Lördagsbestyr!
Vad skönt med Lördag.
Efter frukost tog pojkarna tag i insamlingsstök och städade samtidigt bland allt pyssel. M mumlade något om att det fanns ohyggligt mycket pyssel av olika slag. Och två av oss tittade glatt på varandra och konstaterade att vi var väldigt nöjda över det.
Mamma och Juniflicka har varit på långrunda. Stannat på mitten och pratat långt samtal med älskad. Lillan sov och mamman huttrade lite av att svettig stå stilla.. men blev liksom ändå varm i hjärtat av samtalet.
Över gården är det massor av Rådjursspår. Trots att dom kanske pajar våra äppelträd (vilket jag skulle bli helt skogstokig utav) så tycker jag ändå att det är så mysigt att bo som vi gör. Titta ut genom köksfönstret om morgonen och där står tre nöjda rådjur och äter ur fågelbordet. Livet på landet är det bästa jag kan tänka mig. 
Till eftermiddagsfika stod en favokaka beredd som jag snodde ihop i ett nafs någon timme innan. Den behöver en stund med kalla grader för att bli som godast. Raw choklad- och kokoskaka. Så himla god. Särskilt till en kopp kaffe, tycker jag. Receptet finns HÄR!
Medan Storebror varit iväg med en Bundis i hans liv och ”jobbat”… charmat tanter och ringt i kyrkklockorna och sånt. Så har Skrållan röjt här hemma med sin mamma. Jag älskar att vara tillsammans med båda barnen, men det är också himla mysigt med någon stund då och då. Med bara en utav småttingarna. Som igår när Juni somnat toktidigt och vi hade mamma-Sixten-tid… gjorde varma mackor som vi åt inne i Salen. Sörplade crush och skålade för livet. Små stunder som värmer ett Mammahjärta så.
Nu väntar kvällen här. Trettondagen och allt.
Lördagsbestyr i mitt hjärta.
Ha en god lördagkväll alla ni!
Lillafrun
Jullovspåhitt och sånt.
Jo, ni må tro det var drömmiga timmar för en Liten igår.
Livets Första Bio.
Som han längtat (och undrat, vad egentligen bio är?).
Pappan ville inte missa den stunden, så efter att han jobbat klart, vi här hemma röjt och motionerat och gjort oss i ordning. Då drog vi mot staden. Mötte kusiner och Mormoster, köpte popcorn, baconchips och karameller och bänkade oss i salongen. 
Så spännande!
Jag och M var helt beredda på att måsta gå ut efter en liten stund, med tanke på att vi hade en 1,5-åring med oss. 
Men nähä då, hon satt koncentrerad första timmen, åt popcorn, chips och satt armkrok med mamman. Resterande tid… typ 45 minuter till, satt hon och skrattade åt oss, gänget, som gapflabbade. Och så roade hon sig med att mata mamman med ett och ett popcorn. Samt toppa hela alltet med att hälla ut stora bägaren, över mamman.
Ja, det var fest i luften och alla var så glada över stunden. Tjuren Ferdinand, rekommenderas! Var lite orolig att den skulle vara för svår för S, men det gick finfint.
Det där gör vi gärna om, sa vi!
När vi kom hem gick ögonen i kors på oss alla och vi hann mest få i oss middag och bädda in nya sängkläder i tomma Storsängen. Och sen somnade vi visst i en trasslig nattvarm hög, allihopa.
Vaknade i morse. Till Trettondag. Och alla hemma. En stund i alla fall. Så pass att vi hann med sovmorgon och långfrukost. Därefter pussade vi pappan hejdå när han åkte norrut på uppdrag. Min älskade allkonstnär och trygghet i livet.
Jag och barnen har haft fredag. Jag har svårt att tänka att jag tränade tabata igår eftermiddag, för idag låter jag som en jagvetintevad. Dunderförkyld. Vi har roat oss med att leka ute i snön och mysa inne i värmen.
Just nu sitter jag och pustar en stund medan barnen donar med sitt. Golven skurades precis klart och vinterkalla mattor har lagts på. Julen är ännu kvar och jag mår gott mitt i allt det extra ombonande. Kanske slår vi till med pannkakasmiddag jag och mina två stjärnor.. bara inte grädden är sur… Vispad grädde bara måste man ju ha till pannkisar. Det är sen skitgammalt.
Allt gott till er!
Lillafrun
Januaridagar. Och något jag önskar ska finnas, livet ut.
Det är alldeles i början av Januari.
Ganska grått vinterväder. Fortfarande väldigt många mörka timmar varje dygn. En pojke får åka iväg med sina Gudpäron för en dag han med garanti, sparat i sin lilla hjärteask och nu pratar så varmt om. Den dagen var mamman och lilla flickan hemma, bara dom. En fin dag. Mamman tränade, medan lillungen degade med lera vid köksbordet. Vi pysslade vid pysselbänken och någon var alldeles lyrisk, över att få sitta på den där röda, höga pallen. Vi gick långpromenad och Lillan sov, i timtals. Mamman hann fundera. På livet och allt och lite till. Till kvällen kröp vi nybadade ner bland vintervarma täcken för många timmar av sömn.
Det är plötsligt isgata. Både ute och inne i hjärtat. Min treåring vet inte till sig, hur han ska ordna upp. Att hans mamma plötsligt ser så ledsen ut. Mamman vill ej heller berätta rakt ut för honom vad det är, bara att Mamma är ledsen, det är ingen fara. En vuxengrej, bara. Att vara ledsen och känna sig besviken… det tillhör livet. Det med. 
Så fortsätter dagen och mamman försöker hålla ihop. Den mjuka januarisolen lockar oss ut. Storebror drar Lillasyster på räserkälke. Vi leker med kusinerna som är på väg söderut igen, vilken dag som helst.
Idag vaknar vi. Till ännu en ny januaridag. Jag och dom två små, sov-varma, människorna. Dom som är så förbenat glada att se varandra när dom vaknar. Som om dom varit ifrån varandra i tid och evighet. Fastän dom ju lyckobusade det sista dom gjorde innan dom somnade. Sådär så att föräldrarna på ett sätt, gäspande, tänkte men soov nu julebusiga barnen!! fast dom kunde förstås ändå inte låta bli att le åt dom och bara älska stunden.
Dom sitter bredvid varandra och äter frukost. Ägg och tunnbrödmackor, fil och äppeljuice. Nora Jones spisas och ljusen brinner. Någon har precis fått reda på att det är överraskningsdag idag.. där eftermiddagen kommer innehålla något en liten pojke drömt om länge. Han skyndar sig att klä på sig. För att göra sig redo, liksom. Lillan står med filfläckar på plyschkläderna och levererar strumpa efter strumpa till Storebror.
Hon väntar. På att han ska ta hennes hand och dom ska börja dagen tillsammans, i vanlig ordning. Så till sist är Han färdigpåklädd, alldeles lycklig, nöjd och stolt. Och Hon, lyser hon också.
Och Syskonkärleken. Gör mamman, som skådar alltsammans, till en blöt fläck. Ingen har svaret, hur deras liv kommer att se ut i en framtid. Jag ber, från djupet av mitt Mammahjärta, att den förevigt. Förevigt. Ska fortsätta lysa.
Syskonkärleken.
Ta hand om er vänner!
Lillafrun
Att ha ett Nytt År här!
Gott Nytt År, alla ni!
Vi firade vår Nyårsafton så alldeles lagom för en storliten småttingfamilj. Under dagen var päron ute och sprang, småttingar lekte i lugnan ro, förrätten som tilldelats oss lagades och ute skottades det snö i massor. Vi klädde oss festfina, tände tomtebloss, traskade lilla vägen hem till Svärisarna där Svägerskan med familj också var. Hade Nyårsaftonskväll, åt gott, njöt synen av treåringar som sprang runt och hade skattjakt och var hur nippriga som helst. Så fiffigt av Faster K! Och dom där två ettåringarna var inte mindre gulliga dom! Så skålade vi in det nya året. 2018. Lillan sov i vagnen, men Minimannen kämpade tappert för att se vad i hela friden som skulle hända där mitt i natten, egentligen. Typ ingenting, konstaterade han lättat. Mer än att himlen var ett enda fyrverkeri och att mamman åter och åter sa vaad peppigt med ett nytt år!! och så pussades hans päron. Massor. För kära hjärtanes, som dom älskar varandra.
Det blev Den Första Januari 2018. Nyårsdagen.
Kolaseg dag. Med ännu en låång sovmorgon för hela familjen, massor av sköna gäspar och långa stunder av bara-vara-tid. Vi såg Pettson & Findus-film allihopa, tittade på vackra granen och en liten, liten sväng var vi ute för friskluft.. i spöregnet. Mannen och jag skrev Våren 2018-lista för våra projekt här hemma och känner hur peppen (helt oförståerligt på ett sätt då det är så förbenat tråkigt… tycker jag) över att måla resterande fönster börjar komma. Måla nya, sätta in nya och förhoppningsvis ha huset fönsterbytt och brädfodrat klart till hösten. Kanske tar vi bara en sida till sommaren, kanske två. Livet får utvisa! Till kvällen somnade jag med barnen, sådär jättejättetidigt. Hur skönt som helst.
Och idag är det visst tisdag. På ett sätt en alldeles vanlig sådan. Mannen har börjat jobba igen och jag hade värsta å-nej-nu-är-lovet-slut-ångest i morse när jag vaknade. Det har varit så himmelens fint jullov.. och den där tiden när vi är alla tillsammans, är ju bara så fantastisk. Men morgonen, med nyvakna småkroppar med friska tickande hjärtan och busiga leenden, kan göra vilken deppmamma som helst glad. Vi tre, fortsätter ju faktiskt Jullovsmyset. Vi har hunnit äta två frukostar, sortera bort pyttebäbisleksaker, sortera och städa upp i lekrummet bland vad som kändes som en miljon leksaker som inte var på sin plats en endaste en. Nu sörplar jag kaffe, Lillasyster napar i soffan så sött och Storebror går runt och prov-bär sin badpåse som är så färdigpackad att det inte är klokt… S ska på äventyr till stora badhuset idag, tillsammans med sina Gudpäron. Ni förstår ju själva, lyckan!
Så. Nu kör vi, va? 2018. Häpp, häpp!
Lillafrun
Årsresumé! År 2017… Del 2.
Det blev ännu en sommarmånad. Juli! Och min älskade M fyllde år i alldeles vanlig ordning. Kalas det blev, såklart!
Vi som njöt sommarlov dagarna i ända, roade oss med att göra glass man kunde äta till frukost om man så ville.
Det blev fira-in-semester-fredag, en förbenat efterlängtad sådan. Mannen och jag firade uppe på balkongen med ljuvlig utsikt. Nya livet, liksom. Det där att träffas varje dag, inte behöva säga hejdå för flera dygn, varje vecka. Underbart!
Det var en riktigt varm sommardag sedan. 
… nä, förresten. Två, kanske. Den där, när jag tog barnen och åkte till härlig strand tillsammans med storfamiljen, medan mannen stod på ställningen och spikade hemma på gården. Den dagen, var fasligt varm och härlig.
Thailandssyster med familj var hemma i Sverige och vi firade med paltfest!
… och min älskade Taikonsfamilj överraskade mig och M med att dagen innan dom kom, säga ”imorn kommer vi, vad vill ni ha hjälp med?”. Vi var typ hur många människor som helst den dagen och tacksamheten kunde inte vara större från mig och M. 
Check!
Jag och Storan ordnade Sommarfest för våra män och kände oss som världens bästa fruar (ha!).
Lillan höll sin mosters hand, och orden ”vi ses om ett år” kändes alldeles förfärliga. 
Om morgnarna hade vi mysig ritual. Cykla och traska längs lillväg. Med mössa och fleece… ingen varm sommar, som sagt.
Pappsen hjälpte oss att måla. Stunder jag älskar att ha i hjärteasken.
Hela familjen var involverade i brädfodringen. 
Men vi tog oss pauser också. Med nybakta kubb och rabarbersaft i trädgården, till exempel. 
Mamman njöt löpturer om morgnarna.
… för att inte tala om njutningen av luktärtorna. Magiskt!!
Hon och Han. Firade femårig bröllopsdag och drog iväg på vift, till Ulvön, över dagen. 
… Svärfar var hos oss otaligt många timmar. Ovärderligt!
Vi hade kusinfika och åt jordgubbar så det stod ut genom öronen på oss.
Vännen C kom på besök och vi vågade oss upp på höga höjder tillsammans.
I slutet av månaden fick jag äran att spela på Stora flygeln i grannkyrkan, när min syster och mannens kusin hade konsert där. Alla var vi finklädda och saliga över kvällen. Lillan iklädd sin mammas klänning från tidigt nittiotal. 
Till sist packade vi väskorna.
Det blev Augusti och vi drog till älskad Ö.
Vårt paradis på jorden. 
Och det var njutning på hög nivå. 
Vi badade, solade, åt glass. Hälsade på Pippi, strosade i Visby, sprang i klinten och cyklade längs slingriga vägar. Mannen och jag på date. Och det var så lyckliga dagar så! Barnen älskade ö-livet lika mycket som vi.
När vi kom hem älskade vi hemmalivet ännu lite mer. Älskade gård, alltså. Ännu en färgburk öppnades. Vi var på gång igen. Fulla av energi efter resan.
Men plötsligt vändes livet upp och ner kändes det som. Luften gick ur oss. Sådär som när livet knackar på, på det där sättet man aldrig önskar, men som ju tillhör livet. Tillsammans gjorde vi det allra bästa vi kunde av det hela. Och ännu en gång, var vi så lyckliga. Över att vi hade varandra. Och dom som älskar och stöttar oss i allt, lätt som svårt. 
Storan och jag tillbringade timmar i hallonskog.
Vi hade kräftskiva.
Barnen och jag kokade saft på egna vinbär, som vi plockat tillsammans. Helt och hållet drömmigt för mig. 
En helg tillbringade jag och barnen i Sommarstugan, tillsammans med mina päron, Morbror S och Moster G. Jag och pappa plockade blåbär och pratade livet. 
Någon kände lugnet. Min älskade lilla pojke. 
Vi sov middag.
Och knöt handduken om oss för att gå och tvaga oss. 
Någon började Föris efter ett låååångt sommarlov. Han firade med nya Snabbskor och undrade en eftermiddag om det inte var glassväder. Såklart det var!
Det blev September!
Och vi firade in hösten. Med Pannkakstårta á la Pettson och Findus. Och chokladiga cupcakes till efterrätt! 
Äpplen, morötter, sockerörtor. V i skördade och åt allt vi bara orkade. 
Till sena kvällar jobbade vi med huset. Mörkret började komma.
Dagarna ägnade vi åt att leka kurragömma.
Börja hösta ute i trädgården.
Någon vågade sig upp på högsta höjden. Lite skakis i benen bara.
Baka morotsbröd.
Och jag hyllade rörelse av kropp. 
På verandan börjades det smyghöstas.
Jag satte lökar rekordtidigt tydligen…..
Och hösten började visa sig i trädtopparna. Så vackert!
Det blev Oktober!
Vi bakade morotskaka och åkte på picknick till Mäjasjön. Höstbarnen förevigades och päronhjärtan smalt.
En mor fyllde år och blev uppvaktad med sång, paket och frukost på säng av dom hon älskar mest.
I vanlig ordning, på Kanelbullens dag. Jag och barnen bakade bullar och hade litet kalas. För MammaMormor, PappaMorfar och Storan. Mannen? Han hade beställt sån där tårta han vet att hans fru älskar. Och dessutom..
.. strösslade han med fina presenter. Och pojkarna, kom med den vackraste rosenbuketten och födelsedagssång, ännu en gång.
Till helgen hade vi Det Stora Höstkalaset. Firade födelsedagsmamma och att i var i mål med Brädfodringsresan Del 1. Det var middag, tårtor, tacktal och paket till våra familjer… men inget tack i världen räcker!!
Ännu en dag att spara i hjärteasken.
Om dagarna denna höst, pysslade jag om mina barn allt och lite till. Vårt allt, alltså. S tog Storebrorsledigt och vi myste alla tre hemma prick varendaste dag. 
Huset, som fått en massa nya fönster och klätts med nya brädor och färg, stod klart. För denna del. Magiskt skönt!
Vi tränade i vanlig ordning.
Första frosten kom och gjorde världens så sagolik.
Mamman köpte pyjamas och kände sig lycklig. Som att livet återvänt lite. Inte bara på grund av en nyköpt pyjamas. Såklart.
Höstlovet tillbringade vi bland annat med kusinerna. Den där turen till skogen, med kanelbullar och varm choklad. Den uppskattades, av både stora och små.
Det blev November!
Vi började julepysslet. Liten är ju pysselpojken nummer ett och har absolut det som en av favoritsysslorna.
Allhelgonahelgen, och vi åkte kyrkrunda och tände ljus. 
Syskonen, mer och mer tighta för var dag. Helt fantastiskt att få vara med om som mamma (och pappa!).
Vackerpappan och hans varannan-måndagar som päronledig. Ljuvliga! En av dessa åkte vi och badade. Succé!
Det blev farsdag och vi uppvaktade finaste pappan på jorden.
Det bakades tekakor.
Och köket blev vinterfint. 
Plötsligt kom snön och alla blev glada!
Det bakades Saffransbullar och godfikades.
Världen var vacker!
…men jorden fick en mindre vandrare. Till himlen, vår Morbror S. 
På dörren. Årets julekrans.
Och så årets sista månad. December. Och äntligen fick man börja öppna dom där spännande paketen som hängde i Adventskalendern.
Adventskök!
Och det blev den Första Advent.
… med adventsgudstjänst och det nu traditionsenliga fikat hemma hos oss efteråt. 
Det kom spännande saker på posten, från älskade till lille Minimannen.
Snölycka!
Julepyssel i massor.
Pyssel, pyssel, pyssel. 
En dag packade vi kavel och förkläden och åkte till Lilla byn, Mormor och Morfar, och bakade pepparkakor. 
Älskad Mamma-Sixten-tid, vilket den dagen resulterade i en snögubbe.
Någon fick en storsäng. Maffigt!
Vi åkte på julmarknad tillsammans med Idan och F. 
Och jag och barnen hade så drömmig luciamorgon. 
Luciadagen som i år var så speciell. Så vacker och glad till en början. Så vacker och sorglig i slutet, eftersom vi tog farväl av den älskade som lämnat oss. 
Vi skickade julekort!
Kokade karameller och gjorde smällkarameller och kristyränglar. 
Någon gjorde vad han älskar; skrev och skrev och pysslade kort till älskade.
Och så började Julafton närma sig. Hemmet blev så juligt så och granen kläddes. 
Det blev Julafton.
Vi firade i Mäjadalen och det var en så fin dag.
Jullovsdagar. Med hela familjen. Massor av familjehäng. Till och med så vi uppfann ännu en dag i julhelgen; Tredjedag Jul. 
Och så blev det årets allra sista dagar.
Jag tänker tillbaka på det här året som ett år som innehållit lycka, oro, hjärteont, sorg, glädje. Lättnad, trötthet, över-livet-pirr. Och massor, massor, massor av kärlek. Livet.
Tack År 2017. Jag känner mig faktiskt mer än klar med detta år och längtar så efter nystart, nytt år och den där pirriga känslan över ett oskrivet blad, som jag liksom känner på mig kan bli hur, hur fint som helst.
Önskar er alla som kikar in här, ett Gott Slut på året, så hörs vi snart igen…. År 2018!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
