Hur och när startade Hemma(Mamma)Livet? Har jag alltid så säkert vetat att det är det här jag vill? Vi vill? Har allt alltid varit självklart? Varit enkelt? Är enkelt?Hur får vi allt att gå ihop!?
…
Vi tar det ifrån början, tycker jag!
Det är sommaren 2013, vi har precis fått reda på att vi väntar vårt första barn. Jag har fortfarande ca 1,5 år kvar av min lärarutbildning och med drömmarnas klass med människor, så fanns det inget annat i tanken än att ”jag vill hellre plugga i en dubbelfart allt som går under graviditeten, därefter vara hemma med bäbis i ett halvår och sedan haka på igen med honom på höften, för att kunna ta examen med MIN klass”, än att behöva byta högskoleklass. En riktig specialare, alltså. Jag mådde prima med ”Liten i magen” så allt gick enligt plan; med Sixten som 1-åring, ”tog han och jag lärarexamen tillsammans”. Inget som hade varit möjligt om det inte vore för det idoga teamworket där uppe i norrnorr, med min andra hälft och våra vänner. Vi bodde ju 40 mil ifrån våra föräldrar så ingen barnvakt i sikte, alltså. Glömmer nog aldrig den där dagen när vi hade en slutredovisning och Martin hade Sixten utanför, lilla ”Minimannen” ville plötsligt ha amning och istället för att störa genom att gå in genom dörren till klassrummet, langade vi in bäbisen genom fönstret, längst bak i salen, istället. Parentes för minnen!!
…
Sommaren 2014 hyrde vi en gård hemmavid i Höga kusten, nära Morfars och Farfars m.fl. Vad vi inte var beredda på, var att vi skulle bli totalt nerkärade i den lilla gården och känslan av att vara nära våra kära.. så, kommande året då gick mycket ut på att lösa allt för att kunna köpa den där gamla bondgården. Det blev hösten 2015 och vi hade sedan några månader tillbaka köpt gården jag nyss nämnde, den vi kallar ”drömgården”, som vi lever så hemtamt på idag. Att tacka ja till tillsvidareanställningen jag då fått, var självklar och ett måste av flera anledningar. Stora S var liten ännu och det skavde i hjärtat att han redan skulle börja förskolan, samtidigt som det kändes helt självklart (!), han var ju 1,5 år, ”då börjar ju alla andra skola in sina barn?”…. prick ingen upplyste oss om att det fanns någon annan väg att gå…..
..17 timmar i veckan, som mest, var han där. Vi pusslade. Massor. För att timmarna inte skulle behöva vara fler. Jag älskade att frökna. Men jag avskydde att lämna ifrån mig mitt lilla, lilla barn? När vi började vänta barn två, var vi båda överens om att göra vårt allt för att kunna göra annorlunda. Följa hjärtat. Vara hemma längre. Känslan att ”vi vill VARA med våra små barn.. inte lämna ifrån oss de till utomstående människor, så snabbt det går”, var stark. Såg exempel på familjer som totalt stressade bort småbarnslivets vardag.. kände så starkt att vi inte ville gå den vägen.
Rika på tid med våra barn, var målet. Att leva på lite pengar var vi ju redan vana från studenttiden, så ”det är ju bara att fortsätta så”, tänkte vi. Juniflickan föddes och hon är starten på det, långa, långa Hemma(Mamma)Livet.
På fyra år hann vi bli en trebarnsfamilj. Och känslan av att fortsätta vilja ta hand om våra barn och inte alls åka med i samhällets påtryckningar om heltidsjobb med pyttesmå barn på förskola en massa timmar i veckan osv. osv. , den känslan, bara växte. Jag ville inte vara någon annanstans än just där jag var. Vi kände ju, hur gott vi mådde, allihopa. Så mycket finurligt som kom på köpet med detta livs-upplägg.
…
Att det är jag som blev den hundraprocentiga Hemmaföräldern har varit självklart på flera vis. Barnen har kommit tätt och jag har ammat de alla länge, det är en anledning till att vi inte bytts av här hemma, med det sagt, väcker jag bara tanken att ni förstås kan skapa er ett ”hemmaliv” som ser annorlunda ut än vårt. Hemmamamman bedriver nu som en helt egen verksamhet här hemma med fem barn och ofta småkompisar utöver det. En verksamhet med minstingar medan de tre skolbarnen är på skolan och en verksamhet med de allihopa. Vi skapar goda, lärorika dagar tillsammans; bakar, pysslar, donar, läser läxor, kompisdejtar, tar hand om djuren, odlingarna etc. Och av bara farten får jag/vi massor av hushållsysslor gjorda. Att vara hemma med många barn är lite utav en sport. En sport jag älskar! .. som absolut också kan få mig att se suddigt ibland av trötthet. En sport jag nu har tränat väldigt mycket på så nu går det liksom för det mesta som en dans, jag vet precis var jag ska lägga min energi, har en hel rad med knep för allt möjligt osv. Och jag och barnen är ett sådant team!
Martin och jag är också ett otroligt team. Han drar det tyngsta lasset med det ekonomiska och jag kan koncentrera mig fullt ut på barn, djur, gård och hem under dagarna. Kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för att han gör det möjligt för mig att få vara den mamma jag önskar till våra barn, med förutsättningar att kunna njuta så mycket av denna tid i livet.
Alltid, alltid har vi varit så överens om att det är såhär vi båda vill ha det under barnens första tid i livet och därför har det på så sätt aldrig varit svårt, vi har alltid varit eniga. Vi har alltid värdesatt varandras insatser för ”familjeföretaget” lika högt, vare sig man är den som drar in mesta pengarna, bygger vårt hem, eller den som syter ongar, styr upp lekdejter, ser till att hela familjens tvätt är ren och alltid har koll på vad tusan som ska ätas alla mål under hela dagarna, året om.
VI ÄR SÅÅ FINE med vårt upplägg! Jag är INTE i någon kvinnofälla, tvärtom känner jag mig som den största lyxknös och vill inte inget hellre göra än det jag fyller mina dagar med. Vi lever INTE ojämnställt. VI. ÄR. ETT. TEAM. Ju! –Kompletterar varandra och gör det vi är bäst på och kan njuta i massor av vårt val att leva vardag, våra barns barndom. När vi är hemma båda två, hjälps vi åt med vissa saker medan några sysslor är fortsatt självklart uppdelade emellan oss.. det känns bara så dumt att tänka att jämnställt är likamed att båda två ska göra prick lika mycket av alla sysslor.. vi är överens, vi teamar och är skitnöjda över det.
…
I övrigt tarvar ”drömgårdslivet” sannerligen en hel del kreativitet, som gör att hela ”familjeverksamheten går ihop”. För såklart behöver vi också pengar tex., såsom alla andra, men vi har dels valt att leva på mindre pengar än många andra… sen är att trolla med knäna, gräva där vi står, göra/renovera själva osv, vad som gäller.
Martin är lite som han i ”Sune i fjällen”, ni vet? Han som byter keps bara, sen på’t med ny syssla/nytt arbete. Han har senaste tio åren jobbat deltid på kontoret och alltså varit/är hemma så mycket som möjligt med familjen, men detta är möjligt tack vare att han samtidigt är deltidsbrandman och kan ha jour samtidigt som han är på kontoret/samtidigt som han är hemma med sin familj/samtidigt som han sover…. (tips till er andra, jobba som deltidsbrandman, det behövs!! och ger en bra extraslant till familjekassan + att man gör en otrolig samhällstjänst, hela familjen faktiskt!) något som ju fungerar så väl eftersom jag alltid är ”stationerad hemmavid” och det därför inte gör något om brandispappan plötsligt behöver lämna flocken och dra på larm. Utöver det har vi en rad med andra små inkomstbollar, som att jag fotar för olika företag och lånar ut mina plattformar (blogg + instagram) till företag som vill synas hos mig, eller att vi mitt i allt är ute på ett musikgig tillsammans ..eller säljer hö… etc.
…
Livet är livet, ni vet. Omöjligt att veta DÅ, att jag tio år senare skulle kunna sitta och skriva orden att ”vi firar 10 år med Hemma(Mamma)Livet i år”. Vi hade ingen klar utstakad väg då.. visste förstås inte hur många ungar vi faktiskt skulle välsignas med osv. Vi har tagit allt, pö om pö, år för år, unge, för unge… minns hur en nära människa till oss frågade mig, när de tre äldsta barnen var bäbis ,2 år och 4 år..”hur länge tänker du vara hemma då?”.. varpå jag svarade att ”jag hoppas att det är möjligt tills Sixten börjar skolan i alla fall”.. en försiktig önskan..
-resten är historia.. jag sade upp mig för ett gäng år sedan… och det är ett utav de läskigaste och BÄSTA besluten jag gjort.. och flocken har utökats med två små till.. och här är vi nu.
…
Jag blir faktiskt helt gråtig när jag tänker på hur hårt vi faktiskt jobbat/jobbar för att få allt att gå ihop, dag för dag, vecka efter vecka, år efter år, jag och den skäggige. Drömgårdslivet är ett älskat, alldeles eget pussel, helt enkelt.
Men ni vet? när det känns rätt, så är det också ”lätt”, att jobba hårt.
…
Som jag sagt förut, det finns lika många lösningar och egna små vardagspussel, som det finns familjer. Många, många gyllene medelvägar finns att ta som gör att var familj som vill, kan investera i tid tillsammans. Varje månad när lillungen just fyllt ett år, är så dyrbar, tex… tänker på den där trasiga lilla nymamman med skav i hjärtat över att lämna ifrån sig lillungen, bara strax över året gammal… -kan jag få vara din lykta? som säger ”kanske kan ni pussla, så att ni kan vara hemma tillsammans ett halvår till i alla fall? kanske kan ni pussla, leva på liite mindre pengar ett tag? kanske, ska ni lyssna på det värkande mammahjärtat? det som säger det mest naturliga…”.. jag törs lova att häftiga grejer kommer hända då..
…
Orden har inget slut men novellen behöver rundas av.
Så hur startade allt? – vi lyssnade på våra hjärtan. Struntade i normen. Och körde. Kanske kan vi med vårt lilla pussel, få vara en väckande viskning som säger att ”det finns olika vägar att ta genom småttinglivets dyrbara år..”..
…
Frågor på det?
Del 2. Kommer snart. Vad önskar du helst läsa om då?
Kräftpasta. Eller ”kräftstjärtspasta”, som barnen säger.
Deras favorit. Alla barnens! Ja jag och den skäggige tycker också jättebra om denna superenkla pastarätt så ja, rätt gissat är att detta är en riktig helg-favorit här hemma, året om faktiskt.
I vanliga fall lagar vi förstås inne på spisen i en redig gjutjärns-stekpanna, men för prick en vecka sedan gjorde vi ett otroligt bra blocket-fynd i denna stora, stora muurikka och sedan dess vill vi bara laga mat på den, ute i varma sommaren.
Kräftpasta!
Du behöver:
-Färsk Pasta Fettuccine (eller torkad, tagliatelle, med ägg i gärna)
-Kräftstjärtar
-Olivolja
-Chili
-Vitlök
-Persilja
-Salt & peppar
Mängd? -Tänk 1 chili, 2-3 vitlöksklyftor, en burk kräftstjärtar i lag, per ett paket färsk pasta. Det kan inte bli fel här, bara olika lyxigt och smakrikt. Persilja strösslas på toppen av allt, efter tycke och smak! Till vår familj (som nu älskar det här) gör vi på 3-4 paket färsk pasta.. har vi tur blir det över till lunch dagen efter då.
.. på ett ungefär, gör såhär:
Finhacka vitlök, chili och persilja.
Koka pastan och häll av den.
Fräs vitlök och chili i rikligt med olivolja.. pass på, det här tar en liten minut eller två.
Strössla i kräftstjärtarna lite i taget i olivoljan, ha inte för bråttom, det ska ogärna bli för mycket blött på en gång.. låt fräsa någon minut.. alltsammans går i ett hujj!
Blanda ner färska pastan i stekpannan/på stekhällen, tillsammans med allt det andra. Rör om och beblanda alltsammans.
Salta, peppra och strössla över persilja!
Ät och njut!
Enklaste (och godaste) Kräftpastan! Där har ni ungefär-receptet!
Våran inneboende Nisse hade skickat brev till barnen förstår ni.. och hävdade att han hört vad vi päron gömt i kommande söndagens paket i ”Tillsammanskalendern”. Han var bestämd över att barnen skulle lita på honom, han menade att det tredje adventspaketet som skulle öppnas på söndagen prompt skulle öppnas NU, istället. Barnen öppnade ivrigt paketet och där bjöds dom med på bowling tillsammans med sina päron. Det visste vi päron ju, att paketet innehöll. Det fräsiga i det hela var, att vännernas Nisse ju hade sänt dom till grannbyn och bowlinghallen, också… PRICK samma stund som vi.. ..tänka sig, va. Så trevligt det kan bli när Nissar och Nissor kokar ihop hittepå.
Vi bowlade och sen ”spontanbjöd” vi hem vännerna på middag.. glöggmys till en början.
Tända så många ljus jag kunde finna.
Äta gott, höra ungarna leka, prata livet och bara vara tillsammans med fina vänner. Så fint allihopa.
Enkel pastarätt med färsk pasta till middag.
Till efterrätt serverades bland annat en frusen, lent glassig saffranscheesecake som var otroligt god. Jag sänder er receptet här på stuberten.
Saffranscheesecake!
Du behöver (till en springform, ca 20 cm):
200 g pepparkaka
75 g smör
3 ägg
1,5 dl strösocker
300 g Philadelphia Original
3 dl vispgrädde
0,50 g saffran [1 pkt]
Krossade pepparkakor, lingon eller andra bär som garnering
Gör såhär:
Botten:
Smält smöret i en kastrull. Smula pepparkakorna fint, tips är att använda en matberedare. Bland samman smör och kaksmul.
Klä botten på en springform (ca 20 cm i diameter) med bakplåtspapper och tryck ut smöriga kaksmulet i formen.
Fyllning
Separera äggulor och vitor och lägg dom i varsin skål.
Vispa äggulor och socker pösigt.
Hiva i Philadelphiaosten och saffran i ägg-gulevispet och vispa samman.
Vispa grädden separat och rör försiktigt ner i cheesecakesmeten.
Vispa äggvitorna till ett hårt skum i ytterligare en bunke och vänd försiktigt ner i smeten.
Häll smeten i formen och frys i minst sex timmar. Denna kaka är perfekt att förbereda som ni förstår!
Vid servering, ta ut cheesecaken och ställ den i rumstemperatur en stund innan. Dekorera med det du önskar!
….
Väldigt gott avslut på en så busrolig decemberfredag!
Och egentligen hade det inte behövt vara något som bowling, som ju ändå kostar en slant, om än en liten sådan.. för att ha gjort ungarna nöjda ohc glada, menar jag. Nej, för barnen räcker det ju med att alla är tillsammans och gör något roligt, hela familjen. Det behöver inte kosta en krona ens. Att ge sig ut i pulkabacken, både stora och små. Eller åka skridskor hela ligan. Små, enkla hittepå som barnen älskar så.
…
Nu är det ny decemberfredag, dan före dan före dopparedan! ..Och nu har vi precis, precis fått jullov! Det känns helt otroligt härligt. Vi alla är som allra mest sugna på att bara få ett långt pärlband av dagar tillsammans. Ta dagarna som dom kommer, träffa älskad familj och vänner, sova ut om morgnarna om man vill det, kliva upp och tända ljus och sörpla kaffe i lång, lång stund om man vill det. Och förstås, frisklufta oss och hitta på roligheter ute mellan allt mysigt innehäng. Jullovsönskningarna av högsta slag!
Hoppas att ni också får njuta en skön julledighet <3
Till Skördefesten var det lasagne i stora lass som serverades. Så smidig rätt för att lätt kunna laga stor mängd mat.
Ena varianten, Mor Birgits himlagoda köttfärslasagne. Och den andra varianten var en rotfruktslasagne jag aldrig tidigare lagat men som jag definitivt kommer att göra igen. Den var så god!
Gott på alla sätt att laga mycket mat med rotfrukter, nu i skördetid och hela vintern igenom, eller hur?
Nu ska ni få receptet… som i vanlig ordning är skrivet lite på en höft.. eftersom det är så jag lagar mat. Säkert du med. Du vet, finns inte alla ingredienserna hemma som står i receptet, så byter man ut det till något annat, ungefär-lika? Lägg till, som du vill. Krydda. Smaka av.
Slutsvamlat. Här kommer receptet!
Rotfruktslasagne!
INGREDIENSER (till cirka 4 portioner):
300 g morötter
300 g palsternacka
200 g rotselleri
1 gul lök, hackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
en skvätt olivolja
2-3 matskedar tomatpuré
800 g krossade tomater (gärna med smak av örter), eller 400 g krossade tomater och 400 g Barilla Pastasås Classico.. beroende på vad du har hemma, jag hade hälften-hälften-alternativet.
400 g kokta röda linser, sköljda
2 dl crème fraiche
2 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
yttepytte strösocker, typ 1 tsk.
timjan och oregano, torkad eller färsk
salt och peppar
250 g färska lasagneplattor
3 dl riven ost
GÖR SÅHÄR:
Sätt ugnen på 200 grader.
Skala och grovriv rotfrukterna.
Fräs rotfrukter, lök och vitlök i olja några minuter. Tillsätt tomatpuré och stek ytterligare några min.
Tillsätt krossade tomater, linser, crème fraiche, vatten, buljongtärning, socker, örter och kryddor. Låt puttra ihop… minimum några minuter men godaste blir det förstås om du låter det puttra en liten god stund.
Varva sedan sås och lasagneplattor i en ugnsform, avsluta med sås innan du till sist strör över osten.
Det är måååndag! … började jag skriva, sen fylldes livet med allt annat än skrivtid och plötsligt blev det tisdag. Men nuuu river vi av veckans Drömgårdsrapport!
Första veckan i augusti, .. ska vi kika på några glimtar från allt vad vi hade för oss?
Veckan började med ösregn. Och jag var ute i ottan och plockade blommor. Som sedan blev till födelsedagsbukett till fin vän.
Med många regntimmar, blev det allt möjligt gjort inne istället. Som att grundligt rensa och organisera barnens ”Pysselskåp” som totalt havererat i ordning sista tiden.
Mellan skurarna var det gott att kuta sig svettig i den varma augustiluften. Mysigt att komma hem och mötas av kramgo lillvän som serverar mamman vattenflaskan.
Sommarlovsungar! Lek och stoj dagarna i ända. Storebror är inne i ett bageristim och bakar och bakar. Här blev syskonen, eller jag menar piraterna, bjudna på nybakt kladdkaka. Syrranpiraten fick vara först ut på provsmak.
En annan dag var vi på utflyktsdag med Familjen B. Drog på en drös loppisar och andrahands-ställen. Avslutade med ett stopp vid Ytterlännäs gamla kyrka, där man även kan sommarfika.
Otroooligt prisvärt och sanslöst gott. M sneglade på det Fru B läste på telefonen om den gamla kyrkan…
.. den är nämligen från 1200-talet och helt, helt makalöst vacker! Senast jag var där, var ”på den tiden”, innan barnen, när somrarna fylldes av spelningar runtom i kyrkorna.. sång, piano och fiol.. antingen i duo med syrran eller duo med maken. Kan bli så längtig efter att spela tillsammans, ”på riktigt” ibland.. inte bara på barnens dop eller hemma i vår sal.. fast det är inte fy skam det heller. Inte alls. Och var sak har sin tid! Vem vet, snart kanske vi är ute och musicerar tillsammans igen.
Utflyktsdagen avslutades hemma hos oss med middag och myshäng till sena natten. Somnade med känslan av att vara så rik, på liv och hjärtevänner. Förresten! -Vaniljglass, nykokt hallonsylt och krossade bondkakor .. en så enkel men sensommargod efterrätt!
Dagen efter. Startade med regn och i syn här, ett stycke tiger på språng och en bil med släp redo att åka till Auktionsverket, där vi dagen innan fyndat ett skåp. Eller ja, ett halvt skåp. Ett halvts drömskåp. Ska berätta mer om det en annan dag.. jag behöver er hjälp. Igen.
En annan väderskovig stund tog jag barnen ner på byn med all pant. ”Pantjobba” är en favorit sedan länge. Ni vet, hjälpa till med panten, få slanten sedan att handla det man vill. Det räknas och funderas, läggs tillbaka, väljs om och till sist kommer småungarna ut från affären. Den enen har köpt upp för precis varendaste korvöre, någon annan har sparat hela slanten, den tredje har köpt upp en del av slanten och sparar en del. Den fjärde? Han blev helt utan slant och var lika glad för det.
Älskade barn, häftigaste jag vet, att få hänga med er.
Lugna, långa sommarlovsmorgnar. Fy farao så mysigt. Och fy farao så gulligt, med två brorsor som sover tätt, tätt ihop. Samsovande är livet, tycker vi här hemma.
.. att få solig och varm torsdag och dra till lillsjön för att bada. Det är också livet!
…. och som trött mor, få avsluta dagen med långa stunder ute bland blommor och grönt när barnen somnat och kvällslugnet lagt sig. Så trivsamt. Trots att vissa bäddar dignar av småsniglar.
Vi har också varit i skogen och börjat bunkrandet inför vintern. Och det här, det är bland det bästa, bästa jag vet; att plocka skogshallon. Blir aldrig less. Jag skulle kunna plocka i många, många timmar på rad och än om barnen är duktiga att vara med och hjälpa till på var sina vis, så blir dom less före mor.. så vi tar det i etapper.. några liter åt gången.
Så blev det lördag och vi fick en helt underbar dag hos mina föräldrar. Kan ej säga nog hur tacksam jag är över att vi hamnade här, på vår lilla gård, som både ligger nära den skäggiges och mina föräldrar. Att kunna ses, hur lätt som helst, när som helst. Det är värt allt och lite till. För att inte tala om den trygghet det medför.. vi ber sällan om barnvakt, men behöver vi ha hjälp med barnen, så vet vi att hjälpen finns. Det är lyx.
Lördagsnattningen..
Veckans sista dag, fylldes med fotboll nere på byn. Pappan grillade hamburgare i kiosken, mamman försökte klona sig och vara på två planer samtidigt medan Storebror och Storasyster spelade matcher hittan dittan. Småbrorsorna? Dom rantade med.
Direkt vi kom hem, tog vi en blombukett och tjavade iväg. Vi var bortbjudna ner till Sörgården förstår ni. Ja, ni vet.. vi bor ju i vad vi kallar Bullerbyn, med tre gårdar i fil. Har turen att ha fått helt underbara grannar. Och nu delade vi eftermiddagen tillsammans. Med något som får mitt tandvatten att rinna nu när jag tittar tillbaka på bilderna… kolbullar, med lingonsylt. Gofika och umgänge.
På toppen av veckan, en stund ute i köksträdgården. Gallrade ur det där rotsakslandet jag inte trodde det skulle komma något som helst ur… men se, några små rödbetor gallrades, kokades och rullades i lättsaltat smör. Gissa om det var gott?
Tack livet för så fina augustidagar.
Vi tillsammans-sommarlovar ännu, men snart, snart smyger vardagen igång så smått… och visst skaver det lite, det är förskräckligt mysigt med dessa alla tillsammans, prick hela tiden-dagar.. men vi älskar vår vardag också.. så det blir fint, det med. Men först nu några dagar till att bara njuta av tillsammanstid. Tror det blir drag i den här veckan som kommer… eller jag vet att det blir det, ”måndag blev tisdag” i ett nafs, av anledning. Vi åker med och njuter allt vi kan. <3
Psst! Ni kaan väl hålla en tumme (eller många), knäppa några händer och så, ni vet… vi önskar, så, så såå att det ska bli höväder nu så vi kan få in mat till våra älskade djur…. det är för ”spännande” nu, för min smak. Och en ganska så stor ”Pricken över i”, som fattas oss hittills denna sommar….
Ha nu en så god augustivecka ni bara kan ha. Ta hand om er, allt ni kan! Så hörs vi snart igen!
Mamma till fyra. Mormor till tolv. GammelMormor till en. Fru till människan jag beundrar precis lika mycket som dig, han som är min och alla mina storasystrars Superpappa. Ni visar vägen, hur man bör behandla varandra med respekt. Vara rädda om varandra. Strössla kärlek. Varje dag. Ni har gjort det med bravur i alldeles snart 52 gifta år, så vidunderligt sagolikt.
Idag är det inte vilken dag som helst, .. det är din födelsedag.
Mor lilla Mor, vem är väl som du..
Du är hjärtevarm och kärleksströsslande, känslofull, på det vackraste av vis. Du finns alltid nära trots mil ifrån. Famnen är alltid öppen. Ingen fråga är för stor. Eller för liten. Du lyssnar alltid. Dömer aldrig. En drömmars Mamma, Mormor och Svärmor.
Det är du som lärt mig hur bullarna ska bakas, köttbullarna trillas. Hur jag bäst driver upp småplanten och att tvärvila, är viktigt det också. Att feja i hemmet fröjdefullt och se storheten i det lilla. Jag är så tacksam för dig, att just Du är min Mamma.
Mor, lilla Mor. Vem är väl som Du? – iiingen i hela världen.
Senaste kommentarer