Första oktoberveckan!
Så var det måndag och första oktoberveckan är igång!
Som första tanke hos mig när vi slog upp ögonen i morse, var; nämen, nån måste skämta med oss!? Det är liksom ännu gråare än det varit tidigare. Och så mörkt att man skulle kunna tro att nån står och jäklas med en utifrån med typ svarta sopsäckar för fönsterna. Typ. En gullig dam på byn, som för väder-dagbok, sa att solen sken senast 29 augusti… Men hepp!
Nu försöker vi dra igång den här veckan, oavsett näst intill obefintligt dagsljus..
Att DISKA, är ju en bra aktivitet att ägna sig åt, i alla fall om man frågar Juni.
Hon som för övrigt, så fort att hon tycker att hon själv eller någon annat gjort något smashing (vilket är väldigt ofta), så klappar hon händerna. Åt sig själv eller annan. Det, är väldigt peppigt!
Annars?
Ptja..
Tvättmaskinen snurrar. Mamman sörplar kaffe idogt. En liten pojkes favoritbrallor har nu fått hål på knäna, men jag ska försöka rädda dom som en extrabralla, genom att nu klicka hem några roliga patches, tänkte jag. Barnen pendlar mellan lek, olika bestyr och att drösa ner sig framför lite barnprogram… helt förståeligt en dag som denna att även dom blir lite mosigare. På tal om mos, så går min ordningshjärna av lite, av att titta ut precis nu. Det är grävs överallt (typ).. och till detta grå väder ser det bara för förfärligt ut.. nu kom stormen också, verkar det som. Löven ser ut som att ”nu draaaar vi!”, i nån slags vild panik.
Vad jag längtar till?
Att det till helgen ska bli kalas här hemma. Det finns både det ena och andra som ska firas, någon fyller vis 27 (!) snart och brädor på älskat hus är på och så vidare. Längtar efter att fylla hemmet med Stora familjen. Bara med oss allra närmaste så är vi ju alltid kring 20 personer, så det krävs lite planering och fix. Sånt jag tycker är löjligt roligt. Och som ni kanske förstått så har det redan börjats baka och greja.
Ok.
-Happy pappy monday, alla ni!
Lillafrun
Att stilla en längtan (Recept; Morotskaka!).
Det blev söndag och första dagen av oktober..
…så fort dagen var igång, var några mer än peppade på att skörda den sista delen morötter som är kvar. Det är dom, morötterna, och en liten tuss sallad som växt till ett miniträd, som är kvar att skörda. Ett rejält knippe fick det bli.
Äntligen, skulle vi kanske få till det som faktiskt gjorde att mor och Miniman sådde morotsfrön på försommaren; Att Baka Morotskaka Av Alldeles Egna Morötter.
En stund senare så stod den där! Drömmigt! (Receptet finner ni HÄR)
Och plötsligt var vi på väg till en vacker plats. 
Skogen, lilla sjön, tystnaden, lugnet. 
Fikakorgen med nybakt morotskaka var med, såklart.
Höstbarn förevigades.
Storebror och Lillasyster.
Mitt och mannens päronhjärta liksom smalt. Det är ju så häftigt. Två stycken minimänniskor. Två uppsättningar halva-halva mannen och mig.
…och det här med fotografering. Det är verkligen bland det roligaste jag vet.
Det var så vackert där vid lilla sjön.
Och alldeles lagom till att vi tagit oss en liten skogstur, tittat på lugna vattnet och inte hittat en enda kantarell. Då, bestämde sig regnet för att komma. Vi gömde oss under tak. Sörplade kaffe, åt morotskaka och bara hade det så förträffligt. 
”Vilken tur, att vi har oss..”
…Utbrister den absolut vackraste lilla pojken jag vet. Hur kan det få plats så mycket människa i en så liten kropp? Oavsett. En ynnest att få vara med på färden, med en liten Juniflicka och Miniman. Alltsammans med den där skäggige som är min klippa genom allt.
Så återvände vi sedan hemåt.
Men en stillad längtan.. efter Morotkaka och skogen. Dessutom, med hjärtat fyllt av en Riktig Guldstund.
En innerligt fin oktoberbörjan.
Ta hand om er <3
Lillafrun
En sista septemberlördag!
Lördag och den allra sista septemberdagen för i år.
Jag har haft flera, flera timmar alldeles själv inne i stora gammköket. Bara tystnaden, levande ljusen och mina köksbestyr. Inte klokt så konstigt. Och faktiskt fasligt mysigt för ett slag. I alla fall! ..så har jag länge varit nyfiken på att göra biskvier.
Min mamma gör alltid till jul. Kommer så ihåg, när jag var liten och mor bakade inför julen. Så sugna vi var på att få smaka, jag och pappsen. Men dom där biskvierna var lite heliga, och skulle minsann sparas på till självaste Dopparedagen. Oh, så goda dom var då. Och är. Med chokladfyllning. Och choklad på toppen.
Nu förstår jag mor. För lite pyssel var det allt! Väldigt trevligt sådant tyckte jag.
Själv valde jag en något syrligare variant. Med lime- och citronfyllning. Ska bli så himla fint att få bjuda mor och en drös andra hjärtenära så småningom. För nixfilipix! Här fick ingen smaka! (…förutom bagaren då, som ”var tvungen att smaka så att smörkrämen blev lagom syrlig och söt”…”och så att botten blev sådär lämpligt seg..”)
Jag har inget exakt recept att ge er, men tänkte försöka knåpa ihop ett i alla fall. Men inte prick nu.
Efter innetimmar med bakande, gav jag och Lillasyster oss ut på löptur. Sen har vi hela familjen spenderat kvällen hos Svärisarna. Nu är det kvällen, barnen har varit uppe superlänge och precis somnat. Liten stunds Finsoffanhäng med den skäggige, innan natten.
En så fin sista septemberdag, alltså.
Lillafrun
Yes!
Yes, freedag!
Lite extraskönt idag, då den här veckan känts lite haltande från start. Jag har känt och känner mig ganska extra funderig och blir ganska trött av allt tänk. Men idag vaknade vi till peppig fredag och jag ger mig själv ledigt och tar det där sedan.
Så vi har skurat ett hem för helg. Ordnade sedan till oss lite och kvistade till kompisar i byn. S och lilla vännen är inte nya för varandra, men morsorna, vi träffades i våras på Bebbegruppen. Mys att ses en fredag och låta barnen leka och fika tillsammans. Nu i eftermiddag en lugn tur efter vår grusväg. Storebror på cykel medan Lillan slumrade i vagnen, helt slut efter att ha hängt med Storebror och hans kompis på massa lek.
M flexade ut som han brukar försöka göra på fredagarna, och har redan hunnit måla. Det har varit förbenat dåligt torkväder senaste veckorna och nu hotas det om nya apregniga dagar, så vi hurrar för att vi är så löjligt nära nu. Vill bara riva den där himla ställningen och njuta sedan.
Nu har vi just kört fredagsfys. Samma pass som gjorde att vi inte gick normalt på hela förra helgen. Precis ett sånt pass längtade jag efter…. och nu känns det liksom sådär topp. Nu väntar en lugn fredagkväll. Det blir en bra helgstart.
Helgens planer? ..eller önskningar rättare sagt;
Baka något gott. Måla färdigt. En tur till skogen vore också så himla mysigt. Kanske hinner vi börja inne i köket också. Längtar efter att laga gulaschgryta. Och bara mysa tillsammans. Typ så. Inga stordåd i vanlig ordning. För mig låter det perfekt.
Vad har ni för planer?
Ha en god fredagkväll!
Lillafrun
Det där med att öppna hjärtat.
Precis just nu, har jag en stund. Alldeles för mig själv.
Jag tog barnen i vagnen efter morgonbestyren. Vi gick ut i vackra hösten. En långtur. Efter vägen mötte Minimannen sin Bundis, och ville jobba med honom, idag igen. Och det föll sig så precis, att det funkade alldeles utmärkt, fram till lunch. Så jag och liten Juniflicka traskade vidare. J somnade och jag gick bland höstlöven, färgerna, den lite molokna känslan i Mammahjärtat och den så himla vackra naturen. 
Jag kikar mest in. För att säga Tack. För att ni, precis som jag gjorde och gör för er, öppnar hjärtat. Delar med er, skickar styrka och är så fina att jag blev alldeles gråtig av era ord som bara trillade igår. Tack, tack, tack.
Och ha en fin torsdag, alla ni.
Jag går, för tredje veckan i rad typ, och väntar på en längre stund av sol än tre minuter. Tror liksom att det skulle pigga upp och göra dessa sista dagar av september, ännu, ännu vackrare. Och på något vis ge lite hopp och lycklig känsla över hela alltet. Annars kanske det går lika bra att städa ett skafferi, eller så… tills barnen är vakna/hemma igen och solen lyser i sinnet på en gång. Älskade Solstrålar.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
