Det är en ny sommardag. Jag var ute och morgongick i morse, innan varken man eller barn vaknat. Och i mitt huvud och hjärta, bara bubblade gårdagen.

Ni förstår. Här, på gården, finns oändligt med saker att göra. Och ni kan nog ana glädjen, när Taikonsfamiljen under den där magiskt goda paltfesten i förrgår, sa; ”imorn tänker vi komma och hjälpa er att bära!”.

Vår övervåning, vinden.. den oinredda. Som vi börjat jobba med ett uns. Den, hade nu tre rum kvar att tömmas, på maaaaaassor av saker/möbler/diverse… något jag och M har som ett utav Sommarens Mål.. men vi har inte vågat hoppas på att hinna detta… det skulle bara vara en stor bonus.

Så igår när vi vaknade, så kändes det som på film…jag och S pysslade ihop en stor, lång att-göra-lista… med fyra punkter. Alla lika viktiga. Vi hoppades hinna i alla fall en punkt, plus den där med mat och fika…den är superviktig ju!

Frukt och dryck dukades fram och vi var redo för Arbetsdag!

Så började familjen rulla in på gården, listan gicks igenom och några minuter senare var det som om en hel myrstack i människoformat jobbade i en rasande fart. Det är svårt att få med i en bild hur mycket det var som skulle ut och ner på backen. Men där är ett försök till bildlig beskrivning.

Det gick så fort, människor svischade hit och dit och den ena körde sin stora hjullastare (med världslycklig Miniman i knät), ett gäng bar ut allt vad som nu fanns, ur dom där rummen. Ett annat gäng tömde Gårdshuset på sånt vi inte ska ha kvar så att det gavs plats för möblerna uppifrån.

Ett sköningsgäng hoppade studsmatta eller satt såhär;

Älskade kusiner tog hand om bäbisflicka, ..samtidigt som dom fotade möbler och en tredje la ut på annons här och där.

Det var sånt teamwork!

Och lagom till att vi var klaaaara (!!!) med alla punkter förutom en, så gick vi in… och gjorde slag i den också; åt uppstekt palt och fikade blåbär- och hallonkaka med den där vaniljvispen jag svischat ihop under morgonen.

Regnet öste ner och det var en mycket nöjd stämning som rådde. Jag och M hade orden i bröstkorgen men Försökte, så gott vi kunde, att uttrycka vår enorma tacksamhet.

Vi kryssade punkterna tillsammans, medan rummen där uppe firade att dom nu är redo att börja göras i ordning på riktigt.

Det där var så galet mycket värt för oss.

Så otroligt många timmar han och jag skulle ha behövt lagt för att nå samma resultat. Nu var vi 19 myror här, där alla hjälpte till så gott man kunde. Samtidigt hade vi så väldigt trevligt och roligt och gott.

Och jag bara älskar att min Thailandssyster nu vet var våra julgrejer är, och att ena Svåggen bara tog och tvärhoppade på det där jättetrasiga skåpet som jag först sa att jag skulle ha kvar fastän det inte var helt någonstans (känslo-Emmeli, ni vet). Jag älskar att ha Taikons med i vår renoveringsresas minnesbok. Och jag älskar att en darling blev så glad fär den där mjölkkannan, och en annan för alla oanvända fiskenät. Det var det minsta.

Vi kramade darlingarna hejdå och jag var såklart helt rörd.

Inte nog med det, så ramlade Svärfar in till middagsbordet efter avslutad arbetsdag. Tankad med energi, gick han och M på ytterligare ett kvällspass ute på byggställningen medan jag badade och nattade kids. Resultatet blev en vacker midja uppsatt på gavelsidan. Så imponerad av min Snickar-M.

Ja, kära nån. Snacka om att gå runt på jorden och känna sig som en lyxknös; att få älska och älskas utav. Dom finaste människorna jag vet. Familjen. ❤️

Så det där var Dagen när en älskad myrstack invaderade Drömgården. En dag jag aldrig glömmer.

Tack igen och igen och igen, älskade Familj. <3 

Lillafrun