av Emmeli | jan 22, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Musik, Norra Drömgården, Salen, Träning
Några bilder från Salen denna januarimåndag.
Blockflöjt, liten trumma. Triangel och maracas. Pianospel av Musikfrökenmamman och samtliga sjöng och dansade. Helt och hållet drömmig stund. Det är så roligt att barnen tycker om sång och musik lika mycket som sina päron. Världsgulligt är det ju också med en ettåring som dansar och en liten Storebror som sjunger så fint. Så ja, idag var det Musiksal där inne. Gympasal funkar det där rummet förträffligt fint som också. Och lugn och ro-Sal, förstås.
Ännu en dag av full fart. Innelek av olika slag. Utelek och snöskottning. Det vanliga; syta, byta, servera mat, trösta, krama, lyfta, klä på, klä av, servera mat några gånger till, hjälpa, bli en blöt kärleksfläck och så vidare. Och ja just det, veckans första träninspass för mamman också när barnen hade en lugn stund framför barnprogram. Juni hängde på mig på slutet, när jag bara hade hitte-på-yoga kvar. Hon sopade mattan med sin mamma, om man säger så. Så himla sött när en ettåring försöker härma olika positioner och gör det prick hur lätt som helst.
Nu väntar kvällen och jag tror, utan att känna mig särskilt vågad i gissningen… att jag somnar med barnen ikväll.
Det är en ynnest att få vara HemmaMamma.
Nu är den sista hela januariveckan igång!
Har ni haft en bra start?
Lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Så tog vi Lördag, jag och barnen.
I den där lilla byn som jag är uppväxt i och håller mer än kär i hjärtat. Där gårdarna efter söta lilla vägen, tätt med villor, är så noggrant skottade om vintern och där trädgårdarna prunkar om sommaren.
Där det där röda huset med vita knutar står och tillsammans med dom där två människorna jag älskar så, säger Välkommen med kramar i dörren. Hemmet med sprakande brasa och den där gemytliga och ombonade stämningen.
Där ett fång kärleksröda tullisar står i vasen. Från Far till Mor. Där barnen tycker så mycket om att vara. Och jag med. Där PappaMorfar ordnat en egen verkstad åt Minimannen. Och MammaMormor dukar gott fika i ett knyck. Där jag såklart är mamma till mina barn, men också där jag känner mig som Dotter Emmeli.
Den där sparkturen alla tillsammans…
När Storebror fick en alldeles egen påse med Lördagsgodis som han var så förfärligt rädd om.
Och Lillasyster blev helt slut av sparkturen och sov gott i timmar ute i vagnen sedan.
Preggomamman fick både chans att slå i kull sig i finsoffan en stund och också smita ut i Hardcorgymmet och cykla sig svettig och mer än tvärslut.
Som toppen över allt gjorde mamma och jag palt tillsammans.
Vi blev tvärsugna på det och det var sådär vansinnigt gott. Som allra godast när vi äter tillsammans, hela Storfamiljen såklart. Men ändå, hur gott som helst. Mannen som anslutit till kvällen efter sin dag borta, var glad för palt och samlad familj. Med pyjamasklädda barn åkte vi hemåt i vinterkvällen. Och somnade alla fyra samtidigt.
Det var verkligen en må-gott-dag, det där. Så tacksam för hela alltet. <3
Nu är det Söndag. Vilodag. Planera-inför-veckan-dag. Skrota-hemma-med-barnen-dag. Och så vidare. Vi längtar till pappan kommer hem till kvällen, men tänker göra det bästa vi kan utav dagen tills dess. Att gå ut och leka i snön och skotta och sånt, tror jag får bli härnäst.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 19, 2018 | Emmeli funderar, Hallen, Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Hej från hallen!
Rummet jag på ett sätt tycker så mycket om. Med dom där vackra sidoljusen, överljuset och Drömdörren. Pärlsponten målad i grön umbra, alla vackra snickeridetaljer mannen gjort och helt enkelt den där känslan rummet ger. Av att hemmet är en bit, precis på det sätt vi önskar det.
Men å andra sidan, är det där rummet ju inte klart, alls. Alltså… nog för att det är lättskurat. Men golvet har vi kanske ingen förkärlek till i övrigt. Stör inte, funkar och så vidare. Men jag kan längta lite. Till vi lägger nytt golv, slår upp för ny trappa, river ner den gamla för bättre utrymme och förvaring och så vidare och så vidare.
Men som det ser ut nu, tänkte jag bjuda på idag;
Direkt man kommer in genom dörren. Kattmaten. En korg med barnens vantar, handskar, halskragar, mössor och så vidare. Sånt dom använder dagligen just nu, liksom.
Och titta! En utav mina absoluta favoriter denna tid på året. Primulan. Visst blir man glad!? Glad blev jag också, när gulle-Ica tagit hem efter önskan.
Förvaring. Förvaring. Förvaring. Det är min högsta önskan till framtidens färdigfixande av hallen. Kan garantera att det är fler småbarnspäron som önskar detsamma.
Men till dess så pusslas det och trollas. Och det funkar ju så himmelens bra, det med. Där ser ni var vi hänger overaller och jackor och så vidare. Vidare till vänster fortsätter det, fast högre i höjd förstås. Men det är så förbenat krångligt att fota där i trånga korridoren att jag skippade det krånglet.
Bakom mig nu är ju barnens Lekrum. Och framför mig, ett utav favorithörnen i hemmet. Med stolen och fällen. Junis stickade brallor. Och en alldeles ny Farmorstickad tröja till S.
Jag vet. Vi är förskräckligt bortskämda med hemstickat. Så lyxigt!
Där i fönstret står också en liten Primula och sprider Vårvintervackerhet. Sicket långt ord!
Där hänger också fotografier på mannen, mig och barnen. Och så ser ni nära vad vi har för strömbrytare. Vi har faktiskt inte bestämt oss om vi kommer köra helt på vita eller svarta i resten av hemmet. I hallen har vi vita. Men nu innan jul när vi drog lite ny el i köket, så provar vi svarta..
Väldigt snyggt med svarta också, ju.
Resten av det där möss- och tjockstrumpeförrådet, är i skåpet precis bredvid hall- och köksöppningen.
Junis favoritskåp. Hon älskar att klä på sig. Och där finns ju en uppsjö av mössor att välja bland, liksom.
Hallglimtar, alltså.
Och fredag, ju!
Soft morgon tillsammans med kidsen. Förresten vaknade vi 05 första gången.. av att för busig katt lekte med pojkes fötter och dagen började med skrikfest. Som tur var somnade vi alla om i flera timmar till. Fredagsfrukost. Jazz-spisande. En Morfar som knackade på och förmedlade Morfarkärlek en liten, men väldigt uppskattad, stund. En mamma har fredagsfysat och samlat ny energi. Så glad att det känns så mycket lättare nu med allting, än för ett par månader sedan. Att träna till exempel, har varit något som gjort mig mindre illamående, vilket har varit enda drivkraften att fortsätta. Men nu är det så mycket roligare igen. Ljuset gör sitt också. Självklart. Nu märks längre dagar både på morgon och eftermiddag. Jag knipsade av dessa bilder i ett ögonblick alldeles innan vi tog oss ut genom dörren för att skotta gården tillsammans. Skönt med friskluft. Innemys resten av dagen. Storebror är taggad på att Lillasyster ska nattas ensam ikväll, så han får vara Storebrorsvaken, äta choklad och se på Mandelmanns med päronen. Tycker själv att det låter förfärligt trevligt.
God fredag och Trevlig helg till er alla!
– i helgen ska jag försöka få tid till att börja svara på frågorna ni ställt i frågestunden. Så det finns fortfarande chans att kasta in en fråga där om man vill.
Lillafrun
av Emmeli | jan 17, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling, Träning
Alltså.
Morgon tillsammans med dom där två små stjärnorna. Följt av timmar tillsammans med bara den minsta. Vi degar, blåser högt i blockflöjten. Mamman tränar ett pass och efteråt följer mini-spa för flickorna. Att bada är bland det bästa som finns om man frågar Juni. Så äter vi lunch i lugnan ro, snön får vräka bäst den vill. Det är ljusare idag än igår, när det knappt blev dagsljus alls. Men det är fortfarande alldeles vansinnigt grått ute. Idag gör vi ett alldeles förfärligt mysigt undantag. Våra barn har alltid älskat/älskar att sova ute i vagnen. Men någon gång jätte-ibland, så bara måste jag få njuta den där stunden, nära. Där vi kryper ner under fluffiga rosa filten, läser en liten saga och sen bara ligger tätt intill.
Lillan sover så gott, så gott. Och jag lyssnar till det vackraste ljudet jag vet. Det som är som den ljuvaste musik för mina öron. Lugna, snusande andetag från en människa jag älskar så hjärtat värker.
Och medan Lillan sover, så drömmer jag mig bort lite.
Å.
Än om det är väldigt skönt, med vinter. Att all den där spirande och över öronen-nippriga tiden ligger oss framför. Att vi nu har tid att samla kraft och energi, drömma, planera. Förutom att det är gråväder nu, så märks det faktiskt redan av. Det där ljuset. Som kommer mer och mer för varje dag.
Men jo. Jag drömmer mig bort lite denna stund. Till nya fröpåsar. Solvarm jord. Värme. Skitiga händer. Både mina, och mina garanterade hjälpredor. Jag längtar efter att se det första lilla gröna komma ur jorden. Känna doften av basilika och luktärt. Jag bara drömmer om att få ha en sån där luktärtsvägg, i år också. Hoppas.
Snöfallet utanför. Ljudet bredvid, från en sovande Lilla jag älskar så. Med känslan av att tycka om det som är nu. Och ändå längta och se fram emot, det där som kommer. Att längta, längta, längta. Men ändå dra en lättnadens suck. Och njuta. Av att det är precis just nu, och ingenting annat.
Ta hand om er!
(Nu tänker jag klicka hem några fröpåsar. Sådetså. Och håll utkik, vettja. För alldeles snart dyker en härlig tävling upp här på bloggen! …. som kanske, kanske har med drömmarna ovan att göra..!)
Lillafrun
av Emmeli | jan 15, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Tips på träningspass, Träning
Medan mörkret höll på att lämna, och ljuset göra sig redo för dagen, satt ungarna vid köksbordet för favoritig dega-stund. Mamman rullade ut fina rosa mattan hon fått av sin Syrra, precis bredvid. 
På med skön peppig musik och fram med tabata-timern. En gympapass skrevs ihop.
Och sidär; En, som till synes, skitglad mamma som var mer än redo att sätta igång. En allra första magbild togs först. Med Liten i magen har jag nog bilder från typ alla veckor och mer där till… Minsting-darling hamnade på bar-mage-bild i fjärde månaden. Fint så!
…
Så går timern igång och mamman börjar röra på sig.
Mitt i allt måste jag bara avbryta ungarna och säga; hallå, barnen! Mamma älskar er! … för så förfärligt rara alltså, där dom sitter och påtar tillsammans. Bara mer och mer och mer av den varan nu och både jag och M är överförtjusta. Syskon, liksom. Så stort och vackert. Dom har liksom sin alldeles egna relation.
4 minuter per block. Sex block totalt. Och en stunds Hitte-på-yoga som avslut.
Måndagsrörelse för Preggomamman, tätt följt av Alfons Memory-spelande inne i Lekrummet. Älskade Mammalivet!
Som småbarnsmorsa är jag bara så nöjd över min lilla rörelsestund. Oftast är inte mina pass mer än 30-45 min långa. Räknar nu inte in långpromenaderna, eller löpturerna utan självaste ”gympapassen” här hemma. Oftast någon form av intervall- eller cirkelpass där man ändå hinner bli rejält slut på kort tid.
Jag och M pratade om det bara häromdagen.. när vi bodde i Norrnorr och hängde på gymmet, sprang löpbandsintervaller bredvid varandra med exakt vetskap om vilken fart vi kunde pressa oss till, hur många reps vi kunde kräva av oss och så vidare. Det finns såna pass nu också…där vi pressar oss massor, menar jag. Men fokuset är liksom flyttat.
Då kanske det kändes viktigt med dom där repsen och kikade sig i spegeln, det hann jag nog också då. Nu är mitt mål att hålla mig stark, hel och framförallt att få massor av energi till att vara en så bra mamma jag bara kan. Och så vidare. Och det är så häftigt, för jag känner mig som mitt starkaste jag, sedan jag blev mami.
Det tuffaste uppnådda ”målet” under 2017, var att orka löptur med två barn i Snabbvagnen. Det målet uppnåddes ju. Det känns liksom allra coolast just nu i träningslivet. Att kunna kombinera Mammalivet med träning. Stor lycka för mig.
Jag mår så bra av att röra på mig. Med andra ord, är träning något jag prioriterar. Jag är helt och håller beredd att i vissa pass ha både en och två kompisar som hänger och klänger på mig (och gör passet ännu jobbigare och bättre). Det där med att kunna bestämma en särskild tid under dagen att träna, är såklart betydligt kruxigare nu än förut.. men lyckan är desto större när ens plan går i kloss, att någon gång under den där dagen få till ett träningspass. Ibland tycker jag att det är hur skönt som helst att träna alldeles solo. Men det viktigaste för mig, är att passen blir av. Så ser livet ut nu. Och det vill jag liksom heller inte byta mot något.
Denna måndagmorgon bjöd jag kroppen på ett skönt, känna-in-kroppen-pass. Efter en vecka med hemsk hosta och förkylning, och enbart promenader, kändes det klokt med just ett sådant pass. Allteftersom kände jag att kroppen var på banan och kunde till exempel i block tre helt och hållet hoppa över vilan med 20-sekundersintervallerna och få skön puls av att trampa raska utfallssteg under hela 4-min-intervallen. I vanlig ordning, tabata går att göra precis hur svettigt som helst.. man bestämmer alldeles själv. Idag fokuserade jag på att känna efter och göra vad som kändes bra och rätt. Preggokroppen tyckte till exempel att ”hallå, du ligger PÅ en pyttebäbis nu!” .. så rygglyften byttes snabbt ut mot bara diagonallyft istället. Efter 6 tabatablock följde en skön stund hitte-på-yoga och därefter var modern tankad med både ny energi och än mer mamma-tålamod för dagen.
Måndagsrörelse och Bar Preggomage-bild, ja…
…
Vilka roliga frågor ni ställt, förresten! Jag låter frågestunden vara igång några dagar, så än är det inte för sent ifall ni undrar något särskilt just nu.
Hoppas ni har en god veckostart!
Tulpanens dag och allt! … hade tänkt ge mig ut på byn för en bukett, men det blåser storm så vi skiter i det och myser inne idag. Det var alldeles nog att stå ute på bron och vagga Lillan liten stund. Storm är mitt värsta väder, typ.
Lillafrun
av Emmeli | jan 7, 2018 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Älskar att klä barnen i hemstickat. Finaste sortens tröjor. Dom där två, stickade av NorgeMorfars älskade A. Hon som känns som lite av en blandning mellan Farmor och Mormor till mig och som jag tycker om så himla, himla mycket.
Idag har vi klätt oss varmt, alltså. Och haft timmar ute i vinterkylan. Grillat lunch, förberett gården för storm. Varit nere på byn och handlat mat och till eftermiddagen kom Mormor och Morfar förbi. Så fint. Dagens motion fick jag och mannen när vi klättrade uppför stegen, över balkongräcket och sedan skottade bort den hiskeliga mängd snö som fallit från taket och ner dit. Svettig och trött i kropp, konstaterandes att dagens träningspass var väldigt friskt där uppe på höjden med vinden som börjat ta i. Då, lämnade jag mannen som fick fortsätta och gick istället in för att laga söndagmiddag. Lillan sov och Storebror var hos Farmor på symaskinskurs.
Nu är det kväll och stormen verkar vara här nu. Måtte, måtte alla träd på gården stå kvar imorn när ljuset återvänder. Är så rädd om vårt gamla, gamla äppelträd.
Norgestickat och Norrlandsvinter. Något vi njutit av idag. Typiskt att helgen är över alldeles snart. Men fin (avkopplande och skön) så den förslog. Det, har den varit!
Hoppas ni haft det gott, ni med. <3
Lillafrun
Senaste kommentarer