Den här veckan.
Svisch sa det. Så var det onsdag!
Storebror är och leker med småvännerna, Lillasyster sover ute i vagnen. Regnet hänger i luften och det är riktigt sjusovarväder idag. Ett tjurigt molntäcke på himlen, som gör att den här mamman, som satt uppe och klatrade och krånglade med en grej på datan till aaaaldeles för sent i natt, behöver en drös koppar kaffe för att inte tröttvingla allt för mycket.
En mycket skön stund är det nu i alla fall.
Jag har precis dragit fram album och sax och lim och pennor och alla dom där bilderna som inte är insatta. En liten bit kanske jag hinner i alla fall. Det är så hejdlöst många bilder. Så blir jag ju stannades också. Kärlekssuckandes. 
Bilder på älskade Liten, Mamman och Pyret i magen. Och plötsligt var visst bäbisen ute och på ett papper fanns några bläcksvarta fotspår. Från en flicka, som liksom tog andan ur oss alla. Hon som heter Juni Syrena. Och är vår sanna Sommardröm.
….
Kära nån, alltså. Vilken ynnest det är att få vara med om det här. Mammalivet. Med precis allt vad det innebär. Allt ifrån att vara så ordförsvinnande fötjust, tycka att det bara går precis hur bra som helst och är så mysigt att det gör ont i hjärtat. Till att vara prick så slut som en urvriden disktrasa och ha minst ett par, tre tusen gråa hårstrån på huvudet efter att ha dividerat med någon galet viljestark (vet ej vart hen har fått det från…) som pratar i kull päronen vilken dag i veckan som helst…
Småbarnslivet i ett nötskal. Älskar det!
I övrigt innehåller veckan i vanlig ordning ett svischande småbarnsliv och annat hittepå.
När det gäller huset och renoveringen har vi inte ”gjort någonting” senaste dagarna.. däremot beslutat och beställt olika saker, vilket också behöver göras och är så skönt när det är gjort. Det där med att ta beslut kan ju göra en knasig ibland. Än hur världsligt det är, liksom.
Idag åker mannen och hämtar hem något som är så peppigt att det inte är klokt (en byggställning, så att vi kan sätta in dom två sista fönsterna på södra gavelsidan och sedan börja med vårens och sommarens största projekt; brädfodra och måla! Hurra!). Det kutas med ungar i Springvagn, Bebbegruppas och igårkväll var vi ute på en utflykt som innehöll både gallskrik och gapskratt och jag är fortfarande varm i hjärtat efter den.
Nu ska jag sörpla kaffe, lyssna på tystnaden och klistra in bilder på det dyrbaraste vi har, jag och den där skäggige. <3
Ha en fin onsdag, alla ni!
Lillafrun
Lantlivet och Vårbruket.
Under lilla inne-för-att-äta-lunch-stunden igår, började det hända spännande saker där ute.
Å.
Det är så förfärligt trevligt att bo här. I vårt andäktigt vackra Höga Kusten. Ute på landsbygden. På vår Drömgård. Där vi har som en alldeles egen liten värld.
Vår gamla bondgård har ju, utöver tomten på typ 3000 kvadratmeter (hej krattning, gräsklippning och oändligt med att- springa-på-yta för barnen! ), bland annat åkermark också. Ni vet, min favoritlägda och så. Den marken arrenderar vi ut, tills vi själva ska använda den till något. Och nu är Vårbruket igång för bönderna och det är så himla trevligt att få ta del av det, På Det Riktiga Viset.
Igår var det plöjning av åkern. Jag och barnen tyckte minsann att det var så pass spännande att vi slog läger där bredvid. Där nere vi sköna gläntan, vid sidan om vår lillväg. S ordnade sig en titta-på-sten och Juni tyckte det hela var en fest!
Katten var förstås också med;
Solandes…
…eller jagandes något löv. Så tjöt vi så fort stora traktorn närmade sig oss, gång på gång.
Det var en fasligt trevlig stund som ni förstår.
Med lilla gården bredvid oss.
Vad vi gjorde sedan. När Lillasyster ammats där ute i solskenet och sedan hoppat i vagnen och somnat bums. Ja, det tar vi sedan. Nu är Storebror på Föris och leker. Och jag och Juniflickan ska traska ner på byn och sjunga söta sånger och leka med bebbekompisarna. Det, var längesedan. J laddar upp med en powernap nu.. hon som är van att sova i timmar i streck denna tid. Men, det brukar gå så bra för det är ju prick hur festligt som helst att träffa pyttevännerna!
Ha en fin tisdag, alla ni!
Lillafrun
Att ha varit ute på ej-lyckad och lyckad jakt.
Sagt och gjort. Vi skulle ge oss ut på äventyr. Mamman och barnen.
Mamman pratade drömmande om att hitta en vitsippebacke i vad som ju är hennes och hennes familjs hemma-by nu. Jaa… egentligen är ju den här byn den skäggiges hem-by. Inte min. Och när det kommer till dom Bästa Blomställena har jag fortfarande, till exempel Blåsippebacken, hemma i min hemma-hemma-by. Där var vi ju förra måndagen och njöt av himmelsblåa vackerheter. Men äsch, tänkte vi. Nu ville vi hitta en egen vitsippsbacke här i kring. Festligt lät det ju också;
Att ge oss iväg på tur och Vitspippejakt.
Vi tog vägen genom byn, fortsatte över ån och vidare framåt. Vek av, och svängde in på en så himla mysig grusväg. Det hade börjat grönska, på det sätt som det ännu inte gjort här på Drömgården.
Den där vägen såg så himla snart-kommer-det-vitsippor ut. Men icke. Så vi fortsatte. Gick och gick och gick.Plötsligt var vi mitt inne i skogen. 
Lillan sov sedan länge, länge och Minimannen drog av den ena dängan efter den andra, från sin repertoar. Det ska va gött å leva! , bland annat. Med vanliga texten och ibland med egna. Oj, mamma. Nu guppar det! sa han där morsan flåsade fram på skogsvägen. 
Så fann vi blommande tibast mitt ute i ingenstans. 
Det var festligt, tyckte jag. 
Vårbäcken porlade i väldig fart och det var sval luft men varmt där vinden inte nådde oss. Vår.
Till sist var vi framme i Mäjadalen. Kaanse vi skulle gå upp till kusin H och fråga om han har lite pasta så vi kan äta till lunch? sa S. Och då förstod jag att vi inte hade jättemycket tid kvar att spela på..lunchmagen började ju kurra. Men vi gick en bit till. 
Såg hur Liljekonvaljernas blad bara lyste av grönt. Ännu en favoritblomma. Men inte den vi var på jakt efter.
Vi gick säkert ett par kilometer till. Glodde efter vitsippor så huvudena höll på att ploppa av halsarna. Men icke. Så till sist vände vi.
Traskade hemåt. 
Över ån igen och snart var vi hemma.
Mamman med brinnande fötter och trötta ben. Lillan fortfarande snarkandes. Och Minimannen på bushumör och med prick all energi kvar då han inte velat gå ett steg själv, eftersom det är så sköönt i vagnen. 
Många steg och kilometrar det blev. Och vackra, vackra vyer i vår gulleby. Men inte en endaste Vitsippa. Typiskt.
Men mamma, titta här. Per i backen! 
Här får du. Sa han. Och vi kunde omöjligt avsluta vårt två-timmar-långa äventyr, bättre en så.
Häpp. En ej-lyckad och lyckad tur, på samma gång alltså. En fasligt härlig början på veckan! Och dagen har fortsatt så fint, i helt strålande härligt vårväder. Hurra! Barnens och mina kinder är solkyssta och varma efter att vi har varit ute prick heela dagen. Nu väntar nattning av två gullisar medan mannen ska ut och kuta uppför något berg.
Hoppas att ni också haft en fin måndag!
Lillafrun
Helgavslut och Firarstund.
Det blev inte prick lika vackert väder som det där igår.
Där man visst bara kunde sno pappans tofflor och dra ut och undrandes ropa; mamma, hur går det för dig? till den där mamman som grejade ute på gården. 
Men det blev en bättre sortens dag, i alla fall. För idag har i alla fall ingen insjuknat i nån äckelpäckelsjuka, sååå.. kan det här bara få vara över nu?
Vi har haft Söndag här hemma på vår Drömgård;
Röjt ute på lon för att få plats att måla brädfodring. Gått drömma-sig-bort-runda på gården. Sörplat kaffe och ätit glass. Minimannen har både hjälpt till med arbete och också haft sån där stund han älskar; pysslandes med stora Pyssellådan. Och Lillan har marathonsovit under äppelträdet och lekt i sin favorithörna i Lekrummet; vid spisen.
Morsan har målat och målat och njutit så det nästan stått ut njut genom öronen på henne. Så avkopplande. Bara jag och penseln liksom. Pallkragarna är färdigmålade och så målade jag färdigt ett utav dom två fönsterna som är igång. Fyra bågar och en karm. Det tog en drös timmar, och jag var löjligt nöjd som nästan hade snudd på Martin-mycket tålamod. Målat med hela kroppen verkade jag ha gjort också. ”Mamma har gått all in, Sixten” sa den skäggige när S undrade varför jag hade färg i håret, vid munnen som om jag ätit pensel, på glasögonen och för att inte tala om händerna som det såg ut som om jag hade stoppat rakt ner i färgburken. Äsch. Sa jag…Drog till med ett core-pass och tvagade mig, så var allt i sin ordning igen.
Gullbarnen sover gott. I renbäddad säng för typ femte gången på bara dryga veckan. Jo, jo. I dessa sjukstugetider har jag fått äta upp det där att jag inte har något emot att tvätta och älskar att hänga tvätten ute…..
Snart, snart kommer M in från sin vända i målarverkstaden. Sista varvet på det halvrunda fönstret. Och efter det, förstår ni. Ska vi skåla i nattafikasmjölken…. för nu är vi klara med fönsterbetinget vi haft; att bli klara med hälften av alla fönster till denna vår, alltså. Delmål, delmål! Hurra, så skönt! …Och vilket härligt avslut på den här helgen som blev alldeles onödigt kort.
Tack då, helgen. Vi ses snart igen. Nu är jag omåttligt peppad på en ny och helst superfräsch vecka!
Hoppas att ni har haft en fin helg!
Lillafrun
Att ha gjort det bästa av dom där pajade drömmiga helgplanerna.
Mamma? Kommer du snart, eller?
…
Å, nä…
-Ibland blir det verkligen, verkligen, verkligen I N T E som man har tänkt sig. Så startade våran helg. Men inte så mycket värre än så. Inga allvarligheter. Och då får man ju vara mer än glad, såklart. Men nä, fy fasiken vad sura vi blev.. särskilt jag och mannen alltså. När vi vaknade natten mellan fredag och lördag, av att den där älskade skägige var grön som en gurka i fejjan och vi på en gång förstod vem som kommit på återbesök. Jädra Herr Äckelsjuka. Den är överallt och än fast vi höll oss hemma en drös med dagar.. så betyder det ju inte att vi inte kunde råka ut för den igen. Tack och lov verkar vi i alla fall köra en-i-taget-stilen. Så denna sväng blev det jag som kokade blåbärsoppan och servade man och barn så gott jag bara kunde.
Men vi hade ju såna drömmiga planer igår. Så det var lite surt. MammaMormor och PappaMorfar skulle komma tidigt på morgonen. Med rullade köttbullar, arbetararmar och leka-med-barnbarnen-lust. Det var en Arbetsdag inplanerad. En mycket dyrbar dag för mig och M, alltså. Vi jobbar på här hemma så mycket vi bara hinner. Balanserar småbarnsliv med renovering och jobb och så vidare. Så två par extraarmar en dag, är liksom mer än guld värt. Men.. köttbullarna är frusna och mina älskade päron kommer nog en annan dag i stället.
Det var lite motigt i början av dagen… fast inte lång stund. M hade ju avverkat nattens äckelpäckel och låg sedan bara och sov och sov och sov och sov där på sofflocket. Och jag njöt på knasigt vis, av synen. Han är lika o-bra som jag på att dra i handbromsen, så det var skönt att se honom vila. Samma knas-sköna känsla var det för mig förra veckan. Så nu har vi haft varsin sån där sväng; varit nere i Kloakerna och vänt tillbaka, med vår-iver och arbetsglädje deluxe. Det är det bästa med att ha varit sjuk; att man är så förbaskat glad över att vara sig själv igen. Sån lyx och lycka!
…
Och Hurra!!. Vårens Första Dag. Så kändes det. Det var heelt ljuvligt väder. Jag och S drog till och målade våra pallkragar.
Och ja, det kan tänkas att det stundvis fullkomligt flög färg i luften, att gräsmattan var läskigt röd här och där och att morsan var meeer än nöjd (och småsvettig) när dom där fyra pallkragarna var färdigmålade. Han har fart, den där Minimannen. Om man säger så..
Och sen var det bara jag och Lilla Juni för en stund. Storebror hade smitit till Farfar… fastän vi sa att Basiluskan kunde hoppa till honom också. Men S blev lovad av Farfarn, såklart. Dom är ju som ler och långhalm dom där två.
Jag och J roade oss fint. Hon njöt lång stund i gungan, medan mamman puttade på och samtidigt blundade mot solen då och då. Så spatserade hon med hennes småhänder i mina, längs efter grusvägen. Och så lektes det i sandlådan. Himla trevligt. Allt, förutom ett Salle-Balle-bajskorvar som jag just skulle göra sandkaka utav..
Vid middagstid gjorde jag jordens softaste, men mycket uppskattade middag; ugnspannkaka. Skjutsade in den i ugnen och medan M passade den så var jag och J ute på ljuvlig vårpromenad. Sen väntade pannkaksfest, med vispad grädde och varma hallon och en ytterdörr som stod på glänt.
Pojkarna somnade tidigt och jag hade kväll med Lillan. Hon som egentligen hade somnat för natten men blev väckt… av den där lilla, lilla människan med den stora, stora viljan. Som var så trött att han inte visste vad han hette. Så, det lät för mycket, kan man säga. Sådär för-mycket-att-till-och-med-ej- lättväckta-J-vaknade efter tag. Med Bästa Sortens Powernap i lillkroppen…. nåväl. Hon var med mig och grejade bara, och somnade sedan om igen.
Då dejtade jag mig själv där på kökssoffan under sena kvällen. Njöt av tystnaden, lugna stunden, det ordningplockade hemmet och nyskurade köket, vetskapen av att det där tvättberget var undanvikt och smaken av dom där digestivekexen med brie på. Vilan innan natten, helt sonika. En himmelsk stund för en mor.
Idag vaknar vi till söndag. Natten har varit god. Så skönt. Fast, jag vågar inte ropa hej! alls… det känns som att den där Herr Äckelsjuka retar oss. Har stått i en och en halv vecka efter morsans insjuknande och sen bara lurat bakom knuten och nu säkert inte alls ha släppt taget.. även om det känns så nu. Vi kan ju hoppas, i alla fall.
Pappan är mycket piggare idag, så idag kanske vi kan få lite tillsammanshelgkänsla. Om vi har tur!
Ha en fin söndag, alla ni!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
