Startskottet!
Nu, så!
Utan att skämmas pågår här Adventslängtan och smygande Julepirr nu. Åhåhå!
Vi boar i hemmet, lite bit för bit. Det blir Vinterfint. Är inte på något sätt juligt än. Men känslan, att vi går den där varma, fantastiska högtiden till mötes. Den, är här. Och så god.
Efter timmar av utetid i snöfall, gick vi in vid skymningen och premiärspisade julig jazz och proppade apelsiner med nejlikor så tummen nästan blev krokig till på köpet. Doften, oslagbar!
Lillebror, som var pluttebäbis förra året, upplever allt som sin första gång nu och det är så gulligt. Han gör en liten dans av lycka med pepparkakan i handen…
Och vi är fast beslutna här hemma, om att det är goda känslan, värmen, dofterna, tryggheten, något extragott att äta, den vackra julegranen, det dyrbara i att få vara tillsammans… att det är det, som spelar roll och skapar Julemagi. Iiiinget den dyraste köpta julklappen kan klå. Sådetså.
Så. Nu vet ni. Utan att skämmas. -Startskottet har gått här på Drömgården!
Hos er med?
Emmeli
Novemberdagar!
Helgen närmar sig.
Det känns himla gott. Eller hur?
Den här veckan blev maxad alltså. Och visst är det lite typiskt sådär… att det oftast vill krångla med något när föräldrastyrkan inte är som den brukar, utan förstås händer det grejer med barn, djur, eltjafs och så, när M är på extrauppdrag och jag får dubbelknuta mig själv här hemma för att ro alltsammans i hamn. Men jag och barnen är ett dreamteam. Så är det bara.
¨
Vi dagdrömmer om helgen. Kanske bakar vi något gott för att fira att vi grejat denna vecka.
Kan varmt rekommendera er denna kaka. En ljuvlig mandelkaka med lingon. Så passande i dessa blyertgrå novemberdagar.
Receptet hittar ni HÄR.
…
Nu faller mörkret över Drömgården. Kvällen väntar och jag ska erkänna att jag längtar efter att krypa ner i den där renbäddade storsängen. Lite kvällsruljangs och golvskurande kvar, sen är både hem och liv redo för ännu en novemberhelg… en helg vi hade tänkt spendera med hjärtenvännerna i norrnorr. Planen, innan denna Vattkopppsfest drog igång, alltså. Som tur är sågs vi här hos oss förra veckan, så deppigheten minskade lite med tanken och känslan på att vi nyss kramades och delade livet tillsammans.
Ta hand om er fina ni! Jag är så hjärtans glad för att ni kikar in här hos mig.
Emmeli
Lingonriskrans!
En tur till skogen. För att andas. Plocka med sig något vackertskogsfynd av lämpligt slag. Sedan vända hemåt och med äppelröda kinder slå sig ner vid kär plats. En sån som man sitter bekvämt vid, som man kan ha en kaffekopp nära till hands och i lugnan ro bjuda sig själv på en stunds pyssel.
Sånt, är Själagott, tycker jag.
En krans. Av lingonris. Det fick det bli på min senaste pysselstund.
Skogsfynd, tråd att binda med, hampasnöre, en stomme och kanske en liten rosett? Utöver det behövs bara en stund av lugnan ro-tid.
Jag gjorde en stomme av en rejäl kvist klätterros.. meen lyxigare hade en liten starkare stålstomme varit förstås. Det funkade fint ändå lilla ros-experimentet. När jag hade min stomme kunde jag sätta igång och göra små buketter av lingonris, för att binda tätt efter annan.
När jag kommit till halva, avslutade jag med att fästa tråden, för att sedan börja om på toppen och gå ”andra hållet” mot mitten igen. På så sätt fick jag lingonriset åt det håll jag önskade, kransen runt.
En liten enkel fästning, följt av litet fastnålande av spetsrosett (jag gör egna häftstift av ståltråd och fäster med) och så en liten stump hampasnöre för att kunna hänga upp kransen på väggen.
Klart! Ett stycke Lingonriskrans!
… och starten för att göra hemmet Vinterfint, är gjord!
En liten hop med juleröda äpplen och vi har nu en så mysig Noventkänsla här hemma som alla mår gott av.
För mer kransinspo från tidigare år kan ni titta HÄR!
…
Må så gott ni bara kan dessa blyertsgråa novemberdagar! Det gör vi. Inte helt lätt för den lilla älsklingen med masssssor av vattkoppor.. stackars stackars Liten. Men, vi peppar oss med att ”det är bra att ha det här bortgjort nu.. så att det inte blir som för dig mamma”. Mm.. jag var betydligt större och tvärdålig. Men jag tycker tusan tusen gånger mer synd om min lille pojke, förstås. Mammahjärtat går itu lite.
Vi hörs snart igen!
Emmeli
Vintertjusigt till mor! …och status här på Drömgården.
(Inlägget innehåller reklamlänkar!)
Jag kikade in hos Lindex nyss. ”Fönstershoppade”, ni vet. Fanns så himla mycket fint. Tänkte visa er vad jag fann. Vintertjusigt till mor.
Blev lyckligt påmind om att jag ju har en ny (ja, ett år, är faktiskt supernytt tycker jag!) Juleklänning att ta på mig även denna jul. I år finns en snarlik, kanske faktiskt helt och hållet likadan, i svart eller julerött. Sammet, omlott och alldeles ljuvlig. Älskar den!
Drömmiga juleklänningen hittar ni HÄR
Blev så kär i detta set i manchester. Finns i två fina färger. Med strumpisar till är det ju både ett mysigt hemma-set och också något som funkar finfint under vinterns kalasigheter.
Tröjan finns HÄR och Kjolen HÄR.
Svart. Alltid tjusigt. Med små detaljer, görs denna stass både julig och nyårsfin i ett nafs.
Byxan finns HÄR
Toppen finns HÄR
Fina mössor och mjuka tröjor. Jag kan aldrig få nog. Avskyr att frysa, är nog grunden till min förkärlek till ulligt och stickat. Och, för att det är så fint att det inte är klokt, förstås!
Mössan, som fanns i flera olika fina färger, hittas HÄR
Tröjan, hittas HÄR
Till sist. Kan jag tipsa er om min kära ullkappa. Som nu finns i marinblått. HÄR. Å. Ser på mig själv hur pirrig jag är i magen där… bärandes på lilla Bertilen i magen. Känner mig lika pirrig nu, fast av Häst-anledning..
…
Ok. Dags att vakna från fönstershoppandet och istället fortsätta pyssla om pluttar. Där den ena ser ut som en prickig korv och garanterat har Vattkoppor.
Minns ni i försomras, när vi hade vattkoppshärva här hemma? Minsting och Lillasyster trodde vi hade det.. och tänkte ”men Storebror måste också ha haft det… men med väldigt få prickar!?”. Storebroren hade några myggbett som vi beslöt var vattkoppor ändå (haha, man vill allllltid ha en förklaring till saker som mor och far, visst?). Men det kändes osannolikt. Barnaskaran blev pigga och vi glömde prickfesten.
Så några veckor senare hörde vi att det visst gått Höstblåsor i byn. Trots sommar. Då förstod vi, att det förstås var Höstblåsor och inte vattkoppor som minstingarna haft.
För prick två veckor sedan umgicks vi massor med småvänner som hade vattkoppor…. min tanke var ”äsch, det gör inget att vi umgås.. barnen är lyckliga och har vår barnaskara inte haft koppor så kommer det visa sig snart i en prickig korv-fest”. Och mycket riktigt.. den festen är nu påbörjad.
Prickig korv-fest, hepp hepp!
Hoppas innerligt det ska fortsätta lika smidigt som det gör nu.. kliar måttligt och med iiiiskallt anti-kli-skum är det här bara festligt tycker Minimannen. Att få mysa i massor, bli extra ompysslad, blinka till sig en Piggelin eller två, se på barnprogram mer än vanligt… ptja. Så så ser det ut här på Drömgården just nu!
Vattkoppsfest påbörjad. Och en mamma som pysslar om så gott hon kan, och dagdrömmer om Juletiden!
Hoppas att ni mår gott!
Emmei
Måndagshälsningen!
Tänk att det redan är i mitten av november, alldeles snart. Känner att det svischar nu, alltså. Ni med?
Det är mycket på alla fronter här. Och än om jag vill vara här och nu, alltid. Så lääängtar jag till om några veckor när det lugnat ner sig lite, längtar till när hästarna står där ute i hagen och hemtamt tuggar hö. Längtar efter Adventstid. Och Jullov med familjen. Dagar som flätas samman av tillsammanstid med ta-dagen-som-den-kommer-bestyr.
Men en sak i taget. Jag vill ta vara på novemberdagarna som kvarstår också. Vi tar en titt på veckan som gick innan vi tar tag i denna!
Jag började veckan med att känna mig helt slut och i absolut behov av en långtur till fots i friska luften. Vilken lycka, att jag kunde få precis det. Återvände hem med snusande B i vagnen, och en helt annan energi i kroppen, efter kilometrar, skogsluft och stilla hav. Dessa novemberveckor som är nu, strax efter vintertiden slagit till, dom äär inte fyllda av energi precis. Inte för mig i alla fall. Att vara lite extra snäll mot sig själv, är ett måste.
En helt fantastisk guldeftermiddag var det när vi fick finbesök av älskade Hjärtevännerna.
Graderna sjönk rejält och jag fick en smärre sköldchock. Kände mig rikast på jorden när jag gick till ”stickeförrådet” och hämtade ett osprättat par Svärmorstickade strumpor. Eller kanske är det till och med M´s Mormor som stickat dessa.
Storebroren drog på sig sin senaste Farmorstickade tröja (så vacker, visst!?) och spelade munspel ”som pappa lärt mig”.
Jag var Duktig På Riktig. -Och lyssnade på kroppen. Sände er hälsningen på instagram stories och ni var så många som skickade hjärtan och kände igen er. Det är en balansgång, att driva på sig själv, lagom…särskilt (tror jag?) när man är en sån som är väldigt bra på att driva.
Den där dagen tog jag det så lugnt jag kunde. Ungar snusade i vagnen. Jag blundade mot solen. Tankade energi. Stod mitt i en solig skogsdunge och passade på att skicka ett mail och ringa viktigt samtal. Ett lyxigt arbetsrum.
Vi hade pysselstuga.
.. och ännu mera pysslestuga. Så enormt mysigt! Jag ska visa vad det blev av detta, under veckan!
En kväll överraskades storasyskonen med frågan ”vill ni se på en film och äta popcorn?”. Varpå lyckojublet kunde blåsa liv i vilken vintersovande björn som helst. Lite extra lugn och återhämtning behöver även barnen denna tid på året. Sådetså.
Vi var på loppis! Och spanade på juligt.
Under helgen hade vi Världens Snällaste Människa hos oss, som hjälpte till att gräva här på gården, medan vi andra jobbade i blivande Lösdriften.
Den första snön la sig på marken. Så stämningsfullt! Lite som bomull för själen också, kände jag. Jag startade helgen med en springande mil, bara jag och jag. Och avslutade helgen med en liten halvmil, i nyfallen snö med två barn i vagnen. Dom turerna var jämbördigt jobbiga och gjorde mig så saligt lycklig, båda två. Jag älskar att springa. Helt sonika.
Vi avslutade veckan med Farsadagsfirande dagen lång. Kunde inte låta bli att fnissa lite åt dom där två stollarna i bild som tyckte sig vara klara och redo att gå ut genom dörren, mot Farfar-och-Morfar-firande. Gullisar!!
…
Ny novembervecka nu! Med god känsla från veckan som gick. Livet är fint. Och oändligt kärt. Så känns det.
Veckans planer
Tillsammansmåndag. Med renoveringstimmar, långpromenad för mig och snusande bebben i vagnen och massa ompysslade av småttingar där Basiluskan kommit på ovälkommet andra besök för denna hösten. Blåsor i liten mun och hög feber.. suck.
Laga middagsmat som Findus fiskpinnar och nyvispad potatismos. Huvudsaken barnen äter. Och att mamman inte tar kål på sig själv.
Göra foto- och skrivuppdrag.
Motionera i nyfallen snö (härligt ju!!)
Vara glada över om vi lyckas få till några renoveringstimmar under kommande veckodagar. Allt är bonus.
Förhoppppningsvis (om nu hela familjen är frisk) ha ett drömmigt veckoavslut tillsammans med Älskade Hjärtevänner.
Och på toppen av veckan, väntar Gospelövning inför en konsert jag längtar efter att få delta i. M också. Älskar att sjunga tillsammans med honom.
…
Önskar er alla en god novembervecka. Ta hand om er, tänd många ljus, norpa andetag av friskluft så många du kan om dagen, var snäll mot dig själv. Ok? Så hörs vi under veckan! Både här och HÄR!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
