Tantalottan i mig dansar av förtjusning!

För idag har jag tagit hand om stackars halvdöda blommorna här i hemmet. Småttingarna lekte ”mamma pappa barn” för fullt så jag hann med varendaste en. Bytt jord. Och tagit hand om pellisarna på FarmorMormor-vis.

”Hur då?”, kanske du tänker. HÄR kan du läsa min Pelargonguide.

-Tantalottan i mig dansar av förtjusning över detta bestyr!

… tror jag anade vårvinternipper i min kropp i dag också. Med solen som gnistade mot snön, fåglarna som kvittrade högt uppe i björken samtidigt som fönstersmygarna fylldes av grönt liv. Så välkommen känsla..

Emmeli

Drömgårdens odlingsdrömmar 2021!

Det är nu, som det är som allra bäst att låta sig sväva iväg. I trädgårdstankar och odlingsdrömmar. Menar jag.

Jag njuter så enormt av att vara där vi är nu, i vintervilande februari med så mycket snö och många kallgrader att det bara knarrar om det. Det finns inget som säger att jag behöver lyfta ett endaste trädgårdsfinger nu. Jag kan bara drömma. Skissa. Planera. Och drömma lite till.

Var sak har sin tid. Var tid har sin charm…..

I blivande matrummet ligger vattenfärgsmålade odlingsskissen för 2021. Och en hel hop fröpåsar. Då är det ändå fler på väg på posten. Och så har jag dom fröer jag tagit själv sedan förra året, också.

Jag drömmer om att ungarna ska kunna gå barfota över gården, fylla nävarna med små tomater och sockerärter. Jag är så glad, över hur peppade dom är… hur även dom fantiserar om årets odlingssäsong. ”Mamma, snälla kan jag få en egen odlingsbädd i år?”… -självklart! , svarar jag. Och Lillebror fantiserar om blommor. ”Älska dom”, säger han.

Och vi känner, att den där rara lilla odlingstäppan, är urväxt. Egentligen sedan flera år. Men absolut nu. Vi är för det första ingen liten familj längre. Dessutom älskar alla att gå och knapra vad som finns i landet (vilket är helt underbart!). Och sen önskar vi så, att vi faktiskt ska våga prova att odla så pass mycket.. att det till och med blir lite över. Till vintertiden.

Ett fat fyllt med skörd. Det är sån rikedomskänsla i det där att jag blir alldeles frysrysig av välbehag när jag tittar på bilden.

Jag har sån stark känsla inom mig. ”Jag vill känna att jag lever. Jag kan leva på hur få kronor som helst. Bara jag får fortsätta vara där vi är nu, odla vår mat, snusa i pälsen av våra hästar, se barnen växa upp, dag för dag och dela alltsammans med min bästa människa i livet”.

Jag är så enormt ödmjuk inför och tacksam över, att vi lyckats skapa oss ett eget vardagståg. Ett tåg som inte innefattar 40-timmars-arbetsveckor och stressiga morgnar med trötta små barn och föräldrar. Kanske behöver vi vara där så småningom? Det vet vi inte. Men just nu, är vi glada över nuet. Det är det enda vi har. Och vi är dessutom saliga över det. Nu investerar vi i tid tillsammans så mycket vi kan och gottar oss i minimalt med jäktande och mycket lugn.

Och detta år, är vi så ivriga på att skapa oss en redig Köksträdgård.

Mannen längtar efter egenodlade kolrötter och bondbönor. Jag romantiserar känslan totalt över att få baka falsk ostkaka på egen squash och att den hemodlade gula löken är godare än något annat. Eller tänk att få smula fetaost över sina egna ugnsrostade rödbetor? Barnen har beställt morötter i stora lass. Bara oranga. Inte andra färger, som vi hade förra året. Oranga ska det vara. Och brytbönor, haricots verts,, ”harrisar”.

Till sist vet vi inte hur det blir, kanske plöjer vi upp ett trädgårdsland till potatis och rotsaker? Och håller annat ätbart och blommor i bäddar i köksträdgården? Ptjaa, vi får väl se!

Förstås blir det blommor också. Massor. Åhåhå vad det här ska bli roligt! Jag hoppas kunna odla så pass mycket blommor att vi på drömgården kan få dela blomsterlyckan med dig som inte ids driva upp egna utan lägger livet-krutet på något annat härligt men ändå önskar njuta sensommarbuketter.

Det ätbara som vi kommer odla:

  • Squash
  • Brytböna
  • Purpurböna
  • Sommar- och Höstmorot
  • Rödbeta
  • Körsbärstomat
  • Sockerärt
  • Gul lök
  • Bondböna
  • Kålrot
  • Örter av olika slag (här kanske vi fuskar och köper på kruka och dundrar ner, brukar fungera ypperligt! ja förutom basilika då, den sår jag alldeles strax! och persilja till varmvåren.)

En del (!) av blommorna:

  • Rosenskära i alla möjliga utformningar; enkla, dubbla, hallonröda, bubbelgumsrosa och vita
  • Luktärter. Min favorit av trädgårdsblomster. Svårslaget! Ser fram emot att prova nya färger i år!
  • Solrosor! På barnens önskan!
  • Sommarrudbeckia. Den blir spännande, helt ny blomma för mig. Minns ej heller att någon utav mina trädgårdsfamiljemedlemmar drivit upp den?.. har du käre läsare någon erfarenhet, lätt eller svår?
  • Vädd, förstås! I olika färger.
  • Astrar! Åh som jag älskade dom maffiga, corallrosa, förra året.
  • Ringblommor
  • Blåklint
  • Och lite annat… men vi stannar där, för helt ärligt så vet jag inte exakt vad som kommer hamna i jord till sist. Vi kör på feeling. Allt som kan direktsås är ju så smidigt. Men blommorna som behöver förkultiveras ska vi ju också ha plats för någonstans.. så vi tar det som det kommer. Jag brukar belamra hemmet nog mycket i vanliga fall.. meen vad tusan, vi har ju en hel våning till i år att belamra!

”INGA DRÖMMAR ÄR FÖR STORA!”

Inte sant? Tänkte väl det.

Hoppas så att ni vill vara med och dela denna odlingssäsong med oss. Kanske blir det bara pannkaka och spektakel och hej och hå av alltihopa och vad vi då förmodligen lärt oss massor. Meen vi hoppas förstås på något slags mellanting av att lyckas och lära av ”lyckade missar”.




Emmeli

Septembervackert!


Jag är skitnöjd över att det är fredag. Inte bara det. Senaste två dagarna drog jag visst till och höststädade hemmet. Putsa fönster, hiva stormattor och alla tyger du kan tänka dig i tvätten, feja, greja, dona och ta hand om hemmets dammigaste vrår… med småttingar i sällis.

Haha! Så världsligt, egentligen oviktigt men ändå såå härligt.. sån lyx. Att jag nu får vara (skit)trött för att jag gjort precis det jag önskat, med pigga småungar som fått leka koja och gudvetallt bland soffplymåer och stormattor på tork.

Mellan utelek, pusslande, matlagande, motionerande och liiivet liksom.. så har vi grejat på. Teamwork!

Det doftar såpa, flugskiten är veck och alla messmörsfläckar på finsoffan likaså. Till och med verandan är skurad. Firade det hela med en tur kring gården.. plockade med mig av allt möjligt höstvackert jag kunde finna, tillsammans med ljungen som shoppats. Ska pyssla ihop något till verandan tänkte jag.

Nyfiket, kelsjukt sällis hade jag också.

Sallekatten. Vi är fortfarande deppiga över att andra kattpojken är försvunnen och hoppas fortfarande att han kommer hem/att någon hittar honom åt oss/att vi finner honom… men i helgen är vi kattvakt och storkatten har sällis av en busig liten kattunge. Kika på instagram stories nu så ser ni lilla plutten!

Ljung och några röda äpplen från trädet kan inte bli fel. Förra året band jag en krans med rönnbär, men se i år finns knappt ett endaste rönnbär… betyder det mycket eller lite snö till vintern??

Jag plockade hallonris bland annat.. se så vackert!

Så vackra färger i september!

Nypon är också en favorit i höstträdgården!

Önskar er alla en septemberhärlig helg!

Kika in imorn vetja, då visar jag Storebrollans tapet.. iiih, så roligt ju!

Emmeli

Äppelmustande på Drömgården!

Äppelmustande på Drömgården!

Äppelträdet dignade av äpplen och nu var det dags att skörda!

Lyckan i att få plocka våra alldeles egna äpplen från vårt gamla, gamla träd!

Lite småskruttigt äppelår har det varit hos oss i år. Bär-år, ooohja. Men äpplena… nja, lite mindre. Tur då, att det här minst-hundraåriga trädet är så stort och gav oss frukt så det räckte och blev över, i alla fall.

Brandisjourande pappan plockade med den där väldans braiga uppfinningen, för att nå där i toppen.

Och när vi var klara med plocket, så började vi dona med något vi aldrig tidigare gjort. I flera år har vi sagt att vi gärna skulle vilja prova att göra must. Men inte förrän i år har vi tagit oss råd att införskaffa denna kross- och äppelpress. Eller kross- och FRUKTpress, helt enkelt. Såklart kan man skicka iväg till ett musteri, men förståår ni tjusningen i att få göra det här med egen handkraft!? Dessutom mycket billigare än att skicka iväg på musteri. Denna kross/press kommer vi ju kunna använda år efter år. Och äpplena har vi gratis på trädet.

Först sköljde vi av äpplena!

Sen delade vi äpplena, lite slarvigt och inte alls noggrant… huvudsaken äpplena inte rullade runt, runt där i krossen.

Teamwork mellan far och son! Nu skulle äpplena krossas.

Veva, veva, krossa, krossa. Alla var så engagerade!

… ja, förutom en…

Han hade andra viktigheter för sig där i gossiga vagnen. Snusade gott, med sin tomte i lillhanden.

Inte alls ett ogulligt gäng som stod och glodde på oss.

Äppelkrosset lades i pressen! .. och nu var det dags för sista momentet!

Pressa äpplena och utvinna vår efterlängtade äppelmust!

Jag kutade in och hämtade våra finaste (loppade förstås) kristallglas…

Liivets godaste äpplemust!

-Förstås! Inget smakar väl så gott som det man gjort själva?

Vi tappade sedan upp musten i petflaskor och frös in. Perfa, då slipper man pastörisering eller några tillsatser!

Ni mår tro att vi var lyriska, hela högen! I veckan har skolpojken haft tema skördetid på skolan och torsdagen avslutade deras skördevecka med skördefest där dom åt allt som dom bakat och lagat under veckan. Man fick om man ville, ta med sig någon hemmagjort/hemmaskördat för att bjuda vännerna på… förstås tog Minimannen med sig Äppelmust! Så festligt och himlagott!

Äppelmust här på Drömgården, alltså! Det hoppas vi att det blir mer utav i många år framöver!

Emmeli

Den bitterljuva förgängligheten.

Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör.

Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen.

Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visst att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden.

Emmeli

Samla kostar inget!

Något jag verkligen vill slå ett slag för. Är att samla fröer från egna blomster!

Det är jätteroligt. Kostar inget. Och ni får mååånga frön till nästa år. Så kan ni satsa kronorna på att prova nya blomstersorter istället för dom ni redan har i trädgården. Eller som syrran eller moster, farsan eller brorsan har i sin trädgård, för den delen. Dela fröer med varandra är ju också väldigt roligt och win-win!

Nu är perfekt tid att börja samla. Jag knipsar av dom överblommade blommorna som börjat torka på plats där ute i trädgården. Lägger dom sedan på ett fat på ”vingelskåpet” i köket i några dagar. Här har jag samlat favoriten till ringblomma som ni ser.

Efter några dagar är blommorna helt torkade och jag kan peta bort det torra skruffset och utvinna många små, i det här fallet gröna pyttelarvliknande ringblommefrön, som jag sedan låter ligga ytterligare några dagar till för att veta att fröna är riktigt torra.

Jag förvarar sedan fröna i kaffefilter tills våren kommer och frölådan öppnas igen.

Rosenskära, blomstertobak och lejongap är några andra blomster jag tar frön från i år. Att samla eget utsäde… ännu en liten del i det där hjulet jag förespråkar… ni vet, det där som handlar om att ha mycket frihet, tid och kunna forma dagarna som en själv önskar..? ..istället för att behöva vara helt fast i ett ekorrhjul som kniper min frihet bara för att jag ”måste tjäna pengar”. Många bäckar små, eller hur? På det här sättet sparar jag några kronor på att inte köpa nya frön av dessa, eller hur? ”Vända på slantarna”, både kul, utmanande och givande.

Emmeli

G-VMBJT57ZE4