Att visa något. Och berätta om det där Nya Livet…
Har ni sett?
Barnen har fått en Gung- och Klätterställning. Så fantastiskt fin. Mannen har gjort ett så fint jobb. Igen. Sådär M-noga och gjort efter egen ritning. Det var jag som precis, nästan lite i små-smyg då jag tycker M har nog, skulle klicka hem en gungställning i trä. Men morgonen efter hade M skissat ritning och några dagar senare, när det material vi inte redan hade hemma, var inhandlat. Då, var bygget igång. 
Och vips hade barnen den finaste gung- och klätterställningen jag någonsin sett.
Det var ren njutning idag, att se och höra glädjen hos småttingarna.
Att gunga är fest, tycker Juni. Och det där med att svischa rutschkanan, är prick hur roligt som helst, säger S.
…
Och vet ni.
Nu finns ord som inte blir för krångliga och svåra att första. Det där ni precis sett ovan, handlar en del om Vårt Nya Liv.
Inte bara att jag kommer kunna njuta av synen Vackerpappa + Barn, än mer.
Utan också, att den där älskade mannen som jag beundrar så. Att han, fäller ut ännu en vinge i sitt Uppdrags- och Arbetsliv.
Ni vet mannen. M. Han som ju är proffs på Ljud. Uppdragar åt svt, håller föreläsningar på högskolan och svischar landet runt för att sända tv. Direktsändningar och VM-uppdrag och sånt, är liksom något han vant sig vid. Fantastiskt roligt, att allt gått och går så bra.
Ett stort, stort minus bara…
Vi vill inte vara ifrån varandra så här mycket längre. Han och jag klarar oss. Men nu har vi två darlingar också. Varav den ena är så stor, att han nu börjat lägga ihop att ”pappa ska åka och jobba” med att han inte kommer hem på flera dagar. Det är inte kul, för någon av oss.
Och nej, jag skulle ljuga om jag sa att det inte är kämpigt stundvis att vara både mamma och pappa här hemma. Jag med mina ambitioner gällande ditt och datt också. Oftast går det bra, men det är såklart, såklart något annat vi egentligen önskar.
Det var inte riktigt meningen att vi skulle hamna här. På Drömgården. Men nu gjorde vi det och har inte ångrat det en sekund. Vi har till och med ”lekt med tanken” att; okej, vi flyttar då... Men den tanken har försvunnit lika snabbt. Det här är vår plats på jorden.
Kruxet som blev för stort, blev dom där långa resorna och alla bortatid för den där älskade skäggige.
Men nu är det slut på det. Och vi tror fortfarande inte att det är sant. Och M.. Han är så modig och fantastisk att jag till det inte har orden.
Under dom två åren vi bott här på gården, har det fötts ännu ett nytt intresse för mannen. Kanske ni kan ana? … Snickeri, konstruktion, hus… tänk att faktiskt jobba med det…
Hans fru har hejat på, såklart. Och plötsligt hade han skrivit det där mailet. Och någon trodde på honom. På en gång. Gav honom ett ”ja, kom till oss så får vi prata!” bara någon vecka senare. Och nu, jag det har faktiskt redan skett. Så har den där mannen tagit klivit in i något nytt. Rita och konstruera hus. Inte klokt. Så häftigt!
Att resvägen till arbetet, dessutom är typ fyra minuter. Gör liksom inte saker mindre fantastisk.
Han kommer förstås att fortsätta med sitt uppdragande som Ljudmannen också, men inte i samma utsträckning. Inte just nu, i alla fall.
Det här ger oss en rätsida. På livet, känns det som.
Vardagar, när det faktiskt är vardagar. Och helg, när det är helg. Lite så har vi ju haft det sedan i julas också. Men ändå mycket bortatid. Nu kommer M inte behöva bo borta varje vecka. Inga helger eller sena kvällar. På vintern kommer den ena kunna vara inne med barnen medan den andre är ute och skottar snö i yran. Jag kommer inte behöva knövla själv. Lösa saker som gör att jag ibland slår knut på mig. Han kommer finnas hemma för mig och barnen när det blir kväll. Vi kommer äta samtliga middagar med varandra. Och ingen oro över långa resor på vägen kommer att behöva finnas mer. Vi kommer att ha ett Vardagsliv jag bara i smyg längtat helt enormt efter. Vårt tidigare Vardasliv har inte känts som ett problem hittills, då vi som alltid, varit tacksamma för det vi har och gjort det bästa utifrån det.
Men nu, när ett alternativ version För Bra För Att Vara Sant, dykt upp. Då känns det här bara helt fantastiskt.
Och ni må tro att glädjetårar trillat.
Tänk alltså, så det kan bli. Ibland hänger man knappt med själv. När det nästan känns som om någon annan styr. Plötsligt bara fanns den där; den där pusselbiten vi saknat.
Vi bara tackar. Och säger
-Heja livet!
Lillafrun
Vård Av Fru. Och så vidare.
”Jo, du kokar alltid hemmablåbärssoppa till oss. Såklart du också ska ha så”, sa han. 
Fötterna under täcket precis hela dagen. 
Vyn därifrån.. vårväder av vackraste sort.
En nyblommande pellis också.
Det pustades och stånkades och åmades. Feber och värk i prick hela kroppen. Och ynklighetens känsla var total. Ni vet hur det är. Mitt i allt så beundrade jag M, alltifrån hur han alltid är en världsbäst pappa till hur otroligt vackert han målat våra fönster.
Nedanför mig fanns någon som kom på amningsbesök då och då. Men i övrigt var jag ingen piggelinMamma..
…
Jo. Ni kan nog ana vart jag har varit.. nere i kloakerna och vänt. Så att säga.
När S var ettochetthalvt år var vi hemma, han och jag, tvärdåliga tillsammans. Ingen höjdare alls. Men det gick såklart på något vis. Och i höstas när jag var nyopererad var jag hemma med småttingarna två. Fast då var S iväg på äventyr med Gudpäronen hans och jag hade egentligen bara Lillan att ta hand om. Men igår, med två små och när jag inte ens kunde stå på benen. Nä. Det var otänkbart att vara hemma själv då och det kändes så fantastiskt att M faktiskt kunde vara hemma. Den, som det stod på försäkringskassans hemsida, Ordinarie Vårdaren (jag tydligen), fick sjukskrivas. Och mannen fick vara hemma och köra Vård Av Fru.
Stort larm, stort larm. När morsan inte ens kunde stå på benen. S försökte allt han kunde; men hur är det, mamma?
Juni ville inte annat än vara hos sin mamma. Men fick nöja sig med finaste Vackerpappan istället. Inget synd om henne, mao. Men ändå inte kul för någon av oss förstås.
…
Och nu?
Åhå, idag är jag sådär nästan fånigt glad. Jag mår så himla mycket bättre, kan stå på benen någon stund utan att vilja svimma. Och så kan jag sköta mina barn, någorlunda i alla fall. Så ja, mannen är hemma med oss idag också. Mycket för smittorisken också. Jag vet själv hur arg jag blir när man inte håller på efter-Äckelsjuka-timregeln. Så S är såklart hemma från Föris idag också. Vi håller tummarna för att Äckelsjukan gett sig iväg nu.
Idag njuter jag så otroligt. Av att kunna stå och vagga min lilla tjej i vagnen ute på bron. Det doftar vår och förbi flyger en fågel och skiter i farten. Jahapp. Så kan man också göra…
På ena granngården, hörs gräsklipparen och det finns nog få saker som gör att man känner så mycket vår- och sommarfeeling som ljudet av en sån.
Det tvättas och saneras och idag är planerna givetvis mycket lugna. Hoppas på att kunna vara ute i friska luften lite och titta på när ungarna gungar och leker. Igår missade jag drömleken när S tydligen lekte häst där ute på stubbarna. Hästen hette Lukas. Precis som han och jag fantiserat om.
Lillafrun
Sköna-maj-dagar!
Lekstökigt vårljust kök.
En katt som verkade känna på sig att han där inom några minuter skulle gå från, om han får säga det själv, jäääättemanlig. Till inte lika, lika.. lillkissen är ganska så slö men verkar må bra efter lilla operationen.
Sovande Älsklingar i morgontimma. Den ena som nu lärt sig sträcka ut sin lilla hand i luften och samtidigt helt överlyckligt säga heij!. Och den andre darlingen går mest och ser cool ut, samtidigt som han säger tummmen upp!, med lilltummen i vädret.
Spejande rundor här på gården. Efter knopp av olika slag! Snart, snart.. 
Och sån där tid som är så värdefull att ord ej finns. Amme- och Gosemys på sofflocket med min lilla bäbisflicka. I morse hade vi en ljuvlig stund sådär. Där hon somnade gott på mitt bröst, med småfingrarna tvinnade i det där mammahåret hon hela sitt liv gosat med. Och så lite olika vårfixgrejer i hemmet. Som att städa ur alla garderober, packa ner höst- och vinterkläder och fylla upp med ljust, vårigt och somrigt i stället.
Jag längtar efter att bära klänning och gå barfota i gräset. Känna doften av grönska på barnsben och njuta av den där känslan av att aldrig vilja gå och lägga sig, för att det är så dånande ljust och vackert.
Traskande med kids i Snabbvagnen. Promenerande. Då mammans kropp har vila några dagar, från tuff-träning. Sånt behövs ju också ibland, liksom. 
Vi passade på och plocka några solar med oss hem. Och så stannade vi på Loppis också. 
Minimannen shoppade en byggsats. Som till hans förtvivlan tydligen saknade en trekantsskruvmejsel. Det värsta är att ungen har rätt och jag vette katten hur vi ska få ihop den där. Jag får ont i huvudet och vill kasta ritningen åt skogen bara jag tittar lite på den.. ja, precis. Hej, hon som köper loppismöbler och inga ikea-skruva-ihop-grejer. Minimannen är däremot på god väg mot en hel monstertruck. Den där ungen, alltså. 
Själv är jag nöjd över krukan som följde med hem. Och det där fatet som jag fick för ingen krona alls. Så fint!
Sköna-maj-dagar, alltså. Helt sonika underbart! Hoppas att ni också har det gott.
Ta hand om er. <3
Lillafrun
Att ha firat in Våren här på Drömgården.
För igår hade vi bjudit hem till Vårfest här på vår Drömgård.
Det var en lång att-göra-lista vi hade gjort oss och alla i Stora Lilla Familjen hjälptes åt på sitt vis.
Det lagades och förbereddes och efterrättspajer vilade ute i blåsten. 
En stund var också avsatt för en hela-familjen-springtur. Sånt behövs också.
Och tussilagoplock, såklart!
…
Det var sån trevlig dag och vi jobbade på tillsammans och allt flöt på förvånansvärt bra.
Barnbordet!
…som fick agera lite köksö emellanåt.
Att ordna storkalas med två småttingar kunde ju har varit lite för världssvettigt. Svettigt och fartigt, det var det. Inte tu tal om det. Än fastän dom var nöjda och så, så är det ju ändå passning alltid och det var balansgång mellan lagande och fixande till 20 personer och samtidigt ha ögonen på två busar. 
Där ser ni min eminenta dukningshjälp! Hon som hängde i pyjamas toklänge och lekte titt-ut under duken.
… morsan hittade sig en i-bra-tid-lucka för att tvaga och klä också. Igår fick det bli dom där mom-jeansen som legat i garderoben och väntat på premiärande. Mammigt och mysigt kändes det! Sån jeansmodell som säkert min lilla mor hade som ung mamma. <3
…
Ja. Allt flöt på fint….. tills klockan bara drog iväg och vi hade stått med en fyra-gånger-receptet-stor sats bearnaisesås som vi helt sonika haft i lite (ganska mycket) för mycket vit balsamvinäger i. 
Här var det ”panik” i lägret. Den smakade stryk… när klockan var 30 minuter innan gästerna skulle komma.
Ingen katastrof såklart. Men det kändes allt annat än kul när vi lagt ner så mycket tid på den så vi försökte allt vi kunde (det vill säga; tog allt smör i kylskåpet vi hade) och försökte rädda upp det hela. När klockan var några minuter i kalastid stod jag och försökte röja upp en diskbänk som såg ut som helsicket själv. Med bea alla over the place.
Mannen måste fullkomligt ha kutat genom duschen. För hur det var, så blev röran som bortblåst på nolltid och mannen stod ute med tänd grill och vi kunde hälsa älskade välkomna. Minimannen gjorde det sistnämna med bravur, i vanlig ordning.
”Välkomna iin!”
-Till Vårfest på vad som är vår Drömgård.
Det finns alltid mycket att fira. Vi firade in våren. Att vi har varandra. Att vi, Stora Lilla Familjen väntar, ja faktiskt, som ett helt nytt liv här framöver. Sa hejdå till April och hurrade in vackra månaden Maj och all extrahärlig tid som väntar här framför.
Åt årets första grillmiddag, med den där bean som bytt smak från oätlig till god. I ugnen brann det typ olja, då vi rostat potatis i omgångar i timmar. Hej ingen varmluftsugn. Hej inte jättesmart med klyftpotatis då. Men hej!! Det löste sig det också och alla mm-ade och åt.
Sen gick vi i kolonn mot Majbrasan.
Pussades efter vägen.
Och hamnade slutligen vid Valborsgfirandet vid kyrkan.
Hörde gulliga kyrkokören sjunga Vintern Rasat och Sköna Maj Välkommen!. Kan liksom inte bli mer rätt. Samtidigt som brasan sprakade och värmde mer än väl.
Så gick vi hem därefter och värmde oss i varma huset. Sörplade kaffe, åt Citronpaj med färska jordgubbar och vispad grädde. Jag och Storan satt som fängslade vid vad som är som både ett dyft Mormor och Farmor stöpt i ett för mig nu. När varken Farmor eller Mormor går här nere på jorden längre, menar jag. Mannens NorgeMorfars Fru A, alltså. Hon är fantastisk. Ja, både NorgeMorfar och hennes A. Vilket gulle-par, alltså.
Så blev det natt och småttingar knoppade. En efter en. Förutom Lillan. Hon höll igång, minsann ända till vi kramade alla hejdå och tackade för en så himla fin Fira-in-våren-kväll. Jag och mannen började inte röja det första vi gjorde, utan njöt av mysmusiken som spelades. Dansade lång-lång-kort-kort på fnissigt som-på-högstadiet-vis och pussades i kakelugnens ljussken.
Så kröp vi sedan ner bredvid dom två små människorna vi älskar till månen och tillbaka. Stjärnorna som är våra barn och det bästa vi vet. Somnade, med hjärtana fyllda av en så fin dag.
Och idag är det Första Maj.
Vårens Första Dag, tänker jag.
Och det är många känslor här hos denna känslomänniska.
Otrolig tacksamhet, över gårdagens Vårfest. Tillsammans med älskad familj. Att bara kunna, liksom. Att ha dom där människorna runt omkring oss. Som vi dessutom kan bjuda hem, till vårt alldeles egna hem. Som inte alls är så stort ännu att det finns sådär jättemycket plats för 20 personer. Men hjärterum finns. I massor.
Tacksamhet, alltså.
…Och trötthet. Såklart.
Men sån där skön, nöjd-trötthet. Ni vet, när man jobbat för något, svettats på vägen och så blev det sådär mysigt och lyckat till slut. Lycka, på det!
Och Kärlek. Som vanligt. Till Livet.
Att få ha det så här bra. Det är en ynnest jag aldrig kan tacka nog för.
Dessutom. Idag. Skulle M, om det hade varit i tidigare-års-ordning, åkt iväg till något ute-i-världen-land och jobbat på VM och varit hemifrån i flera veckor. Men istället, är han hemma och skruvar fast stödhjulen på sin sons cykel, så att han ska få ta sin cykel-med-stödhjul-premiär när än han vill. Inget kunde kännas mer rätt. Det förstår ni nog.
Så idag har vi välkomnat Våren med största famn;
Med gårdagen kvar i magen som varm bomull. Har jag skurat mig genom hemmet med gottdoftande skurmedel, medan pojkarna donat där ute och Lillan sovit timme efter timme i vagnen, efter att hon minsann var på Vårfest till halva natten igår! Stora vita dukarna vajar i vinden ute på strecket och lövkojan doftar himmelskt i vasen här bredvid. Sköna maj, välkommen!
Åh.
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
Några Glimtar & En Valborgshälsning!
Blommor i sol och vårblåst.
En sockersöt liten flicka i kalasklänning. 
Två pojkar som är dom finaste pojkarna jag vet. Den enen i full färd med att hjälpa till och den andre beredd att sjunga på sin blivande lilla fadderunges dop. 
Och där är mamman också, ja. Kände sig fin i blus och icketovigt hår.
Och sötaste kortet skrivet från Miniman till älskad kusin.
Det där;
Några glimtar från helgen hittills.
Som jag är tacksam för min älskade stora lilla familj. Lillan i blommiga klänningen. Minimannen i snygga sortan. Mannen med gitarren och sammetsrösten… åhå, tänk att han blev min!!! Jo. Det är sant. Vi är fortfarande töntkära efter alla år. En ynnest. Och fint hela-tiden-”arbete” från oss båda också, såklart. Att komma ihåg varandra. Klappa den andre på axeln. Lyssna. Berätta. Prata. Kramas. Se varandra. Och bara vara ”jag älskar dig!” Persionifierat. Kärleksreceptet. Som funkar. För oss.
…
Och idag är det Sista april.
Valborgsmässoafton, hela dagen lång. Och det ska bli fest här på Drömgården, förstår ni. Det ser vi så fram emot och håller i detta nu på att fixa och dona, duka och laga, för fullt. Så jag kikar bara in en snabbis för att önska er;
Trevlig Valborg! <3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
