av Emmeli | maj 19, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Sovrummet, Träning
Håhå..
Vi började dagen med mysig och tupptidig morgon här hemma. Men lämningen var jobbig på Förskolan. Det är mycket som händer för lillvännen; en riktig favoritfröken/ända-från-inskolnings-trygghet som håller på att sluta och nu varit borta i mer än en veckas tid. Och så pappan som är borta och typ aldrig kommer hem.
”Slääälla mamma, inte åka jobbet?” bönade lillvännen. Jag gick sönder såklart och åkte inte därifrån förrän han börjat leka och sa mamma åka på jobbet, hejdå mamma!. Jag pallade helt enkelt inte gråt och ledsen Liten. Han som alltid är så glad och brukar springa in?
Så trots att det ändå slutade bra så rann tårarna på mig på vägen till jobbet i morse.
Men dagen sen, väl på jobbet, var bra och jag tycker det är så skönt med känslan som i höstas var lite utav å-kära-nån-hur-ska-det-här-gå, kan-jag-det-här?-känsla. Till att faktiskt känna sig rätt så på Musikfröken-banan. Snart har jag gjort mitt första år som Musikfröken. Hur coolt som helst! Är så himla tacksam över att jag bara dansade in och fick jobb precis där jag alltid önskat att få jobba.
Efter jobbdagen, som på torsdagar är halv, drog jag hemåt. Visste att Liten fortfarande sov på förskolan så jag passade på att dra av ett snabbt styrkepass för överkroppen, innan jag stegade i väg och hämtade hem min megaefterlängtade. Vi gick långpromenad och landade hemma med överfull barnvagn. Vi tog handling på vägen, alltså. Frusen mango är typ ett måste på torsdagarna, så vi får oss våran mangomoooothie (mangosmoothie) till mellis.
Och sen gick luften ur mig och jag blev hur trött som helst. Vi har ju gått i mål nu, Sisse och jag. Med tre veckors vardagstågande. Plus att jag från ingenstans fått så vaaaaaansinnigt ont i höger bihåla. Säger man så? Bassiluskan har tagit mig, eller nåt. Jag har blivit typ ”pollen-förkyld”… lite killig i näsan och morig, som Sisse säger. Snorig, alltså. Men inget som känns i kroppen. Men nu verkar Bassiluskan angripit och i eftermiddag har ett sjuhelsickes tryck kommit och jag vill typ hellre dra ut en tand utan bedövning än att ha den här värken!!! Fast det är faktiskt bättre nu, än när jag försökte vila i soffan i eftermiddags. Att ligga ner verkar sämst…. bra kombo. Trött, och så kan man inte ligga ner…
Försökte vila, men då var det en älskad tvååring som kom på aaaaalla de möjliga tjänster jag skulle göra honom. Slälla, mamma…?
Nu har vi i alla fall middagen i magen och tvättfix har blivit gjort.. men vi tänker avbryta nu. Jag och Busjåttan, nybadad Ett och Två, ska ta och heja på Pappan och Sverige. M sänder sin sista match ikväll (Sverige-Kanada) och vi tänker att det ju vore kul att i alla fall ha sett en match från hela VM….så hoppas Farmor och Farfar är hemma och redo för lite sällis och TV-tjuvande. Åh, hejja Världens Bästa M!
Ha en god kväll!
Lillafrun
av Emmeli | maj 18, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Träning
Precis så;
Idag har regnet hängt i luften hela dagen och ögonen har stundvis gått i kors av trötthet på den här Preggomorsan. Vi vaknade hemmahemma, uppe på den där våningen som vi sovit så gott på, ungefär en tredje del av alla nätter av det här VM-rasket. Vi trotsade ändå det där blöta vädret och drog ut på förmiddagen i alla fall. Jag gick med min lilla pojke, med hans hand i min. Vi pratade om ditt och datt, gungade och åkte skrinda.
Efter lunch slockande en Liten i vagnen och jag drog till Hardcoregymmet. Cyklade mig droppsvettig.
Hejja Pyret i Magen!
När Sisse sovit klart i vagnen var allt packat och vi hoppade in i Rymdskeppet och drog hemåt.
Och sen har vi haft eftermiddag här hemma; ritat och svurit över förbaskade fåglar som skitit på köksfönstret.
Någon har haft rök ut genom öronen då gardinstångsapan också plötsligt lossnade och rasade i huvudet på det där preggot som har en förmåga att blixtra till ganska lätt. Tur att jag hade en omåttligt taggad tvååring till hejja-klack;
-Du kaaan mamma! (när jag stod där uppe på köksbänken och vinglade och spikade)
-Du kuuunde, mamma! Jättefint, mamma! (när gardinen hängde på plats igen).
Sen har vi tittat ut genom nyputsat köksfönster. Tvättat, lekt och rantat runt i mannen-snodda ullstrumpor.
Och ätit middag med Mormors rödbetor till.
Och nu tänker vi göra oss en kvällssväng med vagnen. Jag tror att vi traskar mot Mäjadalen och Litens stora idoler.Hoppas kussarna är hemma bara! Annars finns det många traktorer och lastbilar att titta på efter vägen, så hur som helst borde det bli en bra tur! 
Nu börjar jag vara tvärless det här med att vara ifrån mannen. Visst, allt rullar på och det går bra. Liten håller om (lägger lillarmen om mig och så kramas vi) och säger mamma? älskaj dig! med jämna mellanrum. Och den där känslan av att plötsligt vara übergravid som jag hade första veckan han var borta, den har liksom försvunnit? Jag tror helt sonika magen sjunkit.
Men nä, kom hem nu M!!
(2).
Ha en skön kväll alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | maj 15, 2016 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Musik, Pyret i magen, Träning
Jag började min söndag sådär;
I Stora kyrkan i grannbyn, tillsammans med min fina Gospelkör. Vi hade Högmässasjungning framför oss.
Och jag visste redan innan att det skulle vara precis hur vackert som helst där utanför och hade packat kameran med mig.
Hej, hej!
Så i i pausen mellan innan-övning och att vi skulle börja sjunga på riktigt, så passade jag på att ge mig ut. Knipsade några snabba bilder med kameran, njöt av Våren och andades.
Så fridfullt. Och så himla, himla vackert.
Jag är så förbenat glad att vi flyttat tillbaka till vår hembygd. Vackra, vackra Höga Kusten. 
Jag tänker alltid så på min Farmor när jag är i kyrkan. Hon var en så cool tant, alltså. Min idol.
Hennes fönsterputsarknep, svar på de snurrigaste frågorna, råden som bara en Farmor kan ge. Allt det där, finns kvar i hjärtat och det är jag så glad för.
Så slog klockan elva och kyrkklockorna började ringa.
Och jag njöt av den där känslan jag alltid får när jag står där och sjunger. Den där extra över-livet-tacksamheten. Den.
Sen svischade jag hem i ilfart. Tvärnitade vid en liten vägficka. Det var ju vitsippor precis överallt och jag kunde inte hålla mig från att plocka med mig en bukett.
När jag kom hem mötte jag älskad unge och älskade föräldrar. Vi grillade korv innan Liten dök ner i vagnen. När han sov hann jag både sitta en stund i solen, smsa i massor med världens finaste man och till sist träna ännu ett pass där ute i Hardcoregymmet. Veckan avslutades med ännu ett intervallpass, svettigt och härligt!
Sen packade jag och Liten in oss i bilen, tackade Världens Finaste MammaMormor och PappaMorfar för en så mysig helg (ni är bäst, mamma och pappa! jag är så tacksam för allt ni gör för mig och min lilla familj. <3).
Och nu är vi hemma på gården. Kvällssolen är mjuk, hemmet är sådär finstädat eftersom vi lämnade det precis så. Liten och jag räknar ner dagar och längtar så mycket att vi nästan spricker!
Finsöndag, alltså.
(5).
Lillafrun
av Emmeli | maj 14, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Mammalivet, Träning
En för mig mycket välkänd vy.
Vackert vatten!, som Liten utbrast.
En bokstav…. 
Ja. Så var vi här igen, jag och min trogne, trogne lillvän.
-Hemmahemma för mig och hos Mommoj och Moffaj för Sisse.
Vi myser i gott sällskap, åker skrinda och gungar gunga. Morsan peppar sig själv där ute i hardcoregymmet, svettas och svävar i tankar både åt längtan-tankar efter den där mannen och till hejja-på-tankar inför Livets Andra Marathonlopp (spännande!!). Och bilderna, dom är från morgonens tommelmorunda, som vi traskade hela gänget i morse.
Pingsthelg, alltså. Så fint, att få landa just här. Hoppas att ni har en fin helg, ni med!
(6).
Lillafrun
av Emmeli | maj 12, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling, Träning
Åh, vilken otroligt fin dag vi fick igår.
Hängde till en början med pappan på facetime, som var med oss i bokläsning och trolldegsdegande och allt vad vi hittade på. Sen vinkade vi hejdå till pappan på skärmen och jag och Minimannen gick ut i vackervädret. Satt först på trappen och åt äppelbitar. Finulade på stort och smått. Det går liksom att sitta och småprata med den där Minimänniskan nu. Saaanslöst trevligt! Sen tog vi oss en upptäcksfärd ute på gården. Fann fina blommor, gröna träd och maaaassor av pissmyror. En höjdartur för en tvååring, mao.
Efter världsmysig förmiddag här hemma på gården, packade vi in oss i bilen med tanken att Liten skulle få egen-älskad-Mommoj-och-Moffaj-tid medan mamman åkte iväg för ett par timmar hoppa-in-jobb. Så plötsligt, får jag ett sms och hela dagen blev visst sådär alldeles tok-ledig för morsan ändå. Det blev en vanlig-onsdag, med andra ord. Vi drog till Lilla Byn i alla fall, såklart. Vi var så fasligt taggade på det, förstår ni.
Sisse somnade på vägen dit och fortsatte på samma vis i vagnen när vi kommit fram. Preggomorsan passade på att vila och klappa magen när Minimannen sov sin långlur. Någon har visst blivit preggo? Lite så känns det. Jag mår fortfarande väldigt bra, men poff så är det mycket bäbis i magen nu, halvsvårt att lyfta en barnvagn in i bilen och Liten springer i från mig med lätthet om jag inte tvärbestämmer mig för att hänga med. Att bära på ett barn, så häftigt att det inte är klokt! Men jag nojjar ungefär varannan dag om att Tänk om Pyret i magen plötsligt skulle komma alldeles för tidigt? . Vi är i åttonde månaden nu, så det är ju”luuugnt att åka iväg på VM i tre veckor…”. ha, ha. LivsPlanerandet… som jag nu småskrattar åt och visst tycker vi är lite halvgalna som genomför.
Men ja. Där, hos älskade päron, låg jag och vilade. Typ väldigt ovanlig syssla, men döskönt faktiskt. Sen hade vi det bara sådär helbra. Med hammockgungande, Skrindaåkande och Jordgubbskrämsätande. Massa mysiga lekar och påhitt med Sisses älskade Mommoj och Moffaj. Så åkte vi hemåt under kvällskvisten, den ene iklädd bilpyjamas och den andre alldeles eftersvettig och tvärnöjd efter ett cykelpass.
En strålande dag som innehöll en massa pissmyror och en massa vårhärligt. Och idag är det TorsdagFredag och i sociala medier delas för fullt tidningsreportaget om han jag är gift med .. Den där M som styr drömjobbet och beskrivs med orden; ”Alla i hela världen som ser VM i hockey på tv nu har den här killen att tacka för ljudet”. ”Det gäller att hålla tungan rätt i mun för Martin som sköter ljudet under ishockey-VM som hundratals miljoner människor tittar på världen över.”… osv, osv, osv.
Vi är så stolta över honom, jag och S. Framförallt oändligt tacksamma över att han är våran. Den finaste pappan och mannen på jorden.
– Här hemma på Drömgården styr vi kosan mot Världsbra Förskola och Musikfrökenjobb. Så himla fint, det med! Tacksamhetsdusch, javisst!
(8).
Lillafrun
av Emmeli | maj 11, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Träning
Onsdag!
Jag vaknar bredvid min fina Miniman. Han vaknade strax efter tuppen, men hans Morsa kände sig mer död än levande då… så vi låg kvar i drygt en timme till.Vi små-sov och turades om att killa varandra på armen. Den där ungen, alltså. Jag vet ingen gulligare.
S gjorde natt i vagnen igårkväll också, efter rolig Förskoledag och toppklassigt eftermiddagshäng med Faffaj (traktoråkning och sånt hade dom pysslat med… lyckan hos tvååringen då..) tills mamman kom hem från långa jobbdagen. Efter mysig kväll hos mina Svärisar var Jag och Storan sedan ute på kvällspromenad tillsammans och lillvännen somnade då gott i vagnen. Så himla mysigt, att vi liksom bor i samma by nu och kan ses precis när som helst. När vi kom hem var jag så pigg att jag drog av ett kvällsgympapass också, innan jag kröp ner bredvid den där lilla pojken.
Och idag är det alltså onsdag och vi har lugn och skön morgon här hemma. Ledig-onsdag it is. Maj Gadd så underbart. Fast jag ska faktiskt iväg i eftermiddag och jobba lite i alla fall, men det känns bara roligt! Nu sörplas det kaffe och tvättmaskinen jobbar på. En Liten har glassar på magen och facetajmar med sin pappa. Han har inte velat varit med så värst under facetajmingarna, (som ju heller inte hunnit varit så många eftersom mannen jobbat typ dygnet runt första veckan). Men idag, har mina favoritpojkar pratat länge.
Och idag kan vi börja, på riktigt. Att räkna ner, menar jag…. utförsbacken är här! Hälften är gjord och det känns precis lika bra som du nog anar. Jag tänker att jag aldrig ska släppa iväg M igen, när han kommit hem från sitt VM-uppdrag. Inte ens till ica…!
Nu ska vi fortsätta onsdagen här. Sandlådehäng i sköna majsolen får bli härnäst!
Ha en fin onsdag!
(9).
Lillafrun
Senaste kommentarer