Mammatankarna..
Så vacker tid nu.
Nu, också. Årstiderna är fantastiska tycker jag. Alla fyra. Jag menar fem, med vår norrländska vårvinter också.
Om morgonen, småkyligt. Över dagen. Som en sommardag. Och nu till kvällen. 10 grader, daggvått och så höstviskande så. Luften är så god att andas. Det blommar fortfarande somriga vackerblomster, samtidigt som äpplena blir rödare och rödare på äppelträdet. Ljuset stannar lagom länge om kvällen. Och jag känner att jag håller på att välkomna en ny årstid i mitt hjärta. Fast Sommaren är kvar i kanterna.. och det njuter vi av så länge vi bara kan.
Jag sitter bland tända ljusen nu. Har en god måndag i hjärtat. Tacksamt. Funderar lite här för mig själv medan katten kurrar vid fotändan..
Imorn sker något så himla i-livet-litet, fast så himla just-i-vårt-liv-stort..
…Juniflickan ska stanna på Förskolan utan (höns)Mamman för första gången, förstår ni.
Men jag tänker, att småstora småttingarna har varandra och att det kommer gå himla bra. Nog värst för mamman. Jag är ju som jag är med det där.. kan gå ganska bra att lämna ifrån mig barnen sådär några timmar med en Farmor, Farfar, Morfar, Mormor, Moster eller så ((måste alltid sysselsätta mig massor då).. men så fort det handlar om utom familjen, så får jag knip i hjärtat alltså. Jag vet att barnen har det hur bra som helst och bla bla bla.. och fröknarna på Den bästa förskolan vi vet, dom vet precis hur jag är. Jag skulle aaaldrig kunna lämna ett gråtande barn, till exempel. Då får dom släpa ut en gråtande Emmeli också. Jag säger inte på något sätt att det är rätt eller fel, hur man gör i alla olika situationer som kan uppstå. Jag säger bara hur jag är; en klassisk hönsmamma som helst vill ha alla mina små kycklingar under vingarna prick hela tiden.
När S började skolas in på Föris, var det helt sonika för att han och jag tagit vår LärarExamen tillsammans på Musikhögskolan, vi precis köpt drömgården, jag turligt fått Frökenjobb och det bara föll sig så att Minimannen skulle börja Föris… redan vid 1,5 år. Sixtens första tid i livet såg ju ganska annorlunda ut jämfört med Junis och Bertils. Jag menar, när jag var preggo med S, pluggade jag som en tok för att kunna vara hel-ledig i ett halvår med honom när han äntligen kommit till världen.. utan att behöva ta studieuppehåll alltså. Och sen sista biten som var kvar, gjorde vi ju tillsammans.. skrev examensarbete och så vidare. Ett väldigt pusslande. Som jag minns med så himla varmt hjärta… fast jag vet att det också var skittufft. Vi hjälptes åt jag och M, dag efter dag… M jobbade massor föra att vi skulle kunna ha råd att köpa en gård vi blivit nerkärade i (den vi bor på idag och fortfarande är nykära i) och S helammades då ju, så jag ville absolut inte vara ifrån honom.. så vi skrev uppsats, jag och älskade vännen Carolin, när S sov och dök seminarium och sånt upp, så var M med Sixten och jag minns så väl den där gången där vi langade in bäbisen genom ett fönster i föreläsningssalen när ammetid var…
När Juniflickan kom till världen var jag redan innan fast beslutsam om att bli HemmaMamma på lång tid. Här i Älskade HemmaMammalivet är jag nu ännu och njuter allt jag bara oooorkar! … Storebror är ju liten storpojke nu och tycker det är kul med kompisar… så såklart ska han susa iväg till Förskolan lite. Men som tvååring är jag av åsikten att man faktiskt inte behöver vara på Förskola.. Det räcker med familjen och så.
Hjärtat och livet följs. I alla lägen. I perioder har S mest velat vara hemma och då har vi haft det så. På samma sätt som nu lilla coolingen vill göra som Storebror och är så himla pepp på Föris.. så självklart ska hon få traska dit några timmar varje vecka. Jag och Bertil får ha mamma-bäbis-tid här hemma och det ser jag fram emot, förstås. Massor faktiskt.
Så ja. Det blir nog bra. Alltihop. Hoppas jag. Älskar det här livet och tänker njuta till fullo så länge jag bara kan.
Mammatankarna, ni vet. Ibland är dom många. Och småfumliga…
..tänker också på att det är så himla mycket nedtryckningar hittan och dittan som cirkulerar i nätvärlden.. hur, särskilt en mor, ska vara och göra och blaaa bla bla. Den enen trackar ner på den andre och alla vet bäst. Skitsnack.
Jag tänker såhär; Jag är Sixten, Juni och Bertils bästa mamma. Jag gör prick så gott jag kan för dom. Varje dag. Jag vill visa dom livet och lär dom med det jag kan.. visar dom mitt hela jag. Skrattar mycket, men kan också brista ut i gråt eller ha brandrök ut genom näsan ibland. Jag överöser dom med kärlek och tänker att det är det allra viktigaste. Resten lär dom sig av bara farten (typ).
Man vill dom små liven så himla gott… att vara Mamma eller Pappa är inte lätt. Det är otroligt kärleksfullt, energikrävande, tålamodsbeprövande, tröttsamt, myysigt, hjärtskärande, skrattigt, lärorikt och det absolut bästa och största jag kan tänka mig att få vara med om. Varje dag är som ett helt litet liv.
Ok. Nu sätter vi punkt i filosoferingarna.
Från den här Hönsmamman, till alla andra päron där ute, vill jag bara säga Heja! . Heja, heja, heja! . Ni gör det så bra. Precis så.
-Godnatt!
Lillafrun
Ett kök redo för höstmys! .. och det där med att ha Supersvärisar!
Å.
Hej.
Hoppas att ni haft en bra helg? ..fylld med sånt ni tycker om och mår bra utav.
Jag njuter söndagkvällslugnet här.
Lyssnar på regnet som smattrar utanför, dom sovsnusande andetagen från småttingarna tre och så känner jag mig som en bortskämd knös efter den här helgen.
Ikväll kommer jag somna så gott. Med ro i själen. Ingen övermäktighetskänsla. Utvilad. Fastän jag gjort massor i helgen. Som att checka av saker från höstens önskelista. Och som att Storstäda köket på Farmorvis.
Förutom lilla slumrande Bertil som sällis. Så var jag alldeles själv under mina storstädningstimmar igår. Har inte hänt sedan början på 2014…! 
En ny Farmorstickad kofta till Juniflickan lämnades och sen susade Storasyskonen iväg med sin SuperFarmor och hade mystimmar. Var på jippo nere på byn, hoppade i hoppborgar och fyllde hjärteaskarna med härligt.
Och för mig som mor här hemma. Kändes det så himla unnigt, att få beta av en drös världsliga men härliga saker. Bara det där att få göra en sak i taget för ett slag… Det kändes så gott, alltsammans.
Som mamma är man inte mycket själv. Särskilt inte som mamma till tre (!) ljuvligheter, där alla tre är ganska så små och behöver en massor. Jag älskar, älskar, älskar Mammalivet. Har inte alls stort vara-själv-behov. Att vara med barnen är det bästa jag vet.
Men, jag var på spa igår, alltså. När jag fejade runt i hemmet, hörde mina egna tankar för ett slag, åt lunch med båda händerna och så vidare. Allt, med vetskapen av att små storasyskonen hade det hur bra som helst. 
Den här första Vardagsveckan blev som jag nu tjatat om; en Räserstart. Vi säger käftsmäll. För att vara lite dramatiska.
Helt sonika Uppstart av Vardagslivet med ny familjekonstellation.
En familjekonstellation vi fullkomligt älskar och inte skulle vilja byta mot något, men som absolut inte, särskilt inte nu till en början, är någon lätt-som-en-plätt-grej.. än om ungarna är mina och därmed dom bästa på jorden…
Så skönt med denna helg som final på Räserveckan.
Jag röjde i lådor, skåp och sånt där tråk. Njöt av att titta ut genom nyputsade fönster, lägga på ny lite höstigare matta på nyskurade golvet. Och så la jag en ren trasmatta på sofflocket, klädde kudden med nyloppat kuddfodral och plockade in blommor från trädgården..
Tycker att det blev så himla fint. 
.. och så var det så himla mysigt när hela familjen var samlad till eftermiddagen. Till kvällen var vi ute på nattningspromenad hela familjen. Jag och M kände oss rikast på jorden. Som har våra barn. Och alla älskade runtomkring oss.
Att vi idag fick ännu mera hjälp, i form av SuperFarmor OCH SuperFarfar, har gjort att vi hunnit ännu mer här hemma på Drömgården och det är så skön känsla. Utan att ha slagit den minsta dubbelknut på varken mig eller M, liksom..
Svärmor toppade vår helg med att bjuda båda sina barn med familjer på söndagmiddag… så idag, när kusinlek pågått för fullt, har jag snusat bäbis i massor, målat en möbel, städat en bil och dykt bland tvätt. Sån lyx.
Nu längtar jag efter morgondagen.. för då vaknar vi i härligt hem, till viss del redo för höstmys.. och vi har älskad Tillsammansmåndag framför oss. Jag sa ju det; att jag kände mig som en lyxknös.
Tack och godnatt från Drömgården!
Må så gott så hörs vi snart igen.
Lillafrun
Barnens drömmiga ”Lilla Vackerhemma”!
Nä,
..det var ju inte min älskade, fortfarande så vackert blommande, rabatt jag skulle visa er.. det är ju vad som skymtar där borta… det där Farfarsnickrade, så drömmiga. Som en liten kopia av vårt egna, som vi kallar det; Vackerhemma..
Lilla Vackerhemma!
… alltså, har ni sett.. jag är fortfarande mållös.
Lekstugan. Från Farfar och Farmor, till alla småttingarna. Den är så fin att jag vill gråta ett skvätt. Hur mycket kärlek är det inte, liksom…Åh. Svärfar som sa att han bara skulle snickra ihop en lekstuga och fick det att låta ej så märkvärdigt. Så typiskt honom att komma med denna sedan. Som ett smycke för hela gården. Och barnen älskar den förstås.
Vi har susat runt på loppisar och handlat lite smått och gott att fylla lilla huset med.
Som en väska att packa en massa viktigt i (Juni äälskar att packa. I. Och ur. En aktivitet man kan pyssla med länge om ni frågar henne). Korgar också… S tycker om att ha sorterat. Var sak på sin plats. Då är korgar bra. Och så en broderad duk för en tjuga.
Perfekt ju!
Till lilla möbeln jag håller på att måla och som också ska bo där inne.
Höstfint har dom ordnat sig också.
Sopen och lilla skyffeln hittade jag på gårdsbutiken i Nordingrå, finns så himla mycket fint där.
Lyckans småttingar, va!
Hoppas ni haft en fin lördag!
Kika in på instagram, vettja..har varit flitig på att posta stories idag..ni vet, små filmsnuttarna man ser om man klickar på min runda profilbild?
Lillafrun
Första vardagsveckan, bästa fönsterputsreceptet och så vidare…!
En städtrasa. Minimannens första pyssel från förskolan denna höst. En älsklingsblomma. En kär kaffekopp. Och godaste chokladglassen vi fann på lill-ica (icas egna märke, trippel choklad eller vad den nu hette.. suupergod!).
En bild med lite Livet kan man säga.
…
… aaah, Första Vardagsveckan är avklarad!
Och precis det, Livet, firade vi med god fredagmiddag. Fredagsmys till och med, ju. Rätsida på dagarna. En känsla av nu-är-det-helg. Jo men, det börjar kännas härligt nu.
Denna käftsmällsvecka, där jag var på minus på energi redan i början eftersom jag varit sjuk och så.. ja, det började si och så. Men till sist kom vi i mål och allt som allt känns det som en så fin vecka. Vi har gjort den tillsammans, liksom.
Det är bra att bli tvärslut ibland, vila och komma åter. Är det inte svårare än så är det ju ingen fara liksom. Som jag sagt tidigare; jag är en sån som går på, har mycket energi och vill massor…men ibland får jag soppatorsk. Då vet jag, att det är vila. Massor av sömn främst. Som behövs. Sen är jag som en blomma som törstat och får vatten. Det är inte farligt att göra sig tvärslut, men! .. det är superdupermegaviktigt att återhämta sig.. annars kan det bli dåligt på riktigt.
… jaha, tänker ni. ”Så putsar hon fönster och säger att hon vilar!?”
… jaa, sån är jag. Sömn och en lista, med saker jag önskar göra. Precis vad jag pysslat med i veckan, förutom att ta hand om mina tre barn så gott jag bara kan, förstås. Jag har norpat åt mig små sovstunder när barnen sovit på dagen och sen prickat av min lista. Som att städa skafferiet, rensa ur småttingarnas garderober och putsat fönster..! Ro i själen för mig.
Att påta och boa. Byta kuddfodral, gödselvattna blommorna och alltsammans framför tvärrena vackerspröjsade fönster. Det är viktigt för mig att göra det trivsamt för oss här hemma. Inte viktigt för alla. Jag vet. Men för mig. Och oss, faktiskt.
Jag tar ett rum i taget nu. Och tänker på min Farmor varje putsdrag. Vilka samtal vi hade, hon och jag. Samtidigt som jag putsade hennes fönster och hon stod och höll i mig i kläderna, för att jag inte skulle ramla ut genom fönstret. Bästa Fönsterputsreceptet lärde Farmor mig också.
Ljummet vatten. Några droppar diskmedel. Och ett par korkar ättika. Torka blött med en riktigt bra trasa och torka tork med helst ett gammalt avrivet lakan… eller Farmors gamla, tokstora, jätteblommiga trullor..!
…
Ikväll njuter jag.
Av samlad familj. Där, hittills i alla fall (peppar peppar), alla är friska. Hoppas så att det kan få vara så.. ett par rejäla sommarsjukor på barnen och mamman var, får helst räcka.
Tidigare ikväll. Medan jag stod och balanserade i fönstret, tittade ner på luktärterna som blommor så friskt ännu, så sprang hurtiga Vackerpappan iväg med storasyskonen i räservagnen. Jag fortsatte mitt drömmiga göra att ääntligen gno bort den fula flugskiten som jag nu tröttnat på. Och allra, allra sötaste sälliset hade jag också, ju..
Älskade Minsting. Vår Bertil. Som vi är så kära i hela hopen. Han som ler bara man tittar på honom, jollrar så sött att jag får ont i kroppen och doftar så gott att jag kolavippar en smula.
Älsklingar!
En med kikare runt halsen och en med glajjorna på minst sagt halvfjärs.
Älskade barn, alltså. Den där fyraåringen som är som den största lilla filosofen. Som alltid pladdrar på, frågar och har svar på tal. Han som i sommar bestämde sig i ett knyck för att lära sig cykla och så fick det bli. Med en kikare runt halsen är man ostoppbar…! Och så lilla Skrållan bredvid. Hon som med handen i sidan, stolt och glatt säger ”Ja ä Lillan!” när hon presenterar sig. Hon som är den coolaste jag vet, älskar att gosa med mitt hår och hon som svarar ”Lillan äkla dig, mamma!” med hjärtinnerligaste rösten när man säger ”mamma älskar dig” till henne. Åh.
Totaaaalt tvärslut har jag känt mig i veckan… men, den kärlek som jag badar i varje dag, den är värd allt och lite till. Och nu har faktiskt en Vardagsvecka checkats av… första jobbveckan efter långsemester, första inskolningsveckan, första HemmaMamma-rodd med tre små… mannen och jag highfivar och flinar åt varandra. Vi klarade det! Det är min största lycka att få dela detta småkaosiga, så himmelens älskade Småttingliv tillsammans med honom.
Må så gott i helgen så hörs vi snart igen!
Lillafrun
En helande skördedag med älskade små! (..och recept på vinbärsgelé!)
Oh.
Vilken dag, då.
Vi vaknade trötta. Hela hopen. Jag förstod inte hur i hela friden jag skulle kunna samla oss alla och ta oss iväg på ännu en inskolningsdag. Men hur det var så stod vi där i dörröppningen och skulle bara ta oss ut genom den. Juni var ledsen och inte på hugget.. så jag anade att det där som är så väntat vid inskolning (första förissjukan) skulle vara på ingång. Kollade febern. 37.5…. antingen bara på grund av varmgråt, eller också något som var på ingång…Jag ville absolut inte chansa. Så vi beslöt oss för en hemmadag.
Och precis hela gänget suckade en lättnadens suck.
Vila. Mysa framför barnprogram. Bygga pussel. Äta pannkakslunch. Skriva lång Sensommar- & Höstlista och börja känna nipprigheten i kroppen så smått. Ta sällskap av småttingar och plocka vinbär.
Gullebarnen!
Några röda vinbär, några svarta. Ett par, tre krusbär. Och ett äpple. Förmodligen sötaste skörden jag skådat.
Sen gick vi in. Och kokade gelé, medan regnet föll utanför.
Alltsammans kändes som när Lotta på Bråkmakargatan hälsade på hos sin Mormor om sommaren, och mormorn fejade i köket medan Lotta drällde i kring och hade sådär nyttigt lite småtråkigt.
Vissa somnade på golvet bredvid sin Lillebror..
Tacksam till himlen över att det inte blev någon feber av morgonen. Vi behövde bara vila allesammans.
.. nu kommer geléreceptet också!
Drömgårdens vinbärsgéle!
- Koka upp en liter vinbär med en dl vatten
- Mosa vinbären efter en stunds kokande
- Sila av bären och häll saften i en ren kastrull
- Koka upp saften och ös på med socker. (450 gram gelésocker per 5 dl avrunnen saft)
- Häll upp i väl rengjorda glasburkar!
- Låt svalna och stelna… och servera till höstens grytmiddagar!
När burkarna var fyllda och småpyssliga lapparna fastklistrade, rullade M in på gården och jag och lilla B åkte iväg på bvc. Efter dryga timmen fick jag ett ”lever du :O ?” – sms av M. Ringde upp och berättade om finaste bvc-besöket någonsin. Alla besök är så. För att vi har världens finaste bvc-E som idag gjorde att jag gick därifrån inte bara med härlig lyckokänsla över välmående, superväxande bäbispojke, utan också med sköna känslan efter att ha fått babblat en massa livet… och alltsammans kändes som om jag varit hos frissan, fast för själen. Så gott.
Så glad för dagen. Som började si och så. Men som blev en så fin dag. Som alldeles helande. Med mina älskade små… som nu sover som tre små minigrisar. Alldeles strax ska jag göra dom sällis. Behöver bara vila lite innan sömnen…
Hoppas att ni har haft det gott idag. Det är tusan inte bara, att dra igång vardagståget alltså! Eller vad säger ni?
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
