av Emmeli | sep 13, 2016 | Emmeli funderar, Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
En så himla, himla vacker höstpromenad tillsammans med min lilla Juniflicka. Vår älskade bäbis.
12 veckor gammal, precis idag. Åh. Coola och söta lilla J. Hon är helt ljuvlig på alla sätt.
Älskar att titta på henne när hon sover. Samma sak med Storebror. Det finns knappast något mer rofyllt än att titta på ett barn som sover?
Underbara vakna också, såklart! När Lillan tittar på en med dom där glitterögonen, tillsammans med det där tandlösa leendet. Det är fullständigt obetalbart. Lite bebbe-snack på det och man liksom smälter. Precis på en gång.
12 veckor har Lillasyster funnits hos oss och inget känns mera självklart. Än att vi ska vara en familj på just det här sättet; Mamma, Pappa, Storebror och Lillasyster. Inget är dyrbarare än det.
Och nu är det kväll.
Till och med ganska sen sådan. Medan mannen drog ut efter middagen och fortsatte med vad han jobbat med under hela dagen; röjt ännu mera runt gården och plötsligt trollat en igenväxt skogsdunge till en vacker skogsglänta. Så, myste jag med kidsen. Och så hjälptes vi åt och tisdagsstädade lite, för här inne hade vi typ en halv skog eller så. Sen mysig nattning av Storebror tillsammans med Lillan. Inte klokt, vad jag plötsligt blivit rutti på det där. För några veckor sedan kändes det ju som hur i hela friden ska jag få ihop nattningarna!?. Så skönt med känslan nu.
Nu sitter jag och mannen i ett kök fullt av tända ljus, efter att ha tränat ett core-pass och tagit varsin sväng i badevarelset. Barnen sover, vi nattfikar. Den här stunden, ni vet när man vilar innan man ska sova? Den är helt ljuvlig tycker jag. Och faktiskt himla nödvändig. Jag somnar så gott sen.
Den här September-månaden, alltså. Måste vara den finaste, någonsin.
Lillafrun
av Emmeli | sep 11, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Där; Lördagsstarten!
Precis lika mysigt som det ser ut. Och utanför köksfönstret, där bakom pellisarna.. hade jag en gullig syn också;
Pojkarna som hjälptes åt att tvätta bilen tillsammans.
Efter att jag och Lillan myst en stund, hade jag sån där klassisk småbarnsföräldertid. När man gör tusen saker samtidigt på kort tid. Det där med att vara effektiv, har liksom fått en hel annan dimension.
Någon gymmade under tiden. Och blev tvärtrött därefter..
Storebror var så gosesugen efter att han varit ifrån syrran en stund.. men hon?
… trots ”jordbävning” , sa bara; Låt. Mig. Sova.
Så typiskt våran coola lilla Juniflicka.
När vi fått i oss lunch och allt var packat och klart, då åkte vi till lilla byn och hade skitmysig lördag hos päronen. 
Någon lekte med mormors gamla dockskåp. Jag och Storan var ute och sprang tillsammans. Och så hade vi bästa sortens spa. Bastuhäng alltså, i pappsens vedeldade bastu som är himmelskt skön. Och där utanför fanns fruktfat och grejer som kära mor ordnat. Verkligen hur mysigt som helst.
Det var piffat över allt. Inne i badrummet stod den sötaste lilla buketten.
Och det var till och med dukat med blommor på varje tallrik. S undrade; Ska vi äta blommol, molmol?”
Till kvällen piffade vi oss och så blev det Surstörmmingsparty. Så jädra äckelpäckligt. 
Men dom som gillar det, var i heaven. Och vi andra fick mammas goda köttbullar och kantarellstuvning och sånt, så det gick med andra ord ingen nöd på oss. Tvärtom.
Hem i mörka natten efter en ohyggligt fin lördag.
Idag har vi haft riktig söndag. 
Startade dagen med tända ljus och havregrynsgröt med våran denna-veckan-gjorda äppelmos.
Vädret har växlat mellan spöregn och strålande sol. 
Under en solstund hade Minimannen och jag sandlådehäng medan pappan drog ut på löptur.
Jag städade sedan bilen så att den nu ser precis lika ny ut som den ju faktiskt är. När regnet bestämde sig för att komma så myste vi här inomhus. 
Pappan klinkade gitarr och mamman piano.
Och i eftermiddags mötte jag upp Storsvågge och Storan. Vi drog till svampskogen och hittade typ inga svampar alls men hade precis lika trevligt som vanligt. Men, vart i helskotta är det folk hittar så ooooootrooooooligt mycket svamp!? Idag gick vi.. tjaa… 15 mil kanske. Och hittade.. typ tio svampar var.
Jädrigt goda var dom på mackan nyss i alla fall!
En bildsamling från en så mysig och skön septemberhelg, alltså. Som jag njuter av den här hösten! Bara mer och mer för varje dag. Och i helgen, tillsammans med min alldeles egna familj, sammanflätad med min stora. Ja, då har det helt enkelt varit på topp. Nu ska jag natta en liten älsklingspojke och sedan ha söndagsdate i finsoffan med den där skäggige.
Hoppas du haft det gott, du med!
Lillafrun
av Emmeli | sep 9, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Fredagar, alltså. Det är ju bara en så härlig dag. Alltid oavsett, typ.
Idag, inget undantag. Jag och barnen vaknade 07, men råkade visst vända på oss och vakna två timmar senare igen. Vilken härlig sovmorgon! Så fasligt mysigt att vakna bredvid dom där två blöjknoddarna sedan. Dom låg bredvid varandra och såg ut som två bustroll. Jag kunde inte låta bli att fundera på vad som komma skall. Som dom där två kommer busa tillsammans framöver. Så himla underbart!
Sen hade vi kanske jordens slöaste morgon och förmiddag. Storebror har åkt på snuva och Basiluskan är på besök. Så han satt och myste och såg på barnprogram, jag sörplade kaffe och Lillan sov. Sen slog vi till med pannkakslunch. Och vips, så såg huset ut såhär;
En älskad var hemma igen. Åh, så skönt. Avskyr när han åker iväg. Klumpen i magen som betyder oro att något ska hända honom. Och, jag fullkomligt älskar när han rullar in på gården igen.
Han hade storhandlat utifrån frugans önskemål på vägen hem. Det uppskattades verkligen! 
Liten drog igång och läste kvittot och utbrast ”aha, pengar!!”…
Blöjpaket. Storlek 3. Stoppa tiden!!!
Dom där två är bara liiite, lite lik varandra. <3
I eftermiddag traskade vi iväg på loppis. Alla fyra. En liten aktivitet som blev äventyrlig för en tvååring. Så pass nära hemmet att han gick alldeles själv hela vägen. Vi shoppade några lerkrukor att sätta ner nya pellisar i, en hjärteform att baka kaka i. Och två skålar. Som är till någon världssöt.
Vid vanlig middagstid fick Minimannen sin middag. Jag och mannen tog något lätt och sedan körde vi igång ett träningspass tillsammans. Med mitt och Storans nya upplägg, fast med andra övningar än häromdagen. Himla roligt och jobbigt. Det roligaste var att vi som tränade tillsammans, alla fyra. Juni låg i sitt gym och vevade på med småarmarna och snabba små benen. Och Liten, han varvade med att säga ”heja, heja mamma och pappa”, vara med i övningarna och så drog han iväg och tog nåt chips ibland. Ur sin alldeles egna skål. Himla skön typ, det där.
Nu sover han. Och Lillan också. Jag och mannen ska ha sån där ooooerhört vuxen vuxentid. Räkor, gott bröd, gott att dricka… tända ljus. Och bara han och jag. Kära hjärtanes, alltså.
Vilken fredag!
Ha en trevlig helg, så hörs vi snart igen! Och ni! Taaack så jätte, jättemycket för alla fina ord om vår hall. Jag sänder alla ord till mannen! Och, tack igen. För att ni alltid är så gulliga! <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 7, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Nästa år bara ska jag så egna luktärtor. Jag kanske har sagt det 25 gånger senaste dagarna. Minst. Jag hoppas dom ska tycka om den där varma, soliga väggen vid gula Gårdshuset. Jag tror det kan bli fint där. Det är Storan som kommer med dom till mig nu. Och hon kommer inte bara med Luktärtor. Utan med det där jag uppskattar så. Syskonkärlek. Till sin Lillasyster.
Onsdag!
Jag kände mig lite som Ior i morse. För det första rätt trött efter en ovanlig natt. Lillvännen S drömde en massa och kom sedan över till våran säng och snodde runt som en propeller vilket gjort att sömnen inte varit på topp. Jag låg lite på aga för att vaka så inte Lillan skulle få sig en Storebrorsfot i huvudet eller så. S brukar inte sno runt på det där viset, om han dyker upp hos oss. Han bearbetade väl något, tänker jag. Jag är i alla fall tokkänslig på dålig sömn…. så jag har fått vad jag skulle klara av tänker jag… det vill säga barn som tycker om att sova. Annars skulle nog deras morsa vara ett monster. Ett gråtande sådant. Ja, eller också skulle man klara det också…
I alla fall.
För det andra, så pussade jag mannen hejdå här på morgonen. Nu drar hans uppdragshöst igång på riktigt liksom. Med dom där långt- borta-uppdragen, menar jag. Efter månader tillsammans, så känns det så vansinnigt konstigt att börja med den sortens liv, igen. Men det ingår ju. Det vet jag ju. Och vi trivs ju egentligen med det också. För det har verkligen sina fördelar. Fast just i morse hade jag glömt, ja precis varendaste en. Typ.
Det låter ju inte klokt, ”nu har dom varit hemma tillsammans i månader, haft hur mycket tid som helst och världens absolut lyxigaste sommar.. och så har hon maaage att vara deppläpp dag ett på första långa uppdragssvängen!?”…
Ja. Lite så kan man ju tänka och tycka. Så det känns som att jag borde hålla snattran, liksom..
Hösten innehåller alltid mest uppdrag för M. Såna där långt borta. När han först är ute på vägen och kör Rymdskepp i miljoner mil (det vill säga; jag är en orolig fru att något ska hända honom). Bor borta på hotell i en triljon nätter och inte kommer hem och kryper ner bredvid mig om kvällen. Och så vidare.
Men, han kommer ju hem. Och då finns han där. Tusen gånger om. För han är min finaste M. Alltid varit och kommer alltid att vara.
Det är bara mitt känsliga jag som i förändringens skede tycker det är som jobbigast. Jag vet ju att, bara tåget är igång, så är det charmigt det också. Förresten, så vet jag inte alls den här gången. För det är ju alldeles nytt för mig det här. Att vara HemmaMamma. Med S så var jag ju hemma i ett halvår, ni vet. Sen flätades högskolestudier samman med mammalivet. Nu ska jag bara få pyssla med det här lagliga som känns alldeles olagligt mysigt.
Bara jag vet att mannen är på plats, resan gått bra, så ska jag nog börja må gott i det här också.
Det är bara att titta på den där lilla leende bäbisflickan eller tokroliga tvååringen. Så blir allt bra.
Ser ni?
I bakgrunden av den där vackerbuketten? Mina två stjärnor. Mina skatter.
Efter att ha lämnat förskoletaggad pojke, matat och sövt liten flicka, bäddat några sängar och dundrat in lite tvätt i tvättmaskinen och så vidare. Då kom Storan. Vi drog ut på gräsmattan, i stora stormen. Med Lillan sovandes i vagnen bredvid, testades ett nytt passupplägg tillsammans, som slutade med hundratals utfallshopp, en massa kettlebellsvingar plus en herrans massa axelpressar, armhävningar, rygglyft och vinglande plankor. Inte klokt vad jobbigt det var. Men himla trevligt och kul mitt i allt. Och det bästa; efter träning och prat med S, så kände jag mig så mycket bättre till mods. Jag säger ju det; Hon är min alltiallo. Storasyster, Lill-mamma, Bästa kompis. Och faktiskt till och med kollega, när jag pysslar med sånt. Inte klokt, egentligen. Så värdefullt.
Några onsdagstankar från en mamma, som snart ska ta lilla bäbisen i syskonvagnen för att hämta hem en älskad Storebror från förskolan.
Ta hand om er, ni också!
Lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken tisdag!
Det måste ju typ vara olagligt att få ha det såhär bra. Precis så känns det. Känner mig som världens lyxknös som får ha tid till allt det som jag tycker är så mysigt och roligt och allt det där. Vara HemmaMamma, alltså. Med allt var det innebär. Jag kan absolut vara trött som stryk ibland, men det är liksom ändå en trötthet som har kärlek i sig. För den är kommen av just det. Kärlek.
I morse lämnade jag Minimannen på lekhaket några timmar. Såå skönt att förra tisdagens ledsna lämning kanske var en monsterlämning som inte tänkt dyka upp på i alla fall ett bra tag, igen. Jag drog sedan ut Juniflickan på långtur med vagnen. Kände att åh, nu är det verkligen den där hösten jag fantiserat och drömt om. Nu är jag mammaledig. Sådär på riktigt, liksom.
När vi kom hem var det matdags för Lillan. Bäbisgos. Och sen, när hon somnat igen, fick jag ett ryck och gjorde vad som står som en utav punkterna på Höstens Lista.
Det vill säga, byta storlekar i barnens klädlådor, röja bland barnkläderna uppe på vinden, städa i ordning bland en herrans massa kartonger och sedan shoppa på bästa sätt, genom att dra ner en massa ärveskläder. Jag blev såklart lite sentmental när pyttepyttestorlekarna bäddades ner tillbaka i sina kartonger..
”Men det är ju fantastiskt att dom små liven växer”. Jaag veeet. 
Alltså, hur bra!? Att ärva, alltså.
Lillan ärver av Storebror. Kommer så ihåg hur söt han var i den där gulrandiga. Och Storebror, han har fått ärva massor av kussarna. Så himla värdefullt. Jag är så förtjust i den där bruna fårdressen och blev så glad när jag hittade den i en storlek till uppe på vinden. Ren och skär lyx. 
Den där punkten tog sin tid, men var såå skön att få checka av. Jag firade med ett styrkepass i hallen. Och lite förvällning av svamp!
Innan hemmet plötsligt gick från med-bara-minibäbislugn, till full-fartig;
Liten hämtades från Förskolan och till sin lycka fick han även hämta hem sina kussar från skolan idag. Jag gillar skolan!, sa lillvännen där han gick och precis hade blivit omfamnad av sina gulliga kussar. Förstå vilken lycka. Små människor, i lite, lite olika åldrar. Som är kusiner och tycker så mycket om varandra. Snacka om något som värmer ett mammahjärta.
Sen hamnade vi till slut allihopa i lilla byn, hos barnens mormor och morfar. Så mannen och jag, alla barnen, Kussarnas mamma, Storan. Och moster M. Moster G och Morbror S. Vi, har haft typ världens mysigaste tisdagkväll, där hos mina päron. Moster M hade lagat palt som vi åt så det stod ut genom öronen på oss. Mina gullungar fick syskonpresenter och ja, kvällen var bara så fin.
Med magar mätta, ögon trötta och hjärtan varma. Åkte vi till sist hemåt Drömgården igen. 
Med två sovande stjärnor i baksätet.
Nu sitter jag i Salen och har tänt ljus i kakelugnen och det är så himla mysigt.Ska njuta sista stunden av den här dagen innan mina ögon slocknar för dagen.
Jag hade ju några dagar förra veckan när jag inte riktigt kände igen mig själv. Kände mig lite si och så. Men som alltid när små dalar dyker upp, försöker jag bara ta emot dom på bästa sätt. Tänka Jag är bara människa och liksom låta mig vara, på så vis. Dag för dag, sedan konstaterandet, blir knuten bara mindre och mindre. Och idag har jag känt mig alldeles över-livet-nipprig. Så himla, himla underbart.
Mammalivet på en pinne!
Hoppas att Du haft en fin dag. Natti!
Lillafrun
av Emmeli | sep 4, 2016 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Söndag!
Efter första frukosten för Lillan bäddade jag ner henne bredvid den där människan jag är så glad är vid min sida precis varje dag. Lämnade tre sovande och gav mig ut med snabbskorna på. Kändes tungt, småsömnigt men var ändå så skönt.
Nu är det söndagfrukost som gäller.
Termosen är fulltankad och min kaffetokiga, den där skäggige, är mycket nöjd. Och jag blev plötsligt så sugen på rostbröd med den där marmeladen jag gjorde för någon vecka sedan. Krusbärsmarmelad. Så, det känns som en lite finare frukost.
När man har hembakt bröd hemma hela tiden. Godaste jag vet. Men plötsligt kan det kännas som lyx med en skiva köpes. Tokigt. Människan är en intressant varelse, minst sagt.
Vi tänder ljus, sörplar kaffe, bäbis- och Minimangosar, och enas om att det är riktigt innemysväder. Ni vet; blyertsgrått och regnigt. Skön luft under morgonrundan, mao.
Söndagmorgon på Drömgården.
Ha ett skönt avslut på helgen idag, alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer