av Emmeli | dec 1, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Träning
Om du bara visste vad jag är glad att det är kväll.
Jag har längtat efter Sixten hela dagen. Men jag vet att han har haft det prima med sin pappa- (jag får ständigt filmer och bilder på allt.). Jag och C har kämpat på och skrivit. Det gäller att passa på med långpass när mannen helt plötsligt är hemma en hel måndag. Utgångsläget i morse var dock inte det bästa… Vi hade en duracellkanin till bäbis igårkväll. Vet verkligen inte vad det var… kanske händer det bara väldigt mycket nu och han är så nyfiken på allt. Liten var pigg som en jagvetintevad, ville stå på benen och vicka på rumpan. INTE sova. Jag och mannen gäspade i kapp, kollade på varandra och undrade Vem är det där? Är det din? Och, vad håller han på med?
Så i morse när jag var hyffsat vaken, tog jag mig riktigt i kragen (efter en vecka av träningsvila), och chockade kroppen med ett redigt tabatapass. Förfärligt jobbigt där i början. Det kändes så längesedan… jag njöt verkligen förra veckan av att inte träna ett endaste dugg. Jag behövde det. Och i morse, innan jag satt igång, då kändes det som äsch, jag fortsätter med det här. Året ut!
Men, så drog jag på den där timern och plågade mig genom passet. Till en början hade jag världens sötaste extravikt också…
Efteråt var jag som en ny människa och kände att juuust det, ja! Det är den HÄR känslan jag älskar och inte vill vara utan. Dessutom! Har jag sedan hållit mig rätt pigg hela dagen.
Där, har du min lilla duracellkanin som står i alla möjliga yogaposer. Nu är ”hunden” storfavoriten. Så söt så man storknar!
Och nu är det kväll och gänget är samlat igen. Vi har precis ätit middag och ska strax klä på oss vintermunderingen. Gå ut i vintermörkret, promenera, andas friskluft och sedan landa hos hjärtevännerna för en måndagkväll av mys. Vardagslyx!
Önskar Er en fin kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 21, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Lyan, Träning
Kikar bara in här en snabbis mellan middagsfix och sånt.
Den här fredagen har varit solig och frisk. Känts vinter på riktigt, liksom. Jag var ute och sprang efter frukosten. Njöt av frihetskänslan, solen i ansiktet och av broddarna under fötterna som gjorde att jag kunde slappna av. Idag sprang jag för känslan, pressade inte på när det började ta emot, utan lät då farten gå ner. Bra Emmeli! tänkte jag om mig själv, som alltid är så inne på att ta ut mig till max. Variation, både på intensitet, innehåll på pass och så vidare. Det är det, som är nyckeln, tror jag.
Vi hann även med en tur ner på stan innan lunch. In på optikern och nu jädrar! , nu är mina nya glajjor på väg. Fick face time-hjälp av en hel drös med älskade familjemedlemmar, alla som hade möjlighet att svara en fredagförmiddag, för att liksom kunna bestämma mig till slut. Guld värt. Och när jag precis bestämt vilka jag skulle ha, kom jag på att jag kommer se likadan ut som syrrorna som har glasögon och precis som pappsen. Men, vi är ju rätt lika hela högen. Så, då kan vi ju lika gärna ha likadana glasögon också. Ha, ha!
Liten klädde sig varmt med morsans gamla snow joggers.
Här ser det ju höst ut, ju! Nåja. Hela min dagens var: Jeans, Cubus. Blus och jacka, Lager 157. Skor, Canada Snow. Mössa och världens finaste halsduk, Lindex.
En sväng in hos glasögonsnubben och sen vidare till Stor-ica.
Nu har jag låtit mig själv börja gå lös på hyacinterna. Hittade några som var märkta röd. Finns det röda? Så himla fint i såna fall. Jag väntar med spänning på att dom ska blomma ut. Måste göra någon fin konstellation också!
Några timmar examensarbete nu på eftermiddagen, och nu är nu. Ja. Det är vår fredag.
Jag och M håller på att laga middag tillsammans. I ugnen står en rostbiff och ser så god ut att det bara vattnas i munnen. Till efterrätt har mannen köpt Alvestas Chokladbomb, vilket gör hans fru smått tokig och nästan villig att hoppa middagen bara för att orka lite till. Den är så god den där glassen!
Nu är skorna iordningställda i hallen. Hemmafredagkväll väntar, med hela Lilla familjen. Så fint.
Önskar Er en alla en riktigt god helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 19, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Träning
Idag var och är det en sån där dag som jag, redan när jag vaknade i morse, hade bestämt mig för att ta tillvara på till max och lite till.
Frukosten i morgonsoffan blev asstressig till slut…. typiskt. Men vi hann i alla fall till optikern och jag kom dit och babblade på med glasögonsnubben på direkten, ungefär som om jag kände honom och kunde hela utbudet på glas och bågar och hela faderitten. Han såg lite chockad ut först, men det tog sig! Alltså. Att jag aldrig lär mig. Att jag aldrig kan vara lite lagom. Prata lite mindre. Fråga lite mindre.
I alla fall.
Testet gick bra. Jag ratade samtliga fyra bågar som jag älskade i fredags men nu inte kände för en endaste en. Och så frågade jag istället glasögonsnubben om det inte fanns någon liknande den han hade, och det fanns det. Ha,ha, så roligt. Jag fick den gladeligen framplockad till mig och kände på direkten att den här blir det!. Det är så det ska kännas. Ska bara vela några dagar till, först.
Och årets första julklapp är köpt. Puh. Jag tycker att det är svinjobbigt att gå i affärerna nu, skulle lätt kunna ruinera mig själv. Tack och lov har jag någon slags form av självbehärskning. Men jag förstår verkligen att köpsifforrna går upp som dom gör under denna tiden på året. Det är inte bara julklapparna som gör att konsumtionen drar iväg… allt pynt och krafs och hej-och-hå som liksom bara kastar sig över en så fort man kommer in i vilken affär som helst. Det liksom skriker KÖÖÖÖP! KÖÖP FÖR HELSKOTTA!
Nåväl.
Vi var så jädrans nöjda efter att ha hittat den första klappen för året, att vi liksom slutade julklappsletandet i ren eufori, som om vi var färdiga liksom. Vi drog till Stor-ica för mathandling istället och sen hemåt.
Vi lagade god lunch. Färsk pasta, sån där med kräftskjärtar och massor av olivolja som smaksats med ett gäng vitlöksklyftor, persilja och färsk chili. Jordens enklaste. Och så, så himla gott. Lägger sig som ett varmt täcke i magen.
Vi klädde sedan på oss varma kläder och gick ut. Det har varit vansinnigt vackert väder hela dagen. Sol! Och gnistrande snö och en drös minusgrader.
Här hade solen precis gått ner och himmelen var svagt, svagt rosa. Vackert, visst?
När vi kom hem passade jag och M på att träna ett styrkepass tillsammans. Det var såklart jobbigt, men så himla roligt med sällis. Det var längesedan nu! Och nu har jag tänt en massa ljus och det doftar så gott! Liten sover fortfarande ute i vagnen. Friskluft och varm voksi… likamed långsovning. Jag och mannen ska börja laga middag, en så oooerhört efterlängtad sådan; julkorv och rotmos. Ett gäng vänner kommer över på middag också. Såna som är lika taggade som vi på det där med julkorv… det är ju inte alla som är storförtjusta i det där. Men vi älskar det!
Japp. Det här är en onsdag som vi tar tillvara på till max och lite till. Älskart!
Hoppas ni har en fin onsdag, ni med!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 18, 2014 | Emmeli funderar, Liten 7-9 månader, Träning
Tisdag.
Bara lilla Minimannen och jag. Från tidig morgon, till sena natten. Vi har roat oss så gott vi bara kunnat. En dag som idag, grådassig och novembermörk, så hade vi gärna sett att vi bott närmre. Närmre våra familjer alltså. Idag hade vi då kunnat hälsat på Litens mormor och morfar. Mormorn som i förmiddags stod och bakade pepparkakor och sa att nu skulle vi ha haft doft-telefon!, mäkta nöjd över årets premiärbak. Åh. Mammas pepparkakor och iskall mjölk. Tänk dig.
Men, nä.
Det där med depp och att tycka synd om sig själva, sånt är bara förgäves. Så den här dagen, den som aldrig riktigt blev ljus utan strax efter lunch vände om och lät mörkret falla på nytt, har varit en mystisdag.
På förmiddagen gick vi promenad med vagnen. Liten sov läänge, länge och jag hann göra det där hjärntvättande görat, transkriberingen, färdig när vi kom hem igen. Och tvätta och hänga tvätt, såklart. Och så har vi läst Prästens lilla kråka, dansat på vardagsrumsgolvet och haft heta diskussioner om diverse saker. Som att morsan tycker att hon måste få ha några stackars hårstrån kvar på huvudet, medan Liten är fast besluten om att hon inte alls behöver det utan gladeligen tvångskysser sin mor samtidigt som han kramar om henne och drar i hennes hår, med båda händerna. Allt vad han har.
Jag fick även till att träna ett core-pass på hallgolvet, här i eftermiddags. Liten hängde på, blev bara en liten bonus-extra-vikt, ha ha. Men nä. Träningen hoppar inte på en precis, man måste skapa sig alla tillfällen själv. Och jag vet. Nu är det tungt att känna sån überstor träningspepp inför passen. Särskilt när det hunnit bli kväll och är kolsvart utanför. Jag tycker i alla fall att den här perioden på året, varken barmark eller snö, är den allra tyngsta tiden träningsmässigt. Helst av allt vill man väl bara slänga sig i soffan så fort det bara går. Men jag tänker att det är nu, när det är så mörkt och fattigt på sol och så, som jag behöver det allra mest. Det är ju bara den där tröskeln man ska komma över…. och det bästa är att man bestämmer själv hur hög den ska vara. All träning och rörelse är bättre än ingen. Att gå en promenad på en kilometer, gå ett varv runt huset, få friskluft, riva av ett sjuhelsickes tabatapass med tunga övningar, traska en långpromenad eller köra ett 20 minuter långt corepass. Allt är bra.
Här har ni min PT. Han är sträng och säger VAH!? som svar om jag råkar pusta och stånka lite för högt.
Vi har precis kommit upp från badkaret där S som vanligt, var helt galen. Och nu njuter vi eftermiddagsvila. Sagolikt skönt. Bäbisen sover i min famn och jag kör pekfingervalsen här i dagboken.
Mystisdag, alltså. Bara lilla Minimannen och jag.
Har du haft en bra tisdag? Hoppas det!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 15, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Träning
Det blev ju lördag, av det här också!
Trots att vi vaknade alldeles för sent och mannen inte fick så lugn lördagmorgon här hemma, utav var tvungen att svepa kaffekoppen och kila ut genom dörren, nästan på momangen. Jag visste att jag hade två timmar på mig. Att sova ner bäbis, riva av ett tabatapass (bonus om jag skulle hinna, inte prio ett precis!) , duscha, klä på mig och rosa kinder. Låta bäbis sova så pass länge att det inte blev en för kort vila, men ändå väcka honom i tid för att ge honom lunch, byta på honom och klä på vintermunderingen igen och till sist ta oss ut genom dörren, med allt vad det innebär.. För att sedan vara klara att traska ner på stan genom snöfallet, tillsammans med vännerna.
Och jädrar. Vi hann! Alltihop, inklusive träningspass.
Så himla, himla glad jag är över det. Vi har nämligen varit och lyssnat på Tonova. En vokalgrupp, där bland annat två utav mina vänner är med och sjunger. Så förbenat duktiga dom är, hela gänget. Och jag rös otaligt många gånger idag när dom sjöng. Musik när den är som bäst.
Ja, jädrar. Idag känner jag mig som en svettandes supermorsa! För det är verkligen inte utan svett eller småbök som man tar sig någonstans, särskilt när min bättre hälft inte är nära och dom där extra-armarna inte finns. Och särskilt när det är vinter och så mycket att klä på och ha med. Det är liksom en annan grej när vi är båda två. Men så har ju jordens gulligaste vänner som hjälper till på alla sätt dom kan. Dom är bäst.
Att tills sist traska hem från stan, i mörkret och genom den pudriga snön, det var så ohyyyggligt mysigt!
Nu har vi landat här hemma igen. Rosiga om kinderna och glada över dagen. Morsan har svidat om till mjukaste brallan hon äger. Ikväll väntar lördagshäng med min älskade Miniman. Ljusen brinner högt och lågt. Liten sover en lur precis nu och jag sitter med benen högt och njuter av den här stunden. Det är så lugnt.
Åh. Vilken oväntat bra lördag det här blev, ändå.
Hoppas ni haft en mysig lördag, ni med.
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 14, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Träning
Hej i fredagen!
Har ni också sån där singlande snö, några minus och såna julkänslor att det nästan är löjligt?
Eller är det bara jag? Nä, till och med mannen mumlade tidigare om att han visst också hade det. Och det är ju inte så konstigt heller. Vi kom nyss från stor-ica, efter den obligatoriska fredagshandlingen, och där var det julmust och skumtomtar och glögg och pepparkakor och gudvetallt, i höga travar. En flaska glögg, pepparkakor och gräddädelost fick hänga med oss hem. Japp. Nu är det lov att börja julmysa. Det har vi bestämt.
Vi slog också slag i saken, att gå till optikern med undertecknad. Jag behöver verkligen nya glajjor men är så förbenat velig att jag bara måste uuuut så fort jag kommer in genom dörrarna på alla glasögonställen. Men idag gick det bra, jag fick strålande hjälp av en tjej jag bara var tvungen att säga rakt ut vad jag tyckte om henne. Att hon var så himla bra! ,alltså. Och vad glad hon blev! Kul för mig! Så nu har jag 4 bågar som ligger och väntar på mig… fyra ska bli en. Håhåjaja. Jag har såklart fastnat för den bågen som visst kom in i förrgår och sannerligen är smått, hutlöst dyr. Nåja, världsliga ting. Men det är väl typiskt, ändå.
I övrigt har dagen tuffat på och bara varit fantastisk mysig. Efter BVC-besöket med älskade Minimannen så satte jag igång och pysslade.
Jag älskar att pyssla. Och förra året gjorde Storan mig varse om vad lummer är och hur gulliga gransar man kan göra med den. Bara vira en ståltråd till den form man vill ha kransen. Ett par varv tråd. Och sen lindar man lummer runt tråden. Liiite pillrigt, men efter ett tag ser ruffset mindre ruffsigt ut och mest bara chramigt och gulligt. Och juligt, förstås! 
Mannen serverade varm hällekaka och kaffe. Den mannen, alltså.
Och så där blev den. Årets hjärtekrans! Jag gjorde någon slags upphängningsanordning av en lämpligt lång bit spets, som jag hittade i pyssellådan (klickar du HÄR kan du läsa om förra årets beskrivning och vem jag då hade till ”hjälp”…). Man tager vad man haver…
En liten variant blev det också. Till M. Med hampasnöre till upphängning.
Vissa dagar är lite bättre än andra.Det här är en sån. Och med julpyssel på agendan, kan det liksom inte bli annat än bra. Dessutom har jag varit ute och sprungit i vintervädret också. Och jag har sagt det förut, men jag älskar att springa på vintern. Jag mötte en farbror som sa Det där ser bra ut, det där! . Du kan ju bara tänka dig hur glad jag blev…jag sprang likt en travare som fått på tok för mycket kraftfoder till frukost…. Men! Det var så himla härligt, springturen, det var dit jag skulle komma med orden.
Och nu har vi alltså precis varit nere på stan för andra gången idag. Jag har slängt mig på sängen och tänkte dra filten över mig en stund, innan vi ikväll ska möta upp ett gäng vänner för restaurangmiddag. Bäbisen ligger redan här bredvid mig, snusandes.
Idag är livet mer än gott.
Önskar Dig en världsfin helg!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer