Årets Höstkrans!
Först satt jag där och kunde absolut inte bestämma mig för om den skulle bli vit- eller grönmossig.
Årets Höstkrans, alltså!
Så jag tänkte” Äh. Det är okej Emmeli att vara supervelig om världsliga saker ibland också”. Så jag tog helt enkelt både vit och grön mossa och tänkte bääära eller brista.. håhå, så spännande, visst!
Grön blomstertråd är så himmelens bra att jobba med.
Använder den till alla slags kransar, året om. Själva stommen kommer från blomsteraffären här i vår by, för flera år sedan. Men är alltså något som går att få tag på i blomsteraffärer och som håller i flera år sedan bara man är lite försiktig.
Jag gör små mosskransar. På den gröna mossas drar jag bort det bruna skruffset, för att få så mycket grönt som möjligt.
Först tyckte jag bu om hela alltet.. det är väl typsikt, med den där okrispiga känslan jag hade förra veckan.. då tycker man själv att man ser risig, känner sig risig, det man gör ser risigt ut och allt känns risigt. Känner ni igen er, när man helt sonika går runt med ett eget regnmoln över sig? Så är det ibland. Livets nyanser. Ibland förklarliga. Ibland inte. Det bara är så. Allt är okej.
Men alltså, titta där då!
-En stund senare, efter att ha öst på med kärlek, i form av mossar, kottar och lingonris och under tiden fått så härligt utlopp för min pyssliga, kreativa sida. Jaa, då blev den ju så skogstjusig att det förslog, ju!
Och nu är ju dessutom regnmolnet borta så nu äälskar jag den, hehe
Gjorde en liten öglad av tråden för att kunna hänga den på tre år gamla spiken. Tänk, att vi bott här i tre år nu. Inte mer ändå? Känns ju liksom på ett sätt som att det här varat i all evighet. Så tacksam för vår gamla gård.
Min plats på jorden.
Det finns förstås många olika stilar på en höstig krans. Julia har gjort en helt annan variant, men så himla vacker den med. Kika in hos henne för att se, vetja!
Ute på verandan ligger fint enris som pappsen knipsade åt mig när vi var i skogen tillsammans förra söndagen. 
Så typiskt honom att hitta sånt där fint, med bär och allt.
Tänker mig att jag ska göra vinterfint med det framöver… 
..Men tills dess, har vi Höstig skrud och nu dessutom med Årets Höstkrans upphängd. Pyssla en ni med!
Önskar er en god tisdagkväll! Igår klarade jag ej nattningen av Tripp, Trapp, Trull som vaken, utan klubbades tillsammans med dom. Brandismannen väckte mig när han kom hem sent till kvällen efter sin Brandisövning.. mest bara för att jag skulle hoppa ur långkallingen, och i nattlinnet, borsta en tand och sen återvända till kudden igen. Men ikväll! ..ikväll skaaaa jaaag håållla mig vaken. Ok? -Ok.
…Allas sängar är renbäddade vilket kan vara något som gör en salig och sömnig för mindre.. men man kan ju alltid hoppas. Så skönt med lite vila för mamman, innan natten.
Lillafrun
Att starta veckan, lite mer sansad!
Om första halvan av helgen var fylld med feelgood i form av kära vänner och familjemedlemmar, solsken och kalas. Så var söndagen fylld med härligt, som sovmorgon, kaffesörplande i lugnan ro. En gråmulen himmel. Långpromenad med hela gänget.
Och ett skönt high five till kvällen, när M kom in efter att ha rivit ner hela ställningen. Ni kan ana känslan, va? Sagolikt härligt alltsammans.
…
Nu är det måndag och jag känner mig pepp på den här kommande veckan. Jag har hunnit samla mig väl i kropp och knopp i helgen.
Vet med mig att jag brukar känna mig lite dimmig den här tiden om året. Jag är ju en människa där energin flödar ut och så är jag, om jag får säga det så, väldigt snabbtankad på återhämtning. Men den här tiden på året, alltså. Det blir en krock i mig. Jag tror att jag kan fortsätta ”som vanligt”. Fast kroppen vill sakta ner i takt med naturen, ju. Så då blir det sådär som förra veckan, en känsla av att mörkret anfaller och jag känner mig moloken.
Men så räcker det med att jag sansar mig, börjar boa i hemmet. Som att ta fram vinterkläder och sortera bort sommartidens tunnare mot vintertidens mysiga mössor, stickade sockor och handskar. 
Alldeles oanvända stickesockor som väntar på mig.
Förbereda för kylan. Göra mysigt. Sånt är bra för molokenheten.
Igår när jag ändå var igång, så passade jag också på att rensa ut ännu en storlek ur Lillebrors garderob och ”shoppade” ny storlek i syskonens ärvesförråd. Kära hjärtanes, som han växer lillprinsen!
Som pricken över allt tog jag mossan, kottarna och lingonriset jag och barnen plockade i skogen förra veckan, och band en höstkrans. Satt där på bron i mina nya farmorglasögon och kände mig rik på livet.
Med ens kände jag hur den där blä-känslan för mörkret, började bytas ut mot en behaglig, pirrkänsla i magen. Jag började fantisera om julen. Åka kjälke med barnen, visa Bertil röda pumlorna (julgranskulor, mao) i granen och bara det där ljuva med Jullov, alla tillsammans. Bästa med jul är ju allt härligt innan. Tycker jag.
Lovar att visa kransen sedan. Jag har bara inte hängt upp den ännu. Den ligger gömd, på diskbänken faktiskt. Ska köpa fågelmat först. Och börja mata i fågelmataren. Annars kommer kransen att vara fågelmat i ett knyck. Det vet jag. Been there done that, förra året.
Ok. Nu ska vi ta tag i måndagen här.
Önskar er en god veckostart!
Lillafrun
Ett kärt helgminne!
Plötsligt var det lördagmorgon.
En kylig och himmelens vacker sådan.
Efter helafamiljenfrukost hoppade bäbis (som redan då var piggare än dagen innan och nästan prickfri från nässelutslag på lilla, väldigt mjuka kroppen) ner i sköna voksipåsen och bäddades ner i vagnen, medan vi andra tog lek- och arbetstid ute på gården.
Efter skön friskluft rasade vi in i köket, bakade kaka och snodde ihop varma mackor med svampstuvning.
Så löjligt gott!
… ääntligen rullade fina gänget in på gården. Idan, F och deras nya lilla stjärna.
Alltså titta på henne. Hunden L. Vi blev kära i henne, hela gänget. Mannen och L satt och ”Höll hand”. 
Jag kramade hjärtenära människor, gosade hund, öppnade fina presenter och mådde så himla gott mitt i allt. Bortskämd kände jag mig. På livet. 
Vi åt och fikade och pratade livet. 
Vi gick ut på gården sedan. Och kastade pinne och busade med hundvalp.
Bästis! Och en ny lurvig favorit i mitt liv.
M var om möjligt än mer kär och tycker att ”det är ju du som säger nej, älskling” och menar att bara jag säger ”ja okej” så har vi en hund här på gården….
Efter alldeles fantastiska lördagstimmar var det bara ett solbadande kök med tigerkakesmulor och liten Skrålla mitt i, kvar. Såklart en massa mer liv också, förstås. Men det blev tomt när dom åkte, dom där tre. Har längtat så efter att ses och det var så hjärtegott, så.
Vi stökade undan, piffade oss, drog på kalaskläderna, slog in paket och susade sedan iväg. För en kalaskväll i Mäjadalen. ÄlsklingsStoran fyller år idag förstår ni. Så vi hade drömmig kalaskväll där igår och hela lördagen blev liksom ett helgminne så kärt, så kärt.
Hoppas att ni fyllt helgen med massa gott för hjärta och själ.
Vi hörs imorn igen!
Lillafrun
Statusen här hemma på Drömgården!
(inlägget innehåller två reklamlänkar)
Åhå, tack Gud för fredag!
-Vilken smått skrattretande Bergochdalbanevecka undertecknad haft!
Pepp ena sekunden, supermelankolisk nästa. Lycklig hit, vemodig dit, älskar så hjärtat gör ont. Löven faller, känslan av förgänglighet, tröttheten som anfaller i takt med mörkret. Jag äär ju en människa med oooerhört goda tillgångar till mina känslor. Ooohlala, ej så stabilt ibland alltså. Efter att jag hade varit ute och sprungit en riktig meducirunda igår, sådär så att jag drog hemifrån opepp men landade hemma pepp igen. Jaa då toppades veckans misstänkta hormonhärva i kroppen, med ett häärligt migränanfall. Så nu har jag sovit ruset av mig och är vaken tidigare än någonsin. Av mig själv. Ganska så mysigt ändå, att vakna utvilad, tassa upp i mörkret och tända ljus och vänta in att älskade ska vakna.
Är så förbenat tacksam över ynnesten att få vara hemma med dom.
…
Storebror, så liten men så klok.
Så kär och ”stolt” som han säger, över sina syskon. Jag älskar att han trivs så med småvännerna på Förskolan dom timmarna han är där. Och det där nya torsdagsnöjet, att susa iväg en sväng på dans, är så gulligt att man dånar ju. Men tänk ändå, så stoor han blivit! Hans mesta tid är ju här hemma förstås, och här pågår pyssel och bokstavspåtande blandat med en stor byggperiod i livet. Plusplus (såna HÄR ni vet) och ”maskiner” hej vilt av bästa briogrejerna (HÄR hittar ni dom, en varmt, varmt tips!) är vad som går varmast just nu. Bädda sängen har han börjat göra själv också. För att ”hjälpa dig mamma”. Alltså.. min fina Prins Darling. x
Juni, då. Min coola, kavata älsklingstjej.
Fullkomligt älskar att få bjudas in i hennes tvååringsvärld. Vi bygger pussel, pysslar förstås tillsammans med storebror, sörplar kaffe vid lilla bordet ”inne på lumme!” (inne på rummet, för den som inte förstod!). Älskar småäventyren. Som när vi går promenad tillsammans. Stannar minst tusen gånger. Hittar en sten. Plockar upp. Går några steg till. Tittar på löven som faller från träden. 
Plockar upp olika löv från marken. Undrar tillsammans vad dom är för färg. Bär dom med oss hem.
… och slumrar sedan på kökssoffan, så trött av hela alltet.
Och så Bertil då. Gullisen.
Som strösslat hjärtenära med doptackkort. Han som mer och mer lär sig att greppa tag i saker lite mer medvetet. Som försöker ”prata och sjunga” och har så gullig röst att jag går av. Sticker jag iväg på tur själv, typ en prom eller springtur, så är det alltid med lite miniseparationsångest..
Men stackars lillvännen, har blivit förkyld. Hade igår sån hosta att jag bara ville hosta åt honom. Låter så otäckt. Igårkväll fick han plötsligt prickar i härliga små vecken på armarna och benen.. men inte värmeutslag utan något annat, typ nässelutslag. Mycket mindre idag. Men jag ringer hellre en gång för mycket än för lite, så strax ringer hälsocentralen upp och vi ska få rådgivning så får vi se sedan. Lillprinsen är sådär löjligt obrydd om hela alltet, så det gör mig också lite lugnare..
… och där, är hela gänget vaket för fredag! Alla halsband och armband, byggdelar och pussesugna kinder är redo. Även mamman, känner sig faktiskt på banan. Inte en gråtkänsla så långt ögat når. Wow!
Såå skönt med helg i sikte nu. Känns som att jag inte träffat den skäggige på hela veckan och jag kan bli vinglig för mindre, liksom. Min klippa, ju! I eftermiddag åker bara han och jag, och Bertils förstås, iväg en sväng till stan för lite ärenden. Känns ändå så mysigt, vet att chansen för samtal som pratas till punkt kommer att ges och det är så fint.
Ok. Statusen här hemma på Drömgården, där har ni den!
Önskar er en härlig fredag!
Lillafrun
En alldeles ny inredningsbutik online!
(inlägget innehåller reklamlänkar för Bondeco)
”Bondeco är ett nytt inredningskoncept som erbjuder ett stort utbud av noga utvalda textil- och dekorationsprodukter. Här hittar du välkända varumärken, men även mindre aktörer. Vi handplockar produkter som vi tycker utmärker sig vad gäller design, kvalitet och pris.
Bondeco är en del av Adlibrisgruppen och för ett nära samarbete med Sveriges största och ledande inredningsmagasin som Sköna hem, Lantliv och Allt i hemmet.”
Jag har kikat runt och hittat massa fint. Villhöver på många av prylarna. Men också bra julklappstips. Låt oss ta en titt!
Badrumsmatta i så fin grå färg. HÄR
Handdukar från Himla, precis såna här har vi men jag skulle gärna uppdatera med dessa i naturfärg. HÄR
Så fina förvaringskorgar. TIll badrummet tänker jag. HÄR.
Kolla in drömmigaste utflyktskorgen. Ser ni också Madickenutflykten framför er? …när dom är ute på utflykt och blir uppjagade i ett träd av ilskna tjurar men Madickens pappa till sist lyckas hova upp korgen så dom kan äta mackorna där uppe i trädet i alla fall?
Korgen hittar ni HÄR
Överkast i sammet, HÄR
Jag har loppat våran, men hittar man inte på loppis så finns HÄR en variant av den klassiska mässingljusstaken.
Otroligt fina sängkläder från Gripsholm, HÄR
Handkräm med magnoliadoft, HÄR
…
Väldigt många fina ting! Tar er en titt vettja! Bondeco.se
Och ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
