av Emmeli | mar 15, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Träning

Morgonmysig Juniflicka i pyjamas, i full färd med att säga ”heja, heja mamma och moster! Jag kryper ner i sköna vagnen jag, och snusar och sover där ute i stormen. Så kan ni lyfta skrot och babbla, digga till bra musik och ha sån där tid ni tycker så mycket om”.

Och så blev det.
En alldeles särskilt fin förmiddag faktiskt. Alltid så fint att kunna träffa familj såhär, mitt i veckan. Något vi längtade till, när vi bodde i norrnorr. Så, först ett spaggetikroppsframkallande styrkepass och sen få bjuda både Storan och pappa på lunch. Sån spontan och trevlig vardagslyx.
Lillan sover ännu, inne på sin fjärde timme. Lilla sjusovaren. Men strax, strax borde hon vakna och i eftermiddag ska vi iväg hela familjen på liten tripp. Det blir fint.
Det här är märkvärdigheter och vad som betyder sådär mer-än-guld-värt-mycket. Om ni frågar mig.
Ta hand om er i stormen!
Lillafrun
av Emmeli | mar 13, 2017 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning

Med en viss liten, liten risk. Att verka tjatig, alltså;
Men jag bara älskar att vi är där vi är nu. På året, menar jag.
Att allt bara ligger framför som ett endaste magpirr. Jag kan inte säga att jag har någon favoritårstid, tycker var tid har sin charm. Men våren är ju något alldeles särskilt ändå, när allt och alla bara väcks till liv igen. Inte sant? Och sommaren, sen. Med ändlösa dagar, vackerblommor, värme och en känsla av lättja. När hösten kommer och löven faller är det något vilsamt i det också. Och vintern är vacker, den med. Med mycket snö älskar jag den. Fast nu sedan nyår, har det varit en ganska grå, småtrög, ovintrig tid, som varit trött och samtidigt fullfartig. Den tiden som nu, möts av Minimannens månad. Tack vare att vi fick snö till slut, så får vi också dessa vårvinterdagar. För var dag blir det ljusare och ljusare.
Och det är, helt sonika, helt och hållet underbart.
Här hemma på gården donar vi med diverse. Förbereder vårens och sommarens renoveringsprojekt och försöker samtidigt njuta så mycket vi bara orkar av den här makalösa tiden som är nu, i livet. Småbarnslivet. Så mycket kärlek. Så mycket energi som både ges och tas. Så mycket lycka. En ynnest hela alltet.

Så vad har vi bestyrat med idag. En dag i mars på denna gamla bondgård?
När Lillan sov sin första lur, passade jag på att rensa ur både hennes och Storebrors klädlådor. Urväxt plockades bort, sorterades ner i kartongerna där uppe på vinden. Nytt och en del ärves lades istället där i. En så skön grej att få gjord.
Och så har vi spatserat fram och tillbaka på lillvägen, för att glo som tokar på vårt eget hus. På den där brädlappen som mannen skruvade upp. Som liksom skulle ge oss något hum om hur det kommer att se ut med midja på huset. Till sist hade vi bestämt oss. Så då ritade den skäggige och Minimannen in alltsammans i vår ritning på datorn. Det blir nog bra, det där.
Och jag har njutit med händerna i jorden. Alla gamla pellisar har fått ny jord och dom nya små skotten har planterats i krukor.
En busig Juniflicka har då och då stått och dragit i sin mammas långkallsongben.
I ett nafs hade S och jag snott ihop ett par fillimpor också. Så smidigt och så gott. HÄR finns receptet förresten. Med brie och salami är det en höjdare!
Och så till sist drog morsan ut och tog till vara på dagens sista ljus. Som ju nu för var dag stannar lite, lite längre. Gjorde vad hon tycker så om; att springa. Idag, med gladmusik i öronen och inte en aning om hur långt. Bara att. Och att det var så himla skönt.
Och sen ta kväll. Äta middag som mannen lagat. Känna sig tokbortskämd. Ta en inte så varm dusch, men istället med det mysigaste sällskapet. En bäbisflicka. Och sen möta upp den där lilla pojken som varit över hos Farmor och Farfar efter att inte ha setts på vad han nog kände som en smärre evighet. Själv saknade jag honom, efter bara en stund ifrån. Hjärtegott att ses och läsa saga och prata om dagen och sen någon minut senare höra dom där andetagen som betyder att en liten pojke sover så gott, så gott.
Marsbestyr på en gammal gård i norr. Just så, ja.
Lillafrun
av Emmeli | mar 12, 2017 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning

Vilken härlig söndag det här blev.
Vi rejsade runt här inne i några timmar, innan det blev lunch och den där skäggige kom hem igen och vi bestämde oss för att tempot fick pausas för sånt där tydligt söndags-tempo istället. Kaffesörplande ute på bron med norpande ur kakförrådet som är ganska stadigt nu sedan all kalasbakning senaste veckorna.
Lyssnande till takdropp. Lite inför-nästa-vecka-planering. Bara-vara-tid. Snölek. Och ungefär sju tusen vändor fram och tillbaka med lillsparken på våran väg.
Sen har timmarna svischat och nu är det kväll. Hemmet är skinande rent, små småttingar sover, en morsa är sådär löjligt nöjd efter skönt träningspass och efterföljande världslyx (varm dusch). Nu ska jag möta M i finsoffan och hinna prata i kapp för dagarna ifrån. Den där M som jag längtat så efter.
Vilken vecka det här har varit; med treårskalas, vännerhäng i massor, födelsedag för älskade Minimannen, sportlovsmys, massa pyssel, ljuvligt vårvinterväder och som toppen av allt har vi samlad familj igen. Finsortens vecka, helt klart!
Lillafrun
av Emmeli | mar 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Träning

Och idag har det varit, och så fortfarande är, fredag.. sägs det.
Det hade kunnat varit precis vilken dag som helst. För hemma på Drömgården är det Vinterlov och det där med dagars namn spelar inte så stor roll. Vilka minnesvärda dagar det här blev. Jag och C och barnen har haft ännu en dag tillsammans. Ett Vinterlov där det vanliga vardagståget pausats och vi fyllt dagarna med mys som vi ju brukar, fast i en än högre dos. Tvättmaskinen på paus, torsdagsstädningen utebliven, extramycket kaffesörplande, ena pysselpåhittet efter det andra. Jag gillar ju vårt vardagståg, mer än något annat. Men det är både så, så skönt och mysigt att pausa också. Så får man liksom längta lite efter det där andra.
Och titta här;
Vi har blommande syréner här på gården. Mars, liksom. Minsann! Så himla häftig grej. Moder Jord. Det doftar rent himmelskt, faktiskt!
Och där ser ni en pojke under förmiddagens bakningsprojekt. Minimannen var i sitt esse.
Plötsigt var himlen klarblå och solen sken så härligt. Vi gick ut allihopa. Minimannen drogs på sparken och Lillan snusade i vagnen. Ner på byn det bar, för vi hade minsann fått en idé och behövde handla en massa saker som vi absolut inte hade hemma.

Väl hemma dunsade vi ner oss skönt i snön. Öppnade Minimannen-post och så. Precis där hade jag gäärna suttit i typ en mindre evighet. Men då ropade hungriga lunchmagar. Gjorde inget. För den där färsk-pasta-lunchen var to die for. Mycket god, med andra ord.
Och vips,
…Så var vi ju ute igen! Den där sköna lilla Bönan, alltså. 
Efter mellisfika så var det dags för rond två av vårt bakande.
När vi var klara utnyttjade jag, min lyxknutta, att jag hade vännen C här och bad henne om barnvakt under en stund. Inga probs, sa hon. Lillasyster sov i vagnen, så Hönsmamman kände sig lugn. Storebror fick sagor lästa för sig och så hade dom spelat fiskspelet och plötsligt var ju mamman hemma igen. Braig stund för oss alla, alltså.
Mamman med världens skönaste känsla i kroppen. Och lite kräkslut. Den där sista biten var nog jobbigast. Den över lägdan. I djupsnö. Men det var lite festligt också, på något vänsters vis.
Nu har vi fredagkväll. Sovande barn och surrande vänner i finsoffan.
Och i hjärteasken lägger vi ännu en så fin dag. Detta Vinterlov, blev något minnesvärt. <3
Lillafrun
av Emmeli | mar 8, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen, Träning


För idag fyller vår älskade, älskade Sixten 3 år.
Vår Prins Darling, Liten, Junis Storebror, Minimannen… Han. Fyller 3 år idag. Tre år. Åh. Inte klokt, alltså. Världens bästa tre år. Jag och M är tappar-orden-tacksamma, stolta och så fyllda av kärlek för den där lille pojken och hans Lillasyster. Vilken ynnest det är, att få vara mamma och pappa just till dom. Livets Största Lycka.
Här hemma på Drömgården var det sån där precis-som-det-ska-vara-när-man-fyller-tre-födelsedagsmorgon i morse. Med morgonrasslig födelsedagssång och lilla frukostbrickan på säng och massor av paket. En födelsedagsmorgon som pågick från tidiga, tidiga ottan tills det tills slut ljusnat. Lugn och ro att öppna alla paket och hinna leka och äta den där lilla traktor- och hjärtemackan och säga ”åå tack hörni, allihopa!” många gånger om. Fina, fina S.
I paketen var det både såna där lite nyttosaker, som mössa och strumpor och nån ny tröja. Men också flera nya böcker och pennor och ritblock och glass och tårta så att vi kan utöka menyn inne i hans lilla kök i Lekrummet. Det där fiskspelet som ser, var en riktigt höjdare också. Lyckan var total när han lyckades få napp. Likväl som han, precis likt sin mor, fick ett smärre tuppjuck när det trilskades lite. Höjdpunkten var helt klart dom där vågi-tågisarna (walkie talkies:arna) som han verkligen ,verkligen önskat sig och nu fick. Som vi ska snick-snacka i dom, åka på brandlarm också såklart. Och ropa på Snickarpappan när han är uppe och snickrar. Perfekt.
Födelsedagsmorgon när man fyller 3 år, alltså. Det bästa till den bästa.
Idag har den här mamman fladderhjärta, såklart. Ni vet ju hur jag är vi det här laget. Älskar honom så att hjärtat nästan inte vet vad det ska ta sig till. Och idag är det ju en så speciell dag. Den här dagen kommer för evigt att vara precis så. Den här dagen för tre år sedan, gjorde ju mig och M till världens lyckligaste päron och Liten visade oss från första stund, livets mening.
Så ja, idag har vi treårsdag och hurrar för en älskad Miniman. Han som nu är iväg på Förskolan och bjuder småvännerna på chokladbollar och saft med sugrör. Mycket viktigt det där med sugrören! Jag längtar tills vi ska hämta hem honom om ett par timmar och fortsätta födelsedagen tillsammans. Tills vidare susar vi på här hemma. Lillan sover nu, så jag skottar och traskar ner på byn och postar kort och slänger in tvätt efter tvätt och ett svettigt träningspass har också hunnits med.
Äntligen blev det 8e mars. Som han väntat och längtat, alltså.
Lillafrun
av Emmeli | mar 6, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning





Vilka dagar;
Lördagen. Då kändes det som om min energi återvände till mig.
Solen sken. Mamman fick världens bästa lucka innan kalaset, för att sticka ut och springa i snöknarr. Sen hade vi kalaslördag hela dagen lång. Och det var en så fantastiskt fin och lyckad dag. Med en Miniman som sken i kapp med solen. Hans leende och bubbliga skratt i kusinlek. Världsgulliga min när vi alla sjöng för honom. Hans lilla tårtdans. Han otroliga tacksamhet. Hans under dagen alla ”mamma? Jag ÄLSKAR Dig. Pappa? Jag ÄLSKAR dig”..
Och mot kalasets slut, när det kramades ute i hallen och så och det bara var Storan kvar..då hjälpte hon mig att klippa ner dom övervintrade pelargonerna. Jag har i veckor bara velat göra det. Men det har bara inte blivit av. Så, hon gjorde det. På dom flesta. Och fyllde små vattenglas och ställde skotten i. Storasysterkärlek när den är som bäst. På samma gång pysslade hon ju om sin Lillan, liksom.
Jag fick sånt otroligt lycko- och energirus under den där dagen. En morsa som fått tanka sig med löpturen, och få fladderhjärta av Minimannens lycka under dagen och att hålla på med dom där blommorna sedan. När man kunde tro att jag skulle vara som allra, allra tröttast. Efter en hel kalasdag där det ju fixats en massa innan och under. Då, for jag runt i huset och bara tog hand om dom där blommorna jag helt glömt bort, klippte ner dom sista pellisarna, vattnade och klappade. Och i ett vips var kalaset bortdiskat och hemmet efter-kalas-städat också. E-och-M-teamwork på hög nivå. Jag kände plötsligt vårpirr i magen. Och mannen var så glad och konstaterade att nu känns det som om min Emmeli är tillbaka, efter några dagar borta. Den där skäggige, alltså. Så fin så klockorna stannar.
Sen har helgen, förutom kalaset ni ju sett i bilder redan, innehållit en massa massa mer-värt-än-guld-stunder;
Sitta ute på sparken med trynet mot solen. Andas långsamt. Elda bortsågad timmerstomme och äta grillade mackor serverade av mannen, efter en långpromenad alldeles solokvist. Vilket kändes som science fiction, rent hitte-på. Att svänga med armarna, bara höra mina egna andetag och tankar. Jag älskar att gå med barnvagnen full av barn. Men det var så skönt att få en timme bland tystnad, fågelkvitter och bara mina egna tankar. Återvände hem med jag-har-varit-på-semester-i-en-vecka-och-tankat-energi-känsla..

Långkallsongungar som klättrat på väääädens starkaste mamma. Bäbisflicka som gosat med sin pappa. Och bara den där grejen att vara samlad familj.
Och så avslutade vi vår söndag med att få sååå efterlängtade vänner på besök. Bäbismys, liten allihopa-promenad, kalasglada blommor på bordet, fika, middag och bara sånt där som-i-Norrnorr-häng, fast här hemma på Drömgården. Hur härligt som helst!



Dessa dagar har varit guld värda. Jag behövde bara lite vila. Inte enbart bara-sitta-still-och-göra-ingenting-vila. Jag behövde helt enkelt sätta ett litet bevaras-ömt-plåster på mig själv. Och tänka lite på mig själv. Springa lite. Knipsa av några gamm-blommor. Få nån extra kram av mannen. Träffa älskade. Påminna mig själv om att andas lite långsammare, än framförallt senaste veckan.
Dessa dagar. Gjorde susen.
Nu känner jag mig som en blomma. Som fått vatten.
Lillafrun
Senaste kommentarer