Måndag!
Måndag!
Helgen var alldeles för kort och gick alldeles för fort. Precis så känns det. Men den var fin.
Och toppen på hela alltet igår, med farsdagsfirande hela dagen lång, var så härligt. Vi umgicks med familj på både min och M´s sida. Åt och åt och åt. Gudomligt gott alltihop. Så somnade vi som en varm kärlekshög i Storsängen alla fyra till kvällen.
Idag vaknar vi till måndag och jag känner mig seg som sirap, fast med skön träningsvärk från gårdagens pass som tränades tillsammans med Vackerpappan. Barnen verkar också lite trötta idag.
Tacksamt, att bara kunna ta dagen som den kommer. Jag känner mig rysligt nöjd över att ha bestiget det där viktvättberget till morgonen. Samt strukit på lappar på Minimannens favobyxor, igen. Jag råkade nog tvätta dom för varmt så en liten hög med stryka-på-lappar hittades i tvättmaskinen. Glad att jag hade köpt två uppsättningar. Kika HÄR vettja om ni undrar vad jag pratar om.
Barnen har pysslat med ditt och datt. Byggt pärlplattor och målat med vattenfärger. Lillasyster roade sig med att hälla ut precis alla pärlor över köksgolvet… liiilla Skrollan.
Nu har vi skön, lugn stund allihopa. Lillasyster sover och vi andra två softar lite också. Jag kikar in här och S slängde sig precis i finfotöljen för en stund.
Mossan som plockades i helgen ligger ute på bron och väntar på pyssel… men jag ska sjå mig lite till. Julgranen där ute kom på plats igår och jag längtar så himmelens mycket efter advent- och juletid nu. Är ni fler med mig, kanske?
Hoppas att ni får en fin start på veckan!
Lillafrun
Farsdag!
I det kolsvartaste ottanmörkret, var en mamma och hennes två darlingar uppe och skramlade och pysslade och grejade i köket denna morgon.
Kaffet bryggdes, frukotsalladen hackades. Paketen plockades fram ur sina gömmor och kärlekskorten var beredda. Vissa (Lillasyster) tyckte att det var helt rimligt att sitta och börja tjuväta kanelbulle och sörpla äppeljuice när klockan bara var strax efter 06. 
Till sist var vi klara och dundrade in med Vaaad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Pappas Faaarsdag. Hurra, hurra, hurrrraa! 
Pussar. Kramar. Paket. Frukost på säng. En solklar hjälp (Storebror till och med förberedd med sin lilla pysselsax) med öppnandet av alla paketen. 
M är galen i fruktsallad. Och blir alltid helt salig när han får en skål med frukt. Nix. Han är inte knusslig. Världens bästa.
#Bestdad.
Precis så. Några kallingar och Zlatans galet goda parfym och deo. Pappiga, mysiga grejer tyckte jag att barnen ordnat….
Puss!
En så himla mysig morgonstund, med grattande av den där Vackerpappan vi älskar till månen och tillbaka.
Känner mig, prick varje dag, så otroligt lycklig över att just han är pappan till våra barn. Det är fantastiskt att få göra livet-resan tillsammans med honom. Var Päron till våra små. Och möta livets både lätta och svåra, tillsammans med just honom. Finaste mannen på jorden. <3
Nu håller mörkret på att lämna och ljuset för dagen att komma. Rådjuren står utanför sovrumsfönstret även denna morgon. Det är Farsdag. Och här ska firas. Hela dagen lång. För vi har två älskade pappor till i våra liv. PappaMorfar, min älskade, älskade pappa. Och PappaFarfar, kära Svärfar. Lykligt lottade, är bara förnamnet.
Grattis alla pappor på Farsdag! Och ha en fin söndag alla ni som kikar in här!
Lillafrun
Helgönskning!
Var är snön, undrar vi?
Men Jaaa, heeelg!
Prick hur skönt som helst. Alla hemma. Bästa som finns.
Jag tänker mig en lugn och skön lördag. Så himmelens glad att det enbart verkar som om S var hur trött som helst igåreftermiddag (somnade precis efter middagen…17.15..) och bara behövde sova ruset av sig….jag befarade nämligen att vi hade någon sjuka på intågande. Pustar inte ut riktigt än, men idag är det i alla fall en mycket piggelin pojke här hemma.
Jag hoppas på en tur till skogen idag, för att bunkra med ris, kottar, mossa och kanske lite lummer. Minimannens säng skulle behöva sig ännu ett varv färg också. Pojkarna har planer som involverar brandbilsåkande, och såna planer är alltid bra planer tycker Storebror. Känner jag Lillasyster rätt, vill hon uuut. Bästa som finns. Någon slags gympa också..kanske lite core och hitte-på-yoga. Helstekt kyckling till middag. Och massa mys med dom där tre människorna jag är så himmelens lycklig över. Helgönskningar denna lördag.
Vi får se vad det blir. Att bara starta dagen, med gulliga rådjur och älgar utanför fönsterna, frostigt landskap och med hela familjen vid frukostbordet, gjorde min lördag. <3
Önskar er en skön helg!
Lillafrun
Susen-bestyr, En längtan och Liten Dagvillhet.
Susen-bestyren, ja.
Dom där magknipiga dagarna, som ju blev så himla bra till sist. Toppades med att vi åkte en tur till älskade Mormor och Morfar. Fick kramar. Fikade Mammamormor-bakat mjukt tunnbröd. Jag var ute i Hardcoregymmet en sväng och cyklade mig svettlackande och endorfinhög. En sväng på loppisen gjorde vi oss också. Och gick loss lite, om man säger så. Innan vi åkte hem fylldes magarna med gudomligt goda kåldolmar och den där dagen blev en så alltigenom bra dag. Familjen. Bästa som finns.
Man kan väl säga att vi hade Juleögonen med oss på loppisen. Den där duken fann jag för en femtiolapp. Stor och så fin. Vilket fynd!
Alltså. Kan man bli annat än nipprig? Jul-längtan. Pudrig snö, risgrynsgröt, hemkokta karameller, småttingar med pillriga ögon.
Barnen fick pussel, någon leksak och varsin bok. Lillasyster härmar djur och Storebror skriver bokstäver för fullt så dom där böckerna var perfekta!
Och i den där skålen ska jag göra något litet juligt, enkelt arrangemang. Lite mossa och hyacinter.. typ så. I det enkla bor det vackra, liksom.
Och plötsligt var det fredag idag, tydligen. Den här veckan har varit maxad på flera vis. Började soft med Tillsammansmåndag, men sen har det bara gått i ett. Känner inte riktigt fredagfeeling idag, då M inte får helg förrän i natt någon gång. Han är på uppdragsvift, med andra ord. Väldigt mycket jobb, uppdragande och övrigt för han den här veckan. Så, jag längtar smått ihjäl mig efter honom. Min skäggige prins. 
Men, jag och barnen har finfredag så gott vi bara kan. Var vakna så tidigt att hemmet var skinande rent och skurat strax efter nio. Och då hade frukost och lek och städning gått i ro. Så skönt. Festligt är det faktiskt också nu, att efter två dagar med några timmar där Storebror varit på Föris, få ha helgkänsla. Så trots dagvill är det helgkänsla på topp. Vi har varit ute i timmar, vädret är ljuvligt idag. Medan jag grejade lite ute på gården, gungade ungarna och hjälptes åt att ”rädda alla leksaker ifrån snön” ur sandlådan. Sen gick vi skön promenad när Lillan skulle sova. Storebrorsan hoppade vagnen ur titt som tätt för att krascha frusna vattenpölar. Tänk, det är ju lika roligt nu som 27 (!) år och morsa.
Som önskat blev det pannkakslunch. Och nu väntar fortsatt massa mys. Minimannen har börjat klura på Årets Önskelista. Hittills har han kommit på….. en hävstång. Alltsååå…. den där ungen.
Ha en fin fredag, alla ni!
Lillafrun
Att öppna Mammahjärtat, igen.
-Det är inte alltid lätt att vara mamma, alltså.
Att susa runt och syta, byta, servera, tvätta småhänder, trösta, springa med snusande i vagn och kånka och leka och så vidare… det, är enkelt, roligt och helt underbart. Visst, kan man bli fysiskt trött. Men när det skaver, på huvudbryigt vis. Eller någon småtting inte mår helt tipp-topp. När man känner att dubbelknuten håller på att slås om sig själv. Då, är det kruxigt, tycker jag.
Som den här Förisgrejen för oss. Nej, ingen världsstor grej över huvudtaget. Men jo, en huvudbryig grej ändå.
Varje höst sedan S började för två år sedan, har det varit någon liten dipp av något slag. Första hösten var det nog när han förstod att vi faktiskt skulle lämna, men det var enligt kunniga ”Normalt bakslag”, som tack och lov gick över fort. Så förra hösten, då blev det kruxigt på riktigt tycker jag. För då var jag ju hemma med J, och tyckte redan innan sommarens slut att ”nämen, ska jag lämna bort när jag ändå är hemma hela dagarna med Lillan?”. S kutade in och det kändes som en självklarhet att han skulle vara där då. Men så kom ju en morgon när han absolut inte skulle lämnas och jag absoluuut inte skulle kunna göra det heller, och så åkte vi hem. Puh. Tudelade känslor. Morgonen därpå lämnade pappan, och allt var som bortblåst.
Så i höstas. Samma visa som förra hösten; till en början kutar lillvännen in och sen blir det olyckligt.. Analytisk är bara förnamnet av vad jag är, men det är inte ens svårt att se det sambandet; en trygghetspunkt rycks bort och pojken håller på att bli ledsen och vill följa med hem…
Det finns inte på världskartan att jag skulle lämna honom gråtandes på en plats där han visserligen trivs men beskriver att han inte känner sig trygg, när jag absolut inte behöver. Det klarar jag inte. Varför liksom? Han är så fantastiskt duktig på att prata och att göra sig förstådd, så det är inte det minsta svårt att förstå honom. Så Liten tog Storebrorsledigt och har så haft det i höst, det vet ni ju. Hur mysigt som helst har vi tyckt, både jag, S och J.
Men, så var vi och hälsade på på Föris för ett litet tag sedan, jag och mina två… och då kände jag också att ”Lillvännen, han tyycker ju att det är hur roligt som helst att leka och träffa småvännerna här…är visst trygg.. brydde sig inte i mig ett endaste dugg..det är nog bara ett dumt hjärnspöke i lillvännens huvud som säger att han inte vågar säga hejdå när just en viss människa inte är på plats..” …
Så, då bestämde jag mig för att frångå mitt ego-jag som älskar att han är hemma och istället ge han vad jag tycker är bland det viktigaste som finns i livet; Jag-kan-känsla. Jag vill att min son ska vilja, våga och känna att han kan. För jag har ju sett på honom; att han vill. Men har inte vågat.
Så för att bryta hjulspåren helt, inkallades filbunken Vackerpappan igår, som gjorde upp en puss-kram-high-five- plan tillsammans med Minimannen. Lite mindre skör mamma med i bilden. Och allt gick hur bra som helst. Såklart. Glada miner från början till slut.
Å, ni skulle sett igår när jag och Lillasyster hämtade. Pojken var så galet nöjd och glad över att ”jag klarade det, mamma!”. Såklart du gjorde, älskade vän.
I samma sekund som jag såg hans stolta leende och lyckan över att känna sig trygg, så släppte mitt förfärliga knip i magen. Oj, oj. Mammahjärtat, alltså. Ibland blir jag inte klok. Man vill sina små så väl att en dubbelknut av sig själv känns helt rimligt.
Jag grät typ hela förmiddagen igår, för att jag saknade, kände mig som en vekling, inte visste om vi gjorde rätt och samtidigt var jag så stolt över den där lilla toppluvan som åkte iväg med pappan så målmedveten. Från att ha varit hemma i trygga vrån, så hade han nu bara bestämt sig för att testa och allt gick Fantaastiskt bra!, som Minimannen själv beskrev det.
Finaste Minimannen på jord. Med det största lilla hjärtat. Livet är inte alltid lätt.. alla fröknar är så fina, men jag förstår (inte skrälligt nånstans eftersom jag och S är så rysligt lika) att det är jobbigt när någon man tycker om och anförtrott sig till lite extra, bara försvinner. För det är så det har varit. Såklart att det kan bli lite struligt och Livet kommer emellan för människor även på Föris. Konstigt vore det ju annars. Men svårt att förstå när man är tre år, kanske. Därför, så himmelens härligt att se lyckan i att känna tryggheten hos sig själv. <3
Och det är ju bara några ynka timmar, sen får ju vi här hemma rå om vår Prins Darling hela tiden. Fantastiskt mysigt, är det också att få Mamma-Juni-tid, såklart. Våra små timmar idag har vi myst, mamma-ettåring-tränat, busat och byggt höga torn så Lillan kiknat av skratt. Allt gott med andra ord.
Mammalivet, alltså. Ibland kruxigt men för det mesta helt ljuvligt.
Vad vi gjorde som toppade dagen än mer igår, kan jag berätta om sedan. Inga stordåd, såklart. Fast för oss, var det precis det.
Ta hand om er!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
