av Emmeli | dec 21, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Minimannen, med sina bestämda pekfingrar, spelandes på pianot inne i Salen.
Både jag och M är två musikälskare. M är fantastisk på att både sjunga och spela. Gitarr. Och trummor. Och ja, lite av varje. Munspel. Blir alltid knäsvag när han spelar signaturmelodin till Alla vi barn i Bullerbyn. Så drömmigt, alltsammans. Jag. Älskar att både sjunga, spela fiol och piano. Musiken är viktig för oss. Och det är fantastiskt roligt att se hur barnen älskar när vi sjunger och spelar tillsammans…
Som jag sagt förut; Allt med barnen, känns så mycket i hjärtat… 
… som när hon, den där lilla tvååringen med jättelångt hår och det snällaste hjärtat jag kan tänka mig. Som pussas och kramas i massor, som kan vara huuur tjurig som helst (jag menar egentligen bestämd, viljestark och beundrar henne för det och vet att det är en bra drivkraft). Hon som säger ”mamma, jag älska dig!” minst hundra gånger om dagen och också säger ”Ta det lugnt! ..det är ingen faaaja mamma!” när hon, lik sin coola far, märker att mamman kanske blir rädd eller så.
Det känns så mycket. När hon, står där bredvid mig. Och idogt petar på, pumla efter pumla. Julgranskulor, alltså. 
Och den här synen. Storebror och Lillasyster. Som hjälps åt. Ååh, mitt hjärta går av. 
Och som pricken över allt, dom där två.
Min skäggige och vår Minsting. Som klär granen tillsammans. Lillebror för allra första gången i livet och med så stora ögon att man nästan tror att dom ska ploppa ut. 
Livet.
Och varför i hela friden kan inte alla bara få ha det såhär?
Ett varmt hem. Med stor trygghet. Mat i kylskåpet. En famn att krama. En skön säng att krypa ner i. Kärlek. I massor och lite till.
Jag går av när jag tänker på hur julehelgen närmar sig och alla små och stora människor, som inte aaaalls längtar till julen, på det nästan barnsliga sätt, som jag gör tillsammans med min familj. Det är så orättvist att det gör ont.
Allvarliga tankar.
Granen står så grön och grann i Salen.
Och nu är det Jullov här för oss på Drömgården.
17 oceaner av Jullovstid. Vi startade det hela med att gå på Storebrorens dansavslutning och bli sådär gråtfärdigt och föräldraaktigt stolta. Nu. Ska vi ta hand om varandra. Göra massa mysigt. Vara tillsammans. Träffa familj och vänner. Äta gott. Sova massor. Vila mitt på dagen bredvid gosebäbis. Motionera. Rulla snögubbar. Påta. Eller inte göra något alls. Och summera året som varit, förstås.. och drömma om vad som komma skall.
Ta hand om er! <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 19, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är onsdagen före jul.
Bara fem små dagar kvar, till den efterlängtade aftonen. Fast alltså, tiden nu innan. Den är bäst, tycker jag.. och nästan marinerar mig själv i julestökande.
Vardagslivet pågår. Den skäggige är på kontoret och konstruerar och räknar grunder till blivande hus. Här hemma har en mamma och tre små en så lugn morgon det bara är möjligt, med julenippriga ungar, liiite för sent uppstigna, trötta människor. Vi susar iväg allihopa, skjutsar fyraårige Storebror till kära timmar med småvännerna på Förskolan och vi andra åker till nyöppnade butiken i vår by. Sån lycka, att ha en affär igen efter höstens krånglande utan.
Väl hemma ställer vi till med Det Stora Julelimpabaket!
….ptjaa, efter att mamman sörplat kaffe för att skrämma gruset från ögonen. Och efter att Lillebror somnat i vagnen. Och Juniflickan ätit mellis…. kokta ägg.. och den där kexchokladen som hon prompt skulle ha på affären. Äsch. Några dagar innan jul. Ska man vara extra snäll… (med andra ord; jag orkade inte ta en fight med tvååringen där i kassan med händerna fulla, bäbisen småsvettig i babyskyddet och så vidare) En kexchoklad mitt i veckan,fick sitta på sin plats, helt enkelt.
Juni styr köksassistenten som en kung. Och till sist är där en hel drös av limpor under gamla kökshanddukarna.
Det sprider sig en doft i hela hemmet… 
En blandning av nejlikor i apelsin. 
Och nybakta Julelimpor!
Så ska det bara penslas lite vatten på toppen. Lillebror är med på en hemtam mammahöft.
Så tackar dagens ljus för sig.
Och vi susar iväg med Rymdskeppet igen. För att hämta den där storlilla älsklingen. Och svänga in på macken för att köpa dagens tidning.
Vi är så nära nu. Midvinter. Och känslan av att ljuset återvänder till oss, mer och mer för var dag.
Så dukas eftermiddagsfika fram. Någon sover på sofflocket. En sitter och gungar i babysittern. Och den tredje provsmakar limpan och utbrister att ”du är den bästa mamman man kan täänka sig!”. Vilka ord att få, va. Ibland är jag bara skrot, kan jag lova. När det trilskas för lilla miniminitonåringen, då är det mammas feel! …Så det är härligt när kärleksorden strösslas.
Och just idag kände jag mig så nostalgisk, mysigt Bull-mammig, och som om jag var i mina föräldras kök, som liten Emmeli. När mamma bakat precis dessa limpor innan jul, köket var varmt från ugnsvärmen, julmusiken nästan nötte sönder öronen, ljusen brann härs och tvärs..
Njutandet…
… och på första sidan i tidningen och ett så fint uppslag mitt i? -..Där var ju vi här på Drömgården!
Inte klokt, ju. Så fasligt ovant. Känns så märkvärdigt. Rosorna på kinderna är hos oss och tacksamheten över hela alltet, likaså. Ett så himla, himla hjärtefint reportage.
Det var alltså det häär som var så spännande förra måndagen. Att vi fotades och intervjuades i timtals, här hemma på Drömgården. Om vår resa hit till Drömgården, om återskapandet av detta 1800-talshus.. där vi inreder en våning där någon aldrig bott och om lillafrunsdagbok.. ni är många som skrivit så varma ord idag, tack.
Så började mörkret falla på riktigt. Limpor fulla köksbänken. Och kvällströttheten på intågande. Mannen undrade när han kom hem om jag tänkt starta bageri nu också? … – jo, minsann. Jag tycker att livet har alldeles för lite innehåll, faktiskt. Eller hur det nu var….
Till alla er som hittat hit för allra första gången idag; Välkomna hit! Hoppas att ni ska trivas. I vanlig ordning; tack alla ni andra trogna, det här vore så skittråkigt utan er!
..En alldeles vanlig, och smygsamt märkvärdig, HemmaMammadag här på Drömgården, alltså.
Nu tar vi kväll, i lugnan ro!
Lillafrun
av Emmeli | dec 17, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
”Det är snööö!!”
…så lät det i morse när vi slog upp våra blå. Ja. Så plötsligt, så låg den där som ett vitt täcke. Den där efterlängtade, vita bomullen som gör landskapet till en vintersaga så vacker att man dånar.
Direkt efter frukost gav vi oss ut hela gänget.
Sallekatten.
Små storasyskonen.
Brandispappan och Bertilen.
Och så jag. Allihopa, helt sonika!
Snökjälke och räserdyna åktes, det skottades och Lillebror fick vara ute i snöfall för allra första gången.. ok, det var ju en liten snösväng för någon vecka sedan också. Men den var mer regn än snö. Idag har det varit sådär helt makalöst vackert.
Bertilen tyckte om snön, verkade det som! Kära nån, som jag är kär i den där lilla människan. 
Decemberljuset, med solen som nästan, nästan inte orkar försöka sig fram genom molnen. Ett sken så vackert över gården. Snöflingorna har fallit sådär drömskt. Tänk om vi får en vit jul, det vore så mysigt!
När vi kom in kokade jag en god tomatsoppa och bjöd gänget på. Påtade lite… men kände hur förlamande trött jag blev. Jojo. Jag och Bertilen blev visst så trötta efter uteleken att vi slog oss ner på storsängen och sov under ullfilten tillsammans.
Nu har vi haft kväll. Barn har badats, julkalendern har tittats på, kvällens julesaga har lästs och nu sover dom tre barnen sedan länge…. jag har nu sån där gudomligt skön mammastund. Nästan stinker om mig efter varma duschen, hårinpackningen, nytorkade julröda nagellacket.. att som mamma, vila innan man sover. Det är både smått livsnödvändigt och också så gemytligt!
Och nu är allra sista veckan innan Jul här!
Vi längtar efter att Julgranen ska kläs. Och jag, efter att klapparna ska slås in. Tänker sända er pyssliga och goda inlägg, med recept så himmelens enkla… men dom allra godaste jag vet i juletid. Så ska vi på bvc-besök för Lillebroren. Några arbetsdagar arbetas av, brandisjour havas, Småvänner lekas med för Storebror.. alltsammans följt av Juuulllov. Julemat inhandlas och hemmet städas och julepyntas. Dessa dagar innan jul… bråda stundvis, men mest bara himmelens härliga på alla hjärtevarma sätt!
Önskar er en härlig sista-veckan-innan-Jul-vecka!
Lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Dagarna som går, det är livet.
Livet i december när det bara blir mörkare och mörkare… och julemysigare och julemysigare.
Varje dag känns som en varm ullfilt, just nu. Kanske lever jag livets absolut lyckligaste tid… det vet jag inte. Men jag vet, att jag njuter till fullo. Av tiden just nu. Så infernaaliskt mycket! .. som min mor skulle ha sagt. Jag tänker såhär, var tid har sin charm. Det som kommer framöver kan bli minst lika bra. Men just nu, är det det här som är mitt liv och det jag tänker lägga fullt fokus på (och känner kan-det-inte-alltid-få-vara-såhär-känsla, om).
Den här veckan började med en mysig måndagfrukost, med alldeles nygräddat bröd, följt av en mycket spännande dag (lovar som sagt att berätta mer om den när jag kan, så att säga).
Pepparkakshus har pyntats.. synen då alltså, när tvååringen proppat non-stop fulla munnen, som om det ej fanns någon morgondag, hehe!
En dag mitt i veckan, fick Juniflickan åka iväg på livets första egna äventyr… där hon inte ens hade med sig Storebror i sällskap, alltså. Mystid, hos mormor och morfar. Oooh så stort. Och så uppskattat!
Här hemma passade vi då på att göra nyttiga bestyr och ta oss en alldeles ljuvlig solig promenad.
Så värdefullt att få tid med bara lillprinsen.
…Än om jag känner mig helt hel, när hela lilla ungskocken är runt mig.
Vi anslöt där i lilla byn senare, små bröderna och jag….. för världsgott mellisfika och smällkaramellpyssel.
Full fart! Så fantastiskt. 
Tycker så mycket om att komma hem till mamma och pappa. <3
…
Det har julepysslats snögubbar..
.. lekts på lekrummet… insupits motion i friskluft, varvat med gympa här inne, förstås!
…Så blev det Luciadagen, så mysig från morgon till kväll.
Otaligt många ljus har bränts, julkort har skickats..
Och nu, en tredje adventshelg.
-Fylld av tillsammanstid.
Igår var jag och den skäggige tillsammans med lillprinsen, en sväng till stan för sista lilla delen av julhandeln. Det gick fort. Vi har dragit i julklappsbromsen rejält i år. Och det vi har handlat är mest hemklickat eller auktionerat/loppat. Känns så bra, på alla sätt. Sedan åkte vi hemåt, till Svärisarna där storasyskonen var. Blev bjudna på himlagoda köttbullar och omringades av värmen från varma brasan. Vilken lyx hela alltet.
Idag har vi fyllt dagen med pyssel och bak, utelek, en spontan-kaffestund med Storan och en med Svärmor, ett träningspass med skäggigt sällskap och slutligen en eftermiddag och kväll i lilla byn, hos min mamma och pappa. Hemmahemma-mys och vedeldad bastu när graderna är kalla… åh.
…
Livet nu med tre barn, är så himmelens mycket. Den här grejen att bara uppleva vardagsliv, känns så himla mycket i hjärtat. En högtid då, som julen nu, blir liksom på sån nivå att jag har hjärteont mest hela tiden. Ni vet, Storebrors pirr i magen för allt från lussefirande på förskolan, till pepparkakshuspyssel här hemma och kära funderingar som att ”jag tänker ge tomten julklappar… HAN får ju ALDRIG några”. Lillasyster, som är så lycklig över att vara med och baka, sjunger och trallar och pysslar kort till dom hon älskar. Och så Lillebror, som tittar storögt på. Så nöjd och belåten över livet. Han myser, det syns. Nånstans där mitt i, är jag och den där skäggige. Himmel, vad jag är tacksam över den där skaran människor. Och alla andra hjärtenära vi har runtomkring oss.
Ännu en hel decembervecka i våra hjärtan, fylld av massa hjärtegott.
Lillafrun
av Emmeli | dec 14, 2018 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vi vaknar till fredag.
Jag är omringad av en nattvarm, högt älskad unghög. Vi tar oss ann dagen tillsammans. Skrotar inne, facetimar med Morfar och senare Mostrarna M, som alla ringer och hurrar för namnsdagsbarnet Sixten, öppnar kalenderpaket, hänger stor tvätt med ullkläder, sörplar kaffe och känner fredagskänslan… den som saknats lite senaste veckorna, då pappan inte kommit hem utan istället fortsatt iväg för helguppdrag.
Men idag. Så kommer pappan hem. Fredagstidigt. Vi ger oss ut på en gång. Hela familjen. Långpromenad. I en så himmelens vacker decemberdag. Fjorton kallgrader. Och det riktigt isar om våra kinder där vi går fram. Barnen har det varmt och gott i sina vagnar.
Så kommer helgkänslan, som en skänk från ovan. Tempot i kropparna sänks. Axlarna likaså. Vi djupandas. Kommer hem med äppelkinder och friskluft i lungorna. Storebror får lyckan i uppfylld namnsdagsönskan; ”gå till mormor och morfar eller farmor och farfar”. Han får kinderägg i present av oss. Och Farmor hade ordnat likadant. Tänk er själva. Den lyckan. För en fyraåring.
Här hemma gör vi hemmapizza. Mannen och jag pratar livet, hinner pussas en och tre gånger och undrar hur vi smidigast ska få in 90 kvadratmeter takplank till övervåningen?
Nu är det kväll. Jag skulle ha kunnat vara på flärdfullt glöggmingel med så inspirerande inspiratörskvinnor. Men tackade nej dnna gång. Till förmån för det som betyder allra mest.
Att ha hela familjen är samlad.
Juni är högst bekymdrad över hur mamman ser ut i ansiktet. ”Mamma! Du har guuula!?”. Ansiktsmask, förstås ni. Guuuldfärgad. Kommer göra så jädrans ont att dra från ansiktet. Det vet jag. Men det är lite småhärligt ändå. En stund att pyssla om mig själv. Strax amma lillprins. Det slår vilken ansiktsmask som helst i lyckokänsla.
Ljusen brinner och hemmet är fyllt av darlingar.
Det är fredagkväll på Drömgården.
Och jag önskar er en god, god start på tredje-advent-helgen!
Lillafrun
av Emmeli | dec 10, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hej i måndagen mina vänner!
Anar ni vad jag sitter och kvällsdrömmer om, efter ännu en så supersupersur och regntung dag? Men äsch. Vad är väder ändå….
Men lite snö. Alltså nej, det behöver inte bli mängden som i vintras, som ni kikar på bilderna här… men liiite vitt ändå? Det är så mörkt om dagarna nu att barnen tror att det är kväll när klockan är tre på eftermiddagen. Nåja. Nog om det. Lite småspännande är det ändå; ”ska vi få någon snö till jul…?”
…
Måndagshälsningen!
Med lite catch up från helgen och med veckans planer.
Vi hade mycket mysig helg. Första halvan var absolut hellugn. Så välbehövligt. Andra halvan, var ivrig och idog. Med mysig julskyltningssväng på toppen. Och idag har vi i vanlig ordning Tillsammansmåndag. Den har varit fartig och innehållit spännande saker här hemma, jag lovar berätta mer en annan dag! Trött i huvudet efter dagens intryck och spänning, var det så himmelens skönt att möta upp Storan nu ikväll. Dra på sig reflexvästen och pannlampan, gå armkrok på ishalka och grusade vägar. Prata, prata, prata. Avhandla senaste veckans Livet, under en timme med en älskad. Det är tusan en investering för hela veckan sedan. Så lycklig för varje måndagsträff vi får till.
Den här veckan, då. Känner mig bara så pepp på vardagslivet. Varje dag är härlig nu. Decembermyset. Och att vi på fredag får landa in i helgen, uuutan att den där Vackerpappan ska iväg på uppdrag.
Jag tänker att vardag är en så himla stor del av livet, därför är tacksamheten så stor när vi nu känner att vi har så himla gott flow och god balans…
Vi har levt en drös olika vardagsliv kan man säga.
Ett i Piteå, norrnorr. Först som två studenter. Sen som två gifta studenter. Följt av en gravid musikhögskolestudent och en ung skäggig med nystartat företag. Därefter, ett vardagsliv, med en liten bäbis, examensarbetesstudier och mannen-uppdragande i ett endaste pussel. Ett annat slags vardagsliv sedan, som nyblivna Drömgårdsägare.. en mamma som jobbade sitt första musikfröken-år och var preggo med Lillasyster, Minimannen som var på föris och en pappa som uppdragade. En tredje variant.. när Juniflickan fötts… och M bodde borta i jobb, massor. Det var min tuffaste höst i livet. Hemma själv med två barn, på denna gamla gård som krävde skottning, säkringar som gick och hej och hå. Till sist hamnade vi i det som är nu och som jag fortfarande är alldeles salig över; efter kämpan och olika vägar tagna. Med en Husritar-Brandis-Ljudjobb-man.. som visserligen arbetar idogt, men som vi ser massor här hemma. Och så jag, med mitt älskade HemmaMammaliv. Gullebarnen hemma. Med lugnet, pysslet och sköna hemmamyset. Förutom Storebror som susar iväg för lektimmar med småvännerna, ett par-tre gånger i veckan. Ja, balansen är så himla härlig. För oss alla i familjen.
Äsch. Det här blev ju så långt så nu sätter jag punkt. Vad jag bjuder er på här inne kommande veckan, det får bli överraskning, helt enkelt!
Hoppas att ni haft god veckostart, alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer