av Emmeli | nov 14, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Hej i kvällen!
Familjens Kortare (kameran) har sedan igår varit ute på lite vift. Så ikväll säger jag hej, hoppas ni haft en bra dag. och godnatt! , med en drös lite småsuddiga, men för mig så hjärtevarma, ajfån-bilder från den här novembermåndagen.
Stora Lilla Familjen ute på tur.
Mamman drog Storebror på sin snowrejser, och Pappan rullade snusande Lillan i vagnen. Pojkarna stannade efter en bit och hjälpte Farfar med en grej medan tjejerna fortsatte runt långrundan.
Stjärnorna med sin efterlunchenlek. Någon var chef, en bestämd men ödmjuk sådan. Och någon bara flaxade med armarna och log och gjorde glädjetjut åt precis allt den där chefen pysslade med.
Åh. Den där stunden var himmelsk. Jag och Lillan kröp ner under filten tillsammans en stund. Pojkarna var iväg och tvättade bilen och kikade på brandbilar och sånt där häftigt. Vi hade också en häftig stund, men på ett annat sätt.
Å hoppsan, då. Två svettiga päron, efter ett tillsammansträningspass.
Och nu är det kväll, ja. Ögonen går i kors. Jag och M ska ta vår kurrande vän, Sallykatten, och masa oss till Storsängen där resten av vårt älskade gäng ligger och sover.
Att ta det på det lite suddiga viset, alltså. Faktiskt fasligt trevligt, om jag får säga det själv.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | nov 13, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Ord är överflödiga.
Våran älskade Pappa M är hemma igen! Farsdag, till ära.
Jag och barnen föreberdde i morse. Plockade fram paketen och ritade täckning och var mer än beredd på att Rymdskeppet skulle rulla in på gården.
Pappa, du måsse komma in! Du ska gå en täckning, med en traaktor på! ropade lillvännen glatt så fort M klivit ur bilen. Jo, jo.. här håller vi inte på hemlisar, det minsta!
<3
Så mysig stund med kramar, paketöppning, en över-att-vara-hemma-igen-glad pappa som blev alldeles överväldigad. Drog på sig tishan på direkten och blev precis sådär snygg som jag fantiserat om. Han är Drömpappan. Dessutom mina barns. Livslycka!
… ser ni ovan, Lillans lilla stortå, som höll på råka illa ut?
Tur hon har sin beskyddare…
… Bjossan fixar allt!
Åh. Så underbart att ha hela familjen samlad igen!
Nu ska vi fira Farsdag, hela dagen lång.
Först lite hemmahäng på Drömgården (läs: en springsugen mamma ska få ge sig ut på löptur i helt gudomligt vackert vinterväder!! mannen drar nog ut efter mig, han också). Sen ska vi såklart uppvakta två andra pappor som betyder Allt-och-lite-till, för både mig, mannen och våra barn.
PappaMorfar och PappaFarfar.
Åh. Nu blev jag alldeles längtig efter min egen pappa. Han är den lilla envetne solstrålen genom tjocka snödimman, där mitte uppe på fjället. Han är den förste att vara peppad att lösa Problemet vi möjligtvis stöter på. Han är den jag vet att jag kan ringa och säga; kan du…? och han hjälper mig, på en gång. Han är den som svarar To! när jag säger Love You.
Lillafrun
av Emmeli | nov 12, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Jag ska fånga dig, lejonet! Snart har jag dig. 
Ha! 
Och plötsligt ligger man här, på mage och funderar…
Och ett tu tre blir man bara precis hur trött som helst. Kan du bädda ner mig i vagnen nu, mamma?
Juniflickan alltså. Vilken liten stjärna. Vi är så upp över öronen kära i henne. Bäbiiiis!! Jag kan inte få nog. Älskar, älskar, älskar våran familj på fyra. Visst, stundvis tokintensivt och det känns som att tungan hänger utanför munnen likt på en tvärslut hund. Men för det mesta; ljuvligt. Helt och hållet.
Bjossan säger, sådär vansinnigt gulligt och läspande att; jag vill ha måånga Junibäbisar, mamma. Dom är så söta.
Jag håller med honom.
Och sådär började lördagmorgonen för henne, ja. Vi två andra tittade ut genom köksfönstret och konstaterade att det nog skulle bli en vacker lördag.. 
En morsa lyssnade på kaffebryggaren, ett utav dom mysigaste ljuden hon vet. Det tändes ljus, åts frulle och lektes med kattunge…
”Mamma, jag bär Sally!”
Jo, jo. Dom där två, alltså. Ofta supercharmiga tillsammans, som där på bilden, när dom leker tillsammans. Just där och då verkar dom dock ha missuppfattat hela grejen för ett slag.. råttan var sist liksom..
Men nä, hesteguud vad dålig kombo dom också kan vara. Överhuvudtaget kan kattunge i kombo med bäbis och/eller Minimänniska, var lite småkrångligt. Som när katten väljer att lägga sig på bäbisen ute i vagnen. Eller när hon klättrar upp i spjälsängen och hämtar dom där småstrumporna hon är som galen i. Eller när hon leker med barnens fötter om natten. Eller när missen på nolltid hinner fram till min filtallrik om morgonen, för att jag byter någons blöja eller så. Eller när jag bytt tusen blöjor, kanske faktiskt satt mig ner för ett slag.. och då ser kattlådan. Som aaaalltid måste tömmas. För lilla loppan äter och skiter som en häst, snarare än en kattunge. Typ så. Men, förutom dom där småstöriga sakerna, så är det alldeles supermysigt med katt. Sådetså. 
Vyn från sovrummet kunde ge vem som helst ljusterapi och gjorde längtan ut, stor. Så, så fort vi kunde, drog vi ut för lördagslek i snön. 
Vi rejsade utför lobryggan först, och efter en drös vändor upp och ner (= pretty flåsig morsa) så bytte vi till våran lillväg… 
Lillan sov och sov.
Plötsligt dök Farfar upp och undrade ifall vi inte ville äta lite lunch med dom. Jag bugade och bockade, Minimannen sken upp som en sol och så blev det så. Fast först skulle dom där två bästisarna, Farfar och Sixten, iväg på byn för lite fix.
Då tog jag Lillan och lommade iväg, efter våran lillväg. Förundrades över vackervärlden och tänkte på att jag ju nyss gick där, höggravid och tittade på dom där knopparna som snart, snart skulle brista. Som sedan brast och som följdes av en lång bäbisbubblasommar och en makalöst vacker höst. Och att det nu, plötsligt, är vinter. Och att dom där trädkronorna är bytt från att vara gröna, till frostigt och snöigt vita. Bådadera, så vackert.
Innan vi möttes upp för lunch allihopa, satt jag ute på ett fårskinn och riktade näsan mot solen med liten bäbisflicka i vagnen bredvid. En himmelskt stund.
När vi hängt inne någon timme sedan, och medan Farfar och S gick ner i garaget, tog jag och Svärmor Lillan i vagnen och gick ut på en rask och så vacker promenad. Rödrosig och svettig kom jag sedan hem igen. Lillan sov fortfarande (ja, hon tycker om att sova) och S var ju där han var. Så jag kände mig typ halvnaken när jag gick in, alldeles själv, utan någon att ta hand om.
Hängde av mig varma koftan och passade på att slå in paket till en älskad man.
..Och bara göra ingenting för en stund. Kände mig alldeles duktig, jag är så urusel på att göra ingenting. Alltid finns det något man borde och/eller vill göra.
Ute höll solen på att gå ner.
Nu är det kväll. Minimannen har somnat rekordtidigt, precis efter att han och jag ätit tumanhandmiddag med tända ljus och favvisen spagetti och köttfärsås. Idag gjord med massa kärlek. Ni vet, när man låtit den stå och puttra i en mindre evighet. Till Sixtens stora lycka bröt vi några bitar mörk choklad till efterrätt. Han älskar mörk choklad. Och kaffe, för den delen. Några minuters bolibompa sedan, innan han slocknade. Lilla älsklingen.
Just nu njuter jag så.
Av tröttheten i kroppen, efter att ha varit ute i friska luften i massor. Av vetskapen att barnen har det gott. En sovande, en nyäten. Och så njuter jag av den där känslan som infinner sig när man varit själv i flera, flera dagar och nätter. Med snöyra, sjuka barn, småbarnslivskarusell och så vidare. Känslan av att klara sig utmärkt, trots att den där älskade mannen, han jag kallar för Min Bättre Hälft, lyst med sin frånvaro. Känslan, av att klara sig…bara det att man absolut inte vill, eller behöver. Imorn kommer han hem. Åh. <3
Det här blev en smärre Lördagsnovell, ja. Så det kan bli.
Hoppas att ni har en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Fredag.
I morse efter morgonbestyren klädde jag på barnen, bäddade ner dom i syskonvagnen och så gav vi oss ut. På en vykortsvacker och nästan overkligt jobbig långpromenad.
Himlen var sådär ljusblå och träden dignade av snö. Älskade grusvägarna, numera täckta av snö, var sådär lagom oplogade. Och jag slet lite som ett djur för att ta mig runt, det ska jag erkänna. Men det var ändå en så skön tur och vi hade ju inte bråttom liksom, så det fick ta den tid det ville;
Bjossan myste bland filtar och snuttetrasor.
Lillan likaså. <3
Sen fortsatte dagen med lunchfix, pusselbyggande, ett överkroppspass för morsan, lite tillpiffande för densamme och sen kom Mormor och Morfar. Och hämtade Storebror och hans lilla jag-ska-till-mormor-och-morfar-och-leka-lite-medan-mamma-åker-en-sväng-till-stan-packning…
Så i eftermiddag har han varit i lilla byn och jag och Lillan, i stan tillsammans med Storan.
Det var makalöst vackert när jag lämnade gården. Kändes småfestligt också, att åka iväg på en liten fredagstripp. Och nu är det kväll och vi är hemma igen och jag behöver inte mer än några timmar borta, för att jag ska njuta så ohyggligt, över att vara hemma igen.
En liten hälsning från oss, alltså. Idag har det varit en bra dag.
Önskar er en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 9, 2016 | Jag och M, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Titta!
Så himla mysigt med ljus på bron, visst? Att dom är hittepå och därmed helt ofarliga att både somna och åka ifrån. Och dessutom kan tändas och släckas inifrån, med hjälp av den där lilla kontrollen. Det, är så genialiskt att man får dåndimpen, jag vet. Köpta hos min vän Clas Ohlson, såklart.
Och ja, Dagens Muntergök. Glada lax. Optimist. Solstråle. Det är jag, det! Fast precis tvärtom, alltså.
Många saker som spelar in, allt ifrån vad som händer i min egna lilla värld, till vad som händer i den stora, som vi alla rår om. Angående den där lilla världen, så är det ju såhär ibland. För det mesta är jag den där glada optimistiska, men jag har självklart andra sortens dagar också.. som idag! Jag är ingen robotmänniska, liksom.
Mitt i buttriga dagen, så har jag ändå haft en fin dag. Det bästa; att S inte hade lika hög feber som i natt. Det där träningspasset tillsammans med Storan som gjorde att det rann svett om oss. Att mysa med Lillan på sofflocket i köket. Att gå den där snöstormiga promenaden med både min egna familj och delar av den större. Lekstunden med alla fyra inne i Lekrummet. Att vi drog till med onsdagsmys och sån där färskisköpespizza som bara är att gräddas och som säljs ibland på vårat ica, till middag. Att jag är så himla kär i min man. Att han vände om två gånger för att ge mig några pussar till innan han sedan åkte iväg . Typ så.
Något genialiskt. Och Dagens Muntergök. Just så.
Ta hand om er alla ni!
Och kör försiktigt i snöstormen ni som är ute på vägarna! (Hujedamig, jag haaatar tanken på bilkörning i kombination med snöoväder. Ja, precis. Det är just det som grävt i min mage hela dagen..att Han skulle ge sig iväg igen. Nu bara väntar jag på att timmarna ska gå och att jag får det obligatoriska ”framme! <3”. ).
Lillafrun
av Emmeli | nov 8, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Alltså, så plötsligt den kom. Vintern!
Och, så himla mysigt det är! Det blev så ljust, ombonat och den där bomullkänslan, tystheten som snön för med sig, älskar jag.
Snöyra. Fasligt nipperframkallande för Hemmamys- och pysselknarkare som jag. Särskilt när man kan starta vardagsveckan sittandes i kökssoffan med varma ullfilten runt sig, en bäbis varmt nerbäddad i vagnen ute på bron och med en pojke iklädd sitt sprojlans nya merinoullställ. Och liksom bara ta dagen med ro, låta snön yra bäst den vill. Men jag förstår att det inte var allt för roligt att ta sig iväg på jobb och så (sånt, som jag typ knappt kan stava till i dessa HemmaMammatider). 
Pappan var hemma igår också så vi hade dessutom en världslyxens måndag, med alla hemma. Pyssel för stora och små. Mamman gjorde lite Vinterfint även inne. Pellisarna fick till sist flytta bakom gardinerna (i november, liksom!) och in togs nyknipsat enris. 
Jag tycker om att gå till linneskåpet eller det där köksskåpet fullt av krimskramsporslin, för att sedan byta ut småsaker här hemma. Ta bort en kuddfodral för att byta till ett annat. Ställa bort en ljuslykta för att ta fram en annan. Eller bara flytta om lite. Påtande som faller sig naturligt med årstidernas skiften. 
Ställa blomman på annat ställe. Byta somriga doftpåsen mot den som doftar Winter; Mjuk vanilj. 
Vinterkök.
I övrigt fick vi många bra saker gjorda igår. Sånt där tråk, men som är skönt när det är gjort. Bland annat så städade jag ur en stor garderob som varit Helt Och Hållet Kaos. Vår stora garderob full av träningskläder och alla redskap. Plus en herrans massa annat som av outgrundlig anledning också hamnat där. Pojkarna tog tag i stora skåpet i köket som vi har all sortering i, drog iväg på byn och sorterade. Och med ens hade vi två sköna tråksaker gjorda.
Så fick vi besök av barnens Morfar och Moster och stannade upp eftermiddagen med lite mysigt tunnbrödsfika. Sånt sitter aldrig fel! Vinkade sedan hejdå, varpå jag och Lillan gav oss ut i snöyran för en långpromenad i skymningen. Helt galet vad det yrde och jag trodde typ aldrig att vi skulle komma hem. Men det gjorde vi. Den ene sov-varm, den andre svettig och med hettande kinder.
Jag och mannen gjorde sedan något så ovanligt som att träna tillsammans. Förut tränade vi nästan alltid tillsammans, men av lättförklarliga skäl blir det inte lika ofta nu. Ack så roligt när det sker! Barnen var med också, såklart. Minimannen med sina klockrena kommentarer ; ”Men hur gååre, mamma?” ,”Kom igen. Lite till. Du klarare!” . Och Lillan, sittandes i babysittern. I full färd med att glo ut sina, vad hon då nog skulle kalla galningar, till päron.
Jag tog tidig kväll med barnen. Dom där två älskade snorungarna som verkligen åkt på Snuvan, båda två. Den linoljedoftande mannen pussade mig godnatt långt efter midnatt, efter att ha varit uppe på vinden och jobbat. Duktiga M.
Så, så kan man starta en snöig novembervecka. Typ på bästa sätt, om ni frågar mig.
Lillafrun
Senaste kommentarer