Att ha torsdag och en Vinnare!
Hej i torsdagen!
Vilket vinterlandskap vi vaknade upp till i morse, jag och barnen.
Vi myste under täcket lite extra och morsan mumlade Tack Gode Gud för att vi inte ska någonstans med bilen idag, och tack för att pappan kom fram precis som önskat igårkväll. Bara han är på plats så känns alltid allt bättre. Det är den där oron jag har, när han är ute på vägen, som är den jobbiga. Jag är ju så rädd om honom, liksom. Mitt Alltochlitetill.
Och medan snön ihärdigt fortsätter att falla, har vi ätit frukost och haft morgonlek för både katt och barn.. allt mitt bland dammsugare, sängklädeslösa täcken och kuddar och en drös mattor på hög, som viskar om helgstädning.
Och någon liten, men ohyggligt älskad, har precis hjälpt mig att lotta fram en vinnare i senaste veckans tävling tillsammans med Ekokul. Tack alla ni som varit med och tävlat! Precis som S, skulle jag ha velat dra alla lappar och sagt grattis till er allihop.. men nu finns det bara ett presentkort att lotta ut.
Och vinnaren är……
M a j a !
Du väntar mail med finfint presentkort hos Ekokul! Grattis!
I övrigt är det full fart här hemma. Som ni förstår är Bjossan hemma från Föris idag också. Piggelin, men ändå lite för krasslig för att leka med små vännerna i full fart. Det är den där dryga, arbetsamma hostan, som stora delar av minibefolkningen dras med just nu. Lillan också, mao.
Så, vi har torsdag alltså.
Moonbootsen måste definitivt på sedan för att skotta gården så pass att jag i alla fall kommer ut med Pärlan (enligt S; Mammas rejserbil) i fall det behövs. Jag var ute för en stund sedan och bäddade ner Lillan i vagnen och passade samtidigt på att sopa bron och skotta lite framför. Blev svettig av bara det.
Just nu har jag det lite såhär;
Lyssnar på tvättmaskinen, sörplar kaffe och samlar kraft inför dagens städrace. Minimannen säger att ”en annan stund kan jag göra det! ” när jag frågar om han kan hjälpa mig att städa..
Fin torsdag till er!
Lillafrun
.
Något genialiskt. Och Dagens Muntergök.
Titta!
Så himla mysigt med ljus på bron, visst? Att dom är hittepå och därmed helt ofarliga att både somna och åka ifrån. Och dessutom kan tändas och släckas inifrån, med hjälp av den där lilla kontrollen. Det, är så genialiskt att man får dåndimpen, jag vet. Köpta hos min vän Clas Ohlson, såklart.
Och ja, Dagens Muntergök. Glada lax. Optimist. Solstråle. Det är jag, det! Fast precis tvärtom, alltså.
Många saker som spelar in, allt ifrån vad som händer i min egna lilla värld, till vad som händer i den stora, som vi alla rår om. Angående den där lilla världen, så är det ju såhär ibland. För det mesta är jag den där glada optimistiska, men jag har självklart andra sortens dagar också.. som idag! Jag är ingen robotmänniska, liksom.
Mitt i buttriga dagen, så har jag ändå haft en fin dag. Det bästa; att S inte hade lika hög feber som i natt. Det där träningspasset tillsammans med Storan som gjorde att det rann svett om oss. Att mysa med Lillan på sofflocket i köket. Att gå den där snöstormiga promenaden med både min egna familj och delar av den större. Lekstunden med alla fyra inne i Lekrummet. Att vi drog till med onsdagsmys och sån där färskisköpespizza som bara är att gräddas och som säljs ibland på vårat ica, till middag. Att jag är så himla kär i min man. Att han vände om två gånger för att ge mig några pussar till innan han sedan åkte iväg . Typ så.
Något genialiskt. Och Dagens Muntergök. Just så.
Ta hand om er alla ni!
Och kör försiktigt i snöstormen ni som är ute på vägarna! (Hujedamig, jag haaatar tanken på bilkörning i kombination med snöoväder. Ja, precis. Det är just det som grävt i min mage hela dagen..att Han skulle ge sig iväg igen. Nu bara väntar jag på att timmarna ska gå och att jag får det obligatoriska ”framme! <3”. ).
Lillafrun
Familjen Taikons, – som ett gäng vissna julgranar….
Kläderna låg förberedda i minsta detalj.
Familjen var taggad.
Päronen också lite oroliga, anande, för att det ju faktiskt skulle kunna bli hur kaosigt som helst.
Plötsligt kom dom också på; helskotta, det är längre till Fotografen än vi trodde! och det blev precis hur bråttom som helst. Morsan ställde snabbt in lunchporslinet i diskmaskinen och såklart sprack ett glas i tusen bitar. Alla hann genom dusch och bad. Sista fönsterkarmarna för dagens målningsmål hanns med. Det där som gör kinderna rosiga på en mamma, tappades i backen. Men puh. Alla hann med nöd och näppe igenom ytterdörren utan svansarna emellan. Vi kom iväg.
Barnen somnade, morsan rosade kinderna i bilen med det där som förvandlats från kaka till pulverform, snön yrde och dryga timmen senare var vi framme.
Sen börjades vad vi taggat så för; Att föreviga Stora Lilla Familjen.
Han som stod lite som Karlsson på taket, i sina nya snyggbrallor med hängslen på. Med leende Lillasyster i finklänningen, beredd bredvid. Han, gjorde det så maaakalöst svårt för oss. Svetten lackade på mig och mannen och ingen muta i världen kunde få den där darlingen på fall. Älskade S, du är verkligen en helt ljuvlig Miniman som charmar hela världen. Men maaaj gadd, vad du kan vara tjurig ibland!
Mitt i allt stod han och sjöng Var bor du lilla råtta för full hals, liksom. Kära nån.
En av våra två stjärnor var desto lättare att samarbeta med, så det hade ju definitivt kunnat varit ett snäpp mer klurigt. Men det räckte, med vad vi redan hade, om jag säger så. Efter att ha varit där maxtid så åkte vi från familjefotograferingen som fyra stycken flämtande, svettiga, rödblommiga, halvvissna julgranar. Ni vet, när man pimpat julgaranen precis innan julafton och den är så vacker. Men efter julerycket, då är den bra risig och inte alls så fancypancy? Precis så.
Helt tomma i huvudena var jag och mannen. Tittade på varandra och kunde inte annat än skratta åt spektaklet. Hungriga hade vi hunnit bli igen, så vi drog till Stora Staden där ganska nära intill. Gick på mysigt fik, varpå vi såklart hördes, syntes och bredde ut oss allra mest. Jag och M testade en gång att liksom sjunka lite genom jorden och låtsas att vi var där på tumis… men det funkade ju inte såklart…
Föräldrarna försökte hälla i sig kaffe för att få någon slags nytändning av energi. Förgäves. Medan tvåochetthalvtåringen rymde och rejsade genom fina fikabuffén och höll på att plocka på sig både det ena och det andra.
Vi drog vidare för lite inhandling till årets julkalender, en sväng till blågula varuhuset för lite minishopping. Och så bara en drös timmar, där vi egentligen lika gärna hade kunnat åka hem, eftersom vi inte fick det minsta uträttat. Hå hå, vilken dag alltså!
Vi ramlade innanför dörren i mörka kvällen. Tände ljus, packade upp och njöt av att vara hemma igen efter vad som kändes som en heeel evighet borta. Vissa slängde sig i storsängen och somnade på stört. När jag och mannen la oss senare, kände vi hur lillvännen blivit tvärfebrig.. och kanske gav oss förklaringen till sitt mycket för-päronen-utmanande humör under dagen.
Efter att pärsen från dagen lagt sig lite, kände jag och M oss bara så tacksamma. Världsligare saker än ett ohyggligt kaos under en familjefotografering. Pjåskigare kan det inte bli liksom! Vi kände oss istället bara Tacksamma. Tacksamma, över vår alldeles egna lilla Taikonsfamilj. Att vi faktiskt har en familj. Varandra. Levande, i allra högsta grad.
Idag vaknar vi till vad jag tror är onsdag. Världen känns upp och ner. Eller hur?
Men här hemma på gården är det frid. Bredvid mig ligger katten och sover, inne från Lekrummet hörs en pojke som kvittrar fram i monolog. Piggare idag, mao. Men ändå hemma från Föris, såklart. Mannen förbereder uppdrag, Lillan sover ute i snöyran. Jag ska strax möta upp Storan för ett pass i Gympasalen. Precis vad jag behöver denna onsdagförmiddag.
Ta hand om er, alla ni.
Lillafrun
Så, kan man starta en snöyrig vecka.
Alltså, så plötsligt den kom. Vintern!
Och, så himla mysigt det är! Det blev så ljust, ombonat och den där bomullkänslan, tystheten som snön för med sig, älskar jag.
Snöyra. Fasligt nipperframkallande för Hemmamys- och pysselknarkare som jag. Särskilt när man kan starta vardagsveckan sittandes i kökssoffan med varma ullfilten runt sig, en bäbis varmt nerbäddad i vagnen ute på bron och med en pojke iklädd sitt sprojlans nya merinoullställ. Och liksom bara ta dagen med ro, låta snön yra bäst den vill. Men jag förstår att det inte var allt för roligt att ta sig iväg på jobb och så (sånt, som jag typ knappt kan stava till i dessa HemmaMammatider). 
Pappan var hemma igår också så vi hade dessutom en världslyxens måndag, med alla hemma. Pyssel för stora och små. Mamman gjorde lite Vinterfint även inne. Pellisarna fick till sist flytta bakom gardinerna (i november, liksom!) och in togs nyknipsat enris. 
Jag tycker om att gå till linneskåpet eller det där köksskåpet fullt av krimskramsporslin, för att sedan byta ut småsaker här hemma. Ta bort en kuddfodral för att byta till ett annat. Ställa bort en ljuslykta för att ta fram en annan. Eller bara flytta om lite. Påtande som faller sig naturligt med årstidernas skiften. 
Ställa blomman på annat ställe. Byta somriga doftpåsen mot den som doftar Winter; Mjuk vanilj. 
Vinterkök.
I övrigt fick vi många bra saker gjorda igår. Sånt där tråk, men som är skönt när det är gjort. Bland annat så städade jag ur en stor garderob som varit Helt Och Hållet Kaos. Vår stora garderob full av träningskläder och alla redskap. Plus en herrans massa annat som av outgrundlig anledning också hamnat där. Pojkarna tog tag i stora skåpet i köket som vi har all sortering i, drog iväg på byn och sorterade. Och med ens hade vi två sköna tråksaker gjorda.
Så fick vi besök av barnens Morfar och Moster och stannade upp eftermiddagen med lite mysigt tunnbrödsfika. Sånt sitter aldrig fel! Vinkade sedan hejdå, varpå jag och Lillan gav oss ut i snöyran för en långpromenad i skymningen. Helt galet vad det yrde och jag trodde typ aldrig att vi skulle komma hem. Men det gjorde vi. Den ene sov-varm, den andre svettig och med hettande kinder.
Jag och mannen gjorde sedan något så ovanligt som att träna tillsammans. Förut tränade vi nästan alltid tillsammans, men av lättförklarliga skäl blir det inte lika ofta nu. Ack så roligt när det sker! Barnen var med också, såklart. Minimannen med sina klockrena kommentarer ; ”Men hur gååre, mamma?” ,”Kom igen. Lite till. Du klarare!” . Och Lillan, sittandes i babysittern. I full färd med att glo ut sina, vad hon då nog skulle kalla galningar, till päron.
Jag tog tidig kväll med barnen. Dom där två älskade snorungarna som verkligen åkt på Snuvan, båda två. Den linoljedoftande mannen pussade mig godnatt långt efter midnatt, efter att ha varit uppe på vinden och jobbat. Duktiga M.
Så, så kan man starta en snöig novembervecka. Typ på bästa sätt, om ni frågar mig.
Lillafrun
Äkta vara! Och en liten påminnelse.
Måndag och början på en ny novembervecka!
Vi kickar igång på gulligaste och peppigaste viset; med en liten bäbisflicka som ligger och nyper sig själv i småtårna.
Happy Baby Pose,
-äkta vara!
Och vet ni. För sisådär kanske fyra år sedan. När vi bodde i Norrnorr, alltså. Och inte alls var päron ännu. Då, kunde inte jag, eller M för den delen, hålla oss från att köpa det där bebbeplagget. Vi var bäbissugna redan då och köpte lilla stickedressen och önskade att en liten stjärna någon gång skulle ha den på sig. Minimannen kände inte riktigt för den.. eller hur det nu var… Men nu, ligger hon där, lilla flickan. I finaste stickade dressen, som gör mig varm i hjärtat och väcker gamla Piteåminnen. Vi hade fasligt fina år där uppe. 
Så konstigt att tänka, att dom människor vi träffade varje dag. Ja, levde tillsammans med. Att vi nu är så långt ifrån varandra. Att dom inte ens hunnit träffa lilla Juniflickan ännu. Inte hört när S sjunger Var bor du lilla Råtta, eller när han säger ”säälvklat kan ja göra de”… Livet, med alla sina kapitel. Jag njuter av varenda ett. Allt har sin tid. Den här morgonen njuter jag av att vakna i vårt hus, med snön som yr utanför. Sörpla kaffe och klappa spinnande katt.
Och så påminnelsen;
Tävlingen som pågår här inne, avslutas imorn. Så lite utav en sista chans har ni nu, att vinna det där inför-julen-passande presentkortet hos Ekokul . Var med och tävla. HÄR!
Ha en fin start på veckan!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
