Behind the scenes och SNÖLYCKA!
Inlägget är i betalt samarbete med Polarn O. Pyret
Plötsligt förvandlades höstlandskapet till ett vinterlandskap..
❄️
Kommer ni ihåg i början på den här veckan, när jag summerade veckan som då just gått? .., att vi hade varit och härjat i nyfallna snön vid den här vyn … så nymodigt med snö, leken var igång med ens och jag passade på att fota och filma leken som pågick.
För att vi idag skulle kunna visa er något vi håller väldans kärt..
…Nämligen några glimtar från årets vinterkollektion hos Polarn O. Pyret som vi alltså vill tipsa vidare om till er!
Säger redan nuu, att ni framtill midnatt 29/10, har 20% på ALLT hos Polarn O. Pyret, följ länken HÄR bara!
❄️
Ni som följt oss från start, vet att det här är det märke vi alltid, alltid haft till våra barn på ytterkläder, året om. Helt, helt outstanding, menar fyrbarnsmorsan. ”Tre barn i varje plagg” lyder måttet…. ”och minst ett till”, säger vi! Ja faktum är att många Polarn O. Pyret-ytterplagg har vi fått ärva från mina syskonbarn, som sedan använts av alla våra fyra barn. Förstår ni? Skaloverallen Olof burit i höst, har använts av sju barn…. rätt fantastiskt! På så många vis. Hållbart så det förslår!
Nytt för i år är PO.P ON ADVENTURE, en alldeles ny, särskilt varm kollektion som känns helt fantastisk och som ska vara den allra varmaste i hela vintersortimentet. Se bara Junis högmidjade, täckbyxa, gossiga jacka och mössan i 100% ull! Till det, ett par rejäla varma och vattentäta handskar.
Jackan finner ni HÄR
Täckbyxan finner ni HÄR
Mössan finner ni HÄR
Handskarna finner ni HÄR
Lill-Olof är klädd i en klassiker till vinteroverall, en modell vi har i flera storlekar ”ute på lagret”. Varm, smidig och följsam. Finns i så fina färger alltid. Handskarna, också såna klassiker. På tal om klassiker, mössan… den finns även i en modell som är som tagen ur en saga, en stickad variant med tofs, i samma mönster likt den Lilla O har här. Båda modellerna är så fina och sköna.
Overallen finner ni HÄR
Mössan finner ni HÄR
Handskarna finner ni HÄR
En liten extrahint, kompisar…
…Till och med midnatt 29/10 får ni 20% rabatt på allt!
Rabatten gäller på hela sortimentet, för dig som är eller vill bli medlem! Är det något du/ni behöver just nu.. Kom då direkt till erbjudandet HÄR!
❄️ 🥰👌🏻😍❄️
Emmeli och lilla Polarn O. Pyret!
Svar på Frågestund 2023. Del 1.
Nu var det ju så himmelens längesedan vi hade frågestund, så vi drog igång en i stories inne på instagram. Tack vare er och era frågor, så kommer här nu förhoppningsvis lite god och matnyttig läsning… med frågor om allt från Mammalivet till renovering och framtidsdrömmar. Låt säga, att det här blir Del 1. Av minst två delar.
1.”Väntar mitt första barn! Vilka tre saker har varit viktigast för dig under bebistiden?”
Svar: Sköna, mjuka, lagomvarma (ull om det är höst-, och vintertid) kläder. Föds bäbis under sommaren är detta ingen brådska, men när kallare temperaturer närmar sig, så säger vi; En voksipåse!! Vi köpte en sådan till Sixten skulle födas, en classic, som nu med fjärde barnet fortfarande är heelt suverän. Amnings-bh av skönaste sort och purelan, båda för lilla mors mjölkkantiner. Kanske önskar du ha bäbis i ett babynest under natten? Det kan kännas tryggt första tiden. Och förstås, en bra barnvagn. För dina ändamål. Vi har satsat på en klassisk barnvagn med stora hjul, samt en trehjuling för att dra två barn i, vilken vi motionerar massor med.
2. ”Bråkar någonsin dina barn!? Mina retas och bråkar heeela tiden”
Svar: Nix, aldrig.… SKOJJAAAR! Såklart dom gör, det ingår i både utveckling och syskonkärleken. Det mesta groll löser kidsen själva, vi försöker ge dom verktyg att lösa sin konflikter, (”PRAAATA MED VARANDRA. LYSSNA PÅ VARANDRA. ”) men förstås behöver vi gå in och hjälpa till ibland om det spårar. ”Det är en fas vi går igenom”, kan en konstatera med jämna mellanrum när det syskontjivas mer… och faser, betyder utveckling eller hur? …och utveckling kan skava (låta bråkigt och ha sig), men så plötsligt har ännu ett kliv i lilla människolivet tagits och småfolket har växt, inifrån och ut. Häftigaste som finns!
3. ”Jag tycker det verkar fantastiskt och vill ha barnen hemma mkt men många har åsikter.
Svar: Vet du (som min upplevelse är i alla fall); det är helt sanslöst underbart. Såklart att det kan vara hur uttröttande som helst ibland, men säg vilket jobb som inte kan vara det!? Att under denna tid i livet, mina barns uppväxt, få ge dom mitt allt och lite till, göra mig tvärslut på det absolut viktigaste jag vet. Det känns helt, helt fantastiskt. Jag är så otroligt stolt, över att vi tagit oss hit, steg för steg. Det är ingen bäbis på väg, det är inte därför jag fortsätter att vara hemma.. vi är bara, just precis där vi önskar vara, mitt i vad som är vårt absoluta drömliv, med all denna tillsammanstid. Att få vara hemma med småsyskonen, möta upp storasyskon-skolbarnen direkt efter avslutad skoldag, hinna leva livet tillsammans, sju dagar i veckan, inte ränna om varandra, mötas som våra tröttaste jag, dunsa ner i soffan på fredagkvällen efter att föräldrarna jobbat 40 h och barnen varit iväg ännu fler timmar än så, försöka snabb-återhämta under helgen och sen ”på’t igen”… att slippa det där ”ekorrandet”, få känna att vardagen är guld, att vi njuter en onsdag likväl som en lördag, att ledig sommarsemester förstås är superhärligt, men att gråa vardagen i slutet av oktober är hela underbar…. det är bara helt otroligt fint. SÅ lycklig och tacksam, över att leva med en människa som delar mina värderingar. För jag får såå många, ja bara mammor, som skriver att dom så önskar att få spendera mer tid med sitt/sina små barn… men där pappan/mannen sätter stopp. Pengarna går före…
SJÄLVKLART behöver vi pengar, allihopa. Men det går att göra så många val, som faktiskt gör att investeringen i tillsammanstid är möjlig. I olika grad, givetvis! Det behöver ju inte vara hel-hemma med barnet/barnen, eller 100 % heltidsjobb. Det finns så, så många gyllene medelvägar att gå.
Slutligen, andras åsikter? Vaa…? , säger jag 😉 Lev ditt liv <3
4. Vad har du mött för reaktioner på att du väljer vara hemma med din barn så länge?”
Svar: Reaktionerna jag mestadels möter är; ”åå, vad underbart!” ..”alla barn skulle få ha det sådär gott!”…. även några ”när ska du börja jobba då?”. Då svarar jag alltid ”förmodligen kommer ja aldrig ha jobbat så hårt som nu”. Vissa har också sagt; ”alla kan inte vara hemma, men du har ju turen att kunna det du”… dessa ord blir jag alltid lite irriterad över.. för NEJ, jag KAN/FÅR inte bara vara hemma.. vi har SKAPAT förutsättningarna för att ha det såhär. Vi SLITER HÅRT jag och min älskade M, för att kunna ha våra barn hemma på heltid upp till skolstart. Jag driver till exempel ett litet älskat företag, tillsammans med den skäggige, vårt ”Drömgårdsliv”, ni vet. Där vi delar med oss av detta sätt att leva, till er som vill läsa/se, där vi också under dom senaste åren delar med oss av marknadsförings-plats till företag som vi tycker om och använder oss av i vårt liv. Företag, som vi sedan kan fakturera och därmed ha en sidoinkomst från. Det är en del, av alla inkomstbollar. Lägg till att den skäggige ritar hus och räddar liv (deltidsbrandman) och ni har ett par bollar till. Vi jonglerar ett gäng bollar, som utgör vår inkomst.
5. ”Önskar så man kunde leva mer som er. Tips??? Hur får man ihop allt ekonomiskt?”
Svar: Något jag ofta upprepar, i många situationer i livet. ”Att välja… är att välja bort!”. Vi väljer bort saker (både ordagrant och bildligt) till fördel för att kunna investera i liv och tid tillsammans. Jag har ett redigt inlägg jag döpt till ”Att tidstrolla och livsinvestera”, där jag mer i detalj berättar hur vi gör.. vill du läsa det? LÄS HÄR!
6. ”När/om du vill jobba utanför hemmet i framtiden, vad vill du helst göra då?”/ ”Vad är ditt jobb? Är det sociala medier och isf vad jobbade du med innan?”/”Vad har du haft för yrke? Och vad önskar du arbeta med i framtiden?”
Svar: NU ska jag berätta en sak ingen av er läst.
Men vi tar det ifrån början. Ni är många nya här inne och kanske vet ni inte in om ”begynnelsen av vårt familjeliv”. Det startade nämligen i Piteå. Närmare bestämt under min och makens högskoletid. Jag studerade fem år på Musikhögskolan och tog min lärarexamen med behörighet från minsta skolålder till gymnasienivå. Har grottat in mig extra på pedagogik för dom lägre åldrarna och kan med inte allt för stor ansats, lägga till ämnen i min behörighet. Försommaren 2015, med en ettåring på höften, togs examensbeviset emot, tillsammans med min älskade klass fylld med en hoper vänner-för-livet-vänner. Det låter enkelt såhär.. men nog var det en utav livets fräsigare utmaningar, det där. Vi blev gravida enligt önskeplan, hade upplevt saker som gjort att vi inte ville vänta EN SEKUND till på barnaliv. Jag pluggade 200% under graviditeten, för att kunna vara hel-ledig i ett halvår med ”Liten”, Pastellkungen, Minimannen.. vår älskade nu 9-årige S. Pappa M hade jobbuppdrag mestadels kvällar och helger och vi kunde pussla ihop allt på så vis… läs; vi tog hand om Liten tillsammans, skrev examensarbete och M slet också som ett djur för att vi som två 24-åringar skulle ha råd att köpa den där drömmiga gården nere i höga kusten som vi kärat ner oss i.. när S var 1,5 år så flyttade vi in där. Hit till gården, där vi lever för fullt nu. Vi hade tömt fickorna totalis och jag behövde absolut tacka ja till den fasta lärartjänsten (dessutom min absoluta drömtjänst) jag fick.. ett läsår jobbade jag som lärare. M reste då land och rike runt med det jobbuppdraget han hade då. Liten, behövde alltså vara på förskola, cirka 17 h i vecka.. dom månaderna. För sen kom ju Lillasyster, sommaren 2016. Och ingen var mer säker på, än jag, att aaaaaldrig skulle något av våra barn vara på förskola i den åldern igen om det inte absolut var nödvändigt. S tog det bra. Det var ju inte så många timmar. Men i Mammahjärtat kändes det inte bra. Och helst, ville han förstås vara med mamma eller pappa. Jag tror på, att det där året gav oss många klarheter i, hur vi vill ha det. Och det är dit vi har jobbat oss sedan dess. Min fasta tjänst…. som vänligt väntat på mig, … har jag nu sagt upp. Eller det var ett tag sedan nu. Jag är ”Bara HemmaMamma”. Med allt vad det innebär. 400% fokus på barnen och en snutt hemmajobbande också, menar jag. Där jag jobbar som digital kreatör via min blogg och instagram (@dromgardsliv). Jag ger barnen mitt allt och har samtidigt chans att tacka jag till olika jobbuppdrag som dyker upp och passar in i vårt liv. Men jag är inte bunden, äger all min tid. Såhär vill vi ha det nu. I en framtid? Så gissar jag att jag kommer att jobba med barn. Det är det häftigaste jag vet. Hur och på vilket vis, det vet jag inte. Jag låter livet få utvisa… ”följer flödet”, som min älskade J en gång sa till mig… Nu är nu.
…
Leverar svaren till Del 2, en annan dag. Har du orkat läsa ända hit? Imponerande! <3
Emmeli
Höstlovsdrömmeri!
… så är Höstlovet här och å, vad det känns gott!
Mest har vi önskeplaner om att bara vila och ta igen oss. Varva ner och ladda om. Både stora och små.
Hitta på sånt som fyller päron och småfolk med ny energi. Som att ge oss ut och andas skog. Bilderna här, är från när jag packade in ungar och ved och tändstickor, en hop korvar, bokstavskex och väldans scoutig känsla och glatt humör. För några helger sedan. Pappan behövde göra annat, men vi hade det otroligt trevligt ändå. Ett storlitet äventyr som gjorde oss alla gott, i all sin enkelhet.
Leta sig en pinne.
Att tälja till grillpinne.
Göra upp en eld och grilla sin egen korv.
Släcka elden när det är klart med grillandet.
Finula, fundera och fika (eller amma) på toppen av allt. Och att komma hem sedan, rökstinkande och så där möra och trötta som man bara kan bli av ett storlitet äventyr likt det där. Helt underbart.
…
Precis, precis sånt där, önskar jag av Höstlovet; någon mysig utflykt. Tid att bara vara, hela familjen tillsammans. Träffa vänner och familj. Ta dagen som den kommer. Möta vintertiden..
Önskar er alla en god sista oktoberhelg… jaa, för nu är det ju bara helg, ju.. seeen börjar lovet, på måndag. Åhåhå, så sagolikt mysigt det känns!
Emmeli
Mina senaste andrahandsfynd!
Nämen har ni sett!
– så många fantastiska andrahandsskatter jag funnit senaste tiden? Ja vissa är faktiskt ända sedan i våras, men har väntat i spargömmorna till nyss, då dom blev till födelsedagspresenter.
Magisk duk i gammalt, så vackert vävt linne. Med en söt spets och vackert broderi. Den gjorde nästan lite ont att ge bort, samtidigt som det är det roligaste jag vet; att ge något riktigt fint, till någon jag tycker väldigt mycket om. Stjärnan som fick den, blev väldigt glad, så kul!
Länge länge har jag sökt efter en sådan ljussläckare.. eller vad den kan tänkas heta? Nu har jag en. Väldigt nöjd. Särskilt då den är väldigt vacker… och jag gav tio eller femton kronor för den.
… några ugnssäkra småskålar för några kronor styck, perfekt komplettering till den lilla samling av dylika skålar vi redan har. Dessa använder inte bara barnen till morgonyoghurten, även perfekta till crème brûlée, en utav livets efterrätter, ju!
Söta kakfatet på fot. Blev också en födelsedagspresent.
Likaså den redigt stora och lika vackra skålen. Skålen påminner mig om något som min Farmor Gertrud skulle ha kunnat ha i sitt köksskåp.
Skymtar gör också en utav dom två stora, stora linnedukar jag fyndat nyligen också, nere på Röda korset i byn. Till en kostnad av strax över hundringen respektive strax under tvåhundringen .. alltså förstår ni!? Stordukar, i redigt linne, hela och hejdlöst vackra. Du kan inte finna en ny, stor, linneduk ens i närheten av det priset och med den kvalitén. Dessa kommer att få leva med oss hela livet.
Ljuslampetter i tenn, kann bli riktigt dyra på auktion. Fann dessa på lokal andrahandsbutik, två för hundra. Materiell lycka.
Ett sött litet kit, med en skål på fot och en vackert broderad duk, som även det blev inslaget och bortgivet i födelsedagspresent.
.. slutligen denna vackra kökshandduk.
Ett år köpte jag kökshanddukar och broderade initialer på, att ge till några hjärtenära. Himla mysigt påhitt. Men tusan alltså, vad soft det kändes nu, när broderitiden är knapp…., att jag fann just precis rätt bokstav på en kökshandduk i kraftigt linne, för ynka 25 kronor. Svart, rosa och krämvit. Kunde inte passa henne bättre. Min Systeryster.
…
Jag vet att det kanske blir tjatigt. Men äär ni inte redan ute och svassar på andrahandsmarknaden, tar er en svängom! Det är så otroligt roligt. Nu inför jul, spana andrahand i förstahand, det är så gott, på alla sätt!
Föll du för något utav allt ovan? Har du andrahands-fyndat något roligt senaste tiden? Berätta!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Å men himmel.. det där var sannerligen en fräsigt fullmatad, alldeles särskilt fartig oktobervecka..
Vi tar en kik, vetja. Veckan som gick..
Startade med måndag och älskade vardagsrutiner. Mysmorgon för mor och barn. Skolskjutsande. Och sen ut för djuren, tillsammans med småbrollorna. Hästar ska fodras och vattnas, hönsen släppas ut och ses om.
Vi hjälptes också åt att vintra i växthuset, nu hade allt frusit totalt. Experimenterade lite också.. vi får se vad det blir av det hela, till våren.. vi petade nämligen ner ett gäng vårlökar i en utav bäddarna.. jag tycker alltid att vårlökarna tenderar att blomma aaaalldeles för sent här uppe i norr, så vi tänkte att växthuset kan hjälpa till. Jag önskar pingstliljorna till pingst, liksom.. inte till försommaren.
.. fast ett gäng lökar fick också hamna här, vid stenrabatten. Vi hoppas på en härlig blomning på båda ställena.
Det blev tisdag och vi bakade en massa Mammabröd och bjöd hem vännerna på fika- och lekdejt, hade så mycket liv att ta i kapp, så efter ett gäng timmar var vi inte alls färdiga med varandra. Papporna kom hem från var sina arbeten och kvällen fylldes med tillsammans-middag i all sin enkelhet, maximalt spontant, maximalt härligt. Vi är så tacksamma för dessa hjärtevänner här i byn!
Något historiskt och för oss heeelt makalöst härligt hände också till sena tisdagskvällen; det nya värmesystemet tog fart i ännu ett rum.
”Det funkade ju!”, sa M efter att ännu en gång ha pysslat med något han aldrig tidigare gjort. Det äär ju inte sådär skitenkelt att göra dessa kopplingar och alla moment för att det plötsligt ska sitta ett element där på väggen och ”goffte govärmen!”.. Jag är så vansinnigt imponerad. Och tacksam. Den skäggige ska mata på och sätta in radiatorer, rum för rum nu är tanken.. obeskrivlig känsla att bergvärmen är igång.
Hejdå mardröms-elräkningarna!!!
Nu var det mitt i veckan och i gammköket bakades det storsats vetebullar av den allra kalasigaste varianten. Den vi fyller med en smörig, försvinnande god chokladkräm.
Mor satte sig ner i ”Vilofotöljen”. Med en kaffekopp och nybakt bulle. Blundade några minuter och hörde ungarna klucka nöjt. ”Alltså mamma, vilken DRÖM att få komma hem till nybakta bullar efter skolan!”, utbrast ena lillungen. Värmer ett modershjärta, enormt.
Överrumplade till fullo blev vi till onsdagseftermiddagen när löven föll med vinden och vi inom loppet av fem minuter, gick från höst, till vinter. Skönt att mumsa maten inne i ligghallen, tyckte ponnyfarbrorn med vinterns första lilla snö på ryggen.
Här, också ett gäng som tyckte det där med snö kom väldigt plötsligt. Något dom ju aldrig varit med om, småttingarna där. Dom knatade in i lagårn igen och kurade vidare under värmelampan..
Tvåårsdag med födelsedagsbarnet i syn. Aj mitt hjärta, det är så vansinnigt gulligt med tvååringar, tycker jag. Lilla Minimänniskan som babblar på, med så mycket vilja att man ibland bara får skratta åt det… ”kan själv”-tiden, nu kör vi!
Här ser ni vad Lillminsting fick av oss i födelsedagspresent.
Pippiväskan från när jag var liten, god kvalitet som hållit i 30 år och inte är i närheten av sliten ännu. En loppad Busiga Bebben-bok. Nya ullstrumpor och ny traktortisha. Så otroligt söta hängseljeans jag fann för en 40-lapp nere på Röda korset i byn. Och så till något ni kan ana blev väldigt uppskattat.. ”takton!”, med kossor och balar och ett garage att köra in i.
I vanlig ordning, motion i olika former. Vi turas om och ger varandra tid till det. Fin kärleksförklaring.
Nu var det plötsligt fredag och känslan av trötthet var stor.
Här ser ni hur pysselsugen någon är, men där tiden att binda en krans ej funnits.. så den plockade mossan är liksom bara lagd runt kransstommen.. och har sedan frusit fast så. Vilket pysseltips, va! Det jag egentligen skulle visa här, var en födelsedagspresent som jag fick när jag fyllt år.. en sån där stor flaska jag länge spanat efter.
Båda-päronen-hemma-fredag och hela-familjen-fix.
”Vi behövs ju inte här”, sa vi stolta som två tuppar… när Tripp Trapp Trull hjälptes åt att rycka stolpen från sommarbetet. Lillminsting hjälpte också till.. genom att långsova i vagnen intill. Så betet togs bort och hästarna fick sin thermobar inkopplad och kunde börja sörpla ljummet vatten, nu och vintern igenom. Vintertecken, ett efter annat.
Så vacker lördag vi vaknade till. Med masssssor på att göra-listan. Först ut, en fartig halvtimme av fotande/filmande just precis här.
.. och medan pappan och barnen fortsatte att vara ute och greja. Och leka, premiäråka utför lobryggan osv. Så gick morsan ann som en duracellkanin inne. Hemmet skulle städas, tårta bakas, filmer och bilder redigeras. Paket slås in..
Till lördagsaftonen åkte vi ut till havet och firade en älskad Syster och Mormoster och Svägerska. Storan <3
Det var en så otroligt god, hjärtevarm och härlig kalaskväll.
Veckans sista dag. Söndag.. och hemmet kläddes i kalasskrud ännu en gång.
Årets sista födelsedagskalas skulle gå av stapeln. Lagom-noga struken finduk lades på bordet. Trädgårdens sista nypon och ett par grönkålsblad som kalasbukett. Och många tända ljus.
In stormade älskad storfamilj och sjöng och hurrade och strösslade kärlek och fina presenter över vår älskade 2-åring.
Efter lite grundande av Mamma-mackor till alla, så gick vi på kalasfikat. Men nja, sa Lillminsting.. ”inget slår mammagos och pupp!”.. amning, alltså.
Fast det där med fiskedamm, gick tusan inte av för hackor! ”Godiiis!?”, sa han överlyckligt över småbitarna av riiiktiga karameller som han fått i sin påse. Vår förstfödde hade fyllt fyra år när han åt sina första smågodisar… lite annat med ”lilla fyran”…
Sockerstinna kalasbarn, enhörnings-tigrar och surrande vuxna i en salig älskad blandning. Tacksamheten.
…
Till kvällen gick jag ut till djuren och bara andades i mörkret, med näsan in i tjocka hästpälsen, bland kacklande småhöns.. i pannlampans sken.. med röken bolmandes ur munnen.. veckan tarvade en söndagsstund att bara landa, helt sonika. Det var en så otroligt fin oktobervecka det där, fylld med så mycket. Mycket gott. Men en bit utanför gårdsbubblan ni ser här, pågår också olika kamper. Som inte är min historia att berätta. Men som absolut tar plats i mitt hjärta och något som delar min energi just nu. Något jag bara vill i förbifarten berätta för er om, för att jag aldrig vill att ni ska tro, att vi är olika några andra, att vi är förskonade från allt ont eller jobbigt eller så. Alla, alla kämpar med något, stort som smått, hela tiden.
Vi gör som alltid, tar en dag i sänder. Känner tacksamhet för allt vi har. Framförallt varandra. Tacksamheten över trygga lilla gårdsbubblan, när stora världen känns oviss, är stor så stor.
Nu väntar nya oktoberdagar på oss, dagar att fylla med liv… en dag i sänder, i vanlig ordning, eller hur?
…
Önskeplaner för vecka 43
-Njuta naturens nya tempo och försöka anamma det, vi med. Tidigare kvällar, är ett mål jag har.
-Njuta hemmaliv! … har ett gäng mysiga små påhitt på lut för oss.
-Superjobba! … texter ska skrivas, bilder och filmer redigeras, mail besvaras, nya jobb planeras, utkast skickas in… allt som ingår i att jobba som Digital Kreatör….
-Blogga! .. tänker att åtminstone första delen av svaren från frågestunden kommer att dyka upp under veckan!
-Möta Höstlov! .. soom vi längtar.
…
Det har varit några riktigt intensiva veckor nu.. ser fram emot en lugnare variant.. hinna känna lite mer ”luft i schemat”, tom-glo en stund utimellan, ni vet…
Önskar er alla en hjärtegod vecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Det ska vi också göra!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
