Livskvalité och Vårskrik!
Så himla skönt på alla sätt, med en riktigt braig måndag!
Idag var energin åter och vi har haft en så härlig Alla-hemma-måndag. Tänk sån lyx att få starta veckan såhär, hela familjen hemma på gården. Livskavlité för oss.
Jag och Storebror hade riktig pysselförmiddag tillsammans. Letade fram passande kärl, jordsäcken och till sist hittade vi också den där gräsfröpåsen. Liten inför-påsken-syssla gjordes. Att så påskgräset!
Det var festligt såklart!
Sen fortsatte vi att pyssla med annat också, men det kan vi ta imorn eller så annars tror jag ni drunknar i bildregnet. 
Efter innetrevligheter så fortsatte vi dagen med en drös utetimmar. I helt makalöst väder med såna vårkänslor att det riktigt spritt-spratt-sprutt? Spritt? .. äh. Det spratt i kroppen!
Lillasyster gjorde premiär i sina små stövlar och blev prick så trött att det bara inte gick att vara vaken därefter.
Vi gick en liten tur längs vår lillväg.
Och jag och min Miniman drog till med Vårens Vårskrik.
En liten film på vår tur längs lillvägen finns på instagram för den som är nyfis. lillafrunsdagbok heter jag där. Enkelt, va!
Att äntligen öppna sandlådan och finna lite, lite mjuk sand. Om än dyngblöt. Så var det också en höjdare idag. Och i vagnen låg Lillan och sov och sov. 
Idag med fårskinn och filt, ingen ullig voksi mao. Snart, snart ska jag byta från liggdelen till sittdelen. Det kniper i magen av tanken..
…
Och nu är det kväll och nattningen tog ungefär en evighet. För det är minsann inte bara vi päron som fått ännu mer energi av vårljuset…
Skönt ändå, det där med energin menar jag… att som morsa inte gå in i en trött-väg så fort middagen är äten och mörkret anfaller. Utan liksom orka diska och dra en dammsugare och vika tvätt och festa till det med att måndagsskura golvet och inte ens behöva vara lite tjurig mot sig själv på vägen. Så nu sitter jag här och bara är, och njuter tystnad i älskat hem efter en dag tillsammans med småttingar och en man som mött upp oss titt som tätt mellan sina måla-fönster-pass.
Livskvalité. Som sagt.
Hoppas ni också haft en fin måndag!
Lillafrun
Hallelujah och sånt där.
Åh.
Vi har sovit som fyra små björnar i en sardinask. Småttingarna är piggare. Och solen lyser mjukt och försiktigt in genom fönsterna.
Och så doftar det något som gör att starten på en dag blir hur god som helst. 
Jag satte degen i natt och när jag klev upp var det en skäggig som 8 timmar senare hade bakat ut brödet. Han skulle ändå upp för att logga på Brandis-jouren. Vilket bra teamwork alltså!
Nybakt bröd.
Ett gammalt beprövat recept vi aldrig tröttnar på. Var dessutom ett tag sedan vi bakade just detta bröd. Så nu är vi nykära igen!
HÄR finns receptet i vanlig ordning.
Hallelujah och sånt där. Nu kör vi måndag!
Lillafrun
Att spara guldstunderna och lämna skiten till handlingarna.
Där;
En alldeles fantastiskt mysig guldstund under söndagmorgonen när regnet föll där utanför. Pysslet pågick hela förmiddagen faktiskt. Med Storebror som så idogt pärlade pärlplatta, som sedan skulle strykas och pappras med molnpapper för att ges bort till någon han tycker så mycket om. Så mycket kärlek det kan bli liksom.
…
Annars?
Snusande av älskade stjärnor. Utelek i blötan. En skäggig man som njutit så av att ha Hemmahelg och inte sån där långt-borta-hela-helgen-helg, som förra. Löpturer gånger två i pissväder. Den där himlagoda köttbullemiddagen hos Svärisarna. Målartimmar som tagit oss närmre vackra köksfönster. Jodå. Absolut. Guldstunder gånger många denna helg.
Igår sprang jag över lägdan hem. Med kroppen som en geléklump typ hela rundan. Idag, helt annan känsla. Stark och snabb och med svanarna som flög ovanför mig och jag bara vet att dom sa Heja Emmeli! i sitt lätet. Dagsformen..
….
Men nä…
Den här helgen kan vi lämna till handlingarna nu känner jag. Mesta tiden har det varit sjuka och ledsna småttingar, trötta föräldrar, och plötsligt-händer-det-feeling, med triss i dåliga nätter. Vi är ju snart rutti på det där nu helt plötsligt. Först Lillan-ledsen-sjuk-natt. Sen morsan-har-chili-i-sår-och-kolavippar-typ-natt. Plus en tokfebrig Junibäbis då också. Och i natt? En liten pojke som vaknade upp typ tre, fyra gånger och var helt hysterisk. Sådär okontaktbar och så himla, himla ledsen. Han var liksom inte vaken själv, utan bara skrek i förtvivlan. Måtte det inte vara någon slags nattskräck på intågande, utan bara en natt där det bearbetades lite extra och livets första mardrömmar var och hälsade på. Hoppas, hoppas.
På allt icke-roligt har det också varit surväder, regn och snö och ja..
..Lite så, har vår första aprilhelg varit.
Men kära nån. Vi har det bra. Ska inte klaga. Vi har ju varit Hela familjen samlad, kunnat kramas lite extra och päronen teama och göra det bästa utav skiten, alla tillsammans.
Nu väntar söndagkväll. Mamman är lite på spänn, då hon ska lämna sin lilla trupp och åka iväg till kyrkan för att lyssna på timmar av Bach. Storan spelar och det bara vill jag inte missa. Så vet jag också att jag kommer bli sådär tok-spelsugen själv och känna åh-musik-är-så-fantastiskt-känsla. Men mammahjärtat värker lite.. sån är jag. Punkt. Men Lillan har precis klunkat mjölk och ska ju sedan få vara med världens finaste Vackerpappa och Storebror. Så det ska nog gå fint för oss alla fyra!
Hoppas att eran helg har varit fin, i alla fall. Ha en skön söndagkväll också!
Lillafrun
April, april…
Och så var marsmånaden avslutad och idag vaknar vi till Första April…
Vårmånaden nummer ett här hos oss i Norr. Men här och nu? Nää..eller jaa; alldeles vaanligt aprilväder. Grått och blött och fult och regnigt och ett nytt lager snö som lagt sig under natten. Blä. Som ett aprilskämt bara det.
Vi kikade ut genom fönstret allihopa under morgonen. Jag önskade att det var ett skämt och barnen gläds.
Juniflickan älskar att stå där och dra i blommor och kika.
…
Och ja, precis så; Idag vaknar den här mamman sådär suuur. Och trrråkig. Som man bara gör ibland. Som att man går runt med ett eget mörkt regnmoln ovanför huvudet och inte riktigt kan sätta fingret på varför. Mannen försöker kramas men jag vill hellre slåss. Typ så.
Men alltså.. igår kväll, då?
Plötsligt, precis när vi skulle börja äta den där übergoda fredagsmiddagen med massa färsk chili i. Då, började min vänstra hand att brännas. Något så iiiiinfernaliskt, som min mamma skulle ha sagt. Och det blev bara värre. Och värre. Och värre. Så kvällen följdes såklart på fars-vis. Det googlades och försöktes finnas sätt att bota ”chili i sår”. För min vänsterhand är min disktrasehand och den ser mer eller mindre ut som stryk nu i vårvintertider. Så, jag hade alltså fått chili i alla mina små små sår. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag försökte med ättika, som var ett husmorstips. Det gjorde djävulusiskt ont. Handen doppades i olja och tvättades i diskmedel. Men skönaste överlevnadssättet blev till slut att sitta med handen i en tallrik med kall fil.. hela kvällen. Alltså, när jag fick lägga min brinnande hand i det där kalla.. vilket hallelujah moment! Fasligt krångligt var det när jag skulle amma och hålla i bäbis och samtidigt måsta ha handhelsicket i en tallrik fil (!). Mannen stod där och höll i tallriken och mumlade för sig själv i monolog ”nämen… vad gjorde ni på fredagkväll då?… ptjaa.. serverade frun fil. Hela kvällen, faktiskt…”
Kul. Jättekul. Halv två på natten gav handen med sig. Så ja. Jag är väl lite trött idag helt enkelt. Och då blir jag sur. Lillan har haft hög feber och varit superhängig i natt också, så.
Men häpp, häpp. Bara av att gnälla av mig lite känns det bättre.
Dom där 30 ljusrosa tullisarna som mannen kom hem med igår har äntligen tagits från plasten och satts i vaser här i hemmet. Så fint. Och någon tullisbrist har vi i alla fall inte denna lördag!
Lillasyster sover ute i friska luften. Mannen är i målarverkstaden och jobbar på. Så nu ska jag och S gå ut och se om vi kan göra lördag av det här. Svära åt snön och bara vara arg en liten stund till.. det är planen. För mig. Minimannen är förstås på det-ska-va-gött-å-leva-sjungande humör.
Hoppas att ni får en god, lite mindre sur, lördag!
Lillafrun
Efter fars-liknande natt, så blev det Fredag…
Det slår aldrig fel.
..Det klatrar allllltid som mest, när man står där en man (!) kort och försöker trassla sig ur dolda-kameran-liknande scener som mer liknar en fars än något annat. Men det är ju det där som är Livet, liksom. Är det någon gång man verkligen känner att man lever, så är det när klockan är 04 på morgonen.. två älskade barn skriker som Minigrisar och man ska försöka ordna upp det hela lite sådär småsmidigt, med en tröttmössa till morsa med nattligt noll i blodtryck..
Men det gick. Och jag konstaterade än en gång att vi är så galet bortskämda med ungar som alltid sovit/sover gott om natten. Förutom att natt-amma en gång om natten, sådär när dom är pyttebäbissmå. Bäbis och mor i sömn, eller bara tvär-vakna en liten stund. Utöver det, så har vi kanske haft någon nattlig krångelstund, max typ fem nätter, sedan Liten kom till världen alltså. Det är tacksamt. Och i natt var det Lillan som hade ont bekymmer. Och dessutom dryg snuva. Och nån slags liten feber..
Nedan i kursiverad stil följer natten.. skrolla vidare om du inte orkar läsa om en typiskt småbarnslivsfars!..
(Från typ 23 och fram till 03, sov vi väldigt hattigt jag och J. Hon säkerligen bättre än jag, för jag vaknar så fort att hon skruvar på sig minsta lilla. Eller ställer sig på huvudet i sömnen! 03.30 skriker hon rakt ut som en stucken liten Minigris. Typiskt icke-Juni-aktigt. Vi kliver upp, för att söka fram en liten alvedon. Då vaknar S och ropar ”Mamma!, Vad gör du?.. Å Mamma!? Nu blir det nog blött här!!”… jag dundrar in som en flodhäst i sovrummet och tar lilla ungen under ena armen och storasyskonet under den andra armen. Kutar genom huset, med mitt om-natten-mega-låga-blodtryck. Hinner till den där pottan i tid.. puh. Så blir det plötsligt skrikfest igen. Båda barnen. Den ena för att han ”fryyyser och vill ha kalling och pyjaaamas!!!” och den andre därför jag-vet-inte-riktigt-varför. Till sist får bäbisflicka både alvedon mot ont och droppar i lilla näsan för täppan. Som en blixt, hör jag hur treåringen plötsligt rusar ut och ställer sig i dörröppningen till vad vi kallar Blöjhuset.. med benen i kors och armen i sidan säger han ”Öh, mamma? Är Juni för-ch-ch-sch-sj-skyyld? (någon har lärt sig säga sch/sj/ch/sk-ljud och tycker alla ord med detta är mycket festligt. Till exempel förkyld. Så han var helt sonika bara tvuungen att kliva och upp och provsäga det ordet. Och jag får mig ett gott fniss och lite ny energi). Så går vi och lägger oss. Alla tre klarvakna.
Klockan är 04.
Någon börjar tjata på välling och en annan vill helst bara busa och den tredje soooova. Jag säger, grymt omoget, till S att ” jamen mamma vill ha hamburgare och pommes också!” (”man kan inte få allt man vill ha!” typ. HA HA knäppa morsan).
Då svarar han, med viskväsande röst
-”men mamma! När du fyller år! Då! Kan vi åka till hamburgeaffären och då! Kan DU! Få HAMBURGARE!”.
Jätteentusiastisk är han och jag dör av dåligt samvete och skyndar mig upp för att göra välling. Slurp säger det och han viskar innan han somnar att.. ”mamma? Det här var den godaste vällingen jag någonsin fått”. Med hjärtat kärleksont hos mamman, så somnar vi till sist om alla tre. Typ kring 05).
…
Vi somnade om till slut men försov oss idag såklart. Vaknade efter 08 och skulle 09 vara packade, morsan duschad, alla klädda, ätna och klara. Men, det gick det med. På något outgrundligt vis. Och vi hann till den viktiga tiden att passa i stan och dessutom runt på en massa roliga ärenden därefter. Allt tillsammans med Mormor och Morfar. Åh, En trädgårdshatt! sa S och tog på sig finaste stråhatten. Så den var han såklart tvungen att få. Äta korv på stan var också en höjdare. Lillan fick också en hatt. Så nu ser vi extra fram emot vår lilla odlingssäsong, med hatten på. Vad kan gå fel då, liksom?
Hemma från stan igen åts det lunch, alla tillsammans. Och så fredagsfikades det.
Och kramades hejdå och high fivades!
Sen har här lekts..
…och provats hattar och tittats på fredagsshoppingen.
Som sagt. Sötaste trädgårdshattarna till småttingarna. Och sockersöta pyjamasar till liten bäbisflicka.
Och till och med ett par blusar och tisha till morsan.
Men håll i hatten, alltså! Den här morsan dör söthetsdöden såklart, av synen av dom där två..
…
Sen lugnade tempot ner sig, från att ha varit helt galet sedan många timmar. Fredagsfeelingen hamnade på topp. Det där nesliga snötäcket som lagt sig under natten, har droppat så härligt från taken. Jag och S var ute i solen medan Lillasyster sov i vagnen i eftermiddags.
Nu, har precis pappan kommit innanför dörren och vi ska äta fredagsfavoriten, färsk pasta med massa chili, vitlök, persilja och kräftstjärtar som står klar på spisen.
Efter fars-liknande natt, så blev det Fredag… håhå, så underbart!
Ta hand om er och ha en god helg, alla ni!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
