Februaritisdag.

21022017-IMG_4885

Morgonkaffet en tisdagmorgon i februari när ögonen är så grusiga att det är löjligt. Och kroppen mer känns som bly än något annat. Gott, mao.

Ja. Jag har varit så, så himla trött efter igår. Trodde på riktigt att det var ett skämt när Minimannen, på sin pappas bevåg, kom avgrundsvrålandes MAMMA, VAAAKNAA!!!! , i morse. Men icke! 21022017-IMG_4893Det blev ju tisdag av det här, i alla fall. En otroligt vacker sådan som ni ser. Det är ju nästan så att man blir snurrig. Men nu har vi vinter igen i alla fall. Sådär kallt, kallt till morgonen och under dagen har det varit helt ljuvligt vårvinterväder med värmande sol och takdropp.

21022017-IMG_4892

Jag och Lillan var iväg på förmiddagen. Bebbeträffen har bytt dag så idag var det dags igen. Små sånger sjöngs och små bebbarna lekte med varandra. Juni var i vanlig ordning toktrött efteråt och snusade så gott under långpromenaden jag tog med henne efteråt.

21022017-IMG_4898

Hann precis med en lunch tillsammans med den skäggige, han som har en tröja han fått av sin fru som det står ”My kids have the best dad” på. Tumanhandlunch innan han gav sig iväg på uppdrag. Jag och min trötthet tänkte precis ta oss en vila på sofflocket.. när någon började snicksnacka i babyvakten…

21022017-IMG_4909
 … min sköna lilla böna!

Juniflickan.

8 (!) månader idag! H u r r a! ..för denna lilla tjej som liksom gör livet soligt prick varje dag. Vår coola lilla bäbisflicka som vi älskar så.

Vi myste tillsammans där bland kuddarna, läste bok och busade och pussades och pratade om ditt och datt. Det där sista lät typ; ma-ma-ma-ma-ma, ba-ba-ba-ba.. 

Gulligaste lilla Junipratet.

21022017-IMG_4915

Och när Pärlan vägrade starta eftersom den inte körts på hundra år, så fick det bli ännu en tur till fots när vi skulle till Förskolan. Men var det nån dag som det inte ens minisuckades över en sån grej, som att bilen inte startade, så var det idag. Det var ju så soligt och skönt. Jag tänkte att Lillan skulle få åka Storebrors sittdel… 8-månadersdagen till ära, liksom. Hon drunknade nästan.. men log där bakom och tyckte nog allt det var lite festligt ändå!

21022017-IMG_4916

Mellis tillsammans med min pojke. Bland det mysigaste som finns. Det kan liksom komma de mest finurliga, tokiga, hjärteöversvämmande funderingarna, frågorna och konstaterandena då.

21022017-IMG_4936

Och där är två syskon mitt i eftermiddagslek. Den ene pysslade; klistrade, klippte och gjorde konstverk. Den andre antingen stod och vinglade, livsfarligt, och försökte ta sig upp till Bjossan hon också. Eller så satt hon bara där, och var sådär Juni-cool.

Ikväll var det bara en kamp att hålla sig vaken genom middagslagning, pyjamasförvandlingar, sagoläsande och allt det där. Hade tänkt att jag skulle träna när barnen somnat, men när jag väl låg där i storsängen bredvid barnen så liksom anföll tröttheten. Nu somnar jag här, tänkte jag . Men när barnen somnat och jag fått vila en stund, så blev jag på något vis klarvaken igen och tog mig upp. Donade lite, fick till ett skönt pass och nu sitter jag här i finsoffan nyduschad och meganöjd. Strax kommer M hem efter att ha jobbat eftermiddag/kväll. Något som inte alls är så vanligt nuförtiden, som det ju var förut. Det är lyxigt.

I natt ska jag landa på kudden tidigare och jag törs lova att jag kommer att sova som en gris.

Natti!

Lillafrun

Några glimtar från helgen.

18022017-IMG_4753Så Storebror drog till Mormor och Morfar för Myslördag, ja. Och här hemma var det bara den där überperfekta renoveringsbäbisen på bilden, mannen och jag. Timmar av arbetstid under förmiddagen. Lillan sov och vi jobbade med Sovrummet.18022017-IMG_4755 Det som är där inne..

Klättrade upp på taket för sista dagen denna vecka och jobbade med att få bort allt spån.18022017-IMG_4763 Det där är ju det enda rum som är isolerat, och alltså har spån i taket.

Lagom till att vi höll på att hungra ihjäl så vaknade Lillan och vi drog till med lunch alla tre.

18022017-IMG_4772…och fira-halvlek-kaffe-sörpling. Med chokladhjärtan och allt.

Sen fick mannen fortsätta uppe en stund själv medan jag och Juniflickan myste här nere. Hade sån där favoritstund. Där vi sitter vi pianot och sjunger massa braiga låtar, alltså. Efter en stund skulle det sovas igen och då blev det åter arbetstid för mig. När J sedan vaknade igen, klunkade hon mjölk och drog sedan till med en premiär. Att vara hos Farmor och Farfar alldeles själv. I lite mer än en timme. Låter ju helfjuttigt. Men, jag hade sån Juniabstinens när vi sedan hämtade henne, att det inte var klokt.

Det braiga var, att vi då hann hela vårt beting; att suga bort allt spån från det där taket, samt riva taket. Och dessutom, skjutsa ut alla plankor genom fönstret och ut på gräsmattan och börja röja upp. Hej vilket bra teamwork!

Kvällen avslutades i Lilla byn, hos Mormor och Morfar. Där vi mötte en liten pojke som hade haft världens drömlördag. Med lek och korvgrillning och sockerkakabakande och gudvetallt dom hunnit med. Jag och M blev ompysslade med middag och en varm bastu. Det är ju så man skäms, så lyxigt liksom!

Glad, bastuvarm, mätt, mör och så, så trött familj åkte sedan hemåt och rullade in på Drömgården och gjorde natt. 18022017-IMG_4790

Så blev det söndag.19022017-IMG_4795

Mina ben ser ut som stryk. Eller som att dom fått stryk. Och kroppen känns lite så också. Kära nån. Att brottas med en spånsug är ingen lek förstår ni. Men farligt peppande. För varje steg, varje arbetstimme vi gör. Så kommer vi närmare målet.

19022017-IMG_4801

Vi hade Hela-familjen-fixar-morgon. Takplanken som var hela bars in på lon och sådär.

Minimannen drog sedan till Farmor och Farfar, så kunde jag och M jobba på lite till med sånt som är för farligt eller för dammigt för en liten älskling. Lyxlyxlyx med Farfars bara en grisblink bort!

19022017-IMG_4810

Där ser ni någon som har kommit på en idé om att hon, om det går, vill ha kvar det där vacker-breda sovrumsgolvet… kanske, kanske kommer det att gå. Jag hoppas!

Och sen avrundade vi allt vad Arbetshelg hette. Gick ner. Jag och mannen tränade ett tabatapass. Tillsammans. Vilket var typ hundra år sedan sist.19022017-IMG_4816 Svinjobbigt. Och apkul. Med liten gullMyra bredvid…

Sen svidade vi om. 19022017-IMG_4822Någon hoppade i kalaskjol och var prick hur söt som helst. Så har vi sedan haft eftermiddag hos Farmor och Farfar. Firat farmorn som fyllt år, ätit god lunch och tårta. Och blivit precis hur trötta som helst, sådär som man blir när man varit igång fysiskt i massor och sen liksom lugnar ner sig. Så, himla, himla skön känsla tycker jag.

Det var några glimtar från helgen, det. Så himmelens fin.

Nu ska vi ha söndagkväll här, i så lugnt tempo vi bara orkar. Och vågar, för att inte somna på kuppen. Typ så.

Ha det så gott, ni med! <3

 

 

Lillafrun

Fredagspeppen!

17022017-IMG_4710Där ser ni mitt fredagsgäng!

-Bästa tänkbara, om ni frågar mig. Juniflickan, Minimannen och Sallykatten.

Det här med fredagar, alltså. Som betyder att det bara är timmar kvar till familjehelg. Inte som förut, där helgen istället betydde extramycket jobb för mannen och därmed tid ifrån. Var sak har sin tid. Vi klagade inte då. Fanns inte på världskartan. För vi gjorde det trivsamt. Kände tacksamhet. Och trivdes. Då också. Allt har sina för- och nackdelar. Men nu, på det stora hela, med hur vardagståget känns? -Rent Himmelskt.

Så idag har jag och barnen Hemmafredag tillsammans. Gör prick vad vi känner för, i den fart som blir. Mysig morgon med lunka-på-tempo. Fast vi var visst utanför dörren redan kring 10. Hade klätt oss varmt och gick ut på äventyr i stormen. Vi drog till Lekparken. Åkte rutschkana, slirade på isen och längtade lite efter barmark. Eller snö, för den delen. Bara inte denna halka.  Så var vi till Blomsteraffären också och köpte med oss lite vår, innan vi traskade vidare för långpromenad med tröttisar till syskon i vagnen. 17022017-IMG_4658Där;

Ett stycke papperpåse med Vårpepp!

17022017-IMG_4659Himmelsblå pärlhyacinter.

Dom fick såklart flytta in. I en kockumkittel. Och så snodde jag bara bara runt dom där björkvistarna jag haft i vatten om som nu fått små, små illigt gröna blad på sig.

17022017-IMG_4686 Hur kan man inte bli glad av det där, liksom!17022017-IMG_4691

Sen har här degats och lekts;

17022017-IMG_4700Syskonen tillika det dyrbaraste jag och Vackerpappan har.

Här;

17022017-IMG_4705

Lilla Bäbisflickan som liksom i smyg och tystnad plötsligt förvandlats till Vilda Babyn. Precis, precis såsom hennes Storebror gjorde kring samma tid i livet. Fortfarande sådär tvärsoft och äter som en klocka och sover i massor. Men under den vakna tiden börjar det nu också vara mycket Full Fart. Okej, mycket tid är också precis sådär som på bilden. Men..

Plötsligt står hon och vinglar nånstans, med rumpan vickandes åt höger och vänster. Utan någon som helst överlevnadsinstinkt. Det är på en sekund det har hänt och när jag upptäcker henne sekund två, firar hon av värsta smilet och ser så ohyggligt nöjd ut!

Och i natt. 01.30. Vaknade jag och tyckte det kändes som en mini-jordbävning i sängen. Vad tror ni?

Joho. Nog har den där lilla Loppan vaknat och ställt sig upp i sängen. Står där, hållandes sin morsas rumpa, och gör små, skitsnabba, hoppliknande knäböj som nån annan Cirkusprinsessa. Såklart med det där stora, lilla leendet som gör att man av-kärlek-svimmar, oavsett klockslag. Alltså. Juuuuniii! Som S säger ibland, när syrran gör något som inte faller honom i smaken….

Ja, några såna där cirkusliknande uppvak mitt i natten, är väl ingenting jag tycker att vi ska börja med. Lilla Grodan, alltså. Man kan svämma över av kärlek för mindre!

17022017-IMG_4721Och titta där! Någon kikade med kikare för första gången idag. Det där blev en ny hit!

17022017-IMG_4723Så drog vi till med extragott mellis. Minimannen vispade grädde med elvisp, helt säälv! (eller inte, men så länge han tror det så är det ju bra..). Vi åt färsk mango och grädde tills vi nästan mådde lite illa. 17022017-IMG_4726Mellan svängarna har det hängts nån tvätt, byggts koja och när Lillasyster tog sin andra långlur i eftermiddag, så drog jag och Bjossan igång vår favoritmusik. Dansade, lekte inte nudda golv och mitt i allt så norpade mamman åt sig ett överkroppspass också. Alla nöjda och glada. Man får ju inte vara dum, liksom. Bara fantasin som sätter stopp!17022017-IMG_4714

Nu längtar vi så till Vackerpappan kommer hem, så vi kan äta god fredagmiddag, ha sånt där fredagsdisco i Salen och äta chokladhjärtan.

Älskade fredag.

Önskar er en God Helg!

 

Lillafrun

Det där med Vinterdvala, Bekvämlighetszoner, Kärlek och sånt.

Å.

Det här med vår i luften. Det gör liksom någonting med mig. Som att både kropp och knopp varit i nån slags vinterdvala och inte förrän nu, när ljuset återvänder, solen lyser högre och fåglarna börjar kvittra igen, så förstår jag att jag varit där. I Vinterdvalan. Det bara känns nu, som att jag nästan snart börjar bubbla lite inombords. Bubblet som varit lite sovande senaste tiden. Ni vet nog precis vad jag pratar om. Jag anar att jag inte är ensam, mao. 15022017-IMG_4639

Och vet ni!

Jag är så himla glad att jag gick emot mig själv och istället helt brydde mig i vad min lilla dotter tyckte, om den där första Babyträffen vi hade för ett par veckor sedan. Jag kände mig allt annat än bekväm, ska ni veta. Men hon älskade det ju. Så det var självklart att vi skulle fortsätta. Idag? Ja, då älskade jag det också! Jag är en Hemmagris och Ensamvarg, till stor del. Tycker om att träffa familj och vänner. Ja, det älskar jag ju, som ni vet. Men det där med att befinna sig i nya grupper, inte riktigt känna någon. Ja, det kan jag tycka är obekvämt. Men när vi bodde i Norrnorr hade jag ju faktiskt alla vännerna runt mig/oss, och vi hängde massor. Och nä, dom flesta av dom darlingarna kände vi ju inte sedan innan. Så nånstans måste man ju börja. När vi sedan flyttade hit, hem igen, har jag inte orkat söka upp några nya vänner. Inte haft behovet. Och, det har bara inte blivit. Men nu känner jag mig redo och det här känns som ett ypperligt tillfälle och jag är så glad i goa mammorna jag träffat. Heja, heja att kliva ur sin bekvämlighetzon ibland!15022017-IMG_4622

Och ser ni där!

Alla Hjärtans-blommorna jag fick av mannen igår. Han är för rar, alltså. Rosenbukett med videkissar. I vasen med finaste bokstaven på. Choklad och present, fick jag också. Bortskämd så det förslår. Och tänk, vad vi fyllt vårt sju-och-ett-halvt-åriga-Tillsammans-liv med mycket kärlek. Norrnorr-liv som precis-nyförlovade. Tillsammans-kämpan med varsin högskoleutbildning, där vi samtidigt träffade massa älskade vänner-för-livet-vänner. Gifte oss gjorde vi också under denna tid och den dagen är som en Saga att ha sparad i hjärtat. En sann sådan. Så var vi till Gambia då också, bodde i hydda i tre veckor, och fick än större perspektiv på, och tacksamhet för, livet. Och det häftigaste och underbaraste med den där tiden, var att vi blev Päron till en Liten. Och med varsin examen hamnade vi sedan här. På Drömgården. Som 24-åringar blev vi plötsligt, efter hårt slit, gårdsägare. Tillsammans med en ettårig Miniman. Han som nu är Storebror till gulligaste Lillasyster J. Time flies. Och jag bara hoppas på minst typ 100 år till av Jordeliv tillsammans med min M och våra kids. Det är det bästa jag vet, liksom. 15022017-IMG_4636

Kära, kära härtanes vilket spretigt inlägg. Jag har ett brödrecept förberett här också, men det känns som ”att blanda ihop ärter och fårskinn”, som mamma skulle ha sagt. SÅ. Jag skiter i det där receptet. För nu.

Det har alltså varit en himla fin onsdag. Efter Bebbeträffen gick jag hem med en trött liten bäbisflicka. Hade låst ut mig, men blev räddad i vanlig ordning av min Räddare i Nöden (Svärfar). Mötte sedan upp Storan för Onsdagsgympa. Med skakig kropp njöts det hemmatimmar i solbadande kök, bland bäbis och kärleksblommor. Liksom ännu, ännu härligare att vara hemma när man varit iväg på vift sådär. I eftermiddag har vi varit ute, barnen och jag. Friskluftat oss och vandrat runt huset (Bland det bästa som finns ju! Bara fantisera och fundera). Till kvällen har här lagats middag tillsammans med snart-treåring och ritat med densamme. Att måla av sin egen hand är grejen nu och jag vet inte huuur många små Minimannenhänder jag målat av senaste timmarna.

Sådärja. Ett spretigt inlägg var det här. Om det där med Vinterdvala, Bekvämlighetszoner, Kärlek och sånt.

Lillafrun

Bagardag. Spånfest. Och Syrén-snyft…

Som i ett trollslag…

..Bestämde sig Den Sagolikt Vackra Vårvintern, för att förvandlas till Det Sanslöst Stormiga Grådassiga Februarislasket. Då kan det omöjligt finnas något bättre att hitta på en Hemmamåndag, än att ta Storebror i handen och rejsa ner på byn. Handla på oss jäst och allt vad vi kunde tänkas behöva för att sedan återvända hem och dra igång en Bagardag;

13022017-IMG_4558

Någon var i vanlig ordning mer än mycket pepp och det är en sport att bara hänga med.

Mamma? Ska det här i nu? , frågar han och häller i samma veva i vad det nu kan vara. Mamma, ska jag öppna den här?, frågar han och öppnar i samma sekund. En gång kände jag hur jag liksom knappt andades för att det gick i sånt tempo. Då säger min son, snart tre år; Mammmaa? Aaaaandaaas! och jag brister i skratt totalis, såklart. Ja, det är Sportigt att baka med en Miniman, ja visst. Men, också förbenat trevligt!

13022017-IMG_4566

Min bagarpojke!

Idag testade vi ett nytt recept. Som vi fick från Storan igår. Och vi ger det fullpott. Otroligt gott och mysig bakning! Påminner mig om frallorna som min dagisfröken brukade baka till oss barn om morgnarna.

13022017-IMG_4567

Ett besök med Farfar hos GammelFarfar gjorde S, medan degen jäste.13022017-IMG_4572 Utsökt uppstekt-palt-lunch med en rejäl klick smör. Och sen, gräddades bröden. 13022017-IMG_4575Provsmak och alla tummar upp!

Det visade sig sedan att jag och M fick värsta bästa bonus-jobba-uppe-tiden som vi inte hade räknat med idag. Storebror följde nämligen med Farfar igen och hade sån där tid han bara älskar. När dom hänger i garaget och grejar med bilar och coola saker. Stor och Liten i varsin arbetarbralla och Garagekeps!. Livets Finheter, alltså.

13022017-IMG_4573  Så när Lillasyster tog sin nästa sovning, kunde jag klättra upp ovanpå det där sovrumstaket och ha Spånfest, medan mannen jobbade på utsidan av huset. Såå nice!

Och så till dagens lite sorgliga. Som den känslomänniska jag är, dock med förnuftet att se saker och ting i perspektiv, tyckte jag att det var fasligt sorgligt när vi var tvungna att såga ner vårt stora, stora syrenträd. Ända ner till marken. Jag hoppas, hoppas att det vill växa upp igen. Jag älskar syren och det där trädet, (ja det har förvandlats från buske till träd faktiskt), är liksom ett av två (det andra är äppelträdet) som jag verkligen, verkligen iiinte ville bli av med. Tyckte så synd om M som behövde såga ner det, han vet ju att hans fru älskade det liksom. Men, trösten är att det faktiskt inte blommade i somras, mer än lite, lite längst upp. Och att vi ju faktiskt ska brädfodra om. Det är ju alldeles förfärligt roligt. Och då är det helt sonika omöjligt att ha någon slags ställning där om trädet varit kvar. Däremot, har M lovat dyrt och heligt att han inte ska såga ner mitt äppelträd. Det får vara sådär stort och yvigt och alldeles underbart, tills det själv bestämmer sig för Äppelhimlen.

Jag tog mig en skön, skön löptur då, när mörkret höll på att falla och det plötsligt blev en så bra lucka för precis det. Mannen har avslutat sin jourvecka och så vidare. Och då jag andats i mask i flera timmar där uppe bland dammiga spånet, var den där friskluften rent gudomlig. Och så kom jag hem med det där syrneträdet i perspektiv också, och det var ju himla tur….

Nu är det kväll och vi har avslutat arbetsdagen här hemma. Sånär som att Mannen är ute med skotern och kör ihop riset från syrenen. Men efter det, har vi ledig-kväll. Barnen gjorde kväll extra-tidigt ikväll och det är Kvällsfrid Deluxe som råder.

En måndag i februari, alltså. Det här Hemmalivet gör mig nipprig!

Lillafrun

Helgavslutet.

12022017-IMG_4553Alltså, vad himla fort den här helgen har gått!

– Och vad alldeles märkvärdigt fin den varit. 12022017-IMG_4533

Och söndagen idag, Helgavslutet. Kunde liksom inte bli bättre, med våra mått mätt. Där ser ni förresten våran Lillan som håller på att förvandlas från en cool bäbisflicka, till en cool OCH äventyrlig bäbisflicka.

12022017-IMG_4537Det är på fötterna man ska vara, prick hela tiden. Det är så förfärligt roligt, förstår ni!

Söndag alltså;

-Mysig familjetid. Blandat med att jag och mannen fått så skitbraiga, überpeppiga timmar uppe på övervåningen. Tillsammans, dessutom. Löjligt roligt! Vi har tömt den där målarverkstan och förflyttat den till annat ställe här på gården. Och sedan börjat suga bort allt spån ovanför det rummets tak (det som var målarverkstad förut, alltså). Det rummet är ju det enda rum där uppe som är isolerat överhuvudtaget och därmed lite annorlunda mot dom andra ”rummen”. Jag som är höjdrädd och aldrig klättrar på stegar, har idag varit och klättrat ovanpå det där sovrumstaket med den där spånsugen som är som en endaste stor dammsugare och därmed riktigt Heaven för en städfreak. Jag glömde min höjdrädsla, mao.

Storebror har då varit hos Farmor och Farfar och haft det världsbäst. Och Lillasyster har som ni anar; sovit ute i vagnen. Prima skinka!12022017-IMG_4544

Då och då under dagen, har vi mötts vid köksbordet. För inmundigande och planerande av storheter. Storheter som till exempel handlar om huruvida vi ska fortsätta spånsugandet där ovanför sovrumstaket. Eller något än viktigare; att vi absoluut inte får glömma ballonger i taket på hans treårskalas. Minimannens alltså. Och att det är choklad som gäller, när det kommer till tårtan!
12022017-IMG_4551hej hej! säger Juniflickan! med smörgåsrån över hela världen. Och ja, disktrasan är alltid beredd i mitt liv…!

Ett litet träningspass och en kvällsstund hos Svärisarna och har också söndagen bjudit på. Och kvällsläsning av Mamma Mu-bok så att tårarna rann på mig. Jag har helt missat hur rolig den kossan är! Måste leta upp fler Mamma-Mu-böcker, pronto!

Och det bästa med hela alltet nu?

Att vi har har sån där Lyxmåndag att se fram emot imorn.

Hoppas ni haft en fin helg, ni med!

 

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4