av Emmeli | feb 5, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Pyret i magen, Träning
Åh. Jag är alldeles hög nu.
Och ni som hängt med ett tag förstår nog att det inte har med någon miljonvinst eller så att göra, utan något helt annat.
Titta bara på fredagsvädret (ovan), liksom!
Igår när jag kom hem från jobbet så mötte jag mannen. Solen sken och jag sa att jag var så himla springsugen… men att jag nog tänkt att jag redan sprungit min sista tur denna preggotet. Då sa han att han precis varit ute på lång löptur och mitt sug blev inte mindre precis. Men jag bestämde mig ändå för att ”bara” ta en promenad. Väldigt härligt, det med. Vi hämtade hem Liten tillsammans från dagis (förlåt, jag menar såklart Förskola!!), promenerade rundan tillsammans och konstaterade att vi har det fasligt bra och att vi nu lever precis som vi drömt om. Det är en himlafin känsla, och bättre än så.
Vår plats på jorden, det är här.
Idag vaknar vi till fredag. Huset är skinande rent och bara osar fredagsfeeling. Vid frukosten kunde jag höra fågelkvittret utifrån och solen gjorde snön alldeles gnistrande. Färdigfunderat. En sista, sista fick det bli….
Att jag svept en kaffekopp precis innan jag stack ut, och blev kissnödig direkt och fick öva på knipet bigtime, heeela turen. Det, var en sak. Det är ju bra med knipövningar, liksom. Men lite smådrygt var det allt. I övrigt? Heeelt underbart. Pyret och Morsan kämpade på tillsammans, en låg alldeles stilla i sin guppande vattensäng och en flåsade och tjoade för sig själv, med fånflinet i fejjan. Jag älskar att springa.
Men nu är sista, sista turen gjord och springandet får läggas på hyllan, till i sensommar eller höst någon gång. Det är ju gott att längta också.
Nope. Jag behöver inte så mycket för att bli hög på livet.
Att dessutom få komma hem till en busunge med rosiga kinder, som åkte snowracer ute med sin pappa. Det, gjorde bara saken ännu, ännu bättre.
Nu ska vi fortsätta njuta fredag här. Hoppas att Du också har en bra dag! <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 4, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Pyret i magen, Träning
Där;
Min lilla Alfonsälskande snart-två-åring. Två år, liksom? Inte klokt.
Igår sken solen från morgonen och vi passade på att njuta av vädret så mycket vi bara orkade. Pappan var ju hemma några timmar med oss också, så vi passade på att ge oss ut på tur hela familjen. Efter långpromenad blev jag dumpad hos tandläkaren, helt enligt plan. Glad i hågen traskade jag sedan därifrån när Herr Tandis konstaterat att allt såg bra ut. Jag som börjat inbilla mig att jag nog fått mitt livs första hål nu. Men det var troligtvis mina bihålor som gjorde ilningarna förra veckan, som jag då börjat oroa mig för. Så, Stort High Five på det ickehåliga!
Vårvinter. Norrlands bonusårstid.
Efter lunch packade jag och Sisse in oss i Rymdskeppet och drog iväg på utflykt. Landade hemma hos Mormor&Morfar och Torehunden. PappaMorfar var ute och åkte skidor, MammaMormor tog Liten i vagnen och gick ut på sovpromenad och jag hoppade in i Hardcoregymmet. Friskistid så det förslog!
Ett svettigt preggo som var hög efter ett intervallpass på gammcykeln. Nu börjar lill bulan bli en kula! Och det sparkas hejvilt. Så himla spännande, tro vem det är som gömmer sig där inne liksom?
Och godaste melliset fick jag sedan..
MammaMormor hade gjort Risgrynspudding och det bara älskar ju jag. Så efter varm dusch och uppfräschning av svettmonster, åts det pudding för fullt!
Efter skön eftermiddag med lugn stund i finsoffan. Sådär när man bara sitter still och pratar och inte gör nåååånting, mer än att gosa med nyvaken lillvän. Himlamysigt. Efter god mammalagad middag packade vi in oss i bilen igen och styrde kosan hemåt.
En sån där dag är verkligen höjden av lyx, i mina ögon!
Lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Träning
Jo, jo. Så var det februari, plötsligt.
Jag tycker att januari har varit en fin månad. Mycket sol, gnistrande snö, mysiga påhitt med familjen och så har jag uppskattat såå att känna mig mer som vanligt igen, och inte sådär hejdlöst trött. Att ha fått vara på ultraljud och träffat lilla lillvännen och dessutom fått börja känna starkare och starkare puffar, det är såklart också höjdpunkter från årets första månad.
Och nu är det februari, ja.
Både veckan och månaden har startat bra. Igår hade jag en dag jag gruvat mig inför, en megadag på jobbet som krävde sin goda planering men som gick så himla bra att jag var alldeles toklycklig efter avslutad dag. Det finns ju få saker som är så sköna, som saker man varit oroliga inför, ändå ger sig på, med lite tjurig-i-kanten-bara-kör-tänk. Och sen går det bra också.
När jag kom hem hade det inte ens hunnit bli mörkt. Ljuset. Åh. Jag sörplade kaffe med min vabbande man. Ungen sov och sov, timme efter timme. Han har fått min hosta, stackarn. Är pigg i övrigt, men snorar och hostar. Så vi håller honom hemma, såklart. Så vi kan väl säga att Vabbruari startat som sig bör, med småbarn- och förskoleliv och med en mamma som jobbar i skolan. Men jag är tacksam, så lite sjuk Liten varit. Det är första gången vi hör honom hosta nu, liksom. Han kan ju hosta, sa M häromdagen… (…ja, så duuuktig och fantastisk han är, vår son. Jo. Det spelar ingen roll vad Liten gör; hostar, ger sin mamma en puss, säger ”tack pappa”.. vi är helt tokkära i honom både jag och M, och tycker att lillungen är fantastisk. Så liten men med sånt stort hjärta. ).
Efter en vecka av förkylningssjuka för mig och en dutt för mannen, så var vi mer än pepp igår på första träningspasset på en vecka. Vi har visserligen gått en massa, men det är liksom inte riktigt samma sak. Som att få svettas, bli tokslut och känna sig mör i kroppen efteråt. För att inte tala om morgonen efter…. nu, vill säga. Men jag älskar träningsvärk!
Näpp. Nu ska den här dagen igång på riktigt. Pojkarna sover fortfarande, men jag är uppe och stökar och har varit ute i snöfallet och letat fram en bil och ska alldeles strax åka mot ännu en jobbdag. Först frukost, är hungrig som en varg!
Ha en god tisdag, alla ni!
(Och! Så himla, himla glad jag blir för alla er fina ord överallt. Inte klokt, alltså. <3)
Lillafrun
av Emmeli | jan 24, 2016 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Pyret i magen, Träning
Lugna morgnar.
Utelek och motionerande.
Ett Adjö! till utegranen.
Sparkåkning.
Träning.
Paketpyssel.
Kalaspojke i finskjorta och nya frippan.
Födelsedagstårtor, himlamysigt och gott familjekalas för en älskad födelsedagspojke.
Solen har lyst in i köket och även på våra nosar där ute. 
Vi har sörplat varm tomatsoppa till lunch. 
Hejjat på den Händige Mannen i köksfixet.
Beundrat en liten människa som är så trevlig att det inte är klokt.
Och! Känt puffar från lilla Bäbisen inne i magen (jag kände puffar för första gången för en vecka sedan, men nu blir det tydligare och tydligare! ).
Och plötsligt har också magen sagt poff, här är jag! Som väntat och så himla efterlängat!
Älskade helg, alltså.
Nu ska strax jag och min gode lillvän Sisse göra middag som vi kan bjuda snyggpappan på; surdegspizza med massa salami och mozarella på och med egen pizzasallad till. När vi var och storhandlade tidigare i dag så köpte vi vaniljglass med krossad choklad i, så det blir minsann efterrätt också! (vi hade gått promenad i solen och svängde spontant in affären, perfekt med sovande unge i vagnen, liksom! Men vi såg nog ut som tokar som vägrade ta bil till affären eller nåt, när vi skulle ta oss därifrån. Till slut var vi hemma med all mathandling, domnade fingrar och överfull barnvagn med den där älskade sömntutan i. Puh).
Helger som den här- bästa som finns. Inga stordåd, inga glammiga resor eller dyra påhitt. Bara sånt där som gör en varm i hjärtat, ger energi och att jag känner mig som världens lyckligaste mamma och fru.
Hoppas att ni också haft en god helg!
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Norra Drömgården, Trädgård & Odling, Träning
Dagen idag; Den Vackraste Vinterdagen i År. Utan tvekan.
Det har varit många vintervackra dagar denna månad, men idag var det som i en saga. Jag och Sisse var ute efter frukost, påpälsade som bara den, för det har varit svinkallt också. Jag förfrös mina fingrar lite lätt, i min iver att försöka fånga vackervärlden på bild.
För några år sedan var ute en tidig jullovsmorgon och fotade. Det var då också januarivinter och såhär vackert. Och vet ni var jag fotade? Jo, precis här.. Jag fotade den gård jag inte hade en aning om då, den stod ju bara tom. Gården som jag redan då tyckte var vacker och låg så vackert till. Och nu, några år senare- är gården vår. Åh.
Det där pysslade vi med innan vi packade in oss i bilen och drog iväg med vagnen och pannkakssmeten i högsta hugg. Vi bjöd in oss själva hos Mormor och Morfar. Jag fick lyxen att hoppa in i hardcoregymmet och cykla ett svettigt intervallpass på cykeln och Liten myste där inne i varma huset. Sen stekte jag grahamspannkakor till lunch. Tunna pannkisar med Mammas hallonsylt och vispad grädde till. Maj gadd så gott!
Sen gav vi oss ut igen, denna gång för att Liten skulle sova vagnen. Vi gick Tommelmon, fick vitt hår och tappade ännu en gång andan över hur vansinnigt vackert det var ute.
Liten sov och sov och sov. När vi kom hem blev jag bortskämd med varm choklad och mammas limpa med ost. Behöver nog inte säga att det var makalöst gott. Till slut tyckte jag att timmarna tickade iväg lite väl, så jag väckte lillvännen. Taskig morsa var jag då. Sen kramade vi Mormor&Morfar och Torehunden hejdå innan vi åkte hemåt. Nu har vi mysig fredagkväll, bara han och jag. Lagar middag och ser på Alfons och så smyglängtar vi, som bara den, efter den där pappan som kommer hem om några timmar.
Finare fredag kan vi inte önska oss, jag och Liten.
Trevlig helg alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Pyret i magen, Träning
Igår hade vi både det ena och det andra för oss.
-Precis som jag surrade om igår morse.
Förutom att läsa Alfons, bygga torn och bli serverad kaffe ur miniliten kopp, samtidigt som jag satt med brandhjälm på huvudet, så hann jag med en del tvättfix och ett träningspass också under förmiddagen. Medan mannen grejade med köket så hade jag och S Mamma-Liten-tid…
Busungen som har helt galet bra balans. Han står där på ryggen medan jag gör mina rygglyft, liksom.
Efter lunch gick vi ut på långpromenad, han och jag, i det snötäckta vinterlandskapet. Med en mjuk januarisol som höll mig om ryggen ibland. Han sov och jag vandrade, bland allt det stilla. Världen är frusen och så stillsam nu. Och så, så vacker.
Till sist landade vi hos Morskan, jag kände lite vad gör jag här egentligen?-känsla. Jag mår ju så bra liksom. Det var bara i måndags morse, när jag höll på svimma och kände mig lite orolig och mannen faktiskt oroligare än jag. Det var då, som M bad mig att ringa och få en tid. Jag gjorde såklart som den där omtänksamme sa. Och allt var precis som vi trodde., Jag har lågt blodtryck, precis som alltid men jag är känsligare nu. För att duscha varmt till exempel. Trots att vi igår hade gått i nästan en timme innan vi landade hos Morskan, så var det lågt. Men mitt blodvärde är högt och superbra, det är bara järnvärdet i blodet som är sådär preggolågt… men det vi ville veta var om det är någon fara åt något håll.. och det är det inte. Blodtrycket är ingen fara för någon av oss; Mamma eller Bäbis. Bäbisen tar vad den behöver, det är jag som eventuellt skulle kunna må dåligt över järnvärdet om det är så, men det känner jag inte av att jag gör? Jag fick en påminnelse om att dricka mer vatten, innan-under-och-efter jag tränar.. efter, det är jag dålig på att komma ihåg, så det ska jag försöka bli bättre på. I övrigt, nu när vi ändå är inne på Mini i magen, så känner jag sån skillnad, nu jämfört med typ i slutet av november. Jag har nog varit jädrigt trött ändå, bara inte kunnat. Nu känner jag mig så pigg, i jämförelse. Håller inte på att somna när klockan är 14 längre… underbart!
Jag och Sisse rejsade iväg för några ärenden till på byn innan vi slutligen landade hemma på Gården igen efter ett par timmar på vift. 
Vi tittade lite till på den vackra vintervärlden innan vi gick in och sörplade mangosmoothie.
Sen drog vi iväg på dagens tuffaste mission; att få Liten klippt. Hos kussarna satt killarna som på rad och väntade på att bästa Hemmafrissan skulle ordna kalufserna. Liten var först ut!
Vi trodde att det skulle bli klurigt, det där. Men med duktig frissa och tokduktig unge, ett äpple, en ask russin och lite barnprogram framför näsan, gjorde ju saken plättlätt. 
Han är en stor pojke nu, säger han. Han har fin frisyr och är så stolt så. Jag har en lock sparad i hans spara-låda, liiite ont i mammahjärtat också, men tycker såklart att han är Världens Finaste Sisse.
Han är livet, vår älskade S.
Sen tog vi kväll. Jag njööt så av att duka av tacomiddagen, då inte en enda liten skål behövde diskas förhand, utan bara hivas in i diskmaskinen. Jag trallade och var alldeles diskmaskinhög på livet….. att hela diskmaskinen sedan anföll, nedre delen med alla tallrikar ramlade ut och mannen i samma sekund försökte stoppa mig; Emmeli den sitter ju inte fast än!, då liksom all disk låg på golvet en stund… Äsch, det gjorde inget! Jag var diskmaskinhög. Nu är det bara kakel och lite småfix kvar, sen så!
Och idag vaknar vi till torsdag. Jobb och Förskola väntar för hela Lilla familjen.
Ha en bra dag!
Lillafrun
Senaste kommentarer