Decemberkök!
Farmors Mammas initialer på kudden där i kökssoffan. 
Pappstjärnor med vackert fäste i porslin i topp. Och alldeles ny, fräsch och trygg el som gör att dom dessutom lyser, vilken grej! 
Mycket vitt. Grönt. Och lite rött.
Blomstervackert.
Snart, snart blommar dom. Vinterns syrener. 
Decemberkök!
Fullkomligt älskar vårt kök och är nu så lycklig över att ha det så helt och fint. Linoljefärgen har knappt hunnit torka. Den är ju seg som sirap på den fronten. Men det är så vackert och doftar så himmelens gott. Nu är vårt kök klart för nu. Så härligt. Är man lite undrande över hur det såg ut när vi flyttade in här, kan man kika under kategorin ”Före och Efter – Köksförvandling” (HÄR) och under kategorin ”Renovering och Byggnationer- Kökets renovering” (HÄR). Väldigt peppigt för oss här hemma att göra det.
Och lördag, då!
Så härligt på alla sätt. Vara ute i snön, koka karameller och må gott bland darlingar och varmlysande stjärnor som viskar om Advent.
Hoppas att ni har en fin helg. <3
Lillafrun
Första December.
För idag är det Första December.
Och det känns hur mysigt som helst. Jag ska försöka njuta så mycket jag bara orkar. Det allra underbaraste är att se barnen, hur dom också njuter och är fyllda av förväntan. Julen är barnens tid. Ord jag som liten kanske inte förstod, men nu gör.
Allt pyssel och mys blir liksom helt magiskt tillsammans med dom.
I morse när barnen klev upp hade Päronnissarna jobbat till lååångt efter midnatt och hemmet var förvandlat till vackert Adventshem.
I Salen lyste stjärnorna och vi såg första avsnittet av årets Julkalender. Sen fick Storebror trycka på dom i-går-installerade lysknapparna och tända stjärnorna i köksfönsterna för första gången, som pappan verkligen slitit för att ordna till denna dag.
Sen var det såklart dags att öppna Första paketet i Adventskalendern. Storebror var mer än pepp. 
Lillasyster brydde sig inte så mycket först… men tyckte minsann, när hon förstått vad det hela handlade om, att det var på sin plats med minst ett paket till på en gång. Lilla Skrållan.
…
Bara Vackerpappan checkat ut för helg, ska småttingar bäddas ner i vagn och en efterlängtad hela-familjen-promenad väntar i vinterlandskapet. Småttingarna får vila upp sig lite extra då en Adventsmyskväll i Mäjadalen och lek med kusiner väntar.
En Första Decemberdag. En ynnest hela alltet.
Önskar er en fin Första-Adventshelg!
Lillafrun
Julekransen.
Sådärja;
Årets Julekrans.
Sticksig. Vackert grön. Med en stor grön rosett. Och bara några röda bär. I det enkla bor det vackra, liksom.
Och idag är det torsdag och sista november.
Jag känner mig lite smått bakis. Efter att jag igår börjat känna mig så mycket bättre, så hade jag migränfest hela kvällen lång. Blä. Längesedan jag hade sådär kraftigt anfall. Men ja, bättre på alla sätt idag men lite dagen efter.
Just nu sover Lillan ute på bron och älskade pojken är och leker med småvännerna. Han drog visst till med tredagarsvecka där denna vecka. Kul att leka med friskisar istället för stackars Lillasyster som ju älskar att busa med Storebror, men som nu är ganska så skör, snuvig, hostig och röd i ögonen. Nä, inte så konstigt att mamman trillade dit till sist, som umgåtts med småttingar som varit sjuklingar i omgångar i två veckor nu.
Nåja.
Snön faller så sagolikt ute. Att njuta av det vackra, och då och då tippa över i en vemodens suck. Precis så. Och förstås pyssla med precis hur många saker som helst, samtidigt, här hemma. Lite så ser min dag ut. Det är just nu både Renoveringsröra och Det-håller-faktiskt-på-att-Adventspyntas-prick-överallt-stök. Just nu, inte så väldigt mysigt alls. Men jag tänker mig att, till kvällen. Då.
M är världens finaste och börjar alltid tidigare varje morgon. Idog är bara förnamnet med allt han gör. Men, så himla fiffigt att göra sig en pott att ha, om man kan. Som idag, när han vill hämta sin son på Föris och komma hem och göra familjen hel någon timme tidigare än vanligt. Vardagslyx.
Ha en god sista novemberdag, alla ni.
Lillafrun
Hjärtegott Adventspyssel.
Hjärtat känns sorgset. Men på ett sätt ändå lättat. Vår Hjärtenära slipper plågas mer nu. Och kommer garanterat dra igång en Aftondans i himlen med sina vänner som redan hunnit dit. Sorgen måste får ta sin plats. Vi pratar mycket. Kramas. Gråter och ler. Åt alla minnena vi minns. Och det är så fint. Som gåvor i hjärtat.
Som terapi har jag suttit och slagit in små, små paket till älsklingar. I glittriga och hjärtiga papper. Bruna också, förstås. Och krusat grangröna och juleröda snören, nästan, till fördärvat.
Årets Adventskalender är nu klar och det är en tradition jag har med mig hemifrån som jag tycker är så mysig.
Dom flesta decemberdagar får barnen turas om att få ett paket. Vissa dagar får dom båda varsitt. 
Det är allt från skrivpennor till Storebror till ullstrumpor till Lillasyster.
Alldeles egna skumtomar, såna man fick provsmaka hos Mormor och Morfar senast och tyckte var så goda att man visst nästan höll på att smälla av. Till Storebror.
Lillasyster får då en söt liten ask med sina fruktiga favoriter i.
En dag är det pepparkakshuspyssel och en annan göms ett litet pynt i paketet, att skriva namn och jule-år under, för att sedan ställa precis var man vill i hemmet. Ja, lite smått och gott.
Ett Hjärtegott Adventspyssel i dessa tider.
Jag vet en liten pojke som kommer få än mer glittriga ögon än vanligt, när han kommer hem från Förskolan. Tills dess ska jag försöka fortsätta kurera mig… igår när jag och Juniflickan traskade iväg och hämtade hem prinsen, kände jag på vägen hem att men Emmeli, du håller ju på att bli krasslig. Sista backen hem var en pärs. Och från samma sekund som mannen kom hem, checkade jag ut. Feber, galet ond hals och prick hela kroppen värkte. Sömn, gurglande i saltvatten och ännu mer sömn. Har gjort susen. Till stor del. Men det vilas vidare. Vad är väl en liten förkylning, när jag dessutom har en man som jag teamar med så bra och som gör allt för sin lilla fru.
…
Tack fina, fina ni för all er omtanke. Det är fantastiskt att få vara jag, med så många goda människor runtomkring, både precis mitt i livet och här inne i dagboken. Jag uppskattar er alla så. Ta hand om er!
Lillafrun
Vila i Ro.
I fjällgropen, solkysst och med skoterhjälmen på. I PlåtEmma, den där tunga, tuffande båten, på väg att lägga ut nät. I din alldeles egna ”Mexicobar”, grillandes och spisandes musik. I Sommarstugan, plötsligt mitt i natten, i full färd med att ”göra en fest”.. som Den Evigt Unga starta en ”Aftondans” och digga till Boggie-Boggie, som min far lirade på gitarren. Senaste dryga åtta åren, även tillsammans med han du redan innan du mött honom, bara helgillade. Min M. Ni blev tajta. Så fint.
Det var självklart att du skulle köra oss, vår Livets Dag. 7 juli 2012. När han och jag, blev Vi. 
(Samtliga bröllopsfoton är fotade av Cecilia Lundmark. Vår vän tillika bröllopsfotograf <3)
…
Det finns så många minnen. Från hela min barndom. Alla somrar i Sommarstugan. Varendaste Midsommar. Allra vintrar och fjällturerna. Där du gasat fram med din coola fru i skoterpulkan. Den där pulkan, som du bara var så fast beslutsam om att lille S skulle få. Nu. För några veckor sedan.
Varma i hjärtana åkte vi till er, en söndagkväll. En bit morotskaka hade vi med och du tyckte den var god. Och du var i vanlig ordning glad att se oss och barnen. Men du var trött. Så himla trött. Annars hade du i vanlig ordning börjat undra om vi inte hade instrumenten med oss och kunde spela en bit.
Och som du kämpat. Men du gav dig inte. Du har följt din Livets sång; Jag ska leva, tills jag dör. 
Vila i frid, kära du.
”Vad hemskt. Men Jesus tar han om han, såklart”. Som vår lille, fantastiskt kloke, treåring direkt sa.
Idag tänder vi ljus. Bara för Dig. Älskade Morbror S.
// Lillafrun.
..Ja, eller Emma Karolina. Som du ju alltid kallat mig och ju var fast beslutsam om att jag skulle heta. Ingen har gått undan med sitt vanliga namn, inte. Hela släkten har vi smeknamn, mynnade från dig. Och det känns mer än underbart just nu.
Tack för allt. Vila i Ro. <3
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
