Fredag, igen!
Jag vaknade utvilad och det är ju en himla bra start på dagen. En tommelmo-runda tillsammans med pappa och Tore-hunden innan frukost.
Dimmigt
… Och vackert.
Jag blev omsprungen av mina gångarkamrater. Kändes sådär …i min spring-hjärna. 😉
Men, i hjärtat kändes det underbart. <3
Nu ska jag på fredagsäventyr!
tjingeling!
Idag har jag fått känna mig lill-liten igen.
När pappa kom och hämtade mig på skolan (praktikplatsen alltså;)), skjutsade mig hem och sa lägg dig och vila en stund du.
…Samtidigt som han gjorde upp eld och sedan pös ut i hardcore-gymmet och tränade. Jag tände huset fullt med ljus och sedan la jag mig i den finaste soffan jag vet och gjorde precis ingenting. Mamma kom hem och vi åt middag tillsammans. Bara vi tre. Den där bröd-cravingen, den har hela familjen lagt på minnet. Jag möts av det ena goda brödet efter det andra. Tackarr.
Sen hade jag bestämt mig för att träna, men hann bli så trött efter maten att jag var supernära på att banga. Men så såg jag framför mig, hur skönt det skulle vara efteråt. Så jag drog på mig träningskläder och struttade iväg, mot cykeln. Den som inte rör sig framåt fastän man trampar som en idiot. Så fort jag fick musik i öronen och pulsen började stiga, då var peppen där. Svetten skvatt och vips var jag färdigtränad.
Belöningen blev en skön och varm dusch. I den där duschen som är så stor, att man tror att man står ute i ett varmvarmt sommarregn. Det, och ett gäng juldoftande mandariner. Och ett återvändande till soffan. Belöning som heter duga.
Att vara hemma, bara jag, hos mamma och pappa. Det får mig att känna mig lill-liten igen. Jag är 23, precis. Men ibland är det skönt att få känna sig som 8 igen. Pappa hämtar på skolan och mamma serverar god middag.
Åh.
En dag känns lång, som minst två. Men ändå går det fort. Hur går det ihop?
Klockan har slagit kvälls-åtta. Och jag har, tillsammans med syster, precis planerat färdigt inför morgondagens elever. Jag, som bara har erfarenhet av att ha max två enskilda elever efter varandra, under samma dag, får bra lärdom nu. Nu, när det är rader av elever som trillar in, en efter en. Så, den här praktiken är bra. Den lär mig massor.
Dagen har varit lång, men efter att jag undervisat klart för dagen, nånstans på eftermiddagen, så hade jag en stund av lyx. Jag var och simmade, en hel hög längder, i en bassäng där det bara var jag. Så lugnt och fridfullt att jag aldrig ville sluta. 60 längder och 1500 meter senare, då steg jag upp. Efter en värmande bastu mötte jag upp Storan igen, för att åka hemåt.
Vi landade hemma, i stora huset, och möttes av en doft. En doft av något som är på väg. Julen. Vi åt risgrynsgröt till middag. Som ett bomullstäcke som la sig i magen. Och jag fick julkänslor. Det behövdes inte mer än så.
Det vita täcket som doftar jul och gör mig alldeles full av längtan.
Men den där juletiden, den kommer ju. Det vet vi. När jag kommer hem till mannen och lyan och det där elefantfyllda babynestet. Då, ska jag leta pyntiga tallkottar, hänga upp stjärnor i fönsterna, baka lussekatter, snickra ihop ännu fler julklappar, spela julmusik så det dånar om det. Och krama på han som jag, i stort sett, kommer ha längtat ihjäl mig efter, till nästa fredag.
Men idag är tisdag. Och det har varit en lång och fin dag.
Snart lägger jag igen mina blå.
-GODNATT!
Och så var det måndagkväll.
Jag har haft en så bra dag idag, förutom att den där älskade handen i min, åkte en massa mil norrut i morse. Musikfröken-rollen börjar kännas mer och mer naturlig och idag är jag inte alls lika trött efter praktikdagen, som jag var förra veckan denna tid. Idag har jag undervisat både klass och piano- high five med mig själv!. Sedan jag kom hem har jag hunnit gå en pw och träna ett tabata-pass. Och lagat middag tillsammans med syskonbarnen, tänt huset fullt med ljus och nu sitter jag här, och skriver ner orden som befinner sig i mitt huvud, precis nu.
Det här är en måndag, med en massa goda ingredienser.
Efter en mellan-vecka, en sån där jag tvingar in i mitt tränings-schema med jämna mellanrum, då jag bara får gå en massa pw:s. Efter en sån, som jag hade förra veckan, så var jag som en häst som hade hållits för länge, från att springa. När tabata-timerns slogs igång, alltså. Jag kände mig pigg och stark och njöt mitt i det jobbiga. 6 tabataintervaller senare, badade jag i edorfiner.
Kroppen är helt galet häftig! Magen bara växer och växer. Och jag är så glad att Liten vill träna med mig fortfarande. Undra hur länge det kommer funka? Jag menar… dels kan jag få en massa ont, i fogar och så (hade småkänning av detta förra veckan… var det för att jag rörde på mig mindre, tro?)) och sen så blir jag faktiskt tyngre och tyngre. Det är inte så många kilon att tala om nu. Men fler kommer det att bli och i och med det så tänker jag att det automatiskt kommer att bli jobbigare och jobbigare. Men känner jag mig själv rätt, så kommer jag inte banga på grund av extrakilona som kommer göra träningen tyngre, däremot om jag känner att det inte är bra för mig och den sprattlande.
Nåväl.
Det är måndagkväll och jag ska hoppa i en välbehövlig dusch. Och sedan läsa saga och natta dom två minsta här i la familia. Älskar den där vardagsstunden som jag så sällan, sällan får med småttingarna, då vi normalt är så långt ifrån varandra. Jag passar på och njuter för fullt nu under dessa veckor. Och nu är det redan vecka två av tre. Inte klokt!
MÅ SÅ GOTT!
– och vad himla roligt det är när ni kommenterar här och där. Och gillar ”lillafrunsdagbok” och inläggen på fejjan. Jag är så tacksam för er, alla läsare, det här är för himla roligt alltså! 😀
Fredag.
Hur skönt? Ja, precis så skönt som alltid. Älskar fredagar.
morgonlugn
… under morgonrundan.
…Med Storan.
Älskart! Fredag.
Är det onsdag idag?
Efter praktikdagen igår, som startade 07.00 och slutade 19.nånting, så var jag så galet trött. Jag försöker fånga upp varenda händelse, vart enda ord, suga åt mig varenda undervisningsidé, reflektera, fundera, hänga med.
Behöver jag säga att jag är trött?
Det kanske märks. Orden sitter liksom fast bakom bröstkorgen och jag ser bara mjuka kuddar, satsumas och en säng framför mig.
Jag vet det sedan alla tidigare praktikperioder. Man är så trött. Och jag är tydligen preggo också, och den grejen kan ju också göra en trött, tror jag?
Så den lilla stunden av kvällen som var kvar. Igår alltså. Då låg jag i Storans fina soffa, med utsikt över ett vackert hem. Jag vill också bo i ett stort och fint hus någongång. Hoppas. Ja och sen somnade jag ungefär samma tid som småttingarna i huset. Det behövdes.
Och idag är det ju onsdag, det vet jag.
Och jag vaknar piggare. Har morgon-gått och fått en frisk start på dagen. Jag är redo för ännu en lång dag. Och när det blir kväll igen, då får jag träffa mannen. Förstår du vilken lycka? Min man. <3
HA EN FIN ONSDAG!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer