda kameran…
Särskilt ”scenen” där jag stod och ammade bäbis med halva kroppen och ”fångade dagens lunch i hink” med den andra… käre värld.
Försökte samtidigt ordna mys för dom två som var taggade på allt fredagsmys vi planerat. Så Storasyskonen satt i matrummet och spisade julmusik och stoppade nejlikor i apelsin…noll knussliga med att Lillebroren mådde pyton stundvis.. dom var hejjaklack då och återvände sedan till sitt pyssel;”Det här är julstämning på riktigt, mamma”, .. (haha, älskade barn!).
Själv var jag mäkta nöjd över att ha fått ihop den kvällen… puh.
Lördagen blev en långsam historia. Tvättmaskinen gjorde sitt yttersta dagen lång. Friskluften var god och snön ypperlig för snögubbebygge. Den här heter Olof, förstås.
M var världsgullig och ordnade minijulbord till kvällen, så att ”det inte bara var han som blivit bortskämd med det”. Han är den finaste människan jag vet.
Och så blev det söndag och tredje advent. Vi tillbringade många timmar ute. Himlen var så häftigt blå.
Till kvällen la sig lugnet. Ungar slumrade i renbäddade sängar. Ännu hade ingen mer blivit sjuk. Katterna låg i en trasslig hög på matrumsgolvet. Dagen hade varit som livet är i kvadrat just nu; Intensivt. Stundvis känns allt som en cirkus. Stundvis har vi superkoll på läget. Nånstans där mittemellan är prima. Kvällsstunden god för päronen…
Nu är vi här. Luciamåndag!
Önskeplaner för den fjärde adventsveckan!
-Ta en dag i taget och försöka ta hand om oss allt vi kan.. Just nu är energin inte hög. Tvärtom. Fokus på ”fylla på” får det bli, allt som går. Önskar så så såå att barnen ska få vara friska, alla fyra samtidigt!! .. denna hösten slår rekord i småttingsjukor här hemma. Väntat efter coronatid där det knappt cirkulerat några ”vanliga småttingsjukor”.
-Välkomna Hovis som ska kitta Isprinsen med vinterskoning!
-Söka julgran och klä den! .. längtar som ett barn till precis det.
-Publicera sista samarbetena innan jul! Så tacksam för att ni är positiva till även dessa inlägg. Det är mycket jobb bakom och alltid hjärta och själ. Eran feedback betyder mycket.
-Handla julklappar! … nog aldrig varit i så dålig julklappsfas. Men det ordnar sig. Några få klappar ska ordnas.
– .. och det ni ser nedan!
Pussa Isprins, andas djupt och följa med i den där berg-och-dal-banan vi kallar livet.
Och säga till mig själv som jag säger till alla andra; det behöver inte vara en jul som den alltid har varit, det kan bli bra ändå… det göör ingenting att du inte får till allt det där pysslet som du älskar att göra men som du i år måste slå trippelknut på dig själv för att hinna med både tre små barn, en bäbis och röran i livet i kring.. skiit i saker! Prioritera stenhårt. För du vill liksom hellre hinna pussa och uppleva bäbis och vara närvarande med barnen än att slå rekord i julepåtande.. allt har sin tid.. och fokuset just nu, är att ta hand om oss, jula lite lagom och knäppa händerna för att storfamiljen får vara hel och samlad när julen står för dörren.
…
Ta hand om er. Allt ni kan! Så hoppas jag att vi hörs snart igen!
Senaste kommentarer