Trädgårdsfix!
Bland snö och rusk och stundvis skönväder och sol. Har jag fortsatt med vad jag och S började med igår; Vårfixa i trädgården.
Trädgården som inte hunnit bli särskilt avancerad alls, under bara våra snart två år här på gården, men som vi hoppas och tror ska växa lite för varje år. Till en början planterade vi om basilikan, jag och min lille trädgårdsmästare.
Festligt och gott att kunna äta, bara sådär liksom.
Lillan snusade gott i vagnen medan. Världssnorig, dock.
Därefter började vi gräva i rabatter, kantskära och fylla på med mera jord här och där. Minimannen åkte lyckligt i skottkärran hit och dit. Tills han var så trött att han var ”alldeles trött i huvudet”. Då pausade vi. Och idag har jag fortsatt. Med precis samma.
Fast alldeles själv. Så konstigt det kändes. Storebror lekte på Föris, efter flera flera veckor av bara någon enstaka dag där. Kul att träffa småvännerna och bästFröknarna, tyckte han. Och ja, Lillan sov just då, så därför var det bara jag och kalla majtisdagen, där bland rabatterna.
Men det äär ju så underbart sånt där. Påta och gräva och bli skitig och fixa fint. Jag känner mig himla okunnig ännu. Men jag tänker att jag nog lär mig med tiden. Och så frågar jag mamma, Storan och Syrran. Roligt, det är det i alla fall!
Vips var det lunch och efter den packade jag ner sova-igen-Lillan i Snabbvagnen. Kutade. Idag igen. J somnade gott. Och innan vi var hemma igen hade vi en älskad Storebror med oss hem. Älskar dom där turerna!
Nu är det kväll och kvällsljuset är magiskt. Lillan har redan gjort kväll, S och M är nere på byn och hämtar ut paket och jag sitter och mumlar för mig själv; ”Det här är ett helt nytt liv”. Syftar på en vanligvardagkväll, där alla samlats till sist…
Kära nån. Så fint.
Ha en fin kväll, alla ni.
Lillafrun
Blåsippslycka!
Äntligen. Äntligen Blåsippor.
Den här veckan har startat himla bra.
Blåsippan ute i backarna står. Niger och säger att nu är det vår.
…. fast, än är det vinter kvar, säger mor.. 
Det där är min absoluta favoritblåsippsbacke. Så mycket barndom. Både i själva stället, Bergsviken. Och att vara omringad av dom där vackerblommorna. Kanske, kanske. Kan det vara så, att några blommor fick följa med hem till lilla mor. Både min egen och jag själv. Det gick bara inte att låta bli. 
Så himla fint att kunna ta med hela familjen dit. Se Juniflickan sitta och prassla i löven och tycka det är hur spännande som helst. Och njuta av synen av dom där tre människorna tillsammans. Ingen pappa som är i något land långt bort, vilket han varit precis dessa maj-veckor tidigare år. 
En drömstund.
Och nu är den här mamman lycklig i blåsippshjärtat. Det behövs inte mycket för att undertecknad ska känna lycka. Himla finurligt. Om jag får säga det själv. Det finns så mycket att glädjas åt då, liksom. Det stora i det lilla.
Ta hand om er!
… här singlar snöflingar då och då. Fem minusgrader i natt. Penséerna får fortfarande sova inne om natten. Alltså, våren? Nu längtar vi efter dig. På riktigt.
Lillafrun
Måndagshälsning!
Så blev det måndag.
Här tackas det för en natt med skön, skön sömn. Så tacksamt att vakna utvilad, något vi är bortskämda med. En mannen-ute-på-larm-och-frugan-där-hemma-lite-halvorolig-natt plus en Lillans-onda-tandspricknings-natt, gjorde att jag kände mig lite grön igår. Men inte idaag! 
Vi har i vanlig ordning Hemmamåndag. Men nu är det slut på dom där Helafamiljenmåndagarna, vilket i sig är tråkigt. Fast på samma gång känns det så himla, himla bra. Vi vet ju att pappan är och jobbar, men att han faktiskt kommer hem. Samma dag och allt. Till och med till innan-middagstid. wow!
Efter småttingarna haft sin morgonlek och den ena börjat bli tröttis, så packade jag ner dom i Springvagnen. Det blåser typ ishavsvindar ute. Jag frågade ifall dom behövde ännu en filt, men S svarade att nej, rutan är ju stängd! och sen bar det iväg. Jag började springa i vanlig ordning, det kändes som att det var läge för det idag. Kände efter noga. Och det kändes braa. hurra! Helgens Vila, svartvinbärsjuicedrickande, glass och massa kökssoffanhäng. Det har gjort susen!
Nu ska jag passa på med lite hemmafix medan Minimannen myser en stund framför Pippi Långstrump och Lillasyster sover gott där ute på bron, med katten vaktandes på vagnstaket..
En liten måndagshälsning från oss. Hoppas att ni får en fin veckostart!
Lillafrun
Ditt och datt. Men mest ingenting!
Det blev ju söndag av det här också.
En fasligt vädertråkig en, dock.
Det var på jäsken att vi frös rumporna av oss, när vi var ute och påtade på gården under förmiddagen. Vi bytte ute mot inne. Söndagsfika kändes givet. Mannen vill alltid ha kanelsnurrbulle. Den är tråkig tycker jag och föredrar vanilj. Minimannen gör som mamman, såklart. Och Lillasyster tycker smörgåsrån och vatten är fest. 
Så har det skissats. På midja till huset. Juni var mer än hjälpsam. Lillhjärtat.
Medan det pågick diverse bestyr bredvid mig, kände jag lugnet och öppnade en utav dom där tidningarna jag inte hunnit läsa.
En mycket skön stund. På min favoritplats. Kökssoffan, förstås. 
När Juni skulle sova igen, bäddade jag ner henne i vagnen och vi gick promenad. I hagel och drivis. Följt av det vackraste majvädret. Med dofter så goda, som det blir efter vår-regn. Fåglarna kvittrade frenetiskt och jag njöt. Av hela alltet och att känna mig på benen efter några dagar alldeles otroligt svag i kroppen.
Nu ska vi ha söndagkväll. Fortsätta att göra ditt och datt och mest ingenting. Skulle som ni vet gärna ha dragit till Blåsippebacken i helgen.. men när M har jour så går det liksom inte att åka någonstans för honom. Så det får vänta lite.
Nu ska jag försöka gå och leta vad min prins står och ber mig om här bredvid, nämligen hans bits. Till hans skruvdragare. Du kan hitta den på nolltid, mamma!
Happ…
Ha en skön söndagkväll!
Lillafrun
Familjeföretaget.
Just precis så.
Bland det trevligaste som finns, är det här med Familjeföretaget här hemma på Drömgården, tycker vi. Är det inte farliga grejer som görs, så får barnen alltid hänga med på vad det nu kan tänkas vara vi ska göra. Som att pricka av en (särskilt för mammans prydlighetshjärna allra helst) yeah-sak på Vårens Att Göra-lista; kratta gården och dra bort det sista från dom mastodontiga rishögarna efter trädfällningen.
Vi har hållit på i ett par dagar för drivorna med barr och så vidare.. Igår blev vi klara. Så himla, himla skönt.
Till skillnad mot fredagen, var lördagen rätt så kall. Men det var skönt med en mellandag och krattandet gjorde oss skönt varma. Det passade också feelingen på denna familj. Trött. Vissa delar av familjen var tröttare än andra, om man säger så. Det var visst en skäggig Brandispappa som hade åkt iväg på larm sådär mitt i natten, alldeles just bara timmen senare han och jag lagt oss på fredagnatten. Och sen var han borta till morgonen. Ramlade innanför dörren sotig om nosen och glad i goda lördagsfrukosten som stod klar. Så nä, det var inte konstigt att han var lite grön i fejjan.
Till skillnad mot om jag skulle ha varit vaken en hel natt, och då ha varit helt genomskinlig och med känslan av Äckelsjuka, typ. Så kan M istället mata på en hel dag till. Vilket vi gjorde. Jag krattade och krattade och krattade. M lastade och körde bort ris och ihopkratt. Drog iväg nån timme för mera såna där brandisgrejer och anslöt lagom till att vi skulle lasta sista högarna. Lillan antingen sov i vagnen eller lekte sådär oförskämt nöjt bredvid. Minimannen som tidigare i veckan var med och hjälpte till, såg vi knappt till på hela dagen. Han tog helg och drog iväg och åkte traktor med Farfarn. Timme efter timme. Typ hela lördagen. Ni förstår lyckan!
Alla somnade vi så nöjda till kvällen. Skönt trötta.
Och idag tar vi söndag. Inga planer ännu, vi får se vad vi hittar på. Jag funderade på pensel och falurödfärg…fast nu faller snön (!?)… Idag är det mamman som är tröttast tror jag. Och Lillan. Vi har brottats med småtänder på genomsprickning under natten. Ser så himla ont ut.
Hoppas att ni får en skön sista helgdag!
Lillfrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
