Sensommarfin gammal gård! … och en trött Trebarnsmor!
Än är sommaren kvar.
Om än snart bara sådär i kanterna och mest som alldeles fantastiska minnen..för nu är luften en annan och plötsligt, börjar det kännas så himla höstigt. Jag älskar höst. Men har inte alls kommit in i känslan av att tycka det känns mysigt.. känner mig i dagarna nu ganska trött, lite sådär slut efter veckan där jag var väldigt sjuk och samtidigt ville ordna det finaste firandet för en älskad, det är roddigt om morgnarna…både praktiskt, att lära mig vardagsflytet med tre små.. inskolandet, som tar energi av både stor och små.. och ja, sen aaalltid renovering och bygg som kräver sitt. Roligt så det förslår. Men det hjälps inte. Energin kan sina i alla fall.
Här på Drömgården finns alltid massor, massor, massor att göra. Och är det någon gång på året jag brukar sköljas av känslan av övermäktighet. Så är det nu. Sådär precis i sensommaren, när sommaren och dess ljuvliga men ändå ganska hastiga tempo, sköljer över mig. När allt ska dra igång och det, trots masssssor av ledighetsveckor, känns som att energin är mycket liten.
Så. Jag ringde pappa. Bad om en tjänst. Som jag visste skulle göra både mig och den skäggige glad. Deet kan jag göra!, sa pappa.. och idag hjälpte han mig..
… att göra gamla gården sensommarfin.
En insats som för honom gick i ett knyck, men som för mig var omöjlig att ordna själv med tre små darlingar kring mig.
Gräset, som knappt varit grönt vissa delar av sommaren, hade nu lyckats växa sig närmar en äng än någon stilig gräsmatta. Men pappa klippte och trimmade och jag for efter med krattan.. det blev så himla tjusigt. Här och där ser man en vacker blomma.. som en älskad lämnat, bara för att den var för vacker för att slås ner. Det var så härlig känsla att ordna till lite. Röran på gården har inte bekommit mig ett skvatt på hela sommaren… men nu längtar jag efter ordning igen. Bara eeeen vägg kvar på huset, med brädfodringsgycklet alltså. Som är påbörjad dessutom. Ska förstås visa er den vackra gavelsidan i sin färdiga skrud.
Jag är så himla kär i våran gamla gård. Min plats på jorden.
Lilla odlingstäppan har varit si och så i sommar. Torkan var jobbig, förstås. Men ändå ganska så bra har det växt och vi knaprar sockerärtor för fullt och längtar efter att morötterna ska ha växt sig lite, lite större. Mitt tråg där jag strösslade ut en påse med frö av Rosenskära, blommar nu så himla vackert. Jag älskar Rosenskära.
… och jag älskar rosor.
… och se, så fint och prydligt det blev!
…som jag trodde blev den skäggige väldigt överraskad och glad när han kom hem från jobbet. Bertil, han sken som solen över att se sin pappa, titta här;
Gulliga Lillebror.
Ikväll har M jobbat ute i vanlig ordning. Men när kvällen började bli sen kände jag hur överhettningen var nära hos mig och jag bara behövde få komma ut, bara alldeles själv, en stund. Gick min favoritrunda. Andades. Småsvettades. Kände mig glad över att benen börjar kännas som vanligt igen, inte sådär efter-feber-spagetti-trötta. Och när jag gick där, och tänkte; ”Nu skulle jag ha velat prata med Storan”… vem tror ni jag möter, i halvmörkret….. som sänd från ovan. Min Storan.
Nu ska denna trötta mamma försöka somna fort och tanka energi. Ny dag imorn.
Ta hand om er, ni med!
Lillafrun
Så tog dom varandra i handen. Och gick.
Så blev det den där måndagen i slutet av augusti,
…när telefontuppen gol i högan sky och vi satt grusiga vid frukostbordet tillsammans, jag och mina tre småttingar. Den skäggige var redan på plats på jobbet.
Sommarlovet är slut.
Kära nån, vilket Sommarlov. Så mycket sol, glass, kusinlek, badande och miniäventyrande som jag bara vet att småttingarna bär i sina hjärteaskar. Så mycket Tillsammanstid, gårdsfix, underbara varma morgnar och kvällar och kolavippenvarma dagar. Så mycket Storfamiljentid och trevligheter. Allt vackert Hemestrande. Så makalöst, att få bli mamma till ännu en stjärna… liksom det allra bästa med denna sommar, förstås. Alltsammans, Ljuvligt.
Nu låg där deras små ryggsäckar packade och klara. Ääääntligen skulle Lillan få använda sin, på riktigt..
Så tog dom varandra i handen. Och gick.
Och precis inget, hade kunnat gå mer galant. Lillan öppnade dörren till Förskolan, började hiva ytterkläderna av sig samtidigt som hon sa till mig; hejdå mamma! och nog tyckte att jag kunde gå om det var så. Men mamman följde med in såklart.
Jag har haft tankar på den här dagen, men tänkt ”jag sparar det till i slutet på augusti”. Men nu har prick hela hjärnan använts till att planera och fixa inför pappsens överraskningsfirande, så jag har inte HUNNIT ha Juni-ska-börja-Förskolan-ångest.. och nu, ja nu har hon ju redan börjat.
Jag hinner nog få ångest över det i alla fall, ni vet ju hur jag är. Men starten är gjord och ungen var så lycklig. Hon började i våras och blev så deppig när hon inte fick följa med Storebror. Så jag vore ett stort ego om jag inte lät henne börja susa iväg några timmar från mamma varje vecka. Det härliga är, att jag ju äär hemma. Finns här. Precis på det sätt jag önskar. Så inget behöver vara skrivet i sten. Vissa veckor kanske Storasyskonen bara är där en dag, andra två, ibland tre. Men timmarna är ju max 15 och det ska jag försöka överleva, tillsammans med min älskade Prinskorv som är bedårande på alla sätt. Vi kommer ha det bra allesammans.
Löjligt nöjd var jag i morse när jag fick iväg oss alla fyra, ätna, påklädda, nöjda och på plats på Förskolan i rättan tid. Nybörjatur kanske… tackar för det, oavsett.
Sen har här tagits en liten, liten miniprommis med småsyskonen medan Storebror cyklade. Det har byggts tågbanor, lekts och jag har, kors i taket, också hunnit grundmåla ett varv på en så sagolik söt möbel jag ska visa er snart. Nu är det kväll och jag ser stjärnor av trötthet. Har också haft, sedan båtturen i lördags, en så obehaglig yrsel.. jag är ute på sjöiga havet ännu, liksom..allra värst när jag står. Kan tydligen ha att göra med mina sjuisdagar förra veckan.. hoppas innerligt det försvinner snart innan jag blir tokig på det.
Hoppas att ni har det bra!
Här har vi alltså just startat vardagen. Känns lite vimmelkantigt. Men härligt, för tusan! Jag älskar ju vardagslivet… hur är ni?
Lillafrun
Att ha överraskat en Älskad!
Vilken helg!
Ni förstår. Här har överraskats en snart-70-årings-papps. Med pompa och ståt.. och sånt fuffens jag ju inte kunnat nämna ett pillimick här, förstås… förrän nu.. Ett firande som vi döttrar såå ville ge honom, och sötaste mor. Och som jo, jo.. krävt planering och fix som ett smärre bröllop.
I fredags överrasknings-skickades två pirriga föräldrar iväg.. där packningen var prick och precist angiven (enligt en lista, såklart. listälskandet vet ingen hejd här, ju!). Päronen hamnade ute på vackraste Ulvön. För vistelse på fina hotellet och god middag på kvällen.
Igår blev det äntligen den efterlängtade lördagen i augusti, när precis hela Storfamiljen plus Pappsens Bästis och gulleFru, stod samlade på kajen tillsammans… redo att ta båten..Lilla pappsen såå ovetandes om alla 24 (!) människor som klev på stora båten för hans skull och åkte mot honom..
Småspända, förväntansfulla, fiina pojkar..
Älskade J och J. Kusiner. Och Stora J, Gudmor. Till Lilla J.
Vi drog iväg!
..och när vi närmade oss ön och flådiga hotellet, började (enligt vår önskan och fina KustTrafiks och dess besättnings ordnande) Stevie Wonders partyhärliga ”happy birthday” att spelas högt ur högtalarna…
… det kändes som på film. När vi började sjunga hela gänget och vinka från båten… och en ooootroligt överraskad människa och hans Fru, vår mor, dök upp..
Älskade Pappa. Jubilaren.. så lycklig! Det bara välde ur familj från båten.
Kusiner. Vackercoola E och Minimannen.
Efter skärdgårdsbuffé tillsammans tog några av oss en vacker tur upp på Lotsberget,
.. någon åkte på sin starka Morbrors axlar. Och efter en stund var vi framme..
…fantastiskt vackert där! Utsikten var enorm.
En lycklig och, bara i olika grad, trött Småttingfamilj. MIN. <3
Så åkte vi båten hem tillsammans och fortsatte överraskandet…. med Världens Fest, där hemma i Lilla byn, som vi döttrar fixat med findukning och matfix och sånt, kvällen innan när päronen ändå var bortrövade..
Som allra sista överraskning hade vi bjudit in Världens Gulligaste Grannar, som kom och uppvaktade gullePappsen på kvällen när tårtorna stod framdukade och 70-ljusen brann för fullt..
..då njöt vi Pappas favorittårtor och sjöng ur allsångshäftet som gjorts med pappalåtar. Sjungandet till mannens gitarrspel. Blir alltid så extrakär i M när han håller i en gitarr. Det var liksom så det började, ju…
När natten var mörk rullade vi hemåt och bäddade ner oss och somnade med hjärtana fyllda av ett så himmelens härlig firande! Alltså ååh, så himmelens nöjd och glad över hela alltet. Det blev så vanisnnigt lyckat.
Grattis älskade Pappa! från dina fyra flickor och Pingla, aka Din Fru …
..Du är den hurtigaste, fräschaste 70åriga pappsen jag vet om! Jag ska också gymma, cykla, paddla, greja på vedbacken, skotta tunga snön, småspringa och sånt. När jag har 42 år till med erfarenhet av livet, menar jag. Jag hoppas, att jag också ska få uppleva det. Ej något att ta för givet. Så vi kan väl lova varandra att vi lever här och nu, är tacksamma för vad vi har och bara mår så gott vi kan, varje dag?
…
((Å himmel och plättar. Vad trött jag är idag. Roddande. Fixande. Nattbakande. Planerande. Allt listskrivande och avprickande. Logistiktänkande. Ännu-lite-till-tänkande. Hemlighetshållande. Överraskande. Det går sjögång i min kropp idag, haha. Men. Vila, kommer göra susen. Så det är vad jag ska fortsätta med nu. Tillsammans med dom finaste människorna jag vet. Vi har TillsammansSommarlovets sista dag idag.. och jag är en känslostorm av flera anledningar alltså.. inte bara av trötthet)).
Men alltså.. så glad. Älskade Pappa (och gulle-Mamma. Värda precis allt det bästa. <3
Lillafrun
Skröpligt. Flärdfulla tips. Och Älskade Mammalivet!
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Hej i fredagen!
Jag tänker inte trötta ut varken er eller mig med att dra historien om senaste dagarna, så värst detaljerad. Kort och gott; som morsa är man ej på topp när febern är nära, nära 40 grader. Fy blä så hängig och eländig jag varit sedan vi hördes senast. Tack och lov, pigga barn (och man! <3). Trots mina 27 år och tre småbarn i famnen, så har jag själv känt mig lite som ett barn som bara vill krypa upp i sin mammas famn och bli omhändertagen. Tacksam för att M varit hemma och vi kunnat hjälpas åt när jag måstat ge vika trots min getlika tjurighet…. som både är bra och dålig.
Men. Nu hoppas vi att vi går en frisk i-slutet-av-tillsammanssommarlovet-helg, till mötes.
Vi var ute till morgonen och samlade fredagsblommor.
Och så öppnades ett flärdfullt paket till mamman. Jag tog helt enkelt och klickade hem mig en drös favoriter, som är lätta att klicka hem både hos Lyko och Bangerhead. Tänkte visa er!
Närmast i bild ser ni duschkrämen. Min favo. Finns HÄR och HÄR.
Silvershampoot finns HÄR och HÄR.
Den där, alltså. Det är min lyx. Om jag får till något annat är skynda-mig-genom-duschen-dusch, så mår långa Skrållangosade håret så bra av en inpackning ibland. Den där är bäst. Tycker jag. Inpackningen finns HÄR.
Och till sist den där härliga burken som precis alla borde unna sig. När jag minst anar det brukar M ge mig en, som en sån där hur-gulligt-som-helst-grej. Av kärlek, liksom.
Skönaste hudkrämen, finns HÄR och HÄR.
Alltsammans från Rituals finns i massor av dofter.
Bangerhead och Lyko är två supersmidiga ställen att skicka efter ifrån. För sånt där världsligt.. men härligt! Menar jag.
Å.
Om ni visste vilken stund jag har nu. Sitter här ute på verandatrappan. Känner mig ganska så pigg efter flera dagar med intensiv värk i kroppen, knoppen, feber och ja, ni vet. Och som man uppskattar känslan.
Storasyskonen är en sväng hos Storan, som kom förbi och fick med sig två barn härifrån. Vilket mys för småttingarna, alltså! Bertilvännen sover. Mannen river vägg, nummer fyra av fyra(!). Jag har en liten stund för mig själv.
Fredagskänslan är härlig. Vinden är ljum. Och jag doftar som jagvetintevad.. har använt precis allt jag visat på bilderna ovan och känner mig så förskräckligt ren. Ni småttingmammor vet lyxen av att få ta en dusch i alldeles lugn och ro… till och med hinna rafsa ur tovorna ur håret därefter och dra på sig lite rosigt på kinderna. Älskade Mammalivet! Det bästa jag vet.
Önskar er en härlig helg!
Lillafrun
Att ha hösten räddad!
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Vi har börjat förbereda oss så smått inför hösten här hemma.
Och ni vet väl hur världsviktigt det är med ett nyttpåfyllt pyssel- och pusselförråd? Ja, i alla fall om ni frågar mina två småstora småttingar. Adlibris har ju inte baara böcker, ju. Så himla mycket annat.
Och nä, jag kan knappas tänka mig något mysigare… än att en regnig höstdag, sitta där vid gamla köksbordet med tända ljus och pussla och pyssla tillsammans. Juni är pusseltokig just nu. Fyra små träpussel med Pettson och Findus, för strax över 100 kronor, klickades hem.
Pusslen hittar ni HÄR.
Såklart har allt redan provats. En hit, alltihop! Degen var så fantastiskt mjuk och klar i färgerna. Innehåller bara naturliga ingredienser.
Jag klickade hem två kartonger när jag ändå var igång. Den HÄR och den HÄR.
Dom där små kartongkorten är våra bästa när vi gör födelsedagskort.
Kartongkorten i alla färgerna, finns HÄR.
Och som ni ser blev dom där klisterhjärtana mycket uppskattade också. Så prisvärda för en hel rulle med massssor av finaste formen som finns.
Hjärterullen hittar ni HÄR.
Pussel- och pysselhösten är räddad här hemma!
…
Ok. Då tar vi onsdag. Vi får se vad det blir för dag idag… Vi började veckan härligt med den där lilla Feberskrollan från helgen, som var pigg igen. Öppnade paket och pysslade. Tog oss en veckostart med både lite viktigt måstefix, förberedelser inför jobbstart osv. En loppis tur. Och så en tur med hela familjen runt långrundan. Storebror var såå stolt och trampade på sina två hjul, bredvid sina småsyskon som åkte i snabbvagnen och päronen som småsprang och gick omvartannat. Meeen, till kvällen..
..antagligen till följd av Storasysters skyhöga febertopp… kom då dom två bröderna med varsin febertopp. En så liten typ som Prinskorven, ska inte ha feber. Så vi blev förstås skickade till att ”åka in”… världens sötaste sjuksköterskor och barnläkare tog hand om oroliga föräldrar och lugnade oss. Alltsammans var bara försiktighetesåtgärder, att dom ville se lille Lillebror.. men ändå, inte kul att vara på akuten med en plutt. Som visserligen åt som om det inte fanns någon hejd, så det gjorde oss lugna… men bedrövad över febern var han ändå. Lika ont i hjärtat hade vi för den där tappra lilla fyraåringen som inte skulle komma på att klaga, ens när han har 40 graders feber. Mamma- och Pappahjärtat går ju av lite.
Piggelinförrådet proppades och vi har haft sjukstuga ännu en sväng. Blä, alltså. Vad less vi är på sommarsjukor. Många barn. Många sjukor sammanlagt… och jag tror att jag fått en släng av precis alla små svängar som varit här hemma. Som morsa blir man så klen av någon grad feber. Jag som sett mig själv som en sån som ”aldrig är sjuk”, har minsann kora in på ”varenda bacill fastnar i ett knyck”. Men idag hoppas vi att vi är på bättring igen..
Önskar er en fin onsdag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.